Vi bygger mer bostäder än tidigare, enligt Boverkets prognos idag, men det räcker fortfarande inte. Under 2016 påbörjades drygt 19 000 lägenheter i Stockholms län, nästan som under miljonprogrammet. Tyvärr färdigställdes bara knappt 13 000 lägenheter. För att vi ska klara tillväxten behöver det tillkomma åtminstone 16-17 000 lägenheter per år om inte bostadsbristen ska öka ytterligare. Och till detta kommer alla bostäder som behöver byggas för att klara den bostadsbrist som ackumulerats under ett tjugotal år. Det ser alltså fortfarande dystert ut, trots det ökade bostadsbyggandet. Och bostadsbristen drabbar främst dem som ännu inte har fått in en fot på bostadsmarknaden, de unga de nyinflyttade, de resurssvaga.
Faradj Koliev.
Den politiska oviljan att komma överens om effektiva åtgärder för att klara problemen på bostadsmarknaden tycks vara djupt förankrad. För en dryg vecka sedan pläderade riksdagsmannen Faradj Koliev (S) och Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, på DN debatt för någon form av statlig garanti till främst förstahandsköpare av bostäder. Dessa har ju mycket svårt att etablera sig på bostadsmarknaden utan rika föräldrar, eftersom det krävs kontantinsatser på hundratusentals kronor, för att köpa även mindre bostäder. Koliev och Lind menar inte att detta är hela lösningen, utan framhåller att det också krävs andra bostadspolitiska åtgärder, inte minst att kommunerna aktivt planerar för ett bostadsbyggande som inkluderar alla hushållsgrupper.
Hans Lind.
Några dagar senare avvisade Alfred Askeljung (C) förslaget i DN och menar att det är fel med statliga ingrepp i bostadsmarknaden. I stället krävs det marknadsmässiga reformer, det vill säga mer av det som framkallat krisen. Det krävs enligt Askeljung sänkt flyttskatt, sänkta krav och förenklade planregler för att få snabbare och billigare nybyggen samt avskaffad hyresreglering.Ingenting av detta skulle dock göra det lättare för unga resurssvaga hushåll att komma in på den ägda bostadsmarknaden. Askeljung tycker alltså att social housing borde övervägas, något som hittills varit tabu att ens diskutera i Sverige, men som Askeljung tycker skulle vara ett tänkbart alternativ för unga hushåll utan rika föräldrar, den grupp som Koliev-Linds förslag riktade sig emot! Hallå!
Alfred Askeljung.
Nästa dag avvisar en grupp från byggföretaget Veidekke i DN alla tankar om att det ökade bostadsbyggandet skulle vara ett resultat av politiska beslut. Det beror nästan enbart på en god konjunktur. För en fortsatt ökning (vilket skulle krävas enligt Boverkets behovsbedömningar) krävs stimulansåtgärder riktade mot hushållen, framförallt unga, migranter och andra ekonomiskt svaga hushåll, alltså de grupper som Koliev-Linds förslag riktade sig till. Veidekke varnar för att en rad aviserade åtgärder på olika områden som utan konsekvensanalyser riskerar att direkt slå mot nyproduktionen och drabba dem som redan befinner sig längst från bostadsmarknaden.
Men bostadsminister Peter Eriksson (MP) har en annan bild än Veidekke: ”Det är kombinationen av en aktiv regering, ansvarstagande kommuner, byggbranschen som anstränger sig och en positiv ekonomisk konjunktur som gjort det möjligt att öka byggandet runt om i landet”, säger han eligt svensk Byggtidning. Så vem har rätt?
Radhus i Lilla Sköndal under uppförande av Veidekke.
Man kan tycka att alla inblandade nu borde samarbeta och göra allt, precis allt, som krävs för att klara bostadskrisen i stället för att käbbla om vilka åtgärder som är rätt eller helt fel. Men det sker alltså inte.
Den politiska oviljan att komma överens om effektiva åtgärder för att klara problemen på bostadsmarknaden tycks vara djupt förankrad. För en dryg vecka sedan pläderade riksdagsmannen Faradj Koliev (S) och Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, på DN debatt för någon form av statlig garanti till främst förstahandsköpare av bostäder. Dessa har ju mycket svårt att etablera sig på bostadsmarknaden utan rika föräldrar, eftersom det krävs kontantinsatser på hundratusentals kronor, för att köpa även mindre bostäder. Koliev och Lind menar inte att detta är hela lösningen, utan framhåller att det också krävs andra bostadspolitiska åtgärder, inte minst att kommunerna aktivt planerar för ett bostadsbyggande som inkluderar alla hushållsgrupper.
Några dagar senare avvisade Alfred Askeljung (C) förslaget i DN och menar att det är fel med statliga ingrepp i bostadsmarknaden. I stället krävs det marknadsmässiga reformer, det vill säga mer av det som framkallat krisen. Det krävs enligt Askeljung sänkt flyttskatt, sänkta krav och förenklade planregler för att få snabbare och billigare nybyggen samt avskaffad hyresreglering.Ingenting av detta skulle dock göra det lättare för unga resurssvaga hushåll att komma in på den ägda bostadsmarknaden. Askeljung tycker alltså att social housing borde övervägas, något som hittills varit tabu att ens diskutera i Sverige, men som Askeljung tycker skulle vara ett tänkbart alternativ för unga hushåll utan rika föräldrar, den grupp som Koliev-Linds förslag riktade sig emot! Hallå!
Nästa dag avvisar en grupp från byggföretaget Veidekke i DN alla tankar om att det ökade bostadsbyggandet skulle vara ett resultat av politiska beslut. Det beror nästan enbart på en god konjunktur. För en fortsatt ökning (vilket skulle krävas enligt Boverkets behovsbedömningar) krävs stimulansåtgärder riktade mot hushållen, framförallt unga, migranter och andra ekonomiskt svaga hushåll, alltså de grupper som Koliev-Linds förslag riktade sig till. Veidekke varnar för att en rad aviserade åtgärder på olika områden som utan konsekvensanalyser riskerar att direkt slå mot nyproduktionen och drabba dem som redan befinner sig längst från bostadsmarknaden.
Men bostadsminister Peter Eriksson (MP) har en annan bild än Veidekke: ”Det är kombinationen av en aktiv regering, ansvarstagande kommuner, byggbranschen som anstränger sig och en positiv ekonomisk konjunktur som gjort det möjligt att öka byggandet runt om i landet”, säger han eligt svensk Byggtidning. Så vem har rätt?
Man kan tycka att alla inblandade nu borde samarbeta och göra allt, precis allt, som krävs för att klara bostadskrisen i stället för att käbbla om vilka åtgärder som är rätt eller helt fel. Men det sker alltså inte.
Man kan ju åtminstone leka med tanken på det allra mest förbjudna: att staten (vi, alltså) skulle bygga i egen regi!
SvaraRaderahttp://fotolasse.se/index.php/samhalle/ett-politiskt-geni.htm
Absolut. Staten skulle ha tillräckliga resurser att bygga allmännyttiga hyresrätter och kunna göra det utan risk. Bara viljan krävs.
RaderaAllmänyttan har ju också stora resurser, iallafall i Stockholms området. Men de får inte bygga och ta lån utan affärsmässighet. Stockholm stad har AAA i kreditvärdighet.
RaderaJag tror inte alls på statliga bidrag till individer för att stimulera efterfrågan. Sverige har problem på utbudssidan, dvs stel reglering av mark, planering, och dyrt byggande. Det är där man behöver ta ett rejält tag. Även om det är väldigt praktiskt för företrädare för byggindustrin och relaterat som Veidekke och HSB att föreslå sådana åtgärder som skulle betyda högre vinster för dem.
SvaraRaderaSocial housing är också en återvändsgränd. Det skulle ju röra sig om nybyggda hus, och vem tror egentligen att vi kommer att kunna bygga 500 000 eller så (det är väl behovet) nybyggda bostäder med subventionerade hyror de närmaste decennierna. Det finns ingen realism i att vi skulle kunna få fram sådana bostäder med låga hyror. Tycker det är konstigt att det får så mycket utrymme i debatten. Det kommer ju mest bli utsmyckning med några få tusen lägenheter utan verklig effekt för någon (ungefär som det i praktiken fungerar i New York, som ju används som exempel).
Steg ett är naturligtvis att tillåta i lag allmännyttan att inte bara behöva bygga med höga avkastningskrav, det är ju så självklart att man förundras över att det inte ändras. Då kunde ju allmännyttan gå på offensiven. Att staten skulle bygga direkt tror jag det inte är så stor poäng med om kommunen ändå kan säga nej, statliga bostadslån till kommuner och kanske statliga typhus kanske är en bra ide dock.
Med den utveckling vi har idag kan social housing med subventionerade hyror tyvärr bli nödvändigt på sikt eftersom det kanske är enda möjligheten för resurssvaga hushåll att få en bostad. Men vi behöver naturligtvis inte bygga 500 000 bostäder genom social housing. Problemet med segregering kan lösas genom att bygga dessa bostäder i samma områden och t o m i samma hus som osubventionerade bostäder. Men det är ju inget man vill i första hand. Men allmännyttan får inte subventionera bostäder generellt.
RaderaMen tror någon att vi kan bygga massor av subventionerade bostäder i innerstaden i praktiken? Vi har hårt dragna krav på affärsmässighet i allmännyttan idag. Vart finns det politiska stödet att inte bara istället för att ta ut ett högt markpris i innerstaden, dessutom subventionera hyrorna på det? För att låginkomsttagare ska få bo i innerstaden? Jag säger inte att det vore fel (jag tycker personligen att det är sympatiskt), men det går så totalt mot all bostadspolitik som bedrivits i Sverige i 30 år att jag undrar hur det ens kan utredas.
RaderaKostnaden (eller alternativkostnaden) blir ju dessutom så enormt hög att det rör sig om relativt få bostäder per subventionerad krona. I praktiken i t ex New York och London som används som exempel har det ju knappt löst några problem heller utom för en väldigt liten andel låginkomsttagare.
Allmännyttan får inte subventioneras generellt enligt EU-regler, vilket sociala bostäder får.
RaderaDå får väll allmännyttan bygga flera stöd lägenheter för äldre, studentbostäder, genomflyttningsbostäder, lägenheter för flyktingar. Det finns ju behov av massor med lägenheter som inte erbjuds till hela befolkningen. Samtliga av de andra kategorierna borde ju vara fritt fram att subventionera enligt EU-regler. Och det finns helt klart behov i tiotusentals kategorin även för sådana bostäder.
RaderaEU regler är ju också som alla andra lagar politiska beslut som kan göras om, tolkas om, och omstiftas.
Börja med att avskaffa hyresregleringen, inte bara till namnet utan även till gagnet. En tillfällig reglering införd under WWII för ca 80 år sen, absurt är bara förnamnet!
SvaraRaderaTyvärr ger det inga fler lägenheter att avskaffa hyresregleringen. Det skulle bara minska efterfrågan.
RaderaHyresregleringen avskaffades för drygt 40 år sedan genom antagandet av lagen med det passande namnet "Lag (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen".
RaderaDet svenska hyressystemet kan grovt sett sägas
bygga på tre lika centrala beståndsdelar:
(i) Hyreslagens bruksvärdes-princip (ii) Hyresförhandlingssystemet och (iii) En betydande allmännyttig sektor som ska agera ansvarsfullt och långsiktigt utan vinstmotiv som bärande idé för verksamheten.
Därtill kan läggas att nyproduktionen redan idag
har möjlighet till undantag från ovanstående genom s k presumptionshyror. Dessa hyror ("marknadshyror") har visat sig bli så höga att stora delar av befolkningen saknar möjlighet att betala dem.
Det ägda boendet (villa,br) erhåller idag mer än 35 miljarder kronor per år i subventioner; det hyrda "nada".
Nog finns det skäl för rejäla förändringar, men knappast av den art som marknadshyrornas doadoa-kör efterfrågar.
Kalla det vad du vill, hyresmarknaden är ingen marknad, att avskaffa den skulle öka utbudet av lägenheter och visst, det blir då - på sikt - pengarna som styr, inte svartaste, inte "kontakter" och vänskapskorruption. Om nybyggare är "för dyrt" skulle kanske större konkurrens på byggmaterialsidan och för byggföretag vara nåt att fundera på. Ingenstans i världen har en politiskt styrd produktion visat sig vara bättre än en riktig marknad. Förvisso, en viss reglering krävs, i synnerhet vid en ändring. Assar Lindbeck har skrivit mycket om detta.
SvaraRaderaKalla det vad du vill, hyresmarknaden är ingen marknad nu, att avskaffa "hyresregleringen" skulle öka utbudet av lägenheter och visst, det blir då - på sikt - pengarna som styr, inte svarthandel, inte "kontakter", mygel och vänskapskorruption. Om nybyggande är "för dyrt" skulle kanske större konkurrens på byggmaterialsidan och för byggföretag vara nåt att fundera på. Ingenstans i världen har en politiskt styrd produktion visat sig vara bättre än en riktig marknad. Förvisso, en viss reglering krävs, i synnerhet vid en ändring. Assar Lindbeck har skrivit mycket om detta.
SvaraRadera