Ja, det är ju 16 månader kvar, så ännu är det kanske inte avgjort. Men att döma av SR:s senaste sammanvägda väljaropinion från maj 2017 kommer det inte att bli så lätt att bilda en majoritetsregering. Det fastlåsta läget med tre block i riksdagen – två med ca 35-40 procent vardera och ett med uppemot 20 procent. Det finns två tänkbara möjligheter; antingen får alliansen liera sig med Sverigedemokraterna – vilket C och L avvisat – eller så får man diskutera ett samarbete över blockgränserna, vilket inget parti hittills har velat göra.
Moderaternas opinionssiffror har dalat stadigt sedan Anna Kinberg Batra tillträdde, och ännu mer efter hennes öppning för samarbete med SD. I stället har Centerns och Annie Lööfs siffror stadigt ökat, och avståndet till M minskar hela tiden. Det är faktiskt en öppen fråga vem som skulle bli statsminister om alliansen kommer tillbaka.
Moderaternas opinionssiffror under Anna Kinberg Batras tid som partiledare med trend fram till valet i september 2018.
Vilken betydelse har partiledaren? Uppenbarligen en ganska stor betydelse. När Centern på 1970-talet fick all time high med 24-25 % av rösterna hade Thorbjörn Fälldins popularitet uppenbarligen en ganska stor del i detta. När Lennart Daléus var partiledare förlorade Centern i riksdagsvalet. Maud Olofsson lyckades inte mer än marginellt lyfta siffrorna. Men Annie Lööf har faktiskt lyckats att mer än fördubbla Centerns opinionsstöd. Det är uppenbart att Anna Kinberg Batra inte har Reinfeldts förmåga att locka väljarna. Gudrun Schyman lyckades locka Vänsterpartiets väljare i högre grad än någon annan vare sig förr eller senare. Och vad vore Fi utan Gudrun Schyman?
Centerns opinionssiffror under Annie Lööf tid som partiledare med trend fram till valet i september 2018.
Som en hypotes kunde man pröva om det enbart var partiledarna som betydde för partiernas framgång i valen. Jag har roat mig att göra trendmässiga framskrivningar till september 2018 av väljaropinionen för de olika partierna enbart baserade på utvecklingen under den nuvarande partiledarens ämbetsperiod. Det blir ju lite krångligt för Mp och Fi som har två partiledare som suttit olika länge men det kan vägas samman.
Resultatet blir att fyra partier kommer att fortsätta att öka, Centern, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Fi. Fyra partier kommer att fortsätta att minska nämligen Moderaterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Kd. Ett parti, Vänsterpartiet är stabilt. Detta ger följande valresultat 2018.
Valresultat i september 2018 om trenden under nuvarande partiledare håller i sig.
Som framgår hamnar Mp, Fi och Kd under 4-procentspärren och utanför riksdagen. Bland de partier som kommer in i riksdagen blir fördelningen procentuellt följande.
Styrkefördelning i riksdagen efter valet i september 2018 om trenden under nuvarande partiledare håller i sig.
Det framgår att S+V blir största block med ca 41 procent, medan Alliansen får ca 37 procent. Sverigedemokraterna får knappt 22 procent av riksdagsplatserna. Alltså ungefär samma situation som idag, bortsett från att Kd och Mp får lämna riksdagen och att C blir större än M. Skulle exempelvis KD kunna vända trenden och bli kvar kan kanske Alliansen bli något större än S+V, men inte få egen majoritet. Inte heller skulle S+Mp+V få majoritet om Mp trots att skulle klara sig kvar. Det mesta tycks alltså tala för att nuvarande situation består. Det är svårt att vända trender, men ett sätt är ju att byta partiledare. Anna Kinberg Batra börjar kanske sitta lite löst nu, men det är inte heller lätt att gå till val med en ny partiledare.
En konstellation som skulle få egen majoritet med 55 procent är däremot S+C+L, alltså ett mittensamarbete, däremot inte S+M, som bara skulle få 46 procent. Kanske det vore bra att börja fundera på hur ett fungerande regeringsunderlag skulle kunna skapas och kring vilka frågor. Det vore ju bra för väljarna att få veta. Men min gissning är att det kommer att ske först efter valet.
P.S. Jan Björklund är öppen för blocköverskridande samarbete om nuvarande situation består (Agenda 28 maj) med talar om samarbete Alliansen+S, vilket nog är helt orealistiskt.
Moderaternas opinionssiffror har dalat stadigt sedan Anna Kinberg Batra tillträdde, och ännu mer efter hennes öppning för samarbete med SD. I stället har Centerns och Annie Lööfs siffror stadigt ökat, och avståndet till M minskar hela tiden. Det är faktiskt en öppen fråga vem som skulle bli statsminister om alliansen kommer tillbaka.
Vilken betydelse har partiledaren? Uppenbarligen en ganska stor betydelse. När Centern på 1970-talet fick all time high med 24-25 % av rösterna hade Thorbjörn Fälldins popularitet uppenbarligen en ganska stor del i detta. När Lennart Daléus var partiledare förlorade Centern i riksdagsvalet. Maud Olofsson lyckades inte mer än marginellt lyfta siffrorna. Men Annie Lööf har faktiskt lyckats att mer än fördubbla Centerns opinionsstöd. Det är uppenbart att Anna Kinberg Batra inte har Reinfeldts förmåga att locka väljarna. Gudrun Schyman lyckades locka Vänsterpartiets väljare i högre grad än någon annan vare sig förr eller senare. Och vad vore Fi utan Gudrun Schyman?
Som en hypotes kunde man pröva om det enbart var partiledarna som betydde för partiernas framgång i valen. Jag har roat mig att göra trendmässiga framskrivningar till september 2018 av väljaropinionen för de olika partierna enbart baserade på utvecklingen under den nuvarande partiledarens ämbetsperiod. Det blir ju lite krångligt för Mp och Fi som har två partiledare som suttit olika länge men det kan vägas samman.
Resultatet blir att fyra partier kommer att fortsätta att öka, Centern, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Fi. Fyra partier kommer att fortsätta att minska nämligen Moderaterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Kd. Ett parti, Vänsterpartiet är stabilt. Detta ger följande valresultat 2018.
Som framgår hamnar Mp, Fi och Kd under 4-procentspärren och utanför riksdagen. Bland de partier som kommer in i riksdagen blir fördelningen procentuellt följande.
Det framgår att S+V blir största block med ca 41 procent, medan Alliansen får ca 37 procent. Sverigedemokraterna får knappt 22 procent av riksdagsplatserna. Alltså ungefär samma situation som idag, bortsett från att Kd och Mp får lämna riksdagen och att C blir större än M. Skulle exempelvis KD kunna vända trenden och bli kvar kan kanske Alliansen bli något större än S+V, men inte få egen majoritet. Inte heller skulle S+Mp+V få majoritet om Mp trots att skulle klara sig kvar. Det mesta tycks alltså tala för att nuvarande situation består. Det är svårt att vända trender, men ett sätt är ju att byta partiledare. Anna Kinberg Batra börjar kanske sitta lite löst nu, men det är inte heller lätt att gå till val med en ny partiledare.
En konstellation som skulle få egen majoritet med 55 procent är däremot S+C+L, alltså ett mittensamarbete, däremot inte S+M, som bara skulle få 46 procent. Kanske det vore bra att börja fundera på hur ett fungerande regeringsunderlag skulle kunna skapas och kring vilka frågor. Det vore ju bra för väljarna att få veta. Men min gissning är att det kommer att ske först efter valet.
P.S. Jan Björklund är öppen för blocköverskridande samarbete om nuvarande situation består (Agenda 28 maj) med talar om samarbete Alliansen+S, vilket nog är helt orealistiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar