Visar inlägg med etikett Japan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Japan. Visa alla inlägg

fredag 18 november 2011

Rädda eken vid Radiohuset!

I kväll besökte jag den så kallade radioeken (eller teveeken, som den egentligen heter) utanför tevehuset på Oxenstiernsgatan på Östermalm. Det är en ståtlig ek som kanske kan vara så där 800 år gammal. Den är alltså äldre än Stockholms stad. Egentligen borde den k-märkas, kanske som naturminne. En grupp ekräddare hade samlats kring eken för att värna den mot eventuella angrepp. Fällningen har man sagt ska ske klockan sex i morgon bitti.
Av obegripliga skäl tycks stadens tjänstemän ha bestämt sig för att den nu måste sågas ned, ungefär som man hade bestämt sig för att göra med almarna i Kungsträdgården för 40 år sedan. Almarna var ju sjuka och måste sågas ned, sa man då. Men det var inte sant den gången heller. Almarna står fortfarande friska och krya ännu 40 år senare, och om inte almsjukan tar dem lär jag aldrig få uppleva deras död.
Det egentliga skälet för att man ville såga ned almarna var att de inte passade in i den förändring av Kungsträdgården som Peter Celsing hade planerat. Där passade i stället en tunnelbaneuppgång in alldeles utmärkt, samt en stor livsmedelsbutik under jord. Men så blev det inte den gången, eftersom stockholmarna ville annorlunda. De ville ha almarna kvar. Och de ingrep resolut natten mellan den 11 och 12 maj 1971.
Har man inte lärt sig något på 40 år? Stockholmarna vill gärna ha kvar radioeken också. Det är ett mycket vackert träd, på sin ålders höst. Kanske blir det inte mer än hundra år äldre, vem vet. Men inte behöver det sågas ned nu. Inte enligt trädexperten Klaus Stritzke som har besiktigat trädet och många andra gamla ekar i Stockholmstrakten, och vet hur man räddar gamla träd. Även ekar i sämre skick än radioeken. 
Men trädet är ju ruttet säger någon. Men trädet är faktiskt mycket friskt för sin ålder, det har andra trädexperter konstaterat. Svampangrepp? Nej inte den sortens svamp som tar död på gamla ekar. Ekexperter har kollat rotsytemet påstår man, men var finns den rapporten? Andra anser inte alls att eken behöver fällas. Och varför måste trädet fällas redan innan den norska trädexperten har avlämnat sin rapport? Det är faktiskt inte klarlagt att eken är så dålig som stadens trädansvarige har sagt. Det tycks mest handla om prestige från stadens sida.
Någon har sagt att eken måste sågas ned för att bereda plats för en spårväg. Det är inte heller sant. I förstudien för Spårväg City säger man: ”Eken mitt i Oxenstiernsgatan ingår enligt Översiktsplan för Nationalstadsparken i ett större sammanhang av ekar och andra gamla ädellövträd som utgör värdekärnor i norra och södra Djurgården. I nationalstadsparken finns många arter av insekter som är knutna till de grova ekarna. Gamla ekarna i kanten av värdekärnorna fungerar som spridningskorridorer och är därför viktiga att bevara. Spårvägen har planerats för att den gamla eken inte ska påverkas. Den måste särskilt skyddas under byggnadsskedet.”
I Japan skulle man betrakta ett så gammalt träd som heligt, och det skulle vara en kränkning att såga ned det. Där vårdar man sina träd ömt. Om det behövs stöttar man grenarna, hellre än att såga av dem.
Detta gamla stöttade träd såg jag nyligen i Kenrokuen på Japans västkust. Det kommer inte att sågas ned.
Ännu ett stöttat träd i Kenrokuen, Kanazawa.
Geir ­Hansteen Jörgensen och Johan Lind har föreslagit en liknande lösning för radioeken som de presenterat i en debattartikel i DN.
Så visst finns det lösningar om man vill. Det finns alltså inte heller av detta skäl någon anledning att fälla eken. Annat än Stockholms stads bristande vilja, fantasi och lyhördhet inför opinionen. Eller är det detta du vill bli ihågkommen för, Björn Embrén, stadens trädansvarige: Att vara den som sågade ned den 800-åriga radioeken?
Så jag uppmanar stadens politiker och tjänstemän: Tänk om och gör inte samma misstag som för 40 år sedan när staden försökte såga ner de älskade almarna i Kungsträdgården. Ta ert förnuft tillfånga. Rädda radioeken (eller teveeken).

måndag 31 oktober 2011

Tadao Andos arkitektur vågar mycket

Tadao Ando, just fyllda 70, är en av Japans absolut främsta arkitekter.
Tadao Ando
När jag var i Japan förra gången hade jag förmånen att kunna besöka hans arkitektkontor i Osaka, en betongbyggnad som sluter sig utåt, men öppnar sig inåt. Vi besökte också en av hans mest kända byggnader från 1989, Church of the light, ett par mil norr om Osaka. Det är en byggnad där de perfekt gjutna betongväggarna spelar med ljuset.
Church of the light.
Church of the light.
Church of the light, Ibaraki-Shi, Osaka prefecture.
Den här gången besökte jag utställningen ”Tadao Ando: Sights on the Mainland” på GA Gallery, som drivs av Global Architecture, ett förlag som publiserar arkitekturböcker och tidskrifter. Själva byggnaden från 1974 kunde mycket väl ha ritats av Ando, men det är i stället Makoto Suzuki och Yukio Futagawa som är upphovsmännen. Utifrån ser byggnaden mest ut som en betongbunker, men när man gått in och uppför trappan till själva galleriet möter man modern spännande arkitektur både i själva byggnaden i sig och i utställningen på betongväggarna. På GA Gallery som ligger på en liten sidogata nära Shinjuku i västra Tokyo visas arkitektur och där finns också en välsorterad arkitekturbokhandel. Det är väl värt ett besök för den Japanresenär som är intresserad av arkitektur.
GA Gallery sett från gatan.
GA Gallery invändigt.
Detta var den tredje Andoutställningen, denna gång samordnad med UIA-kongressen, som samtidigt hölls i Tokyo (UIA, International Union of Architects), och där Ando var en av talarna. Mest fokuserades på ett av de senaste projekten, Shanghai Poly Theatre, en mångfunktionell byggnad runt en operascen. Byggnaden är kvadratiskt, 100x100 meter, genomskuren av sneda rör, som öppnar oväntade passager.
Poly Theatre, Shanghai.
I sin arkitektur förenar han tradition med nyskapande element. 
Chikatsu Asuka Museum.
Honpukuji Water Temple, Awaju Island, Hyogo prefecture, 1991. 
I detta buddhisttempel ger det omgivande vattnets stillhet en meditativ effekt på besökaren. Som de flesta av Tadao Andos byggnader andlöst vacker.