Snart är Gasklocka 4 riven

Den var 90 meter hög och en av Stockholms högsta byggnader, Gasklocka 4 i Hjorthagen. Nu är den snart borta. Det intressanta är att den rivs nerifrån. Byggnaden vilar på 20 domkrafter och sänks nedifrån i etapper, med drygt en och en halv meter per dygn. Det är praktiskt att riva den nerifrån. När 15 meter återstår rivs klockan i stället uppifrån med hjälp av en rivningskran.

Så här såg gasklockan ut från Söder Torn den 4 december, innan rivningen påbörjats.

Gasklocka 4 den 20 januari 2018.

Gasklocka 4 den 30 januari 2018.

Gasklocka 4 den 4 februari 2018.

Gasklocka 4 den 9 februari 2018.

Gasklocka 4 den 14 februari 2018.

Gasklocka 4 den 25 februari 2018. Nu syns den knappt längre. I stället dyker Ferdinand Bobergs äldre gasklocka upp i synfältet.
Rivningen väntas nu vara klar någon gång i mars eller april. När gasklockan är borta ska ett nytt, lika högt bostadstorn med cirka 320 lägenheter byggas i stället. Byggstart ska ske 2018 och inflyttning 2021. Den skyskrapa som Oscar Properties kommer att bygga blir lika hög om än något mera smäcker, ritad av arkitektfirman Herzog & de Meuron, se här.

Uppvärmningen i Arktis - men vad är orsaken?

Dagens Nyheter hade i söndags en intressant artikel om hur den globala uppvärmningen påverkar den sibiriska tundran. Anna-Lena Laurén och Lotta Härdelin besökte Salechard på Jamalhalvön i nordvästra Sibirien. Klimatförändringen kan där få allvarliga konsekvenser för lokalbefolkningen och djurlivet. I en krönika intill pratar Karin Bojs om den globala uppvärmningen, om att äta kött och att flyga. Hon pratar också om så kallade klimatförnekare precis som vanligt.

I april 2017 publicerade Arktiska rådet en stor rapport om klimatförändringen i Arktis. Enligt rapporten har uppvärmningen i Arktis under de senaste 50 åren varit dubbelt så snabb som i resten av världen. Enligt rapporten kommer uppvärmningen att fortsätta också om utsläppen minskar men de värsta konsekvenserna går i så fall att undvika.
Det sibiriska klimatet blir varmare och varmare. I Salechard var medeltemperaturen –7 grader under åren 1883–1912. Under de senaste trettio åren 1988–2017 har den varit –5,1 grader. När de evigt frusna vidderna tinar upp kan obehagliga överraskningar uppstå. Ett problem är att nenetserna har för många renar. Alla bestämmer själva hur många renar de vill ha, vilket innebär att renlaven blir alltmer sällsynt och att hela floran och faunan på tundran håller på att ändras. Artikeln illustreras förutom ett antal foton också med ett diagram över årsmedeltemperaturen i Salechard från 1883 till 2017, men utan någon särskild kommentar.

Årsmedeltemperaturen 1883-2017 i Salechard enligtryska venenskapsakademin. Jag har lagt in trendlinjerna 1883-1950 och 1950-2017 med grönt.
Men diagrammet är mycket intressant. Jag har lagt in trendlinjer mellan 1883 och 1950 och vidare till 2017. Det visar mycket riktigt att temperaturen har ökat rejält under den redovisade perioden på 135 år. Det intressanta är att temperaturen ökade från ca -8,5 grader 1883 till -6 grader 1950 och till -4,5 grader 1950. Temperaturen ökade alltså betydligt snabbare före 1950, då utsläppen av koldioxid var praktiskt taget försumbara, som under perioden efter 1950, då huvuddelen av koldioxidutsläppen har ägt rum. Om temperaturkurvan är representativ för Arktis är det uppenbart att koldioxidteorin inte räcker som förklaring till uppvärmningen. Den måste också ha andra orsaker.

Men detta diskuteras inte med ett ord, vare sig i DN-artikeln eller i Karin Bojs krönika. Men varför vågar man inte föra den diskussionen?

Avfolkningens Sverige

Journalisten Po Tidholm hade för något år sedan en dokumentärserie i SVT ” Resten av Sverige”, där han besökte avfolkningsbygder och undrade över vad folk ska jobba med när folk och verksamheter försvinner mer och mer. Svenskarna vill enligt Tidholm ha en idyllisk landsbygd att åka till på semestern, men få kan eller vill bo där året om. Storstaden håller på att kväva landsbygden och den ena regionen efter den andra släcks ner. Ett konstaterande bara. Det är så det är. Enligt Tidholm.

Po Tidholm, Läget i landet.
Nu har han kommit ut med boken ”Läget i landet”, där han tar upp liknande frågor. Den landsbygd som Po Tidholm talar så dystert om är inte särskilt väl definierad. I grova drag kan man anta att det handlar om Norrlands inland liksom Dalarnas och Värmlands skogsbygder. Delar av Sverige som har stor yta men liten befolkning och som ligger långt bort från större städer. Han klagar på att det är lönsamhet och tillväxt som styr, och att vi glömmer kvaliteter som tystnad, natur och enslighet.
Jomenvisst! Unga mellan 18 och 30 år tenderar att inte värdera dessa faktorer så högt. De flyttar i hög grad till större städer, där det finns utbildning och jobb men inte så mycket tystnad och enslighet. Äldre över 50 år flyttar däremot ofta bort från de större städerna, men det genererar av naturliga skäl inte fler invånare på landsbygden i längden.
Po Tidholm själv har sina rötter på Hälsinglands landsbygd, dit hans föräldrar utvandrade från Stockholm under 1960-talets gröna våg. Det är en landsbygd som förlorar arbetstillfällen och service, både offentlig och kommersiell, därför att befolkningsunderlaget sviktar.
Den landbygd jag själv känner bäst är Gotland, där jag tillbringat mer och mer tid under de senaste 40 åren, men där jag ändå inte vill bo permanent. Gotland växer, om än sakta, antagligen mest beroende på pensionerade stockholmare som flyttar permanent till sina fritidshus. Andelen som jobbar inom jordbruk minskar hela tiden även om alla jordbruksmark finns kvar. Övriga behöver alltså få andra jobb, ofta inom offentlig sektor. Många måste pendla till Visby där de flesta jobben finns. Från Burgsvik eller Fårösund tar det en timme eller mer att pendla till Visby och lika lång tid hem igen. Det innebär att socknarna som ligger längre bort minskar befolkningsmässigt medan de som ligger närmare ökar.
Det liknar förhållandena på andra håll i landet, bara det att i Norrland ligger nästan allting längre bort från de växande städerna. Det tar 3 timmar enkel resa från Storuman till Umeå eller från Strömsund till Örnsköldsvik. Det är klart att det i längden är svårt att upprätthålla sysselsättning och service på den genuina landsbygden.

Befolkningsförändringar årligen 1970-2016 i skogslänen resp övriga Sverige.
I grunden handlar det om att Sverige är ett ganska stort land till ytan med en ganska liten befolkning, som dessutom är koncentrerad till vissa delar av landet. Skogslänen, här definierade som Norrland, Dalarna och Värmland har ungefär 70 % av landets yta men bara 18 % av befolkningen. Mer än 80 % av befolkningen finns alltså på ungefär 30 % av ytan i Svealand och Götaland.
I Norrland är dessutom befolkningen koncentrerad till en smal kuststräcka med en rad växande städer med Umeå i topp, i södra Sverige till Stockholm, Göteborg och Malmö.  Storstadslänens omland växer hela tiden. Städer som Uppsala, Västerås, Eskilstuna och Nyköping ligger numera mer eller mindre inom den funktionella huvudstadsregionen där man kan pendla ganska långa sträckor dagligen eller i alla fall på veckobasis.
Kanske borde man inse detta och acceptera det. Uppenbarligen gör många yngre människor det. Men Po Tidholms bok handlar om att det kanske skulle ha kunnat vara på ett annat sätt. Frågan är hur.
För 200 år sedan bodde 90 procent av befolkningen på landsbygden, idag bor nästan 90 procent i städerna eller dess nära omland. Jordbruk och industri har rationaliserats och behöver inte särskilt många anställda. Idag arbetar ungefär 1 procent av alla förvärvsarbetande inom jordbruket, men en tredjedel av dessa finns i Skåne och Västra Götaland. Det är likadant inom industrin. Allt färre personer behövs för att tillverka allt mer. Den växande tjänstesektorn finns där människor bor.
Bilden är att storstäderna växer på landsbygdens bekostnad men verkligheten är mer nyanserad.
Sedan 1968 har befolkningen i Sverige ökat med drygt 2 miljoner. Hela befolkningsökningen finns i 16 län. Mest har de tre storstadslänen ökat. Trots detta har Simrishamn i semesterparadiset Österlen minskat. Samtidigt har de övriga fem länen minskat sin befolkning med ca 50 000 invånare.  På nästan 50 år. De län som minskat mest är Västernorrlands län följt av Gävleborgs län, men även i dessa län har Gävle och Sundsvall vuxit, om än inte så mycket. Också Norrbottens län, Jämtlands län och Värmlands län har minskat. Men kuststäderna Luleå, Piteå och Haparanda har ökat, liksom Östersund och Karlstad.
Alla övriga län har alltså vuxit befolkningsmässigt, men i flera av dessa finns det stora skillnader inom länen. I Dalarna har Falun-Borlänge ökat liksom Siljansbygden, medan andra delar har minskat. Örebro och Västerås har vuxit medan andra delar av Närke och Västmanland har minskat. De tre smålandslänen har alla vuxit liksom residensstäderna Växjö, Kalmar och Jönköping, medan andra delar av länen har minskat. Men Po Tidholm talar gärna om ”urbanisering”, som innebär att människor flyttar från landsbygden till städerna. Men det är inte bara detta det handlar om.

Befolkningsförändringar netto 1970-2016, inrikes och utrikes migration samt födelsenetto i storstadslän, övriga tillväxtlän samt i skogslänen.  
Storstadslänen och övriga tillväxtlän har länge vuxit främst på grund av höga födelsetal och migration. Migrationen ger befolkningstillskott till alla typer av regioner.
I de tre storstadslänen har nästan alla kommuner vuxit, liksom i Halland och stora delar av Östergötland, Uppsala, Södermanland och Blekinge län. Även Gotland har ökat sin befolkning något. Den storstadsnära glesbygden är ingen avfolkningsbygd, utan växer och integreras alltmer i den funktionella regionen.

Befolkningsförändringar i Sveriges kommuner 1968-2016, procent. 160 kommuner har ökat sin befolkning (som mest 350 %) och 120 kommuner har minskat sin befolkning (som mest 50 %).
De 65 kommuner som har minskat sin befolkning mest under de senaste 50 åren har minskat med 27 procent sedan 1970. Där har befolkningen minskat från ca 850 000 invånare till ca 620 000 invånare. I några av dessa kommunerna har befolkningen halverats. Vid kommunreformen 1971-1974 ansåg man att kommunerna borde ha minst 8 000 invånare för att kunna klara sina uppgifter. Idag finns det nästan 50 kommuner som har en mindre befolkning än så. De minsta kommunerna har idag drygt 2 000 invånare. Kanske är det snart dags för en ny kommunreform.
Skulle det kunna vara på ett annat sätt? Po Tidholms bok är en stridsskrift för landsbygden. De unga borde enligt Tidholm kunna flytta tillbaka till landsbygden, ja, inte kunna tänka sig något bättre än livet på hemorten om bara…. Ja, vad då? Boken är nog samtidigt lika mycket en bekräftelse på hur långt bort denna illusion är från verkligheten.

Behåll Gamla Karolinska

I dagens DN refereras hur Läkarföreningen har lämnat in en anmälan 9 000 namnunderskrifter om svåra arbetsmiljöbrister på Nya Karolinska sjukhuset. Det handlar om brist på administrativa arbetsplatser, jourrum, för små och trånga rum, brister i luftkvalitet, inomhusklimat, ljusförhållanden, brist på förråd och personalrum, nätverk, larm,  operationssalar som inte är anpassade för operation och så vidare. En del brister kanske kan åtgärdas, andra vekar svårare att göra något åt. Ett stort ansvar faller naturligtvis på beställaren, men jag undrar också över vad arkitekterna White och Tengbom egentligen har åstadkommit. Ett hafsverk med bristande funktionalitet av allt att döma.

Nya Karolinska Sjukhuset i Solna.
Läkarföreningen kräver att Gamla Karolinska inte ska säljas, vilket är landstingets avsikt, eftersom lokalerna fortfarande kommer att behövas. Läkarföreningens ordförande Yvonne Dellmark påpekar enligt DN att ”befolkningen i länet år 2030 beräknas ha en miljon fler invånbare än vad som förutspåddes 2008 då beslutet togs att bygga Nya Karolinska”.  Planerna är nämligen att sälja huvuddelen av det gamla sjukhuset för att i stället bygga om till bostäder.
Jag hajar till över denna siffra som naturligtvis inte lan vara sann. Planerna på Nya Karolinska inleddes redan 2001. År 2006 valdes ett förslag från White arkitekter som landstingsfullmäktige beslutade om 2008. Nya Karolinska beräknas vara helt klart i år.

Befolkning enligt de tre senaste regionplanerna för Stockholms län.
När planerna inleddes fanns RUFS 2001, som antog att befolkningen i länet 2030 skulle vara mellan 2,2 och 2,4 miljoner invånare. När beslutet togs 2008 var RUFS 2010 på god väg att utarbetas. Enligt den skulle befolkningen i länet 2030 bli mellan 2,3 och 2,5 miljoner. Nu finns RUFS 2050 klar att antas med siffrorna för 2030 mellan 2,6 och 2,9 miljoner i länet. Höjningen är alltså ca 400 000 fler jämfört med 2008 och 500 000 jämfört med 2001 när planeringen inleddes.
Men även om siffrorna ska vara rätt har läkarföreningen ändå en poäng. Den faktiska befolkningen i länet ökade med ungefär en halv miljon människor bara under de nästan 20 år som planeringen tog. Och befolkningstillväxten har snarast tilltagit.

Gamla Karolinska sjukhuset.
Om vi idag inleder planeringen av ytterligare ett storsjukhus kommer befolkningen i länet att ha ökat från 2,3 miljoner till kanske 3,3 miljoner 2040 när nästa storsjukhus står inflyttningsklart. Om landstinget verkligen är beredda att sätta igång en ny planeringsprocess redan nu. Om inte står vi antagligen med konstant brist på vårdplatser.
Genom att tänka om och renovera de gamla sjukhuslokalerna som faktiskt har fungerat hyggligt under mycket lång tid, kanske man får en behövlig respit med nästa jätteprojekt. Det borde i alla fall inte avvisas på svaga grunder.
Dessutom föddes jag på det sjukhuset för mycket länge sedan.

Uppdatering
Enligt SvD skjuts försäljningen av gamla Karolinska  upp minst en månad (som mest till juni). Oppositionen i Stockholmslandstinget kräver återremiss för att alla delar i affären ska utredas ytterligare.
Paul Lindquist (M), fastighets- och investeringslandstingsråd, skriver i en debattartikel i SvD att det inte är ansvarsfullt att behålla gamla Karolinska. ”Att behålla och rusta upp gamla Karolinska sjukhuset har utretts vid flera tillfällen under början av 2000-talet. Kostnaden för den tekniska upprustningen och moderniseringen av gamla Karolinska uppskattades år 2004 till mellan 9,5 och 12,5 miljarder, och då skulle vi ändå inte få den moderna patient- och arbetsmiljö vi behöver för att kunna erbjuda en vård i världsklass.”
Nu är det just patient- och arbetsmiljön i Nya Karolinska som läkarna klagar på, modern eller inte. Och tyvärr verkar det inte vara vård i världsklass vi fick med Nya Karolinska.

Världshavens uppvärmning

Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand skrev om sitt flygresande för en tid sedan. Han flög till Addis Abeba och vidare till Mombasa i Kenya. Tog en båt långt ut i havet, dök ner med simfötter och cyklop och undervattenskameror. Han möttes av en grågrön, gråblå, gråvit gröt av stenar och alger som en gång var ett levande korallrev. Han sa till sin dotter att korallerna visst var fina en gång, färgerna var så starka att det stack i ögonen, det var en sagovärld, men den är borta nu.
En debatt om flygresorna, den globala uppvärmningen och världshaven startade.
Media har rapporterat om hur växthuseffekten och den globala uppvärmningen gör att jordens hav blir allt varmare. Det är sant. Men hur mycket varmare har havet blivit? Det går att ta reda på.
Argo är ett internationellt oceanografiskt program för att observera temperatur, salthalt, strömmar mm i oceanerna sedan början av 2000-talet. Man har placerat ut bortåt 4 000 bojar som pendlar mellan havsytan och 2 000 meters djup. Mätdata överförs kontinuerligt till land via satellit och är fritt tillgängliga för alla, utan begränsningar.

Havets temperatur sjunker med djupet.
Argosprogrammet har redovisat resultat som bekräftar att  havet värmts upp ca 0,055 grader Celsius under de senaste 30-50 åren. Ungefär en tjugondels grad alltså!

Svenskarnas flygande och andras

Apropå flygets framtid och klimatet, som jag skrev om i föregående inlägg, kommer nu statistik om besöksnäringen i Sverige 2017. Totalt gjordes 16,2 miljoner utländska övernattningar i Sverige och det är framför allt de utländska marknaderna utanför Norden som växer. Trenden är att gästnätterna från långväga marknader ökar i snabbare takt och därmed utgör en allt större del av den inkommande turismen till Sverige. Under 2017 ökade till exempel antalet gästnätter från USA med 44 procent och från Kina med 14 procent. Sedan 2010 har besökarna från USA ökat med 93 procent och från Kina med 230 procent. Totalt har antalet utländska besökare i Sverige ökat med 36 procent på tio år.

Utländska gästnätter i Sverige 2008-2017
Miljöminister Karolina Skog har haft lite svårt att förklara att vi ska flyga mindre samtidigt som regeringen vill bygga ut Arlanda till Nordens viktigaste flygplats. Men det kan ju vara svårt att få amerikanerna att ta båten över Atlanten i stället för flyget. För kineserna är det väl transsibiriska järnvägen som gäller. Annars får vi väl bygga ut Arlanda även om vi svenskar skulle avstå från att flyga.

Ska vi sluta att flyga?

Kan sparsamhet med att flyga rädda klimatet? Det tror i alla fall exempelvis Malena Ernman, som i somras deklarerade att hon slutat flyga, Jens Liljestrand, som slutat flyga efter en resa till Kenya, och Isobel Hadley-Kamptz, som har slutat att flyga för ett och ett halvt år sedan.

Kors i taket! Om det nu vore så enkelt. Jag kom att tänka på Blå tågets (Torkel Rasmusson) klassiska sång:
”Kan sparsamhet rädda proletariatet
då lyckas din granne nog rädda sej.
Han lever på gröt och på gamla potäter
när han inte blir bjuden av sin tjej.”
Själv har jag rest mycket med tåg, särskilt i Europa under 1960- och 1970-talet. Det tog mig ungefär två dygn att resa till Rom, men det var OK. När jag vandrade i fjällen på sommaren tog jag alltid sovvagn. Jag har rest med transsibiriska järnvägen både till Japan och till Kina, men man får räkna med ungefär en vecka i vardera riktningen.
Det berodde framförallt på att det var billigt att åka tåg, i varje fall med sittvagn, men dyrt att flyga. När mina barn skulle börja resa utomlands på 1990-talet insåg jag att tiderna förändras. Det var dyrt och besvärligt att åka tåg och billigt att flyga. Genom att avsluta fjällvandringen med att flyga till Stockholm samma kväll, duscha en veckas svett och gå och lägga sig i sin egen säng var värt mycket jämfört med att stiga av sovvagnen på Stockholms Central morgonen därpå. När jag för något år sen hade ett uppdrag i Göteborg insåg jag att tåget ofta var försenat och att mötena fick skjutas på.
Men där någonstans, vid tre timmar med tåg, ligger ändå brytpunkten idag. Är det längre bort flyger en majoritet och de gör det av rationella skäl. Man väger tid, bekvämlighet, kostnad. Behöver man resa, eller kan man klara ändamålet med resan på annat sätt? Erfarenhetsmässigt är det mycket svårt att ändra val av färdmedel utan att beakta de här faktorerna. Så jag tror inte att folk kommer att sluta flyga på grund av klimatet. Så kommer jorden att gå under nu? Det är möjligt, men i så fall beror det inte på flyget, inte ens om man betraktar följande diagram över flygets snabba utveckling sedan 1970.

Antalet flygpassagerare i världen 1970-2016.
Antalet flygpassagerare i världen har ökat 12 gånger (1200 %) sedan 1970. Men utsläppen har inte ökat fullt så mycket. Jämfört med flygplan från 1960-talet är dagens flygplan 70 procent bränsleeffektivare per personkilometer. Men från klimatsynpunkt kan man naturligtvis oroa sig.
Enligt FN:s klimatpanel IPCC svarar flyget för ca 2 procent av de globala utsläppen av koldioxid. Räknar man in kväveoxider, vattenånga och andra utsläpp kan man räkna med 3 procent av de globala klimatpåverkande utsläppen, medan 97 procent alltså har andra källor. Men inte ens om vi lyckas övertyga hela världen om att avstå från att flyga kan vi minska koldioxidutsläppen med mer än 3 procent. I Sverige är andelen lite högre, kanske 4-5 procent, beroende på att våra övriga utsläpp är ganska små. Vi har ju en stor elenergisektor, med kärnkraft och vattenkraft, som nästan inte släpper ut någon koldioxid alls. Sveriges andel av de globala utsläppen av koldioxid uppskattas till mellan 1,2 och 1,3 promille. I Sverige sker dessutom ett betydande avsevärt upptag av koldioxid i den växande skogen, även om man räknar med den avverkning som sker. Ungefär 60-80 % av våra koldioxid upptas av vår egen växande skog. Våra nettoutsläpp av koldioxid utgör därför bara 0,25-0,5 promille av världens utsläpp. Minst 999,5 promille kommer alltså från den övriga världen. Men inte ens om vi globalt lyckas stänga ner allt flyg kommer detta att påverka våra koldioxidutsläpp mer än marginellt.

Forsking pågår om batteridrivna flygplan. Ett hybridplan, som ska kunna ta mellan 10-50 passagerare, ska testas inom två år och vara i trafik år 2020. 
Flyget bidrar till utbyte och kontakter världen över. Naturligtvis är det intressant att se om vi kan flyga med elmotorer eller annat bränsle i framtiden. Men det är nog mera troligt att fossila bränslen kan ersättas inom andra sektorer. Det är också skillnad mellan att flyga Stockholm-Bangkok (10 timmar) och Stockholm-Rom (3 timmar). Andra frågor som man behöver fundera över är om temperaturen verkligen kommer att fortsätta att öka även om koldioxidutsläppen ökar(det finns även andra orsaker till klimatförändringen), om det verkligen blir en katastrof om koldioxidhalten ökar (jorden blir grönare och vi kan kanske skjuta upp en kommande istid). Men det tar vi en annan gång.