SCB:s partisympatiundersökning, DN/Ipsos, SVT/Novus eller SR/Sifo

Väljaropinionen har åkt berg- och dalbana under det senaste året, i varje fall för moderaterna, men indirekt har det ju haft konsekvenser också för andra partier, t ex Centerpartiet. Men sedan Moderaterna bytt partiledare har det mesta återgått till att vara ungefär som vanligt. Anna Kinberg Batra var tydligen ett riktigt sänke, medan partiet återgått till mer normala nivåer med Ulf Kristersson.
I dagens DN presenteras en mandatfördelning, baserad på DN/Ipsos januarimätning, som skulle ge dött lopp mellan blocken, med 145 mandat vardera, om det var val idag. Så här ser det ut för olika tänkbara konstellationer. Observera att KD inte skulle klara 4-procentspärren till riksdagen.

Tänkbara politiska block om DN/Ipsos januarisiffror skulle bli valresultat. 
Ingen av de tänkbara konstellationerna ovan skulle få egen majoritet, vilket kräver minst 175 mandat. Regeringen Löfven kunde ju sitta kvar tills vidare, men skulle riskera att fällas med en lott. En mittenkonstellation S+MP+C+L skulle dock få 171 mandat och vara starkare, eftersom det skulle krävas att V, M och SD gör gemensam sak för att fälla en sådan regering, vilket knappast verkar sannolikt. Även en regering med MP+C+L+M skulle kunna regera på liknande sätt, om nu allianspartierna skulle kunna locka över MP. Det skulle säkert bli ett besvärligt läge.
Nu är ju DN/Ipsos baserad på ett begränsat underlag, 1 640 intervjuer, varav merparten digitala, och varav 1 366 uppgett partisympatier. SCB:s partisympatiundersökning från november baseras på 8 919 slumpmässigt utvalda personer varav 4 715 svarat, och brukar anses mera pålitlig. Motsvarande tänkbara partikonstellationer, baserade på SCB:s ndersökning skulle ge följande tänkbara partikonstellationer. Observera att enligt SCB:s stora undersökning skulle varken KD eller MP klara 4-procentspärren, och L skulle klara den med mycket liten marginal.

Tänkbara politiska block om SCB:s novembersiffror skulle bli valresultat.
Vänstern (V+S) skulle bli det större blocket med inte få egen majoritet, men alliansen skulle behöva SD:s stöd för att fälla regeringen. En mittenkonstellation bestående av S+C+L skulle däremot få egen majoritet med 179 mandat. Men frågan är ju om en sådan konstellation skulle kunna komma till stånd.
Och Moderaterna hade bytt partiledare bara månaden innan SCB-undersökningen och just påbörjat sin återhämtning. Kanske är den passé nu.
En tredje undersökning är SVT/Novus. Novus har intervjuat 4 006 personer per telefon under januari. Andelen osäkra väljare är 6,2 procent. Alltså en relativt bra undersökning. Så här ser motsvarande partikonstellationer om man utgår från Novus resultat från januari.

Tänkbara politiska block om SVT/Novus januarisiffror skulle bli valresultat.
Enligt Novus siffror från det rödgröna blocket lite större underlag än alliansen (där KD saknas med mindre än 4 %), men ingen majoritet. En mittenregering med S+MP och C+L skulle få 172 mandat, dvs inte riktigt egen majoritet, ungefär som DN/Ipsos. Och en allians med stöd av MP skulle inte heller få egen majoritet.

Så regeringsbildningen ser ut att bli svår hur det än går. Fortfarande krävs blocköverskridande samarbete om man vill undvika en minoritetsregering.  Och tre partier, KD, MP och L, som riskerar att få lämna riksdagen. Det är nog klokt att inte utesluta några alternativ för tidigt.

Uppdatering 28 januari
Idag presenterades SR/Sifos sammanvägda undersökning av väljaropinionen. Den baseras på 7 345 intervjuer (Novus, Sifo och Ipsos), och är alltså mera tillförlitlig än någon annan. Men trots detta skiljer sig resultatet inte annat än marginellt från SVT Novus undersökning ovan. Så här ser motsvarande sammanställning av tänkbara partikonstellationer ut.

Tänkbara politiska block om SR/Sifos sammanvägda januarisiffror skulle bli valresultat.
KD skulle fortfarande inte komma in i riksdagen och fortfarande skulle inte något av de ovan redovisade partikonstellationerna få nödvändiga 175 mandat. V+S+MP skulle få 147 mandat mot alliansens 141, S+MP+C+L skulle få 171 mandat, MP+C+L+M skulle få 156. Båda de blocköverskridande alternativen skulle antagligen kunna sitta säkrare än någon annan minoritetskonstellation.

SIDA till Botkyrka – från trafiksynpunkt

Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin deklarerade härom dagen att SIDA, med 500 anställda, ska flytta från Stockholm till Botkyrka. Idag ligger SIDA på Valhallavägen på Gärdet. Motivet är regionalpolitiskt:  ”Vi vill se ett Sverige som håller ihop och i det arbetet är det väldigt viktigt med statlig närvaro”, sade Lövin.
I andra sammanhang månar Miljöpartiet om kollektivtrafiken. Miljöpartiet vill satsa på utbyggd kollektivtrafik och på att fler ska åka kollektivt. Därför är det av visst intresse att fundera över hur utlokaliseringen av SIDA stämmer med målet om att fler ska åka kollektivt. Det vill säga; det stämmer ju inte alls med detta mål.

Men det är främst inom innerstaden och resor till och från innerstaden som kollektivtrafiken kan konkurrera med bilen.

Tusental resor med bil och kollektivtrafik till innerstaden, dagligen mellan kl 06-21, 2006-2016.
Ungefär två tredjedelar av resorna till innerstaden sker med kollektivtrafik. Man kan alltså anta att en stor majoritet av de anställda på SIDA, som idag finns på Valhallavägen i innerstaden, sker med kollektivtrafik. Men så är inte förhållandena i hela Stockholmsregionen.
Idag sker de flesta resor i Sverige med bil. Det är egentligen bara i Stockholmsregionen som kollektivtrafiken över huvudtaget kan konkurrera, som framgår av nedanstående diagram.

Kollektivtrafikandel per län 2015.
I Stockholms län som helhet sker ungefär hälften av resorna med kollektivtrafik och hälften med bil. Det innebär att resorna i ytterstaden till övervägande del sker med bil. Det kan illustreras med nedanstående diagram som visar fördelningen av resorna över det s k regioncentrumsnittet.

Tusental resor med bil och kollektivtrafik över regioncentrumsnittet, dagligen mellan kl 06-21, 2006-2016.
Regioncentrum utgörs av Stockholm, Solna och Sundbyberg. Ungefär två tredjedelar av alla resor sker här med bil. Botkyrka ligger i regionens ytterdel där en stor del av resorna sker med bil.
Beslutet att flytta SIDA från Stockholms innerstad till Botkyrka innebär alltså samtidigt att ett betydande antal resor som hittills skett med kollektivtrafik i framtiden kommer att ske med bil. Detta samtidigt som Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin (MP) pratar om klimatmål och minskade utsläpp. Det skorrar nog en aning falskt.

Utflyttning av statliga jobb – men varför just Botkyrka?

Idag meddelade biståndsministern Isabella Lövin (MP) på en presskonferens att 500 statliga jobb på Sida ska flyttas till Botkyrka söder om Stockholm. Idag finns SIDA i Konstfacks gamla lokaler vid Valhallavägen på Gärdet. Utöver Sida ingår ytterligare 400 jobb i paketet, bland annat 50 jobb från Tullverket, som ska flyttas till Malmö.

Isabella Lövin (MP) vid dagens presskonferens.
”Vi vill se ett Sverige som håller ihop och i det arbetet är det väldigt viktigt med statlig närvaro”, sade Lövin. Hon anser att Botkyrka behöver statlig närvaro där den har varit låg, sedan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har lämnat kommunen. Därför tror Lövin att Sidas flytt till Botkyrka kan bidra till ett mer välfungerande civilsamhälle.
”Det är enormt viktigt för medborgarna att se att staten finns närvarande. Och här i Botkyrka som är en kommun med över 90 000 invånare så finns det i princip bara ett servicekontor plus polisen. Så här är det viktigt att visa statlig närvaro, det ger legitimitet åt staten”. Kommunalrådet i Botkyrka Ebba Östlin (S) tror att SIDA kommer att kunna rekrytera Botkyrkabor på grund av deras språkkompetens eftersom Botkyrkaborna till mer än 50 procent har bakgrund någon annanstans från i världen.

Sidas nuvarande lokaler på Valhallavägen.
Man kan ju fråga sig på vilket sätt SIDA skulle kunna ersätta Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i Botkyrka. Dessa myndigheter vänder sig ju direkt till medborgarna, medan SIDA jobbar med fattiga länder runt om i världen.
Isabella Lövin tror enligt intervjun i SR att många kommer att flytta med SIDA till Botkyrka. Det visar att hon inte har en aning om hur Stockholmsregionen fungerar. Bor man i Stockholmsregionen flyttar man inte till Botkyrka, bara för att jobbet flyttar dit. Val av bostadsområde bygger bara till liten del på var inom regionen jobbet finns. Det tar 38 minuter att resa med T-banan fån T-centralen till Norsborg. Och 26 minuter med pendeltåget till Tumba. Möjligen får SIDA svårare att rekrytera personal i framtiden.
Regeringens mål är att totalt 2 000 statliga jobb ska ha omlokaliserats eller tillkommit utanför Stockholm under innevarande mandatperiod 2014 - 2018, skriver SVT.

Stefan Löfven(S) och Ardalan Shekarabi(S) vid dagens presskonferens.
”Nu är det slut på den förra regeringens Stockholmsfixering. Det är tydligt att vi nu har en Sverigefixering, en "hela Sverige"-fixering, också när det gäller statlig närvaro”, säger Stefan Löfven enligt SR.
Men Nu är ju inte Botkyrka ”utanför Stockholm” utan en del av Stockholmsregionen, en förortskommun, helt enkelt. För den del av Sverige som ligger utanför Stockolmsregionen betyder en flytt från Stockholm till Botkyrka ingenting alls.
Det är inte fel att en statlig myndighet ska flyttas från Stockholms innerstad till en förortskommun. Trycket på innerstaden borde onekligen minskas och utveckling av förortsområdet understödjas. Men varför just Botkyrka? Isabella Lövin och Stefan Löfven ger inga vettiga förklaringar.
Ett skäl för att SIDA måste vara kvar i Stockholmsregionen är dess stora behov av närhet till Arlanda. Och det är klart att man får ha förståelse för att man ofta flyger till biståndsländer i Afrika och Asien. Men då hade det kanske varit mera praktiskt att ligga i någon av de norra förortskommunerna i stället för de södra? Eller tänker Isabella Lövin (MP) att det ändå kommer att gå ganska fort att ta sig med bil till Arlanda även från Botkyrka, när Förbifart Stockholm väl är klar? Eller hur tänkte hon…
Flytten av SIDA handlar alltså om 500 jobb, vilket är ganska mycket. Sekundärt innebär det dessutom många fler i olika servicenäringar, till exempel restauranger och kaféer. När man gör en så stor statlig satsning borde man kanske också tänka på hur regionen själv vill utvecklas. Det finns ju sedan mer än 15 år tillbaka en starkt förankrad policy om att utveckla åtta regionala stadskärnor utanför innerstaden. Till dessa områden borde större arbetsplatser lokaliseras. Den lanserades i RUFS 2001 och har bekräftats i senare regionplaner och stöds av kommunerna i länet. Om inte ens staten bryr sig om den regionala strukturen, varför skulle då andra göra det?

 RUFS 2050, utställningsförslag, som regeringen inte följer med SIDA-förslaget.
Sida ska nu göra en konsekvensanalys av flytten. Den ska vara klar den 1 augusti i år. Därefter fattar regeringen ett särskilt beslut om när flytten senast ska vara genomförd.
Frågan är varför konsekvenserna inte utreds innan lokaliseringen beslutas. Kanske för att man måste lansera förslaget före valet.
En annan reflexion man kan göra är att förslaget inte heller samordnats med bostadsminister Peter Erikssons (MP) förslag om "nya städer", varav en del skulle ligga i Stockholm-Uppsalaregionen. Dessa städer, som skulle etableras för att klara bostadsbehovet, skulle bygga på funktionsblandning. Strävan ska vara att tillgodose behovet av kommersiell och offentlig service och möjliggöra etablering av arbetsplatser och kulturell verksamhet. Men samordning inom regeringen kanske inte heller förekommer. 

Stockholms stadssiluett förändras

En byggnad som påtagligt påverkar bilden av Stockholm från mitt fönster vid Medborgarplatsen är Gasklocka 4 i Hjorthagen, 5 km bort. Den är med sina 96 meter en av Stockholms tio högsta byggnader, men brukar sällan omnämnas när man talar om höga hus. Den är lika hög som Tyska kyrkan med betydligt mer omfångsrik, högre än Skatteskrapan och Söder torn, 25 m högre än Hedvig Eleonora kyrka som syns på bilden något höger om gasklockan. Svea torn som från mitt fönster ser ut att stå strax intill (men står ungefär 1,5 km närmare) är bara 50 meter, och ser ganska litet ut i jämförelse.

Utsikt mot Gasklocka 4, Svea Torn, Hedvig Eleonora kyrka den 4 december 2017.

Ja, så här var det i alla fall när bilden togs den 4 december 2017. Men 7 veckor senare har bilden förändrats. Så här såg utsikten ut idag den 20 januari.

Samma utsikt som ovan den 20 januari 2018.
Gasklockan är fortfarande högre än omgivningen men bara obetydligt högre än Svea Torn tillvänster. Gasklockan rivs nerifrån, en ovanlig metod. Minst 30 meter har försvunnit under dessa veckor. Ganska snart kommer den att ha försvunnit helt från min horisont. Men om några år kommer något nytt in i synfältet.

Den nya gasklockan.
Den skyskrapa som Oscar Properties kommer att bygga blir lika hög om än något mera smäcker, ritad av arkitektfirman Herzog & de Meuron.

Så här kommer det att se ut från grannkvarteren i Norra Djurgårdsstaden.
Inflyttning planeras 2021.

Påven Innocentius XII högaktuell igen…

Den helt dominerande frågan på Folk och Försvars konferens i Sälen är varken försvaret eller folket.
Försvarsberedningen har konstaterat att ”ett väpnat angrepp på Sverige kan inte uteslutas.” Om det däremot hade varit så, att ett väpnat angrepp på Sverige hade kunde uteslutas, vore det meningslöst att ha ett militärt försvar, eller hur? Kanske var det detta som Fredrik Reinfeldt utgick ifrån, och kanske förre försvarsministern och vapenvägraren Sten Tolgfors, men såvitt jag förstår knappast någon nu aktiv politiker.
Stefan Löfven har nu upprepat detta besked i Sälen, men dessutom sagt att ”ett enskilt militärt angrepp på Sverige är osannolikt.” Om detta senare besked inte vore sant skulle det alltså innebära att ett enskilt militärt angrepp på Sverige vore sannolikt, eller hur? Det har jag inte hört att någon har påstått. Alltså två korrekta och förenliga uttalanden vad jag förstår.

Påven Innocentius XII, död 1700.
En annan i lika hög grad aktuell fråga är om någon påve har haft skägg sedan år 1700, då Innocentius XII avled, och hur många som kanske hade skägg dessförinnan.

Uppdatering den 21 januari 2018
SR P1 Godmorgon, världen! tog idag på morgonen upp den besvärliga språkfrågan om skillnaden mellan "osannolik" och "kan inte uteslutas", genom att vända sig till Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet. Men professorn håller inte med om att "osannolikt" skulle innebära en lägre risk än "inte kan uteslutas". Han menar att det faktiskt är tvärtom.
Och hade man velat säga att risken för krig hade ökat jämfört med för 10 år sedan hade man ju faktiskt kunnat säga: "Risken för krig har ökat jämfört med för 10 år sedan".
Då hade ju alla faktiskt förstått vad man menat.

Nya Karolinskas skumraskaffärer

Jag har skrivit om krisen på Nya Karolinska Sjukhuset nyligen här. Fakturor från BCG utan specifikationer har attesterats på NKS av samma person som tidigare arbetat på konsultbolaget. Sedan DN avslöjat att Andreas Ringman Uggla gått direkt från konsultbolaget BCG till upphandlare av BCG på Nya Karolinska, en extrem form av jävssituation, meddelar sjukhuset att Ringman Uggla slutar på NKS med omedelbar verkan. Varje hederlig svensk kanske trodde att han fått sparken. Nej, har får sluta arbeta men ändå uppbära en superlön lön på 870 000 kronor i ett halvår utan att göra någonting alls. Trots att han fått sparken på grund av misstänkt jäv. Jurister anser att detta är brottsligt och borde leda till åtal. ”Det borde vara straffbart”, säger Joakim Nergelius, professor i juridik. ”Det kan handla om trolöshet mot huvudman.” Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i juridik håller med.

Finanslandstingsrådet har bett landstingsrevisorerna om en särskild granskning av konsultanvändandet vid NKS. Varje förnuftig person borde förstå att upphandlingen av BCG borde granskas av åklagare.

Höga hus i Stockholm 2

För ett par veckor sedan skrev jag en rescension av en färsk bok av Dan Hallemar om höga hus i Stockholm. Jag var delvis kritisk eftersom dels så få byggnader behandlades, dels inte alla de högsta och i något fall inte ens ett högt hus (bara 9-våningshus). Enligt Emporis är ett 11-våningshus ”low-rise building” medan ett på tolv eller fler är ”high-rise building”. Där någonstans borde väl gränsen gå tycker jag. Mer än 30 våningar kallas ”skyscrapers”, men så höga hus i Stockholm kan räknas på ena handens fingrar.
Hur många höga hus finns det då i Stockholm? Jag har roat mig med att samla in uppgifter om höga hus (huvudsakligen från Emporis men även andra källor), och hittat omkring 500 höga hus (minst ca 32 m höga). Jag har säkert missat en del och uppgifterna är i vissa fall osäkra. Då har jag förutom kontors- och bostadshus även tagit med torn, kyrkor och industribyggnader, men däremot inte exempelvis fyrar och skorstenar.
Hur stor andel av våra hus är då höga? Det finns omkring 700 000 lägenheter i flerbostadshus i länet. De flesta flerbostadshus är mellan 3 och 7 våningar. Därtill kommer byggnader för andra ändamål. Antagligen utgör andelen höga hus bara någon enstaka procent av alla byggnader, småhusen oräknade. Och de flesta höga hus är ändå inte särskilt höga, som framgår av nedanstående diagram.

Antal höga hus i Stockholms län efter våningsantal.
De flesta höga hus är i själva verket bara 12-14 våningar höga, motsvarande omkring 35-45 meter höga. Dessa utgör ca 60 % av alla höga hus. Det är faktiskt bara ett 30-tal hus (ca 6-7 procent) som har 18 våningar eller mer motsvarande omkring 60-120 meter.
De hus som vanligen brukar nämnas som höga hus är minst 18 våningar höga, som t ex de fem Hötorgshusen. Har jag räknat rätt finns det bara 33 så höga hus i Stockholms län. Till detta kommer ett antal kyrkor och andra torn.
Så snart förslag läggs om ett nytt högt hus i Stockholmsregionen brukar diskussionens vågor gå höga. Närboende, myndigheter som Riksantikvarieämbetet, Skönhetsrådet, organisationer som Samfundet S:t Erik och andra brukar för det mesta komma med kritiska synpunkter, särskilt om det höga huset till äventyrs skulle byggas i Stockholms innerstad. Så var det med Söder torn, de norra tornen vid Torsgatan, och i Värtan men också t ex Tellus och Marievik utanför innerstaden. Då kan det vara intressant att veta att bara en liten andel av de höga husen finns i innerstaden.

Fördelning av höga hus på Stockholms innerstad, Stockholms ytterstad och övriga 25 kommuner i Stockholms län.
Det framgår att det finns knappt 100 höga hus i Stockholms innerstad, drygt 150 i ytterstaden och nästan 250 i de övriga 25 kommunerna i länet.
Räknat i höjd finns det ca 50 byggnader som är minst 60 m höga. De allra flesta utgörs av hus om 12-14 våningar. Faktiskt finns 50 % av de höga husen i förortskommunerna och en tredjedel i Stockholms ytterstad. Bara en sjättedel ligger i Stockholms innerstad. Men i diskussionen om höga hus talar man nästan bara om Stockholms innerstad.  Höga hus handlar inte om innerstaden i första hand.
Höga hus har byggts i olika perioder, som framgår av nedanstående diagram.

Höga hus i Stockholms län efter byggnadsår. Hus byggda före 1900 är markerade detta år.
Den första stora vågen av höga hus kom under 1950- och 1960-talet. Ett stort antal höga hus byggdes under denna tid, oftast grupper av punkthus för bostäder i nya förorter, men också ett antal höga kontorshus i innerstaden och i några förorter. Under andra halvan av 1970-talet upphörde höghusbyggandet nästan helt och endast få höghus byggdes under 1980-talet och 1990-talet. Några år in på 2000-talet ökade höghusbyggandet på nytt, och nu handlade det ofta om riktigt höga hus. Under de senaste tio åren har vi åter haft en våg av höga hus, och den är inte slut än på långa vägar. Det finns åtminstone ett 30-tal höga hus planerade i regionen för de närmaste åren. Kanske inte alla blir genomförda men säkert några av dem. Oftast ligger de höga husen inte heller i innerstaden, utom i Hagstaden förstås, där det nu byggs många ganska höga hus.
Vad har de höga husen för användning? Det visar sig att bostadsanvändning är helt dominerande.

Höga hus i Stockholms län efter användning, höjd och inflyttningsår.

Före 1900 byggdes bara kyrkor som höga hus. Under början av 1900-talet byggdes ett fåtal högre hus av annat slag, t ex Stockholms stadshus och Kungstornen. Men under 1930-talet byggdes också den fjärde gasklockan i Hjorthagen, som är en mycket hög byggnad. Bostadsanvändning svarar totalt för ca 75 % av de höga husen med en stor dominans under 1950- och 1960-talet. De allra flesta bostadshusen var länge högst ca 50 m eller 16 våningar medan kontorshusen var lite högre. I början på 2000-talet har åter lite högre bostadshus börjat byggas.
Frågan är varför varje nytt bostadshus brukar väcka en stor debatt, i alla fall i innerstaden, när de ändå är så få och måttligt höga. Ja, faktiskt inte alla hus. Nyligen vann detaljplanen laga kraft för ett nytt bostadshus vid Tanto, på gamla Tobaksmonopolets tomt vid Ringvägen, helt utan överklaganden! Det är ändå måttligt högt, 19 våningar och 51 m. För ett högt hus på rätt plats ökar tätheten och stadslivet, och ger många hushåll möjlighet till fin utsikt över staden. Det är kvaliteter som inte ska förringas.

Ovanligt regnig höst på Gotland

När år 2017 är till ända kan man konstatera att det har regnat ovanligt mycket på Gotland under hela hösten. Det innebär att årets nederbörd blev 845 mm vilket är 55 % mer än normalt.

Varning för mycket stora regnmängder på Gotland nyligen.
Stora vattenpölar, geggiga vägar och översvämmade gårdsplaner var ingen ovanlig syn på Gotland i december.

Nederbörd i mm per månad i Visby 2014-2017.
Det kom så mycket regn under årets sista månader att årsnederbörden blev långt över det normala, i alla fall för Visby. Det har faktiskt inte regnat så mycket under något år på 2000-talet som det gjorde 2017, som framgår av nedanstående diagram.

Nederbörd i Visby i mm per år 2000-2017.
Nederbörden som kommer under den kalla årstiden avdunstar inte och tas inte heller upp av växtligheten särskilt mycket utan fyller på grundvattnet. När jag skrev om detta senast i november 2017 rapporterades att de mindre grundvattenmagasinen och Tingstäde träsk var på väg att fyllas upp. Men enligt Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, var grundvattennivåerna i de stora magasinen fortfarande under det normala. I slutet av december sa Susanne Bjergegaard Pettersson, chef för vatten- och avlopp på Region Gotland, enligt P4 Gotland att den regniga hösten nu hade fyllt magasinen på ön. Men för att hon skulle vara lugn krävs mer regn även under våren. Jag undrar hur mycket det ska regna för att hon ska vara nöjd?