Efter femton års strid förtätas kvarteret Plankan

I dagarna har man äntligen satt igång arbetena på kvarteret Plankans innergård, norr om Hornsgatan på Södermalm. Det har tagit 15 år av planering och överklaganden i 18 olika instanser. Men Svea hovrätt gav till slut klartecken år 2016. Högsta domstolen valde att inte pröva fallet. Till slut är det ändå samma projekt som fått bygglov och som ska genomföras.  Svenska bostäders styrelse beslutade att bygget ska starta under 2019.

Planerad ny bebyggelse.
De boende i kvarteret som har motsatt sig den nya bebyggelsen i femton år har till sist förlorat striden. Men några vägrar fortfarande att ge upp och genomförde en demonstration när entreprenören Serneke började stängsla in området häromdagen. Vid demonstrationen deltog något tiotal personer av de 500 som bor i kvarteret.

Är Svenska Bostäder inkompetenta? Slösar de med skattepengar?

Ny rund innergård.
Kvarteret avgränsas av Hornsgatan, Varvsgatan, Lundagatan och Kristinehovsgatan. Den nuvarande bebyggelsen i kvarteret är ett typiskt miljonprogramshus, som byggdes 1964-68. Arkitekt var Lars Bryde.

Serneke är byggföretaget som ska bygga de nya bostäderna.
Bebyggelsen är placerad kring en mycket stor gård, den största  innergården i Stockholm. Tidigare fortsatte Brännkyrkagatan rakt igenom kvarteret, som alltså utgjorde två kvarter.

Befintlig bebyggelse från 1960-talet.
Den nya byggnaden blir rund, fem våningar hög och på pelare. Dessutom byggs befintliga byggnader på med ett par våningar. Byggplanerna omfattar 158 nya lägenheter varav 50 studentlägenheter. Hela bygget beräknas vara klart i december 2022.

Tidigare bebyggelse på 1950-talet.
Själv hade jag hellre sett att man hade byggt två hus och återanknutit till den äldre kvartersstrukturen med två mera normalstora innergårdar och låtit Brännkyrkagatan fortsätta. Kvarteret skulle på det sättet integreras i omgivningen på ett bättre sätt. Men det var ändå riktigt att ge klartecken för den nya bebyggelsen. Förtätningen av Stockholm bör fortsätta i olika områden, så att staden blir en allt attraktivare stad. Vi som redan bor i innerstaden borde också medverka till att ge de möjligheten till andra, och inte till varje pris motsätta oss detta. 

Enno Hallek på Konstakademien och på Söder

Förra veckan ställde konstnären Enno Hallek ut - Portable Sunset Forever - på Konstakademien i Stockholm. Vi lärde känna Enno Hallek på Kungsholmen  för nästan 50 år sedan då byalaget där bildades. Sedan vi flyttade till Södermalm har vi inte haft så mycket kontakt längre, men just i år har vi setts flera gånger. I somras deltog han i utställningen "Estland, Lettland, Litauen 100 år" på Körsbärsgården i Sundre på södra Gotland, där vi deltog i vernissaget. När vi förra veckan såg hans utställning på Konstakademien  träffades vi åter och han var full av energi och berättade om sin utställning och om om annat.

Enno Hallek och Eva Hernbäck på Konstakademien.
Om ni inte känner till Enno Hallek vill jag bara påminna om dekorationen av Stadions tunnelbanestation i regnbågens alla färger, som han har utfört tillsammans med Åke Pallarp, som jag för övrigt hade som assistent på KTH.

Stadions tunnelbanestation med utsmyckning av Enno Hallek och Åke Pallarp.
Enno kom som som 12-årig båtflykting från Estland till Sverige 1943. Han blev så småningom konstnär och på 1980-talet professor i måleri vid Mejan, alltså vid Konsthögskolan.

Enno Hallek, Svenskt landskap, 1969.
Enne berättar att han nyligen blivit intervjuad och då tagit upp sitt verk ”Alm makt åt folket” från 1971, året för almstriden.

Enno Hallek, Alm makt åt folket, 1971.

Enno Halleks portabla och vikbara landskap.
Enno målar med mycket färg och ofta är det regnbågens färger. Ennos konst är ofta portabla solnedgångar och bärbara landskap, ibland vändbara och flexibla. Ibland är det sågar eller andra verktyg.

Enno Halleks sågar.
Medan vi pratar om gamla minnen kommer Enno in på sin offentliga utsmyckning i Södra Stationsområdet som han gjorde 1989. Det är en triumfbåge invid Södermalmsallén, helt nära min bostad i Söder Torn och snett emot Bofills båge. Det handlar om hur det offentliga blir mer och mer privat.

Enno Halleks triumfbåge i Södra Stationsområdet vid Södermalmsallén, 1989.
Ennos triumfbåge är dekorerad med mosaik. Det som tidigare var avsett att vara offentligt kan numera bara betraktas utifrån, eftersom bostadsrättsföreningen har satt upp ett järnstaket med en stor grind mitt i triumfbågen.

Triumfbågen, detalj.

Triumfbågen, detalj.
”Jag skulle kunna begära att de tar bort den på grund av min upphovsrätt men har inte riktigt kommit mig för. ”, säger Enno. ”Plötsligt är det stängt med kodlås och grind – på något vis illustrerar verket nu en rörelse från folkfest till ett slutet samhälle”.
Läs gärna intervjun med Enno på nedanstående länk:

http://www.kunstkritikk.no/nyheter/man-kan-inte-komma-med-ett-pastaende-utan-att-lagga-till-en-fraga/

Nya bostadshus i Tjurbergsparken

Lokaltidningen Mitt i Södermalm skrev härom veckan om att närboende protesterar mot planerade nya bostadshus vid Tjurbergsparken nära Skanstull. Om ni inte visste var den parken ligger är det inte så konstigt. Den ligger i sluttningen mellan Internationella engelska gymnasiet och Blomsterfondens bostadshus vid Skanstull.

De aktuella planområdet vid Tjurbergsparken nära Skanstull.
Skolbyggnaden uppfördes 1931 som Katarina realskola efter ritningar av arkitekterna Paul Hedqvist och David Dahl och är ett av funktionalismens tidiga mästerverk.

Kartutsnitt med Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering.
Tjurbergsparken är glest besökt och närmast okänd för de flesta som inte bor i närheten, även om den ligger nära både Ringvägen och Götgatan.

Tjurbergsparken i flygbildsperspektiv.
Enligt Mitt i Södermalm vill bland annat Annelie Duveborg, Karin Löfgren, Karin Andréasson och Anna Englund stoppa det planerade bostadsbygget och bevara parken.
Enligt Stadsbyggnadskontorets förslag ska fyra bostadshus om 4-5 våningar med tillsamman 80 lägenheter i hyresrätt byggas intill skolgården vilket skulle ta en del av parken i anspråk.

Nya bostadshus i Tjurbergsparken invid Internationella engelska gymnasiet enligt Olov Lindgrens förslag.
De protesterande grannarna menar att man måste väga nyttan mot skadan när man bygger nytt, vilket ju är en helt naturlig utgångspunkt. De närboende som är med i motståndsgruppen ”Bevara Tjurbergsparken” menar att det är en riktigt dålig idé att bygga bostäder där.  ”Grundargumentet är att man inte ska bygga i parker. Vi behöver ha kvar de träd och grönytor som finns i dag,” säger Karin Löfgren. Förutom att ekologiska värden förloras, som att stora uppväxta parkträd huggs ner och parkyta försvinner, går man även miste om sociala och kulturhistoriska värden tycker gruppen. ”Det känns fruktansvärt att ens behöva argumentera om varför man behöver ha en park. Den är ju inte bara till för oss som bor här, utan för hela Södermalm”, säger Anna Englund.

Tjurbergsparken idag.
Men själv tror jag nog att det i första hand är de närboende som eventuellt besöker parken. Det fåtal gånger jag själv, som Söderbo, har besökt platsen, har jag inte sett en enda person där. Det framgår också av illustrationerna att en del av parken kommer att finnas kvar liksom en del större träd.
Så varför ska man bygga bostäder där? Till att börja med växer Stockholmsregionen snabbt. De senaste tio åren har befolkningen ökat med ca 36 000 invånare per år.

Årlig befolkningstillväxt i Stockholmsregionen (länet) 2000-2017.
Det krävs att det tillkommer bortåt 16-18 000 lägenheter varje år för att inte trångboddheten ska öka, men det har bara färdigställts omkring 10 000 nya lägenheter per år under de senaste tio åren. Vi har alltså ett mycket stort behov av nya bostäder. Och det är framförallt våra egna barn som behöver bostäder medan inflyttningen från övriga Sverige är relativt marginell.

Årligt bostadsbyggande, färdigställda lägenheter, i Stockholmsregionen (länet) 2000-2017.
Tjurbergsparken ligger mycket bra till i regionen och i innerstaden där kollektivtrafiken är bra. Avståndet till Skanstulls tunnelbanestation är bara omkring 300 meter. Man kan anta att de flesta  i de nya bostäderna kommer att gå, cykla eller åka kollektivt, och de kommer att ha nära till Ringens köpcentrum och till arbetsplatser och annan service. I samband med förändringen kommer skolgården, som nu mest är parkeringsplats, att rustas upp. Stadsmuseet är tveksamma till byggplanerna på grund av ingreppet i grönområdet och för att kulturhistoriska värden anses gå förlorade. Samråd tros ske till våren, då staden samlar in synpunkter från närboende och remissinstanser. Planerna kan klubbas tidigast 2020.
Själv tycker jag nog att vi borde kunna säga ja till de nya bostadshusen. Det finns fortfarande plats för fler söderbor och det finns fortfarande tillräckligt med parker kvar. Vi kan inte bara säga nej, bygg någon annanstans. Vi måste också kunna säga ja, bygg gärna här.

Stockholms skyline och Söder Torn

En stadssilhuett eller skyline är den artificiella horisont som skapas av stadsbebyggelse, och som består av konturerna av en stads högre byggnader. För en stad med skyskrapor påverkas denna stadsilhuett starkt av dessa var man än befinner sig. Men i grunden påverkas stadsilhuetten av var man befinner sig. Det blir därför svårt att tala om en stads silhuett som någonting entydigt.

Londons skyline.
I en stad med måttligt höga hus, som Stockholms innerstad,  är det genomgående dessa som utgör stadssilhuetten från de flesta punkter på gatunivå. Först om man stiger upp på en höjd med utsikt påverkas stadssilhuetten av byggnader på längre avstånd. Ställer man sig till exempel mitt på Västerbron, på Skinnarviksbergets topp eller vid Mosebacke, ser man en relativt jämnhög stadssilhuett som bryts av enstaka kyrktorn och andra högre byggnader. Men först när man själv befinner sig i ett av Stockholms fåtaliga höga hus kan man egentligen överblicka en längre sammanhängande stadshorisont.

Stockholms skyline.
Jag har tänkte en hel del på Stockholms stadssilhuett under de senaste veckorna, eftersom jag nyligen har flyttat från Kvarnberget högt upp i ett av Stockholms högsta bostadshus, Söder Torn. Och från vår lägenhet kan man betrakta en betydande del av Stockholms stadssilhuett, 270 grader från sydväst via norr mot sydost. Jag kan inte se rakt mot söder. Samtidigt brukar jag ofta titta efter Söder Torn från olika platser i staden. Och det märkliga är att huset inte ens syns från så många olika håll. Det är helt enkelt för lågt.

Södermalms skyline från norr.
Det finns bland stadsteoretiker och arkitekturhistoriker en föreställning om att Stockholms topografi markeras genom Brunkebergsåsens sträckning från Norrtull till Skanstull. Ska höga hus byggas i Stockholm ska det vara för att markera åsen, och så har ju också skett. Wenner-Gren Center, Johannes kyrka, de fem Hötorgskraporna, Skattehuset, Söder Torn och Folksamhuset ligger alla längs denna nordsydliga axel. Men tittar man noggrannare ligger ju flera av dessa hus inte på denna höjdrygg utan strax bredvid. Dessutom finns det många höjder i Stockholm på andra ställen än åsen. Det gäller ju Kungsklippan, Stadshagen, Marieberg, Vanadislunden, Skinnarviksbergen, Mosebacke och Vita bergen. I själva verket är talet om den nordsydliga åsen mest en myt. Stockholms topografi markeras i stället av ett större antal höjder och vattenstråk. På en del av dessa höjder finns höga byggnader vid sidan om den nordsydliga åsen, till exempel DN-skrapan i Marieberg, Kvinnohuset i Stadshagen, Södersjukhuset, Högalidskyrkan, Engelbrektskyrkan, Bonnierhuset, höghusen vid Danviksklippan, Katarina kyrka, Sofia kyrka. Vid sidan om de vanliga byggnaderna sticker gasklockan vid Värtan upp rejält över horisonten liksom Kaknästornet, de tre tornen på Gröna lund samt några höga skorstenar och radiomaster här och var.

Stockholms skyline från Mosebacke.
Från mitt perspektiv sticker flera ”höga” byggnader inte ens över horisonten, till exempel Hötorgshusen, samtidigt som flera byggnader som inte brukar nämnas bland de höga sticker upp. Det gäller till exempel Södersjukhuset och Nya Karolinska. Men helhetsintrycket är ändå att silhuetten är så otroligt jämn och att det är så få byggnader som bryter horisonten av skog i fjärran.
Och från detta kan jag återknyta till mitt eget hus, Söder Torn. Ett av Stockholms högsta bostadshus syns inte alls från så många olika håll. Det är helt enkelt för lågt. Men det var inte tänkt så från början. Söder Torn var inflyttningsklart 1997 efter en trasslig tillkomsthistoria och ritat av den kända danska arkitekten Henning Larsen.

Köpenhamns operahus, ritat av Henning Larsen.
Han ritade också Malmö stadsbibliotek, för vilket han fick Kasper Salinpriset, operahuset i Köpenhamn som stod klart 2005 samt konserthuset i Uppsala, alla fina byggnader med högtstående arkitektur.

Söder Torn från Medborgarplatsen.
Men Söder Torn brukar inte klassas lika högt arkitektoniskt. Och den minnesgode kanske erinrar sig alla turer kring ”Haglunds pinne”, som huset kallades under planeringsstadiet, och som slutade med att Henning Larsen till slut drog sig ur projektet. Huset var från början tänkt att få 40 våningsplan, men detta fick kritik och Stockholms politiker vågade inte fullfölja planerna utan krympte huset med 16 våningsplan till 24 våningar. Så gjorde man rätt? Hur hade ett bostadshus med 40 våningsplan påverkat omgivningen och Stockholms skyline? Det kanske följande bilder kan ge viss vägledning för.

Så här var faktiskt Söder Torn tänkt att se ut från början.

Från ett annat perspektiv ser Söder Torn ut så här.

Med 40 våningar hade bilden blivit en annan.
Min slutsats är att Stockholms politiker är alltför räddhågsna. När Rafael Moneo ritade  Moderna museet fick byggnaden inte sticka ut det minsta. Den ritades om tills den till slut blev helt intetsägande, trots att den ligger på en plats där en framträdande arkitektur skulle ha kunnat tillföra Stockholm arkitektur i världsklass. Ett tredje exempel är den tyska arkitekten Heike Hanadas förslag till Stadsbibliotekets tillbyggnad Delphinium, när hon 2007 vann en av världens största arkitekttävlingar någonsin i konkurrens med ett mycket stort antal etablerade arkitekter.

Delphinium av Heike Hanada.
Förslaget följde helt och hållet programmet för tävlingen och lämnade Asplunds bibliotek helt intakt, samtidigt som det tillförde nya värden. Inte heller vågade man låta Henning Larsen fullfölja sina ursprungliga idéer för Söder Torn. I alla tre fallen till nackdel för Stockholms arkitektur. Och skyline.

Trutte är tillbaka

I föregående inlägg i söndags oroade jag mig för gråtruten Trutte, som vi inte sett till på flera veckor. Men idag var han tillbaka. Han kom tillsammans med fyra kompisar som sedan gav sig av.

Ordningen är återställd. Trutte is back in town.

Och här får han sin lunch.

Vad har hänt med Trutte?

Sedan vi flyttade till Kvarnberget på Söder för drygt tio år sedan har en gråtrut dykt upp med stor regelbundenhet varje förmiddag. Den slår sig ned utanför en takkupa på ett tak till ett närliggande hus vid Bellmansgatan. Ibland öppnas sedan ett fönster på glänt och en arm sträcks ut. Truten får tydligen mat här regelbundet. Vi har kallat honom Trutte och flera grannar har också lagt märke till honom (eller henne?).

Trutte på förmiddagsbesök.
Ibland har han haft en kompis med sig men oftast är han ensam. Ibland får han hålla kråkor och kajor borta från matplatsen. Trutte har haft regelbundna rutiner här på Kvarnberget. Men sedan några veckor tillbaka har han inte visat sig. Det är mycket ovanligt att han varit frånvarande så länge och nu har vi börjat befara att något har hänt. Inte heller grannarna har sett till honom på sistone.
Kanske har han tagits av en rovfågel. Kanske var han bara gammal. Vi vet ju faktiskt inte hur gammal han var när vi först träffades.  Måsar och trutar kan bli ganska gamla, uppemot 30 år förekommer. Enligt litteraturen blev en engelsk silltrut offer för en vattenskyddskampanj efter 34 år och 11 månader och ringen på en dansk fiskmås kontrollerades i Holland med tubkikare efter 32 år och 5 månader. Även tärnor kan uppnå 30 års ålder eller mer och en ringmärkt skräntärna som kontrollerades var 30 år.

Trutte vilar efter frukosten.
Enstaka fisktärnor och silvertärnor har till och med passerat 30-årsgränsen. Kanske Trutte helt enkelt var för gammal och dog. Eller så har han gett sig av på andra äventyr. Vi vet inte. Men vi fortsätter i alla fall att titta efter honom. Kanske har han bara hållit till vid Strömmen, där sjöfågel utfodras av staden. Vi får vänta och se. 

Radhus eller flerbostadshus på Söder?

Frågan kan tyckas enkel. I innerstan är marken så dyr och lägenheterna så attraktiva att det vore rent slöseri att bara bygga radhus, om man nu hittar några markbitar att bygga på. Ändå planeras just nu två radhusprojekt på Södermalm. I båda projekten medverkar Utopia arkitekter.

Planområdet vid Hornsbruksgatan.
Dels planeras 37 radhus och lägenheter vid Hornsbruksgatan i bergsluttningen mot Högalidskyrkan, dels planeras 17 radhus i backen mellan Lundagatans övre och nedre del. Totalt tillkommer alltså 54 nya bostäder i en central del av staden.

Stadsradhus vid Hornsbruksgatan, lokaler i bakgrunden.
Hornsbruksgatan ligger alldeles vid Hornstulls tunnelbanestation. En förnyelse av den östra tunnelbaneuppgången ingår i projektet. Det är Veidekke som driver projektet vid Hornsbruksgatan, och som innehåller 13 stadsradhus och 24 lägenheter samt några lokaler.

Stadsradhusen vid Hornsbruksgatan.
Men är det verkligen ett bra sätt att förtäta innerstaden med radhus? En fördel med bebyggelsen vid Hornsbruksgatan är att Högalidsparken utvidgas på taket av den nya bebyggelsen. Dessutom tillkommer lokaler i en del av projektet. Men radhusdelarna skapar i sig knappast stadskänsla. Man kunde i stället bygga mer lokaler i bottenplan med lägenheter ovanpå. Men detaljplanen är i stort sett klar och man kan knappast räkna med någon förändring i nuvarande skede.
Så här ser Lundagatan ut idag.

Nedre Lundagatan sedd mot öster med sluttningen till vänster i bild.
Erik Wallins radhusprojekt vid Lundagatan är mera tveksamt. Här ska alltså 17 radhus byggas i slänten mellan nedre och övre Lundagatan. Det var för övrigt här som Lisbet Salander bodde i början av Milleniumtrilogin. Så här ser gatan ut lite längre bort.

Och från andra hållet.

Övre Lundagatan sedd västerut och med slänten till vänster.
Projektområdet vid Lundagatan ser ut så här.

Satellitbild över området vid Lundagatan.
Planen för de planerade stadsradhusen vid Lundagatan är tänkta att se ut så här.

Och radhusen ska se ut så här.

Erik Wallins radhusprojekt vid Lundagatan, antagligen en regnig natt.
De 17 radhusen på Lundagatan tillför inte något stadsliv, innehåller inga lokaler. Är det verkligen vad som går att åstadkomma här?
När jag tittar på de här projekten tänker jag på Einar Mattssons bostadshus som byggdes för drygt tio år sedan i slänten mellan Högbergsgatan och Högbergsbacken. Här handlade det inte om radhus utan om femvåningshus med lägenheter, inklusive studentlägenheter samt lokaler. Totalt 68 hyreslägenheter och 11 lokaler, tillsammans 5 014 kvm BTA.

Einar Mattsons hus mellan Högbergsgatan och Högbergsbacken.
Och händelsevis är tomtytan nästan exakt samma som den vid Lundagatan. Det skulle alltså vara möjligt att ge fyra gånger fler hushåll tak över huvudet med Einar Mattssons modell i stället för att välja Utopias stadsradhus. Så här ser det projektet ut med Einar Mattsons hus till vänster.

Einar Mattssons projekt vid Högbergsgatan.
En ganska trist slänt ersattes här av fin stadsarkitektur som ger stadskvalitet och betydligt bättre markutnyttjande än de nu aktuella radhusprojekten. Flera av lägenheterna har dessutom fina gröna terrasser på andra våningen.

Lite längre fram på Högbergagatan.
Så här ser kvarteret ut på satellitbild.

De fem huskropparna med ljusa tak täcker en yta av knappt 2 000 kvm och innebär ett exploateringstal på ca e=2,7.
Så tänk om. Exploatera lite mer vid Lundagatan, tack. Eller helst mycket mer. Kopiera Einar Mattssons hus så är det fixat.

Novembervinter

Efter en dryg vecka har vintern etablerat sig ordentligt här på Kvarnberget. Så här ser utsikten mot Maria kyrka ut just nu och snöfallet fortsätter.

På balkongen i söder samlar sig allt högre snödrivor.

När man kommer ut ur porten är Fredmansgatan alldeles tom på bilar.

Efter en städnatt följt av snöfall kommer man inte längre upp på Kvarnberget med bil.

Och från andra hållet. Ute på gatorna runt omkring ser man knappt några bilar ute.

Också bussarna kör fast, här vid Slussen. Inte ens bussarna klarar längre spårviddshindret som ska stoppa bilar. Vintern är här omkring två månader för tidigt. Det har inte snöat så mycket i Stockholm redan i början på november sedan SMHI startade statistiken 1905.
Dagens andra händelse är förstås att USA har valt Donald Trump till president.