Fortfarande inget nytt träd på Kvarnberget

Den 18 november 2011 fälldes en vacker paraplyalm på Fredmansgatan på Kvarnberget på Söder.

Jag och några grannar undrade vad som hade hänt. En gren hade brutits av genom påkörning av en lastbil, men det var knappast skäl att fälla den.Så här såg den ut några dagar tidigare.

Efter att ha mailat Trafikkontoret fick jag följande svar den 6 december 2011:
Hej!
Jag har tagit emot ditt mail ang. paraplyalmen på Fredmansgatan. Almen hade så stora skador att Trafikkontoret såg sig tvingat att ta ner den. Vi kommer att bygga en ny växtbädd och plantera ett nytt träd 20/2.
Med vänlig hälsning
Eva Prestberg
Kontaktcenter/Stadsmiljö
Detta var alltså för nio månader sedan och sex månader efter att den utlovade nyplanteringen skulle ha ägt rum ser platsen fortfarande ut så här.

Fortfarande har inget träd planterats. Jag måste tydligen påminna Trafikkontoret om vad de har lovat.

Uppdatering den 31 augusti
Idag fick jag svar från Trafikkontoret:
Hej Göran
Trädet skall planteras i höst,  först kommer en ny växtbädd att byggas för att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för trädet.
Hälsningar
Björn Embrén
Trafikkontoret
Stadsmiljö/Park och Stadsmiljö

Polisingripande vid Ojnareskogen

Just nu lyfter polisen bort demonstranterna vid Ojnareskogen på norra Gotland för att Nordkalk ska kunna påbörja avverkningen och inleda kalkbrytningen.

Många är upprörda och kanske har de fog för sin upprördhet. För någon vecka sedan besökte jag Ojnareskogen, pratade med några av demonstranterna och tittade på området liksom på det nuvarande kalkbrottet i Klinthagen. Den moderna kalkbrytningen orsakar verkligen jättestora hål i marken.

Demonstranterna vid Ojnareskogen anser sig veta att det finns risker för grundvattnet liksom vattnet i Bäste träsk och det är fullt möjligt att de har rätt, även om miljööverdomstolen kommit till en annan slutsats. De anser ju också att det förekommit oegentligheter vid behandlingen av ärendet i miljö- och miljööverdomstolen, att sådant som jäv och vänskapsrelationer spelat in. Miljödomstolen sa ju nej men Nordkalk fick rätt att bryta i miljööverdomstolen.  Om sådant förekommit i detta fallet har jag ingen vetskap. Att juridiska beslut i Sverige inte alltid har blivit rätt är ju fallet Thomas Quick ett bevis på, eftersom flera domar rivits upp efter resning.
Jag vet inte om demonstranterna representerar någon majoritet eller ens en stor medborgargrupp. En del är ditresta från andra delar av landet. På norra Gotland är meningarna djupt delade om kalkbrytningen och det finns starka opinioner både för och emot.

Även om demonstranterna vill stoppa kalkbrytningen är det svårt att se hur det i så fall skulle gå till. Att vädja till Nordkalks välvilja räcker knappast. Även om många är upprörda över att miljööverdomstolen har gett Nordkalk rätt att bryta kalken är de i sin fulla rätt att påbörja avverkningen, även med polisskydd. Detta trots att det finns överklaganden till Högsta domstolen. Miljöminister Lena Ek är liksom andra politiska instanser förhindrade att ingripa i processen hur gärna de än skulle vilja och skulle de göra det vore detta rättsvidrigt.

Fifflet på statliga myndigheter

Den senaste tidens avslöjanden om missförhållanden på statliga myndigheter verkar aldrig ta slut. Bilden tonar fram av ett rofferi på skattebetalarnas bekostnad som är satt i system. Tillväxtverket har brutit mot regler om representation och har lagt ner 16,5 miljoner kronor på middagar och fester som i stället bokförts som seminarier. SÄPO höll en Bondfest för 5 miljoner men kände inte till momsreglerna för internrepresentation. Vinnova har lagt ner mer än 3 miljoner på slotts- och herrgårdsvistelser med vinprovning mm. Stiftelsen för strategisk forskning struntade i lagen om offentlig upphandling när de anlitade Bindefeld som festfixare för mer än 9 miljoner, men slarvade händelsevis bort kvittona. Den statliga KK-stiftelsen anordnade en fest i Kungliga Tennishallen för 14,7 miljoner motsvarande 16 500 kronor per gäst, betalade sin egen vd:s 50-årsfest för 150 personer och har för vana att hålla styrelsemöten på olika slott. Under fyra år har Fiskeriverket lagt ut 56,5 miljoner kronor på resor, representation och konferenser. Enligt Miljöaktuellt som granskat Fiskeriverkets undangömda krognotor har hälften av kostnaderna vid flera tillfällen bestått av alkohol. Också Fiskeriverkets generaldirektör har låtit skattebetalarna stå för födelsedagsfesten, i detta fall 60-årskalaset. Lotteriinspektionen reser regelbundet till Las Vegas och FRA firar på Circus.
Ett avslöjande av annat slag av forskaren Stefan Holgersson gäller Stockholmspolisen som under sin förra chef Carin Götblad systematiskt förfalskat siffrorna över uppklarade brott och ljugit om hatbrottsjouren med mera. I stället för att komma tillrätta med problemen har Carin Götblad försökt fiffla för att skapa ett gott intryck men i stället visat att Stockholmspolisen är ineffektiv, manipulativ och opålitlig.
Det verkar som om omdömet sviktat inte bara på någon enstaka myndighet utan att detta är ett mönster. En kultur tycks ha spridit sig där allt fler förmåner tycks självklara oavsett hur regelsystemet ser ut och där man tycks utgå från att ingen ska kolla dem. En kultur har spridit sig där respekten för regelsystemen och för att skattebetalarnas pengar används med eftertanke har eroderat.
Har regeringen helt tappat greppet om de statliga myndigheterna. Tillväxtverkets generaldirektör fick gå men alla andra sitter kvar. Förklaringen ligger kanske i att det går likadant till även inom regeringskansliet.

På en av festerna i Blå hallen sitter folkpartiledaren Jan Björklund själv och smörjer kråset. Glitter och glamour var temat för Näringsdepartementets årliga personaldag och julfest som kostade 600 000 kronor men bokfördes som seminarium. När Aftonbladet började nysta fick Annie Lööf bråttom att städa upp bland kvittona innan de visades upp för pressen.
Men varför krävs det att pressen granskar kvittona för att myglet med skattepengar ska komma ut i ljuset. Vad har Riksrevisionsverket gjort? Har de lagt av sedan Inga-Britt Ahlenius slutade? Och vad gör regeringen för att stoppa fifflet i fortsättningen?

Visby vann åter solligan

Jag kan som vanligt konstatera att Gotland var rätt ställe att fira sommarsemestern på.

Visby var enligt svt.se åter soligast i landet under den gångna sommaren, och återtog därmed den förstaplats man tappade förra sommaren.

Förra året, 2011, kom Visby bara på andra plats efter Luleå, men före Ölands norra. År 2010 vann Visby knappt före Ölands norra. Visby vann också 2009 och 2008.

Skarvkolonier

Den art av storskarv som förekommer längs våra kuster kallas ofta mellanskarv. Laus holmar några kilometer utanför Gotlands östra kust utgör en av skarvens häckningsplatser.

Skarvarnas spillning är mycket rik på näringsämnen och har en frätande effekt på vegetation som träffas av spillningen. Efter hand leder det till att häckningsträden dör.

Träden står sedan kvar som kala skelett. Samtidigt göder spillningen på sikt ny vegetation. Skarven lämnar få oberörda. Antingen är man för eller mot skarv. Är den en naturlig del av vår fauna eller borde den utrotas? Skarven har förekommit i Europa i 1 000-tals år enligt fossilfynd. Den är alltså inte inplanterad från Kina som vissa hävdar. Skarv häckade i Skåne och Blekinge och Skåne under 1800-talet men utrotades vid sekelskiftet. I slutet av 1940-talet återkom skarven till Kalmarsund. Enligt vissa uppgifter inplanterad, men eftersom den redan fanns i Danmark är detta en osäker uppgift. Den kan lika väl ha återkommit på naturlig väg. Från 1980-talet ökade skarven snabbt längs kusterna. Från drygt 1 000 par i början på 1980-talet ökade den till mer än 40 000 par 20 år senare. Sedan några år har beståndet stabiliserats. Den ökar nu på vissa platser men minskar på andra. Skarven beskylls ofta för att förstöra fisket, men enligt olika undersökningar lever skarvarna främst av skräpfisk som inte är intressant för kommersiellt fiske eller fritidsfiske. Vissa hävdar därför att den snarare gynnar beståndet av värdefull fisk.

En av häckningsplatserna är Skarpholmen, en av Laus holmar, öster om Gotland. Där har de flesta träden dött eller är döende på grund av skarven. Men tallarna på ön är inte naturliga där utan har inplanterats en gång i tiden. Landskapsbilden är dramatisk, ett resultat av en naturlig process.

Vrak av en lastskuta från 1950-talet på Skarpholmens strand. Blixten slog ner i fartyget och skepparen styrde båten mot stranden. Inte mycket kvar efter 50 år.

Det finns gott om Johannesört för den som vill krydda sitt brännvin själv...

...och fält av Axveronika.

Urtidsödla.

Ännu en ödla.

Kampen om Ojnareskogen

Sedan en tid tillbaka pågår demonstrationer vid Ojnareskogen på norra Gotland som syftar till att försöka förhindra Nordkalks nya kalkbrott vid Bunge Ducker. Fältbiologerna som demonstrerar är oroliga för vattenkvaliteten på Bästeträsk, en reservvattentäkt, och att rödlistade arter ska försvinna. Samtidigt sker andra protester. Författaren Håkan Nesser med hus på Furillen på norra Gotland står bakom ett protestbrev till länsstyrelsen på Gotland. Furillen är en plats med arv från tidigare kalkindustri som tillåtits finnas på Gotland. I brevet menar de bland annat att Ojnareskogen och dess omgivning bildar ett naturligt filter för det vatten som går ner i Bäste träsk som är viktig för att säkerställa tillgång och kvalité av dricksvatten för boende på norra Gotland. Därför anser Håkan Nesser och övriga att avverkningen och markarbetena på hela Nordkalks täktområde ska avbrytas omedelbart. Brevskrivarna förmodar att det beviljade täkttillståndet snart kommer att upphävas och därför finns det heller ingen anledning till vidare förberedelser för täktverksamhet. ”Med tanke på framtiden är det vansinne, jag vet att det står emot arbetstillfällen, men det borde inte få komma igång,” säger Håkan Nesser enligt gotländsk press.

Håkan Nesser
Jag vet inte om Nesser och demonstranterna har rätt i sak. Om vattnet hotas och om de rödlistade arterna kommer att försvinna. Jag är varken geolog eller biolog. Det vet inte heller Håkan Nesser eller de fältbiologer som protesterar. De anser uppenbarligen att riskerna är för stora, men det finns andra som har motsatt uppfattning. Alla argument för och emot det nya kalkbrottet har prövats enligt de regler som riksdagen har fastställt ska gälla. År 2005 började tillståndsprocessen för kalktäkten och år 2009 beviljades tillstånd av miljööverdomstolen. Nyligen, i juli 2012,  bestämde miljööverdomstolen också villkoren för brytningen.  Tillstånd har således beviljats efter en ingående prövningsprocess som av allt att döma följt den svenska lagstiftningen på området där man vägt intresset av fortsatt kalkbrytning mot riskerna för skador på vatten och natur.

En av demonstranterna som uttalade sig i radion, ansåg att lagen var felaktig. Det är möjligt, men i så fall är det riksdagen som bör ändra den. Beslutet att tillåta brytning av kalksten är inte ett politiskt beslut, fattat av Region Gotland eller av riksdagen. Det är ett domstolsbeslut, eller flera domstolsbeslut, fattat av jurister som har läst lagtexterna, läst alla dokument som har presenterats för och emot brytning och efter att ha vägt intressena för kalkbrytning mot miljöriskerna.  Länsstyrelsen har som tillsynsmyndighet ansvaret för att villkoren för brytningen efterlevs men kan inte vad jag förstår överpröva miljööverdomstolens beslut. Jag utgår från att inte heller politiker har rätt att upphäva detta beslut och skulle så ske skulle Sverige inte längre vara en rättsstat. Är detta vad demonstranterna vill uppnå?

Torsburgen tjugo år efter branden

I juli för 20 år sedan pågick under fyra dygn en mycket stor skogsbrand vid Torsburgen i Kräklingbo på Gotland. Själv befann jag mig i Lau, ca 15 km söder om Torsburgen. En dimmig morgon när vinden låg på från norr kändes röklukten starkt även där vilket kändes hotfullt och skrämmande. Hundratals personer deltog i släckningsarbetet. Vid skogsbranden hotades flera gårdar vid Hajdeby, strax norr om Torsburgen, men genom stora insatser av räddningsmanskapet kunde gårdarna räddas.  Eftersläckningen tog en månad innan faran väl var över. Totalt berörde branden mer än tio kvadratkilometer mark, mest skogsmark. På själva Torsburgen brann nästan all skog.

Vi besökte platsen redan samma höst efter branden. Landskapet var dramatiskt med svartbrända trädstammar som kontrasterade mot marken som var vit av den brända kalkstenen, sedan nästan hela växt- och jordlagret bränts upp. Här och var fanns som en ytterligare kontrast brandgula svampar och mossa, som gynnats av branden. Fortfarande ligger döda trädstammar överallt på marken. På en del ställen har ny skog börjat komma upp men på stora områden är det fortfarande öppen mark.

Torsburgen är en enormt stor fornborg, över en kvadratkilometer stor, är högt belägen med vidsträckt utsikt. Fornborgen begränsas delvis av en naturlig klint som på sina ställen är 30 meter hög. Flera kilometer finns en flera meter hög kalkstensmur, som har daterats till tiden för Kristi födelse. Sedan skogsbranden släckts inrättades här ett naturreservat. Många tallar som stått kvar efter branden föll senare eftersom rötterna hade bränts av men många tallar står fortfarande kvar.

På Torsburgen finns fortfarande olika arter som trivs på gamla brandplatser. Enligt länsstyrelsen finns där sällsynta växter som uddbräken, gulkronill, gotlandssippa och timjansnyltrot samt flera ovanliga arter mossor och lavar.

Det finns idag en stor blomprakt även med vanligare växter. Här finns till exempel mycket rallarros.

Mjölkört eller rallarros.

Blodnäva.

Sandlilja.

Backtimjan och skogsrams.

En annan rikligt förekommande växt på Torsburgen är kryddväxten kungsmynta, som här har en av sina rikaste förekomster på Gotland, ovan tillsammans med rallarros.

 Blåklocka

Tulkört.