Centerns Annie Lööfs och Anders W Jonssons dubbelmoral

Centerns partiledare Annie Lööf vill att det ska vara tillåtet att stympa pojkar, uran medicinska skäl. Stympning av flickor i underlivet är förbjudet i Sverige sedan flera år. Det är däremot tillåtet att stympa pojkar av religiösa skäl. Det är en barbarisk rit som innebär ett övergrepp på små barn som inte har möjlighet att ge sitt medgivande. Det saknas kända medicinska fördelar med ingreppet på barn. Även om ingreppet utförs inom hälso- och sjukvården innebär ingreppet att barnet utsätts för smärta och det finns risk för allvarliga komplikationer. Ingreppet är dessutom irreversibelt. Det finns därför starka skäl att avvakta med ingreppet tills den som är föremål för åtgärden har uppnått sådan ålder och mognad att han kan lämna ett informerat samtycke. Omskärelse av flickor är sedan länge (1982) förbjudet i Sverige. Även om ingreppet normalt sett är mindre för pojkar finns det ingen anledning att diskriminera pojkars rättigheter.

Annie Lööf
Etik- och ansvarsrådet (EAR) är läkarförbundets organ för medicinsk-etiska frågor. De konstaterar att ”det saknas kända medicinska fördelar med ingreppet på barn. Även om ingreppet utförs inom hälso- och sjukvården finns däremot risk för allvarliga komplikationer. Det finns därför starka skäl att avvakta med ingreppet tills den som är föremål för åtgärden har uppnått sådan ålder och mognad att han kan lämna ett informerat samtycke.”
Centerpartiet har nu beslutat på sin partistämma med förkrossande majoritet att partiet ska verka för att omskärelse av barn som inte sker av medicinska skäl ska förbjudas. Förslaget som vann stöd med siffrorna 314 mot 166 kom från ungdomsförbundet. Det är ett humant beslut som inte förhindrar att barnet i vuxen ålder själv medverkar till att genomföra ingreppet. Centerpartiet ska ha all heder av beslutet.
Centerns partiledning vägrar dock att genomföra stämmans beslut. Vice partiordföranden Anders W Jonsson varnar för att det inkräktar på religionsfriheten. Centerledaren Annie Lööf har beklagat och tagit avstånd från beslutet på partiets stämma om att förbjuda religiös omskärelse av pojkar. Men Annie Lööf motionerade själv 2007 om att förbjuda manlig omskärelse. I motionen från 2007 likställde hon omskärelse vid könsstympning. Nu har hon ändrat sig. Det är ynkligt att inte vilja stå fast vid detta och minst sagt en fråga om dubbelmoral.
Det är ingen diskriminering av judar eller muslimer att förbjuda omskärelse av barn. Det handlar bara om att stå upp för barns och pojkars rättigeter. Vuxna individer får göra som de vill.

Vi betalar inte, vi betalar inte

I rubriken har jag citerat arkitekten och nobelpristagaren i litteratur, Dario Fo.

Jag har gjort det med anledning av att musikförläggarna enligt DN har infört en ny betallicens med syfte att kräva privatpersoner, föreningar och ideella organisationer, som använder sångtexter på bloggar som denna, på pengar. Licensen kräver alltså personer som bloggar utan vinstsyfte på betalning. På den här bloggen har jag ett antal gånger citerat låttexter av exempelvis svenska poeter som Olle Adolphsson, Hasse och Tage, Britt Lindeborg, Ted Ström och Evert Taube men också utländska artister som Bob Dylan, Buffy Sainte-Marie, Gary Moore, Johns Denver och Suzanne Vega, för att inte tala om José Marti.

Jag har gjort det för att uttrycka något som anknyter till dessa texter, ofta kopplade till något annat som jag diskuterat i bloggen, inte sällan för att texten och musiken berört mig på ett särskilt sätt. Jag har till exempel diskuterat hur Olle Adolphssons texter anknyter till olika delar av Stockholmsregionen och hur han kritiserat rivningsvågen på 1960-talet och annat.
Sångtexterna finns redan tillgängliga på andra ställen på nätet för var och en. Jag tjänar inte en krona på denna blogg. Jag är dessutom per definition utsluten att använda denna licens, även om jag skulle vilja betala avgiften. Bloggen får nämligen inte uttrycka politiska åsikter, och inte heller religiösa åsikter. Enligt etiketterna uttrycker denna blogg politiska åsikter på 215 inlägg och religiösa på 29 inlägg.

He's the Universal Soldier and he really is to blame
His orders come from far away no more
They come from here and there and you and me
And brothers can't you see
This is not the way we put the end to war

Hur skulle man kunna diskutera innebörden i en text som Universal soldier (Buffy Sainte-Marie) eller Stoppa matchen (Mikael Wiehe) utan att uttrycka politiska åsikter?

"Medan bönderna och jobbarna
hålls i schack med militär,
så kan dom rika spela tennis
...
och sen säger dom,
att sport inte hör ihop med politik".

Elvis "How Great Thou Art" är en kristen sång baserad på en svenska sångtext av Carl Gustav Boberg, men den skyddas väl inte av någon upphovsrätt längre. George Harrisons ”My sweet Lord” handlar om den hinduiska guden Krishna. Leonard Cohens "Hallelujah" och Bob Dylans ”You’ve gotta serve somebody” behandlar också religiösa frågor. Svenska religiösa sånger är t ex ”Ovan där” (inspelad av bl a Christer Sjögren), och ”Jag har hört om en stad ovan molnen” (inspelad av Carola). Sådana texter får man inte kommentera med religiösa åsikter enligt musikförläggarna.
Innebörden av licenskravet är att i kommersiellt syfte begränsa yttrandefriheten i politiska och religiösa frågor, men yttrandefriheten är skyddad enligt vår grundlag. Musikförläggarna har helt enkelt gjort ett totalt magplask. Musiken är liksom sporten intimt kopplad till politik, liksom till religion. Dario Fo skriver om hur girigheten inte vet några gränser. Men yttrandefriheten har inget pris.

Manifestation för yttrandefriheten

I går var jag däckad av vinterkräksjukan och hade inte mycket annat att ta mig för än att följa TV-sändningarna från Paris och Stockholm, där demonstrationerna bevakades i realtid. Det var sannerligen en imponerande manifestation för yttrandefriheten och mot våld och terror.

Ett femtiotal av världens ledare gick arm i arm med Frankrikes Hollande och Tysklands Merkel i centrum omgivna av Israels Netanyahu, Malis Ibrahim, Boubakar Keita, EU:s Donald Tusk och Palestinas Mahmoud Abbas i centrum. 
Strax utanför bild marscherar Jordaniens kungapar och Turkiets premiärminister Turkiet, premiärminister Ahmet Davutoglu. Här förenas representanter för kristna, muslimer och judar i ett gemensamt avståndstagande från våldet och för yttrande- och pressfriheten.
Men alla är inte lika konsekventa företrädare för pressfriheten. Enligt Reportrar utan gränsers årliga rankinglista ligger visserligen Tyskland och Frankrike i den bästa kvartilen på platserna 14 respektive 39, men Israel (96), Mali (122), Palestina (138), och Jordanien (141) ligger alla på den sämre planhalvan, för att inte tala om Turkiet (154). De tre sista länderna ligger alla i den sämsta fjärdedelen bland de 180 rankade länderna. Turkiet var för bara några år sedan var det land som fängslade flest journalister i världen enligt Jonathan Lundqvist, Reportrar utan gränser.
Det vore onekligen ett stort framsteg om deltagandet i manifestationen också markerade ett nytänkande på hemmaplan för de deltagande länderna. Men sen återstår ju t ex Kina, Nordkorea, Iran och Eritrea som inte ens var närvarande.
Marscher förekom också på många andra platser i världen. Alla som deltog i ville dock inte oreserverat försvara Charlie Hebdo, t ex när de publicerar karikatyrer som kan uppfattas som kränkande för muslimer. Radions Cecilia Uddén rapporterade i morse till exempel om en mindre demonstration i Kairo. Men det finns skillnader i synen på yttrandefriheten. Att förolämpa religion framställs enligt Uddén i västvärlden som en rättighet, men i Egypten finns en utbredd uppfattning att religioner inte skall skändas. Hon menar att detta utgör en stor skillnad mellan västvärlden och den muslimska världen idag.  ”I väst försvarar lagen människor. Här finns en lag som förbjuder hets mot folkgrupp, medan lagen i Egypten förbjuder hets mot religion. Det här är en ekvation som inte går ihop”, säger Cecilia Uddén.
Att kunna kritisera religioner ser jag som en grundläggande del av våra fri- och rättigheter och något som alla religiösa måste kunna tåla i ett demokratiskt samhälle. Som Voltaire skulle kunna ha sagt "Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det." (men just så har han inte sagt. Det skrev Evelyn Beatrice Hall 128 år efter Voltaires död för att sammanfatta Voltaires inställning.)
Men naturligtvis är även lagen om hets mot folkgrupp en inskränkning i yttrandefriheten.  Enligt 16 kap. 8 § Brottsbalken gör man sig skyldig till brott om man ”i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Skillnaden är alltså att det är tillåtet att uttrycka missaktning för religion men inte för dem som utövar samma religion. Den skillnaden tycker jag är väsentlig och den bör vi försvara.

En och en halv miljon demonstranter? 
I Stockholm samlades 3 000 personer på Sergels torg. En bra uppslutning i snövädret kan man tycka.
Runtom i Frankrike samlades folk för manifestationer och totalt deltog fler än 3,7 miljoner människor i landet, enligt nyhetsbyrån AFP som citerar en regeringskälla. Siffrorna varierade lite enligt olika uppgifter men enligt ”AFP:s kontrollräkning av provisoriska officiella siffror” samlades 1,5 miljoner demonstranter i Paris. Den största demonstrationen någonsin!

Jag undrar lite hur man gör för att räkna 1,5 miljoner människor. Skulle man räkna dem med en hastighet av en per sekund skulle det ta mer än 17 dagar om man räknade dygnet runt. Place de la Republique rymmer i alla fall inte mer än 135 000 personer, om det står 4 personer per kvadratmeter, så 90 % måste i så fall samlas på intilliggande gator.
Boulevard Voltaire, där marschen gick är 24 m bred. Är man packad med 4 personer per kvadratmeter (men så trångt var det inte överallt) blir tåget 15,6 km långt Om man fyller gatan tar det mer än 5 timmar för marschen att passera med den långsamma takt som syns på TV-bilderna (och ännu fler timmar om det var mera utspritt). Kanske var det verkligen 1,5 miljoner, men är det verkligen sannolikt?

Det kanske inte spelar någon större roll om det verkligen var 1,5 miljoner på plats. En storartad markering var det ändå. För den poäng jag vill lyfta är en annan. Ingen ville egentligen ifrågasätta siffran, även om den var osannolik om man tänker efter lite. Ingen nyhetsbyrå, ingen TV-kommentator.
Redan innan det hela började sades det att 1 miljon väntades komma, hur man nu kunde veta det. Arrangörerna ville naturligtvis visa upp en så hög siffra som möjligt. Flera av offren var poliser och polisen hade också gjort en stor insats när de slutfört fritagningen av gisslan. Och de i vanliga fall granskande journalisterna hade ju ett eget intresse av att pressens frihet får ett så stort stöd som möjligt. Även om det gick ut över deras granskande uppgift denna gång.

Je suis Charlie

Klimatfrågan har blivit religion

Flera gånger har jag försökt nyansera den gängse bilden av klimatförändringarna på min blogg. Jag har till exempel pekat på osäkerheter i mätmetoder och på svårigheter att finna rimliga förklaringar till att hastigheten i den globala uppvärmningen inte påverkas mer än marginellt av den ökande CO2-halten i atmosfären. Temperaturen ökade ju nästan lika fort före 1950 som efter, trots att halten då var mycket lägre. Bland det mest svårförklarliga är ju dessutom att vi inte har haft någon uppvärmning alls under de senaste 15-16 åren, trots accelererande utsläpp. Samtidigt som isar smälter i Arktis tilltar havsisen vid Antarktis. När kartan inte följer verkligheten borde man ju granska om kartan verkligen är rätt. Men ställer man sådana frågor kallas man ofta klimatförnekare eller liknande av klimatalarmister som tvärsäkert ”vet” att de har rätt. Nu är jag ju ingen expert, bara intresserad amatör, men har ändå följt frågan ganska ingående under de senaste sju åren.
Jag säger detta för att betona att jag inte är ensam om att tvivla på den i medierna och politiken gängse bilden. En av dem som under senare tid har sagt liknande saker är Lennart Bengtsson, en verklig expert som var verksam som meteorolog vid European Centre for Medium-Range Weather Forecasts (ECMWF) i Reading från 1976 till 1990 under de senare åren som chef. Han var därefter chef för Max-Planck-Institut für Meteorologie i Hamburg, 1991-2000 och är sedan 2000 professor vid University of Reading. Han är alltså en av våra mest meriterade vetenskapsmän på meteorologins område där hans forskningsområde bland annat atmosfärmodellering. Han är sedan drygt 20 år ledamot av svenska Vetenskapsakademien och har fått internationella pris.

Professor Lennart Bengtsson
Bengtsson anser att växthusgaser påverkar jordens klimat, men problemet är hur mycket, hur snart och hur omfattande, något som han inte menar att modellerna håller för att beräkna. Han menar också att vädret inte har blivit mer extremt som en del vill påskina. Det han tycker är allra mest oroande är en ökad tendens till pseudovetenskap inom klimatforskningen, som visar sig i tendensen att endast rapportera om det som stöder en klimathypotes och avstå från att berätta om det som avviker.
Klimatfrågan tycks i dag enligt Bengtsson inte längre styras av rationellt tänkande utan har blivit ”ideologi eller snarare en religion”, som har fyllt det tomrum som förra seklets avkristning lämnade. Av denna anledning har debatten blivit så irrationell och för en agnostisk person som Bengtsson är att den ter sig obehaglig och närmast hotfull. Jag kan bara instämma i vad Bengtsson säger.

Är Björklund verkligen liberal?

Jan Björklund är ju partiledare i Folkpartiet, ett parti som under efterkrigstiden har kallat sig socialliberalt, det vill säga verka för en kombination av frihet och social rättvisa.
Liberalism är ju en politisk ideologi med individens frihet som grundläggande värde. I detta ligger tankar som jämlikhet, individuell frihet, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati. Att varje människa har samma rättigheter, oberoende av exempelvis religion, kön, sexuell läggning och etnicitet, samt okränkbara rättigheter oberoende av kollektivets vilja.
Liberalismen har en humanistisk utgångspunkt. Förre folkpartiledaren är till exempel styrelseledamot i Förbundet Humanisterna, en svensk förening för främjande av sekularism och sekulär humanism. Bengt Westerberg är en genuin socialliberal.

Jan Björklund vill däremot ändra skollagen så att att skolavslutningarna åter ska kunna ske i svenska kyrkans hägn med psalmsång och präst. Det är idag tillåtet med skolavslutningar i kyrkan utan religiösa inslag. Jan Björklund vill nu att prästen åter ska kunna förkunna evangeliet i kyrkan för de stackars skoleleverna med eller mot deras vilja, och tydligen mer eller mindre oberoende av religiös bakgrund.
Jan Björklund säger i radions P1 att "på en del håll i landet har man firat skolavslutningen i kyrkan i generationer och det ska man kunna fortsätta med. Man får inte tvinga eleverna att delta i en kollektiv trosutövning i form av kollektiv bön, däremot får prästen berätta om varför vi firar jul och läsa julevangeliet. Det ska också kunna gå att avstå från helt. Skulle det vara så att någon elev eller några föräldrar känner stort obehag inför att delta så ska det finnas en möjlighet att avstå. Och det är rimligt även om väldigt få avstår i verkligheten.”
Jag undrar just vilken verklighet och vilket sekel Jan Björklund lever i. Att tvinga någon att delta i trosbekännelse eller läsa bön har inte förekommit i Sverige sedan 1800-talets slut. Behöver det verkligen sägas år 2013 att det inte är frågan om att återgå till 1634 års regeringsform och 1686 års kyrkolag, där man med kraft slog fast, att i Sverige skulle endast den lutherska läran vara gällande?
Sedan 1951 har vi full religionsfrihet i Sverige. Det är sedan dess tillåtet att lämna kyrkan utan att gå in i något annat samfund. Religionsfriheten i Sverige är numera en del av grundlagen. Sverige är ett sekulärt samhälle, där religionen blir en privat angelägenhet. Samhällets institutioner, där skolan är en del ska vara neutrala i religiösa avseenden.
De flesta svenskar är fortfarande med i svenska kyrkan, även om medlemantalet krymper hela tiden. Men var tredje svensk är inte med i svenska kyrkan. Ungefär 450 000 svenskar med bakgrund i muslimska länder saknar helt förankring i kristendomen. Ändå antyder Jan Björklund att så gott  som alla, utom kanske "någon elev eller några föräldrar som känner stort obehag inför att delta" faktiskt borde delta i den kyrkliga ceremonin. Så tänker man väl inte som liberal?
Risken är ju att regeringen får igenom förändringen med Sverigedemokraternas hjälp.
Kan inte Bengt Westerberg tala honom till rätta?
Läs även SvD och DN.

Böneutrop vid moskén vid Medborgarplatsen?

När jag bodde i Libyen kunde jag inte undgå att höra böneutropen i Tripolis många moskéer. De ägde rum fem gånger om dagen, sju dagar i veckan. Från vårt hus hördes ropen från flera moskéer i närheten och jag kan väl tillstå att jag inte alltid uppskattade dagens första böneutrop, som ägde rum före gryningen. Vi hade ju enkla fönsterglas som inte dämpade ljudet särskilt mycket. Samtidigt var det många gånger också vackert att höra, särskilt när böneutroparen också hade vacker sångröst.

Ahmed Pasha Karamanlimoskén i Tripoli, Libyen
Här hemma hör jag då och då klockorna i Maria kyrka slå, men jag tänker inte ens på det särskilt ofta. Vad jag vet har inte heller grannarna klagat på att detta stör dem. Några kvarter bort förekommer också ett klockspel i medborgarhuset klockan 12 på dagen. Om jag går förbi vid den tiden brukar jag irritera mig på att det låter falskt, men jag skulle inte komma på tanken att kräva att det förbjöds. I så fall borde man först förbjuda glassbilens tröttsamma trudilutt.

Maria Magdalena kyrka på Söder i Stockholm
Vid Medborgarplatsen ligger också Stockholms största moské, men där förekommer det aldrig några böneutrop från minareten, liksom inte heller vid någon annan moské i Sverige. Men det kan bli ändring på det nu. Moskén i Fittja i Botkyrka har önskemål om att få genomföra böneutrop en gång per vecka till fredagsbönen, som äger rum mitt på dagen. I kommunen pågår nu en process för att se om detta kan bli tillåtet. Av någon anledning har vi av tradition accepterat klockringning och diverse andra ljud (och oljud) i staden samtidigt som det anses vara kontroversiellt att tillåta böneutrop vid moskéerna.

Zaid Ben Sultan Al Nahayans moské eller Stockholms stora moské vid Björns trädgård, nära Medborgarplatsen i Stockholm
Det sägs att det finns omkring 100 000 muslimer i Sverige. Om de tycker att det är viktigt för dem tycker jag att det är självklart att böneutrop bör tillåtas. Böneutrop mycket tidigt eller sent på dagen skulle kunna vara störande för morgontrötta eller kvällströtta som sover, men vid fredagsbönen ser jag inte något kontroversiellt i detta.

Påsk, men varför just nu?

Vi firar som så ofta påsken på Gotland. I år infaller påsken relativt tidigt, redan i början av april. Som sig bör har det inträffat ett riktigt påskväder. Ute snöar det och vinden viner i knutarna. Tur att vi inte hunnit byta till sommardäck ännu. Aprilväder är ju omväxlande, ena stunden kan det vara solsken och skönt och nästa stund som det är just nu, snö, blåst och kyla.  För några veckor sedan när vi var här var det likadant fast det bara var mars. Ett par dagar med snöstorm och kyla och därefter några dagar med sol och vår i luften. Tredje året i rad har vi i alla fall en någotsånär normalkall och snöig vinter, trots alla klimatalarmister som har påstått att det skulle vara slut med detta i fortsättningen.

Jesu uppståndelse

Vad är det då vi firar. Vi har påskris, färgar och äter mer ägg än vanligt, gömmer påskägg åt ett barnbarn på besök och planerar gravad lax till middag. Eftersom jag har finskt påbrå äter vi ofta memma vid påsktid. Några kanske klär ut sig till påskkärringar och tigger godis. Hade vi varit kristna hade vi också pratat om Jesus korsfästelse och död och hans mystiska uppståndelse från de döda på tredje dagen. Nu är det ju en tillfällighet att detta hände sig just vid påsktiden, som ju funnits långt före kristendomen. Judarna firade till exempel påsken till minne av uttåget ur Egypten.

Om uppståndelsen nu faktiskt inträffade. De faktiska bevisen tycks vara svaga. Själva uppståndelsen beskrivs ingenstans i Nya testamentet och det finns inga vittnen. Vad som sägs är enligt Matteusevangeliet att graven öppnas men befinns vara tom. Man tycks inte heller veta säkert var korsfästelsen och begravningen ägde rum. Det hävdas bland annat att Uppståndelsekyrkan i Gamla Jerusalem är byggd på platsen för Jesu kors och Jesu grav men också en plats utanför stadsmuren där det finns en klippgrav pekas ut som rätt plats.

Kan detta vara Golgata?

Men varför firar vi påsken just nu? Tydligen har någon bestämt att påskdagen ska infalla första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, förutsatt att vårdagjämningen inträffar den 21 mars, vilket inte stämmer överallt. Dessutom handlar det inte heller om den astronomiska fullmånen utan en beräknad fullmåne, som någon har fastställt i tabeller när den inträffar. Det innebär tydligen att påsken kan infalla när som helst mellan den 22 mars och den 25 april. Årets påsk är varken tidig eller sen, utan infaller ganska precis i mitten på det intervallet. Men varför Jesu korsfästelse och uppståndelse ska kopplats till månens olika faser verkar mystiskt. Det skulle underlätta något om man kunde bestämma att påsken skulle inträffa vid en bestämd tidpunkt varje år, gärna i den senare delen av intervallet, då våren brukar vara mera pålitlig.

Vad har nu fullmånen med påsken att göra?

Det påstås att dessa principer har beslutats av 325 biskopar från det romerska riket vid ett kyrkomöte i Nicaea år 325 under kejsar Konstantins regeringstid, men det tycks inte finnas några bevarade protokoll som bekräftar detta. Där bestämde man också om Jesu gudomlighet, vilket alla biskopar utom två röstade för. Då hittade man alltså på, eller i alla fall fastställde, den något egendomliga teorin om Guds treenighet, enligt vilken Gud visserligen är en enda Gud men samtidigt tre olika personer nämligen Fadern, Sonen och Den Helige Ande. Man bestämde också att allt som inte beslutats skulle definieras som kätteri och därmed förkastas eller utrotas. Därför firar vi alltså påsken just nu och därför är det kätteri att inte anse att såväl Jesus som Den Helige Ande är Gud. Firar man påsken en annan tid bör man alltså utrotas, enligt vad man inom kristenheten genom majoritetsbeslut har kommit överens om.

Trots detta är det inte alla som är överens om att påsken ska firas just nu. Det har delvis att göra med kalendertrasslet, alltså när man övergick från den julianska till den gregorianska kalendern, vilket vi i Sverige gjorde 1753. De nya påskreglerna införde vi dock först 1844. De tjurskalliga ortodoxa i öst som envisas med att fortfarande hålla fast vid den gamla kalendern firar därför påsken vid andra datum än vi i väst. Där kan påsken inträffa mellan den 4 april och den 8 maj. Vore det inte underbart att fira påsken den första veckan i maj i stället för i detta snöoväder i början av april. Oberoende av om det är strax efter fullmåne eller ej.

Bakom religionens mask

Jag har växt upp i en kristen tradition. Jag döptes i svenska kyrkan, vilket mina föräldrar bestämt, och konfirmerades i enlighet med mina föräldrars förväntningar. När jag blev vuxen och fick bestämma själv utträdde jag ur kyrkan eftersom jag inte trodde på Gud. Det gör jag fortfarande inte. Religions- och trosfrihet är en rätt för medborgare att fritt bestämma över sin religiösa eller annan övertygelse och över hur övertygelsen ska utövas, inklusive rätten att inte ha några övertygelser och att stå utanför alla samfund.
Att utträda ur kyrkan var tillåtet i slutet på 1960-talet när jag gjorde det, men det har inte alltid varit så. Före 1860-talet fanns ingen religionsfrihet i Sverige för svenska medborgare. Man var tvungen att tillhöra den evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige. Först 1952 blev det tillåtet att utträda ur kyrkan för alla svenskar utan att byta till ett annat samfund. Fram till dess var ateismen förbjuden. Det är alltså först under min livstid som religionsfriheten har införts i Sverige. Nu gäller den för alla utom Kungen. Jag ser det som ett framsteg för friheten.
Jag är glad att mina föräldrar inte valde att befästa kristendomen genom att till exempel tatuera in ett kors på kroppen, eller göra något annat outplånligt ingrepp i min kropp. Nu finns inga andra spår kvar utom i minnet. Hade jag däremot vuxit upp i ett judisk eller muslimskt hem hade det inte varit så enkelt. Då hade mina föräldrar sannolikt låtit skära bort en kroppsdel som ett outplånligt bevis på min religionstillhörighet och min judiska eller muslimska identitet. Även om jag hade lämnat judendomen hade det kroppsliga ingreppet funnits kvar. Jag hade inte kunnat bestämma själv. Islam är det helt förbjudet att lämna.

Omskärelse av en muslimsk pojke
Den 18 november krävde elva företrädare för kultur, politik, sjukvård, kyrka och akademi på DN debatt ett förbud mot ”icke-medicinska ingrepp på barns underliv.” De startade debatten om omskärelse av pojkar, som de menade står i strid med barnkonventionen, en debatt som sedan har fortsatt även i SvD med inlägg av bland andra Bengt Westerberg, f d socialminister, Annika Borg, teologie doktor och präst, samt Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna. De ville göra detta till ett fritt val som män i vuxen ålder själv kan bestämma om, precis som jag som vuxen fritt kunde bestämma mig för att lämna svenska kyrkan. Jag anser att detta vore ett självklart steg för att öka religionsfriheten precis som att utöka den till att även gälla kungahuset; en fortsättning på de frihetsreformer som inleddes i slutet av 1800-talet och fullföljdes på 1950-talet.
Men deras förslag väckte rabiat motstånd från en rad debattörer, från Göran Rosenberg till Lars Dencik och Lena Einhorn. De ser det som en förtäckt förföljelse av judar och muslimer, som ser omskärelsen som en omistlig del av den judiska och muslimska identiteten. Men ser de inte själva den uppenbara motsättningen till religionsfriheten? Det är ju just denna frihet som förnekas de pojkar som föds i judiska och muslimska familjer. Hur kan det vara till barnens bästa att föräldrarna ska bestämma religionsidentiteten för hela livet? Och hur kan det vara förenligt med religionfriheten?

Cecilia Uddén och salafisterna

Sveriges Radios utrikesreporter Cecilia Uddén är kompis med de egyptiska salafistpolitkerna Lamia Selim 26 år (vänster) och Sarry Galal Ahmed, 27 år som båda förespråkar att sharialagar införs. Det är vad nedanstående bild säger eller hur, publicerad på SR:s hemsida.

Uddén ler och håller armarna om de båda fundamentalisterna som förspråkar att kvinnor som haft sex utanför äktenskapet stenas till döds och att händerna huggs av tjuvar. Är det ett uttryck för opartiskhet?

Cecilia Uddén är en skicklig journalist som fått många priser, men ibland slirar faktiskt även hennes omdöme som nu när hon låtit sig fotograferad i denna position. Naturligtvis även hos SR som dessutom har publicerat bilden. Det är DN:s Peter Wolodarski som har påpekat det olämpliga med bilden i Dagens eko, där de båda fick komma till tals. Men Uddén förstod fortfarande inte att det finns något olämpligt med bilden!

Cecilia Uddén har tidigare visat prov på dåligt omdöme. År 2004 sa hon att Sveriges Radio inte behöver vara opartiskt i förhållande till det då aktuella amerikanska presidentvalet: ”Och jag tycker heller inte att svenska medier har något som helst krav på sig på opartiskhet när det gäller valet i USA. Vi har ju ingen anledning att vara opartiska och redovisa båda ståndpunkter på samma sätt som vi skulle göra i ett svenskt val.” Detta ledde till att hon stängdes av från valbevakningen under två veckor samt till en intensiv debatt om SR:s eventuella partiskhet. ”Vår uppgift är inte att göra den sortens uttalande, vi ska lyfta fram olika faktorer, röster och olika vinklar för att sedan låta lyssnarna själva fatta sina beslut,” sade den gången Kerstin Brunnberg, Sveriges Radios programdirektör.

Kanske det är dags för ett nytt klargörande om vad som är lämpligt och olämpligt i journalistiska sammanhang, i varje fall när man företräder public servicemedia?

Katri Linna sparkas. Tack för det!

Inte en dag för tidigt. Ibland fattar regeringen bra beslut. Enligt SvD säger integrationsminister Erik Ullenhag att det beror det på ”den sammantagna bilden”. Och att det tagit för lång tid att avgöra myndighetens ärenden. Den som drabbas av diskriminering måste ju kunna få upprättelse inom rimlig tid, säger Ullenhag enligt Expressen. Dagens Nyheter konstaterar att det uppmärksammade och hårt kritiserade DO-beslutet om en kvinnas rätt att bära niqab i skolan dröjde nästan två år.
Jag har tidigare skrivit om DO Katri Linna i samband med frågan om det är OK att bära niqab eller burka när man utbildar sig till barnskötare i detta inlägg och i detta.. Katri Linna ansåg att det är diskriminering att vägra någon utbildning på denna grund. Det anser inte jag.

F d DO Katri Linna
Katri Linna ansåg det vara religiös diskriminering att förbjuda niqab i skolan. Det var ett beklagligt ställningstagande, och det var också beklagligt att det inte blev en rättslig prövning i domstol. Jag har varit positiv till de ställningstaganden mot burka och niqab som man har gjort i Stockholms skolor, och ser gärna att riksdagen utfärdar centrala riktlinjer för detta. Kanske behöver diskrimineringslagen skrivas om. Men Katri Linna hade en annan agenda än enbart diskrimineringslagen som grund för sitt ställningstagande. DO:s ställningstagande är bara att beklaga. Det kan få långtgående konsekvenser och öppna vägen för religiös fundamentalism. Integrationsminister Erik Ullenhag och Folkpartiet som vill se över regelverket har sagt att  vi ska ha ett regelverk i Sverige som gör att en rektor eller lärare ska kunna säga nej till heltäckande klädsel. Skälet är att i en utbildningssituation är det viktigt att människor ska kunna se varandra i ansiktet.
Till saken hör att hon dessutom är en dålig chef på DO, där hon trakasserade anställda. År 2009 utsågs Katri Linna till Sveriges sämsta chef av tidningen Chef.
Det var hög tid att regeringen avskedade Katri Linna. Problemet är bara att hon nu ska utreda övergreppen på romer. Det är tråkigt för romerna. Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) borde ha hittat en bättre utredare för denna angelägna uppgift.
En som har haft mycket att säga om Katri Linna genom åren är Merith Wager på sin blogg.

Julafton på Åsötorget, Södermalms tråkigaste torg

Idag är det julafton. Det är inte Jesus födelse vi firar, om nu någon trodde det. Man känner nämligen inte till vid vilken tid på året Jesus föddes, vilket jag talade om redan förra året, på julafton. Häromdagen konstaterade Patrik Lindenfors och Christer Sturmark på Humanisterna att det äldsta firandet av Jesus födelsedag man känner till är från Egypten på 200-talet, men då var det den 20 maj man firade. På andra ställen firade man Jesus födelsedag den 19 eller 20 april, eller den 28 mars, eller den 10 eller 6 januari. Man hade helt enkelt ingen aning om när Jesus föddes. Dock firade man i Rom sedan länge Saturnaliafestivalen sent i december. Då åt man, drack och festade om. Man firade alltså för att ära åkerbrukets gud Saturnus. En fruktbarhetsfest alltså. Mer än 300 år efter Jesus död flyttade de kristna firandet av Jesus födelsedag till den 25 december. Saturnus ersattes av Jesus.

Saturnus slukar sin son, målning av Goya mellan 1819 och 1823, målad på väggen i Goyas hus Quinta del Sordo ("Den döva mannens hus"), efter en tidigare ägare.
Och vid tanken på julen som en fruktbarhetsfest kommer jag osökt att tänka på Åsötorget mitt på Söder. Det är en plats som ligger mellan Åsö gymnasium och Skattehuset, och som genomkorsas av Vartoftagatan.

Åsötorget
Enligt en omröstning bland tidningen Södermalmsnytts läsare är Mariatorget Söders trevligaste torg. På andra plats i popularitet bland Söderborna kommer Mosebacke torg, på tredje Nytorget, på fjärde plats kommer Medborgarplatsen, och först på femte plats kommer Södermalmstorg, som många människor har lyft fram i samband med debatten om Slussen. Åsötorget fanns inte ens med på listan.
Om tidningen Södermalmsnytt skulle göra en omröstning om Söders tristaste torg tror jag att Åsötorget skulle komma högt upp på listan, kanske rentav i topp. Åsötorget har dock blivit lite trevligare på senaste tiden, helt enkelt därför att det har blivit lite mindre. Genom att nya bostäder byggts i kvarteret runt Skatteskrapan (ja så heter den väl även om Skatteverket flyttat därifrån) har det av ett stort trist torg blivit ett litet trist torg. Och därmed rent matematiskt blivit lite mindre trist.

Anna Lindhs plats från öster
Alldeles intill Åsötorget finns en mycket liten plats, som om möjligt är ännu tristare än Åsötorget, men det är alltså inte ett torg, bara en plats. Ja knappt det, för det är mer en svårdefinierbar markyta. Sedan i maj i år heter denna gudsförgätna plats på jorden Anna Lindhs plats, vilket jag tycker är tråkigt. Det uppskattade statsrådet Anna Lindh kunde väl ha fått något bättre uppkallat efter sig. Anna Lindhs plats har åtminstone två attraktioner, nämligen Åsögrillen, vars varmkorv det absolut inte är något fel på, och Dennisos pizzeria, vilket är fler än Åsötorget, som inte har en enda attraktion.

Anna Lindhs plats från väster
Så var det fram till härom dagen. Då hade nämligen någon kreativ person tagit saken i egna händer och skapat en mycket iögonfallande snöskulptur, just en fruktbarhetssymbol, vit och med rosa överdel, som med ens gjorde Åsötorget till en intressantare plats. Tyvärr hade jag inte kameran med mig i går när jag fick syn på konstverket, och idag när jag skulle plåta det, hade det jämnats med marken av någon sedlighetsivrande medborgare. Därför illustrerar jag i stället med en liknande snöskulptur som pressen har uppmärksammat i korsningen mellan Glasbergavägen och Kummelvägen i Östertälje, dock utan rosa överdel.

En närmare tre meter hög fruktbarhetssymbol i Östertälje.
Fruktbarhetsfester förekommer på många platser på jorden. Kawasaki i Japan är kanske mest känt för motorcyklar, men där finns faktiskt mer att titta på. Kanamara Matsuri Festiva är en årlig Shinto fertilitets festival som hålls i Kawasaki på våren. Penisen utgör det centrala temat för den händelse som återspeglas överallt - i illustrationer, godis, ristade grönsaker, dekorationer, och en mikoshi parad.

Fruktbarhetsparad i Kawasaki
Kanske ville skulptören på Åsötorget helt enkelt med sin fruktbarhetssymbol symbolisera julfirandet med att åskådliggöra hur vi här i det vintermörka och smällkalla Nordeuropa längtar efter våren.

Detta är faktiskt ingenting annat än en sparris

Beklagligt ställningstagande av DO om niqab och burka i skolan

I dagens DN debatt gör DO Katri Linna klart att hon anser det vara diskriminering att förbjuda niqab i skolan: Att utestänga en elev från undervisningen bara för att hon bär niqab strider enligt DO mot diskrimineringslagen. Diskrimineringslagen förpliktar skolorna att försöka undanröja hinder som följer av elevers religiösa övertygelse. Att utestänga en elev från undervisningen bara för att hon bär niqab utan att ta hänsyn till de specifika förutsättningarna för deltagandet strider därför enligt DO mot diskrimineringslagen.
Det är ett beklagligt ställningstagande, som kommer att väcka mycket debatt framöver. Det är också beklagligt att det inte blir en rättslig prövning i domstol av det ärende som prövningen avser. Risken finns nu att den sekulära grunden för samhällslivet i Sverige urholkas, eftersom religiösa skäl på detta sätt får en särställning i samhället. Kanske behöver diskrimineringslagen skrivas om.

Barnskötare iklädda niqab?
DO tar inte ställning till om det går att arbeta som barnskötare iförd niqab, utan bara om rätten till utbildning. Det innebär att det skulle finnas en rätt att utbilda sig till barnskötare oavsett om det sedan går att arbeta som barnskötare, ett helt bisarrt ställningstagande. Det finns ingen rättighet att få gå en speciell utbildning i Sverige liksom det inte finns en rättighet till ett visst arbete. Varje utbildning måste få ställa krav på dem som utbildas.
DO säger också att det inte främjar kvinnors jämställdhet att utestänga kvinnor som bär niqab från utbildning. Men det är inte det frågan gäller, utan endast om det är diskriminering. Det tyder alltså på att DO har en annan agenda än enbart diskrimineringslagen som grund för sitt ställningstagande
Religionsfriheten innebär inte en ovillkorlig rätt att tillämpa religiösa sedvänjor utan hänsyn till konsekvenserna för andra människors fri- och rättigheter. Vi har redan dragit upp gränser för religionsfriheten. Det är till exempel inte tillåtet med månggifte i Sverige, även om man enligt islam hävdar rätten för män att ha upp till fyra fruar. Det är till exempel inte heller tillåtet med faraonisk omskärelse av kvinnor även om man hävdar detta bruk av religiösa skäl.
Att det förekommer muslimska friskolor med lärare som använder niqab är för mig inget argument, utan snarare ytterligare ett skäl att även förbjuda religiösa friskolor.
Jag anser med hänsyn till religionsfriheten inte att vi generellt bör förbjuda någon att gå klädd i burka eller niqab i offentliga sammanhang. Däremot är det ingen mänsklig rättighet att arbeta inom skola och barnomsorg. Det är det inte heller att utbilda sig till vissa yrken. Det är rimligt att en arbetsgivare ställer upp regler för vad som är lämplig klädsel inom olika yrken, liksom att en skola förbjuder användandet av heltäckande slöja, niqab eller burka, i utbildningen. Jag har därför varit positiv till de ställningstaganden mot burka och niqab som man har gjort i Stockholms skolor, och ser gärna att riksdagen utfärdar centrala riktlinjer för detta.

DO Katrin Linna har tidigare hävdat att ”religionsfriheten är en omistlig del av vårt öppna och demokratiska samhällssystem”, där rätten att utöva religiösa sedvänjor enligt Linna självfallet också gäller i skolan. Men det finns inget tvång att använda slöja i Sverige, och ingen utestängs således från skola och arbete. DO:s ställningstagande är bara att beklaga. Det kan få långtgående konsekvenser och öppna vägen för religiös fundamentalism.

Miljöfarlig Ganeshafestival

Snart är det Ganeshafestival i Indien - Ganesha Chaturthi på hindi. Hinduerna firar då Ganesha, den gud som har fått sitt huvud ersatt av ett elefanthuvud, son till gudarna Shiva och Parvati. Guden Ganesha är den gud som står för visdom, välstånd och lycka, enligt hinduisk tradition. Det är också en gud som hyllas för att han undanröjer olika typer av hinder, men är på samma gång den som sätter ut hindren, hur nu detta ska gå ihop.Det finns olika myter om hur han fick sitt elefanthuvud. Den vanligaste handlar om att Ganesha föddes med ett mänskligt huvud, men att Shiva av misstag högg av honom huvudet när han kom emellan Shiva och Parvati. Shiva ersatte då Ganeshas ursprungliga huvud med ett elefanthuvud.

Festivalen infaller efter den hinduiska kalendern, oftast i slutet av augusti och början på september. I år börjar Ganeshafestivalen den 10 september och varar i 10 dagar. Under festivalen säljs gipsfigurer i olika storlekar som avbildar Ganesha. Man sätter också upp stora statyer av Ganesha i alla bostadsområden. Festivalen avslutas med att statyerna bärs genom gatorna i processioner med dans, sång och fanfarer och statyerna sänks eller kastas sedan i vattnet - i havet, någon flod eller sjö - en ritual som kallas Ganesh Visarjan. Detta offentliga firande av Ganeshafestivalen är populärt, med olika kulturella inslag som sång och musik, uppträdanden, teater mm.

Ursprungligen tillverkades Ganeshafigurerna av lera som togs från jorden nära hemmen. Seden att sänka ner figurerna i vattnet efter Ganeshafirandet representerade cykeln av skapande och upplösning i naturen.

På senare tid har man emellertid insett att det omfattande dumpandet av de gipsfigurer man numera använder i sjöar och vattendrag har allvarliga miljöeffekter. När gipsfigurerna långsamt löses upp i vattnet avger de giftiga tungmetaller som kvicksilver och kadmium och vattnets surhetsgrad kan öka. Dagen efter dumpningen kan man se stim av döda fiskar flyta på vattnet. Därför har man numera börjat experimentera med ekologiskt godtagbara alternativmaterial att tillverka Ganeshafigurerna av.

Klimathotet är Guds straff för våra synder

Detta perspektiv behandlades idag i radioprogrammet Människor och tro. Klimathotet är vårt eget fel och beror på människans missgärningar och syndiga - oekologiska - leverne. Om vi inte bättrar oss kommer vi att få syndernas straff i det framtida klimathelvetet, med torka, missväxt, oväder och översvämningar. Så var det också när digerdöden härjade på 1300-talet. I gammaltestamentlig anda lastades skulden för krig, sjukdomar, svält och annat elände sedan tidernas begynnelse på människan själv långt in i vår tid. Människan har betett sig omoraliskt. Gud ser detta och straffar därför människan. Bot och bättring är det enda sättet att blidka Gud. Kanske kan dagens klimatdebatt sorteras i samma genre.

I dag säger klimatalarmister som Al Gore att ”du kan förändra dig till det bättre så blir det bättre”. ”Det var precis vad de predikade i kyrkorna på 1600-talet också”, säger David Larsson, forskare på historiska institutionen i Lund. Likheterna mellan dagens klimatdebatt och det historiska talet om Guds straff är påtagliga. ”Det intensiva skuldbeläggandet av vardagen i klimatdebatten är så likt äldre tiders föreställningar om människan som orsaken till sin egen undergång. Det känns spännande att jämföra det.”

Människans roll som orsak till eländet på jorden är huvudtemat för David Larssons avhandling vid historiska institutionen på Lunds universitet, ”Vårt eget fel. Föreställningar om människan som orsaken till sin egen undergång, från digerdöden till klimathotet”. Hur rollen har varierat i sitt uttryck men egentligen handlat om samma sak, skulden.

Förr handlade det om att hamna i himmelriket och inte brinna i helvetet i evighet beroende på hur syndigt vi har levat. Dagens klimatdebatt handlar om att våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn kommer att få ta konsekvenserna av våra omoraliska handlingar, som att köra bil, värma upp våra alltför stora bostäder, flyga på semester till andra sidan jordklotet, äta kött och annan mat som inte odlats i närheten och konsumera i största allmänhet.

Syndafallet - Människan äter av kunskapens träd. Detalj av målning av Michelangelo.

David Larsson menar att historiestudier kan ge perspektiv på nutida problem och fenomen. Människan uppfinner teknik som får svåra konsekvenser för vår jord. ”Här syns klara paralleller till gamla tiders allvarligaste synd – högmod. Att tro att man kan sätta sig över naturens krafter är ett klart fall av modernt högmod.”

Kanhända att vi i framtiden kommer att betrakta 2000-talets klimatdebatt med samma ögon som vi idag ser på 1600-talets häxjakt.

Kungen vill själv att muslimer ska fördömas som kättare

Detta är en slutsats man kan dra av dagens SvD. Jag har tidigare skrivit om att Kungen, kronprinsessan Victoria och hennes blivande make enligt grundlagen måste fördöma bland andra muslimer. Successionsordningen från 1809, den grundlag som reglerar tronföljden, säger att kungen ska hålla sig till den Augsburgska trosbekännelsen från 1593, där det stadgas att alla kätterier ska fördömas och däribland muslimer.

Det är inte monarkin som sådan, det är kungen personligen jag vill åt.
Jag trodde då att detta bara var en historisk kvarleva, en gammal skrivning som bara blivit bortglömd. Nu förstår jag, om SvD har rätt, att detta är ett uttryck för kungens egen bestämda uppfattning.
Åtta KU-ledamöter, en majoritet av dem som SvD tillfrågat, anser att bestämmelsen om religionskravet är otidsenligt och bör tas bort. ”I samma ögonblick som kungafamiljen vill ändra på det är vi beredda att göra det, säger Ingvar Svensson (KD). Kungen har tidigare tillfrågats och meddelade då att han ville behålla skrivningen om religionstillhörigheten.” Det är alltså anledningen till att kätteriparagrafen finns kvar i grundlagen. Detta enligt SvD idag. Kungen vill behålla religionskravet! Kungen vill att alla kätterier ska fördömas och däribland muslimer!
Tidigare har det främst varit monarkin som sådan jag varit kritisk emot. Landets högsta ämbete borde inte ärvas inom en liten familj när nu demokratin har slagit igenom fullt ut i de flesta andra samhällssektorer. Men jag börjar nu förstå den egentliga innebörden av vad DN-kåsören Red Top på sin tid brukade hävda: ”Jag har ingenting emot monarkin som sådan, det är kungen personligen jag vill åt”.
På dagens Brännpunkt i SvD vill Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna och Stefan Swärd, pastor i Elimkyrkan på Östermalm avskaffa religionstvånget för kungahuset. Göran Hägg har tidigare velat avskaffa kungahusets arvsrätt och införa valmonarki. Det är alltför begränsade krav. Jag vill i stället kräva: Avskaffa Kungen! Avskaffa kungahuset! Avskaffa monarkin!

Relaterat inlägg:
Kungahuset måste fördöma islam

Kungahuset måste fördöma islam

Dagens Nyheter har uppmärksammat att Kungen, kronprinsessan Victoria och hennes blivande make ”om man ska tolka grundlagen bokstavligt” måste fördöma bland andra muslimer för att få tillhöra kungahuset.
Så här säger §2 i Successionordningen från 1809, den grundlag som reglerar tronföljden: ” Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.”

Augsburgska trosbekännelsen i latinsk originalutgåva från Wittenberg 1531.
Den Augsburgska trosbekännelsen lyder så här i det avsnitt som handlar om andra religioner: ”Våra kyrkor … fördöma alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika.”
Skulle kronprincessan Victoria bli ateist, katolik eller muslim, skulle hon också få lämna kungahuset. Det visar med all önskvärd tydlighet vilken anakronism monarkin i själva verket är. Men enligt Dagens Nyheter tar ingen regeln på allvar. Men frågan är verkligen vilka lagar och regler man ska ta på allvar och vilka man kan bortse från såsom gammaldags. Är det upp till den enskilde att avgöra själv? Och frågan är vad Sveriges 400 000 muslimer anser.

Kronprinsessan Victoria vid nationaldagsfirandet för ett år sedan. Men har hon verkligen fördömt muslimerna som kättare, vilket lagen kräver av henne?
1951 års religionsfrihetslag gav svenska medborgare rätten att fritt gå ur Svenska kyrkan. Sverige har undertecknat deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Religionsfriheten räknas som en av de mänskliga rättigheterna, och finns uttryckt i till exempel Europakonventionen, artikel 9: ”Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor.” Vår kungliga successionsordning är alltså ett brott mot de mänskliga rättigheterna, vilket borde påtalas i någon internationell domstol.
Om nu kungen eller kronprinsessan till äventyrs skulle vilja leva upp till vad grundlagen kräver är det risk för att de skulle bryta mot en annan lag. Hets mot folkgrupp är ett brott som innebär att offentligt sprida uttalanden som hotar eller uttrycker missaktning för en eller flera utpekade folkgrupper. Att fördöma muslimer som kättare är nog på gränsen till hets mot folkgrupp, i synnerhet om det skulle handla om kungen, drottningen eller kronprinsessan. Men de lär inte åtalas. Kungahuset står ju över lagen. Och även om de fördömde muslimerna efter noter och åtalades är det inte säkert att de skulle dömas. Pingstpastorn Åke Green friades ju av Högsta domstolen. Att kalla homosexualitet "en djup cancersvulst på hela samhällskroppen", var inte att betrakta som hets mot folkgrupp i lagens mening.
I ett avseende har dock successionsordningen ändrast sedan 1809: Kvinnlig tronföljd möjliggjordes i och med ett riksdagsbeslut 1978. En ny version av grundlagen väntas träda i kraft efter en andra omröstning i riksdagen efter valet i höst. Bland annat införs att Sverige är medlem i EU. Men hänvisningen till den Augsburgska trosbekännelsen finns kvar. Tydligen anser riksdagen att religionskravet på kungahuset fortfarande är aktuellt, liksom kraven på kungahuset att fördöma muslimer såsom kättare. Annars hade man väl passat på att ändra det också, när man ändå håller på. En gissning är att man helst inte vill rota för mycket i grundlagen, eftersom den berättigade frågan kunde ställas varför vi fortfarande alls har kvar monarkin.
I Sverige värnar vi officiellt om religionsfriheten och förfasar oss över schweizarnas främlingsfientlighet när de vill förbjuda minareter, men när det kommer till kritan så gäller religionsfriheten inte Sveriges statsöverhuvud, som enligt samma grundlag är ålagd att fördöma muslimer utan att riksdagen på 200 år gjort något åt saken.

20 kaféer vid Kvarnberget

Idag är det långfredag. När jag var ung var allt stängt på långfredagen. I princip var det förbjudet att vara glad den dagen. På bio kunde man möjligen se ”Det sjunde inseglet” och ”De tio budorden” men ingenting annat. Idag är vi mer sekulariserade och det mesta är som vanligt. Några kristna pastorer tycker fortfarande att vi idag ska glömma de lidande människorna i världen och i stället tänka på Jesus lidande på korset. Christer Sturmark, humanisternas ordförande skriver idag på Newsmill att det är över 2000 år sedan Jesus dog. Det är dags att glömma och gå vidare. Jag är böjd att hålla med honom.
Centrala Söder är ett kafétätt område. Det finns ett femtiotal kaféer inom 500 meters avstånd från Södra Latin. Snävar man in cirkeln något hittar man 20 kaféer inom 5 minuters avstånd från Kvarnberget. Om de är öppna på långfredagen vet jag inte, men några av dem är det säkert. Ett besök på något av dem är ett trevligt avbrott på promenaden.
Kafémarknaden på Söder verkar nästan omättlig, men är också ständigt föränderlig. Kaféerna flyttar, byter ägare och kundkrets. Jag har besökt några av dem och även berättat om några på denna blogg tidigare. Men de är så många att jag aldrig skulle hinna igenom alla om jag tog dem ett i taget. Här är hela listan som den ser ut just nu.

Blooms bageri, St Paulsgatan. Jättegott bröd, men lite dyrt. Sittplatserna längs St Paulsgatan brukar ofta vara upptagna vid vackert väder. En filial ligger på Hornsgatan.
Brunogallerian/Ljunggren, Götgatan. Bra viloplats för stressade söderbor i lördagsshoppingen på Götgatan, men låg trivselfaktor, ligger mitt i passagen.
Café Duo, Wollmar Yxkullsgatan, helt ok, god morotskaka, fotoutställning.

Café Sodom, Bellmansgatan, 50-talsinredning. Det här kaféet, som tidigare hette Café Soda har nyligen övertagits av Carl-Michael Edenborg, som tidigare haft ett välkänt kafé i Gamla stan. Nu blir det hemvist för Vertigo förlag. Just nu är allt en röra. Öppnar på nytt den 5 april.
Café Rival, Mariatorget. Justa priser med tanke på läget och den goda renommén. Ofta mycket folk i farten här.
Chic konditori, Swedenborgsgatan. Klassiskt, traditionellt kondis, lite murrigt, samma inredning sedan många år.
Coffee Culture, Fatburstrappan, känns lite off, trots läget, men det kanske beror på att det är ganska nyöppnat. Sommartid är den stora uteserveringen mot Fatbursparken.
Dolce café, Götgatan, litet kafé med konst på väggarna, lär ha goda kladdkakor.
Drop Café, Wollmar Yxkullsgatan, en halvtrappa ner, bra kaffe, kaffeprovning. Det är f d Tvålpalatset Espresso som flyttat hit från St Paulsgatan, med samma personal.
Espressino, Götgatan, sober italienskt stuk, lite blandat intryck där kaffet inte alltid varit på topp och personalen lite stressad ibland.
For Friends café, Hornsgatan, kafé i två plan, är trevligt har man sagt, man sitter gärna länge.
Green Room, Fatburstrappan, vid entrén till Coop Extra, med ekologisk profil.

Johan & Nyström, Swedenborgsgatan. Proffsiga baristor, ger kurser om allt som rör kaffe och te, gott och prisvärt kaffe.

Kaffe, St Paulsgatan/Kvarngatan, snygg modern inredning, trendigt och ungt, jämt fullt och trevlig personal, bästa espresson och billigt. Låg tidigare vid Bysistorget.
Ka:s, Swedenborgsgatan, en halvtrappa ner, mycket soffor, inte så mycket folk här, kanske finns det skäl till det.
Madeleines café, Kvarngatan. Personlig stämning och man kan njuta av Madeleines hembakta bröd.
Muggen, Götgatan, inte så kul namn, och lite dyrt, kanske inte helt prisvärt.
Multi Kulti, St Paulsgatan, skivbutik med världsmusik med kafé, kul musik.
Tullys café, Götgatan, bra mackor, men inget speciellt, mer än bra läge och stora fönster mot Götgatan.
Waynes coffee, Götgatan, hör till en stor kafékedja, vilket kanske märks, inget speciellt, lite opersonligt och så.
Utöver kaféer finns det ju dessutom möjlighet att få en latte i handen på 7-eleven vid Mariatorget och på några andra ställen. Dessutom kan jag inte låta bli att nämna Bästa bageriet på Swedenborgsgatan. Det är visserligen bara ett bageri utan servering, men de har mycket bra bröd.
Har jag glömt något?
Uppdatering den 7 april
Café Sodom på Bellmansgatan öppnade som planerat den 5 april, och det blev enligt referat i tidningarna en anstormning av cafébesökare och succé.

Att äta kor i Indien och i Frankrike

Shivaji marknad i östra Pune.
Jag skrev ju i en blogg häromsistens att indierna ju inte äter kor, vilket ju är en sanning med modifikation. Jag pekade på matsedeln på en restaurang häromdan och frågade servitrisen: ”på matsedeln finns maträtter med nötkött, men indierna äter väl inte kor?” ”Hinduer äter inte kor”, rättade hon mig då med eftertryck, som om hinduerna var en exotisk liten minoritet i detta väldiga land, ”men många andra gör det”.
Och på sätt och vis har hon ju rätt. Av Indiens 1 200 miljoner människor är bara 80 procent hinduer, och det innebär att det finns mer än 140 miljoner människor här som inte är hinduer. De största grupperna är muslimer och kristna, som ju kan tänka sig att äta nötkött.

Häromdagen besökte jag en av staden Punes marknader. Det finns en särskild fiskhall, trots att Pune ligger en bra bit från havet. Där finns förstås frukt, grönsaker, kött, såväl lamm som kyckling, även levande djur. Kanske något överraskande finns det en särskild hall också för nötkött. Men vad för rätter gör man egentligen av kohuvuden?

Ett svar kan man få i Frankrike. Jag var på en restaurang i Lyon en gång, där det i övrigt nästan bara serverades olika slags inälvor. Där åt jag komule, som räknas som delikatess i Frankrike, bräserad eller kokt. Det är främst kinden som äts men hel mule serveras ibland. Köttet är grovtrådigt och mycket smakrikt. Det lär vara nästan omöjligt att få tag på kindkött i Sverige, eftersom kohuvudet tas bort direkt vid slakten. Inte så i Indien.

Spårväg i Lyon
I Lyon finns för övrigt en av de moderna stadsspårvägar som numera byggs på många ställen i Europa för att höja stadens och kollektivtrafikens attraktivitet. Men det är egentligen en annan historia.

Gudhi Padwa firas i Pune med nya träd

Idag är det Gudhi Padwa, den första dagen på de hinduiska nyåret. Det firas i Indien med Gudhi, som är en lång bambukäpp klädd med silkestyg och med en upp-och-nervänd kopparkittel på toppen. Den placeras nära husets entré. Den ska inspirera till att tänka stort till det allra bästa. Man ska tala väl och undvika käbbel och gräl. Silket syftar på upphöjda värden och ett rent rykte. Det upp-och-nedvända kärlet handlar inte som man kunde tänka om att ”tomma tunnor skramla mest” utan däremot om att tänka vist och logiskt. Som vanligt vid hinduiska helger passar man på att äta sötsaker.

Kopparkitteln på Gudhin är försedd med en swastika. Ordet swastika är sanskrit och symbolen har använts sedan tusentals år i Indien. Den används ännu idag ofta i religiösa sammanhang kopplat till hinduism, buddhism och Jainism, och är inte som hos oss förknippad med nazismen. I kommunalhusets entréhall passar man på att dekorera golvet med färgpulver.

Det färdiga resultatet syns nedan.

Nyåret är början på en ny odlingssäsong. Kommunalförvaltningen delar ut 2 000 små trädplantor att planteras ut i staden. Men det lönar sig inte just nu. Det är så varmt och torrt att det är bäst att vänta till monsunen om drygt två månader. Då kommer de unga trädplantorna att få en bra start i livet.