Miljonprogrammets arkitektur eller kanske mer klassisk...

En märklig arkitekturdebatt har inletts i Dagens Nyheter. Den började med en intervju med Mattias Karlsson (SD) där han vill ställa konservatismens klassiska skönhetsideal mot modernismen i till exempel det svenska miljonprogrammet. ”Jag tror inte att det är bra för någon att vi har fruktansvärda människofientliga fula miljöer”, säger han. ”Ingenting på de här byggnaderna talar någonting om var man befinner sig i världen. De ser likadana ut i Novosibirsk som i Rinkeby. Identitet och historia är totalt avskalade. Vänsterns strävan efter total jämställdhet, i bemärkelsen att alla ska ha det exakt lika dåligt, ungefär, avspeglar sig väldigt väl i de funktionalistiska byggnaderna.” ”Är detta något som politiken borde hantera?” frågar intervjuaren och får svaret  ”Jag tror det”, från Mattias Karlsson.

Flygbild över Rinkeby.

Detta får arkitekten Jöran Lindvall att gå i taket. I ett långt debattinlägg ifrågasätter han Mattias Karlssons eventuella kunskaper om arkitekturen i Novosibirsk. ”När Mattias Karlsson tycker att svenska miljonprogramsområden ser ut som i Novosibirsk undrar jag om han vet vad han talar om. Bara cirka 15 procent av miljonprogrammet är storskaligt. Resten består av måttligt stora flerbostadshus med eftertänksamt formade miljöer och av småhus”, skriver Jöran Lindvall.
Hmmm. "Eftertänksamt formade miljöer..." Jag tror nog att de flesta omedelbart kan skilja ut ett flerfamiljshusområde från miljonprogrammet från bostadsområden från andra epoker. Lindvall borde inse att de är mer likartade än de flesta.
Men jag kunde inte heller se att Mattias Karlsson sa att han skåpade ut 100 % av det svenska miljonprogrammet, bara ”fruktansvärda människofientliga fula miljöer”. Att just delar av miljonprogrammet, mer än någon annan del av den svenska bostadsstocken, är mindre attraktivt för bostadskonsumenterna är flertalet andra bostadsmiljöer är odiskutabelt. Det har till exempel konstaterats i bostadsstudier som jag har initierat under min verksamhet på Regionplanekontoret i Stockholm. Men det finns knappast någon risk för att likadana miljöer skulle uppstå på nytt. Dagens bostadsmarknad är mycket mer känslig för vad som är attraktivt, än gårdagens. Så Jöran Lindvall slår in öppna dörrar.

Grindtorp i Täby lyfts av Jöran Lindvall fram som ett exempel på "skönhet i det storskaliga". 

Men inte ens Grindtorp i Täby, vars kvaliteter Jöran Lindvall lyfter fram, tror jag kommer att utgöra en förebild för något nytt bostadsprojekt inom de närmaste årtiondena. Det byggs inte längre några sådana projekt, eftersom bostadskonsumenterna inte skulle vilja betala för dem i jämförelse med andra mera stadsmässiga projekt. Så jag förstår faktiskt inte vad vare sig Mattias Karlsson eller Jöran Lindvall pratar om.
Men vi borde kunna vara överens om att miljonprogrammet, med facit i hand, kunde ha blivit mera lyckat. Redan innan miljonprogrammet hade avslutats uppstod det största bostadsöverskottet i modern tid – just i miljonprogrammets nybyggda hus. Bostadskonsumenterna ville hellre bo på andra ställen. Några nybyggda områden fick till och med rivas. Det är faktiskt sanningen, Jöran Lindvall.
Jöran Lindvall säger att han blir rädd, ”när politiker börjar vilja styra konstnärliga utryck”, och pratar om Mussolini. Ska politiker lägga sig i hur staden byggs?

Akademgorodok's teknikpark i Novosibirsk. Modernt men knappast miljonprogram.

Lite komiskt kanske det ändå blir. Vet Jöran Lindvall eller Mattias Karlsson vad de talar om - när det gäller Novosibirsk? Arkitektur som har tillkommit under mer än hundra år och rymmer såväl byggnader med klassiska skönhetsideal som modernistisk arkitektur, stora och små byggnader. Särskilt under Stalintiden på 1930-talet hyllades klassicistiska arkitekturen under benämningen socialistisk realism. Ända in på 1950-talet uppfördes bebyggelse i Sovjetunionen och Östeuropa som borde tilltala Mattias Karlsson, säkert också i Novosibirsk.

Operan i Novisibirsk.

Novosibirsk Transportuniversitet.

Novosibirsk Conservatorium.

Novosibirsk Katedral.
Och Mattias Karlsson är inte den enda politiker som har synpunkter. Stockholms stadsbyggnadsborgarråd Joakim Larsson (M) tycker till exempel att vi ska fokusera mer på att få kvartersstad med slutna kvarter och levande bottenplan, även i nya områden. Den viktigaste frågan tror jag därför nu är att vi börjar fokusera mer på kvalitet i stället för kvantitet, säger han. Larsson vill bygga skyskrapor och höghus i områden som Kista och Loudden för att markera stadens "portar".  Och införa "mer tidsenlig klassisk” arkitektur vid om- och tillbyggnader i innerstans gamla kvarter och lyfter fram S:t Eriksområdet som ett lyckat exempel.

Sankt Eriksområdet på Kungsholmen i Stockholm (1995-98). Postmodern arkitektur i Stockholm.
" Det har varit en brist i att få har velat tala om klassisk arkitektur. Om man gör tillägg av staden, varför vill man inte bygga i den arkitektoniska stil som redan finns? Jag vill gärna se att man försöker rita på det ibland", säger han i en intervju för ett par år sedan (Stockholm Direkt 31 oktober 2018). Då protesterade inte Jöran Lindvall.

Åbergsleden 6, Boden, ett nybyggt (2017) bostadshus med klassiskt formspråk.

Är det viktigt att diskutera hur arkitekturen ser ut? Svaret borde vara ja, men det är inte det svaret man får om man frågar arkitekterna, vilket tidskriften Arkitektur gör i nr 3/2019. Det verkar som om arkitekturen borde vara en fråga för arkitekterna men inte för politiker eller folk i allmänhet, i alla fall om man frågar arkitekterna. Arkitektkåren har ett mycket stort inflytande över arkitekturen på det som byggs, men det betyder inte att alla andra grupper ska förbjudas att uttrycka sin mening. Inte ens folkvalda politiker.

Bångska palatset och Marmorhallarna

Rivningarna i kvarteret vid Stureplan blir inte så omfattande som tidigare planerat enligt Dagens Nyheter. I stället ska byggnaderna så långt som möjligt rekonstrueras till sitt ursprungliga skick. Tidigare förslag som har fått hård kritik och nu har man begärt av Stadsbyggnadskontoret att minska rivningarna, ta större kulturhistorisk hänsyn, minska negativ påverkan på stadsbilden och störningar för näringsverksamheten i kvarteret. Ett Parkeringshus mot Grev Turegatan ska fortfarande rivas och ett 1980-talshus mot Humlegårdsgatan försvinner också. Det kan man tycka är acceptabelt om man vill värna om arkitekturen i området. En planerad påbyggnad på två våningar på ett av husen mot Stureplan tas bort.

Bångska palatset omkring 1900.
Mest intressant är att fasaden på Bångska palatset ska restaureras med den ursprungliga utformningen som förebild. Huset ritades 1883 av arkitekt Adolf Emil Melander på uppdrag av brukspatron Johan August Bång med stora paradvåningar och butiker i bottenvåningen. Fasaden var rikt artikulerad i stram nyrenässans. Byggnaden pryddes även av antal skulpturer av skulptören Carl Johan Dyfverman.

Bångska huset (till vänster) idag.
På 1950-talet hyvlades all dekor från fasaden och en av Stockholms viktigaste fasader från 1880-talet försvann. Kvar fanns länge en renrakad fasadvägg med neonreklam. År 2005 återskapades dock en del av husets fasad när huset inkorporerades i Sturegallerian med huvudentrén till gallerian. I samband med omdaningen av Sturegallerian kommer fasaden att återställas till utseendet den hade på 1800-talet. Den inglasade byggnaden som vetter mot Grev Turegatan ska också rivas.

Så här ska Marmorhallarna se ut i framtiden.
Det låter väl ändå som en ganska bra lösning på projektet som tidigare fått omfattande kritik. Mycket mindre rivningar och att försvunna kvaliteter återställs. Skönhetsrådets Henrik Nerlund är i stort positiv, men menar att det inglasade torget mot Grev Turegatan kunde ha fått vara kvar. Glastillbyggnaden är lätt i formen och representerar 80-talsarkitektur av hög klass.
Att restaurera Bångska palatset fasad till en äldre version tror han kan falla väl ut. Ett sådant nyskapande av ornamentik är intressant. Att bygga nya hus som ska se ut som äldre byggnader kan man diskutera, men det är en annan sak att återskapa nedhyvlade fasader, säger Henrik Nerlund, och det borde man kunna hålla med honom om.

Klarahuset på Drottninggatan, ritat av Nyréns.
Fast varför skulle det vara förbjudet att skapa byggnader som ser ut som äldre byggnader? Se till exempel Nyréns hus på Drottninggatan, alltså ett hus  som ser ut som
fyra varav två från 1800-talet. Nåja fasaderna är delvis bevarade. Det har fått Kasper Sahlinpriset, så det kanske Bångska palatset också kan få om man lyckas.
Men en som naturligtvis är kritisk mot förslaget är som vanligt Ola Andersson. Han beklagar att man river ett parkeringshus. Om Bångska huset säger han: ”Att det skulle kunna återskapas på ett meningsfullt sätt är inte troligt. Det blir i bästa fall en kitschig kuliss, utan annat kulturhistoriskt värde än berättelsen om 2010-talets förvirrade inställning till historien.”
Suck!

Uselt arkitektjobb bakom Nya Karolinska

Gårdagens DN rapporterade om att det saknas rum för omklädning, jour, administration, utbildning, patientsamtal mm på Nya Karolinska sjukhuset. Läkare tvingas promenera en kvart mellan Gamla och Nya Karolinska för olika funktioner. Lokaler ska dock, enligt styrelsen kunna hyras i närheten av sjukhuset för en kostnad av 1 miljard kronor för de första 15 åren. Det är uppenbart att effektivitet, vårdkvalitet och arbetsmiljö riskerar att försämras.  De bristande lokalfrågorna bidrar till att sjukvårdspersonal säger upp sig. Nu tvingas landstinget analysera lokalbehoven på nytt. Det är uppenbart att dessa frågor borde ha klarats ut för många år sedan när utformningen och dimensioneringen av Nya Karolinska fortfarande gick att påverka. Men vems är ansvaret för att så inte har skett?

Naturligtvis har beställarna ett stort ansvar, men det har även arkitekten. Arkitekterna som ritade Nya Karolinska kom från White och Tengbom. Den arkitekt som ledde teamet, Per-Mats Nilsson, menar i förra numret av Arkitekten (2018/4, maj) att kritiken mot sjukhusets utformning inte beror på fel utan ”på olika åsikter”. Att medarbetarna inte anser att arbetsmiljön på sjukhuset fungerar, är alltså inte något fel, utan bara en uppfattning. Andra, t ex sjukhusledningen eller arkitekterna kan ju anse att arbetsmiljön fungerar bra. De som skulle använda lokalerna, sjukvårdspersonalen, var ju inte inblandade i planeringen, men detta  var inget fel, enligt Nilsson. Det skulle ju ändå ta så lång tid från projektering till färdigt sjukhus att det inte alls var säkert att den personal som skulle jobba på sjukhuset då skulle ha samma åsikter, som de som arbetade där när sjukhuset var klart.

Arkitekt Per-Mats Nilsson, White Tengbom

Det förefaller vara ett ytterst cyniskt uttalande, en bortförklaring av att arkitekterna helt enkelt gjort ett uselt jobb. Målet med varje byggnad borde ju rimligen vara att den ska fungera för dem som ska använda den. När den inte gör det har man misslyckats, detta oavsett vad detta berott på. Om beställaren inte vill att brukarna, sjukvårdspersonalen, ska kunna påverka utformningen av de nya lokalerna, är det arkitektens plikt att kräva att så sker. Annars har arkitekten gjort ett uselt jobb. Uppenbarligen finns det allvarliga brister med Nya Karolinska i detta avseende.
Personlig kommentar
Jag har själv noterat några detaljer i utformningen av den nya intensivvårdsavdelningen, när jag som anhörig ofta vistades på den gamla intensivvårdsavdelningen i våras, där ritningarna på den nya intensivårdsavdelningen dit man ska flytta i höst fanns till beskådande. Den gamla intensiven hade 13 platser, medan den nya skulle bli nästan dubbelt så stor. Jag kan givetvis inte bedöma de behov som finns från vårdsynpunkt, men kunde ändå konstatera att antalet anhörigrum ska minskas från två till ett enda, trots ökningen av antalet vårdplatser. Här finns många människor som svävar mellan liv och död, och de anhöriga kan inte veta om och när det är dags för ett sista farväl. Två anhörigrum räckte många gånger inte till, så hur ska då ett rum räcka med betydlig fler patienter. Det var inte heller alltid lätt att finna ett ostört rum för samtal med läkare. Den här typen av problem kommer alltså att förvärras på Nya Karolinska.

Snart är Gasklocka 4 riven

Den var 90 meter hög och en av Stockholms högsta byggnader, Gasklocka 4 i Hjorthagen. Nu är den snart borta. Det intressanta är att den rivs nerifrån. Byggnaden vilar på 20 domkrafter och sänks nedifrån i etapper, med drygt en och en halv meter per dygn. Det är praktiskt att riva den nerifrån. När 15 meter återstår rivs klockan i stället uppifrån med hjälp av en rivningskran.

Så här såg gasklockan ut från Söder Torn den 4 december, innan rivningen påbörjats.

Gasklocka 4 den 20 januari 2018.

Gasklocka 4 den 30 januari 2018.

Gasklocka 4 den 4 februari 2018.

Gasklocka 4 den 9 februari 2018.

Gasklocka 4 den 14 februari 2018.

Gasklocka 4 den 25 februari 2018. Nu syns den knappt längre. I stället dyker Ferdinand Bobergs äldre gasklocka upp i synfältet.
Rivningen väntas nu vara klar någon gång i mars eller april. När gasklockan är borta ska ett nytt, lika högt bostadstorn med cirka 320 lägenheter byggas i stället. Byggstart ska ske 2018 och inflyttning 2021. Den skyskrapa som Oscar Properties kommer att bygga blir lika hög om än något mera smäcker, ritad av arkitektfirman Herzog & de Meuron, se här.

Behåll Gamla Karolinska

I dagens DN refereras hur Läkarföreningen har lämnat in en anmälan 9 000 namnunderskrifter om svåra arbetsmiljöbrister på Nya Karolinska sjukhuset. Det handlar om brist på administrativa arbetsplatser, jourrum, för små och trånga rum, brister i luftkvalitet, inomhusklimat, ljusförhållanden, brist på förråd och personalrum, nätverk, larm,  operationssalar som inte är anpassade för operation och så vidare. En del brister kanske kan åtgärdas, andra vekar svårare att göra något åt. Ett stort ansvar faller naturligtvis på beställaren, men jag undrar också över vad arkitekterna White och Tengbom egentligen har åstadkommit. Ett hafsverk med bristande funktionalitet av allt att döma.

Nya Karolinska Sjukhuset i Solna.
Läkarföreningen kräver att Gamla Karolinska inte ska säljas, vilket är landstingets avsikt, eftersom lokalerna fortfarande kommer att behövas. Läkarföreningens ordförande Yvonne Dellmark påpekar enligt DN att ”befolkningen i länet år 2030 beräknas ha en miljon fler invånbare än vad som förutspåddes 2008 då beslutet togs att bygga Nya Karolinska”.  Planerna är nämligen att sälja huvuddelen av det gamla sjukhuset för att i stället bygga om till bostäder.
Jag hajar till över denna siffra som naturligtvis inte lan vara sann. Planerna på Nya Karolinska inleddes redan 2001. År 2006 valdes ett förslag från White arkitekter som landstingsfullmäktige beslutade om 2008. Nya Karolinska beräknas vara helt klart i år.

Befolkning enligt de tre senaste regionplanerna för Stockholms län.
När planerna inleddes fanns RUFS 2001, som antog att befolkningen i länet 2030 skulle vara mellan 2,2 och 2,4 miljoner invånare. När beslutet togs 2008 var RUFS 2010 på god väg att utarbetas. Enligt den skulle befolkningen i länet 2030 bli mellan 2,3 och 2,5 miljoner. Nu finns RUFS 2050 klar att antas med siffrorna för 2030 mellan 2,6 och 2,9 miljoner i länet. Höjningen är alltså ca 400 000 fler jämfört med 2008 och 500 000 jämfört med 2001 när planeringen inleddes.
Men även om siffrorna ska vara rätt har läkarföreningen ändå en poäng. Den faktiska befolkningen i länet ökade med ungefär en halv miljon människor bara under de nästan 20 år som planeringen tog. Och befolkningstillväxten har snarast tilltagit.

Gamla Karolinska sjukhuset.
Om vi idag inleder planeringen av ytterligare ett storsjukhus kommer befolkningen i länet att ha ökat från 2,3 miljoner till kanske 3,3 miljoner 2040 när nästa storsjukhus står inflyttningsklart. Om landstinget verkligen är beredda att sätta igång en ny planeringsprocess redan nu. Om inte står vi antagligen med konstant brist på vårdplatser.
Genom att tänka om och renovera de gamla sjukhuslokalerna som faktiskt har fungerat hyggligt under mycket lång tid, kanske man får en behövlig respit med nästa jätteprojekt. Det borde i alla fall inte avvisas på svaga grunder.
Dessutom föddes jag på det sjukhuset för mycket länge sedan.

Uppdatering
Enligt SvD skjuts försäljningen av gamla Karolinska  upp minst en månad (som mest till juni). Oppositionen i Stockholmslandstinget kräver återremiss för att alla delar i affären ska utredas ytterligare.
Paul Lindquist (M), fastighets- och investeringslandstingsråd, skriver i en debattartikel i SvD att det inte är ansvarsfullt att behålla gamla Karolinska. ”Att behålla och rusta upp gamla Karolinska sjukhuset har utretts vid flera tillfällen under början av 2000-talet. Kostnaden för den tekniska upprustningen och moderniseringen av gamla Karolinska uppskattades år 2004 till mellan 9,5 och 12,5 miljarder, och då skulle vi ändå inte få den moderna patient- och arbetsmiljö vi behöver för att kunna erbjuda en vård i världsklass.”
Nu är det just patient- och arbetsmiljön i Nya Karolinska som läkarna klagar på, modern eller inte. Och tyvärr verkar det inte vara vård i världsklass vi fick med Nya Karolinska.

Stockholms stadssiluett förändras

En byggnad som påtagligt påverkar bilden av Stockholm från mitt fönster vid Medborgarplatsen är Gasklocka 4 i Hjorthagen, 5 km bort. Den är med sina 96 meter en av Stockholms tio högsta byggnader, men brukar sällan omnämnas när man talar om höga hus. Den är lika hög som Tyska kyrkan med betydligt mer omfångsrik, högre än Skatteskrapan och Söder torn, 25 m högre än Hedvig Eleonora kyrka som syns på bilden något höger om gasklockan. Svea torn som från mitt fönster ser ut att stå strax intill (men står ungefär 1,5 km närmare) är bara 50 meter, och ser ganska litet ut i jämförelse.

Utsikt mot Gasklocka 4, Svea Torn, Hedvig Eleonora kyrka den 4 december 2017.

Ja, så här var det i alla fall när bilden togs den 4 december 2017. Men 7 veckor senare har bilden förändrats. Så här såg utsikten ut idag den 20 januari.

Samma utsikt som ovan den 20 januari 2018.
Gasklockan är fortfarande högre än omgivningen men bara obetydligt högre än Svea Torn tillvänster. Gasklockan rivs nerifrån, en ovanlig metod. Minst 30 meter har försvunnit under dessa veckor. Ganska snart kommer den att ha försvunnit helt från min horisont. Men om några år kommer något nytt in i synfältet.

Den nya gasklockan.
Den skyskrapa som Oscar Properties kommer att bygga blir lika hög om än något mera smäcker, ritad av arkitektfirman Herzog & de Meuron.

Så här kommer det att se ut från grannkvarteren i Norra Djurgårdsstaden.
Inflyttning planeras 2021.

Höga hus i Stockholm 2

För ett par veckor sedan skrev jag en rescension av en färsk bok av Dan Hallemar om höga hus i Stockholm. Jag var delvis kritisk eftersom dels så få byggnader behandlades, dels inte alla de högsta och i något fall inte ens ett högt hus (bara 9-våningshus). Enligt Emporis är ett 11-våningshus ”low-rise building” medan ett på tolv eller fler är ”high-rise building”. Där någonstans borde väl gränsen gå tycker jag. Mer än 30 våningar kallas ”skyscrapers”, men så höga hus i Stockholm kan räknas på ena handens fingrar.
Hur många höga hus finns det då i Stockholm? Jag har roat mig med att samla in uppgifter om höga hus (huvudsakligen från Emporis men även andra källor), och hittat omkring 500 höga hus (minst ca 32 m höga). Jag har säkert missat en del och uppgifterna är i vissa fall osäkra. Då har jag förutom kontors- och bostadshus även tagit med torn, kyrkor och industribyggnader, men däremot inte exempelvis fyrar och skorstenar.
Hur stor andel av våra hus är då höga? Det finns omkring 700 000 lägenheter i flerbostadshus i länet. De flesta flerbostadshus är mellan 3 och 7 våningar. Därtill kommer byggnader för andra ändamål. Antagligen utgör andelen höga hus bara någon enstaka procent av alla byggnader, småhusen oräknade. Och de flesta höga hus är ändå inte särskilt höga, som framgår av nedanstående diagram.

Antal höga hus i Stockholms län efter våningsantal.
De flesta höga hus är i själva verket bara 12-14 våningar höga, motsvarande omkring 35-45 meter höga. Dessa utgör ca 60 % av alla höga hus. Det är faktiskt bara ett 30-tal hus (ca 6-7 procent) som har 18 våningar eller mer motsvarande omkring 60-120 meter.
De hus som vanligen brukar nämnas som höga hus är minst 18 våningar höga, som t ex de fem Hötorgshusen. Har jag räknat rätt finns det bara 33 så höga hus i Stockholms län. Till detta kommer ett antal kyrkor och andra torn.
Så snart förslag läggs om ett nytt högt hus i Stockholmsregionen brukar diskussionens vågor gå höga. Närboende, myndigheter som Riksantikvarieämbetet, Skönhetsrådet, organisationer som Samfundet S:t Erik och andra brukar för det mesta komma med kritiska synpunkter, särskilt om det höga huset till äventyrs skulle byggas i Stockholms innerstad. Så var det med Söder torn, de norra tornen vid Torsgatan, och i Värtan men också t ex Tellus och Marievik utanför innerstaden. Då kan det vara intressant att veta att bara en liten andel av de höga husen finns i innerstaden.

Fördelning av höga hus på Stockholms innerstad, Stockholms ytterstad och övriga 25 kommuner i Stockholms län.
Det framgår att det finns knappt 100 höga hus i Stockholms innerstad, drygt 150 i ytterstaden och nästan 250 i de övriga 25 kommunerna i länet.
Räknat i höjd finns det ca 50 byggnader som är minst 60 m höga. De allra flesta utgörs av hus om 12-14 våningar. Faktiskt finns 50 % av de höga husen i förortskommunerna och en tredjedel i Stockholms ytterstad. Bara en sjättedel ligger i Stockholms innerstad. Men i diskussionen om höga hus talar man nästan bara om Stockholms innerstad.  Höga hus handlar inte om innerstaden i första hand.
Höga hus har byggts i olika perioder, som framgår av nedanstående diagram.

Höga hus i Stockholms län efter byggnadsår. Hus byggda före 1900 är markerade detta år.
Den första stora vågen av höga hus kom under 1950- och 1960-talet. Ett stort antal höga hus byggdes under denna tid, oftast grupper av punkthus för bostäder i nya förorter, men också ett antal höga kontorshus i innerstaden och i några förorter. Under andra halvan av 1970-talet upphörde höghusbyggandet nästan helt och endast få höghus byggdes under 1980-talet och 1990-talet. Några år in på 2000-talet ökade höghusbyggandet på nytt, och nu handlade det ofta om riktigt höga hus. Under de senaste tio åren har vi åter haft en våg av höga hus, och den är inte slut än på långa vägar. Det finns åtminstone ett 30-tal höga hus planerade i regionen för de närmaste åren. Kanske inte alla blir genomförda men säkert några av dem. Oftast ligger de höga husen inte heller i innerstaden, utom i Hagstaden förstås, där det nu byggs många ganska höga hus.
Vad har de höga husen för användning? Det visar sig att bostadsanvändning är helt dominerande.

Höga hus i Stockholms län efter användning, höjd och inflyttningsår.

Före 1900 byggdes bara kyrkor som höga hus. Under början av 1900-talet byggdes ett fåtal högre hus av annat slag, t ex Stockholms stadshus och Kungstornen. Men under 1930-talet byggdes också den fjärde gasklockan i Hjorthagen, som är en mycket hög byggnad. Bostadsanvändning svarar totalt för ca 75 % av de höga husen med en stor dominans under 1950- och 1960-talet. De allra flesta bostadshusen var länge högst ca 50 m eller 16 våningar medan kontorshusen var lite högre. I början på 2000-talet har åter lite högre bostadshus börjat byggas.
Frågan är varför varje nytt bostadshus brukar väcka en stor debatt, i alla fall i innerstaden, när de ändå är så få och måttligt höga. Ja, faktiskt inte alla hus. Nyligen vann detaljplanen laga kraft för ett nytt bostadshus vid Tanto, på gamla Tobaksmonopolets tomt vid Ringvägen, helt utan överklaganden! Det är ändå måttligt högt, 19 våningar och 51 m. För ett högt hus på rätt plats ökar tätheten och stadslivet, och ger många hushåll möjlighet till fin utsikt över staden. Det är kvaliteter som inte ska förringas.

Höga hus Stockholm - arkitekturguide

En färsk bok av Dan Hallemar behandlar enligt titeln ”Höga hus Stockholm” (Arkitektur förlag). Boken är intressant men urvalet av hus är tyvärr alltför snävt. Boken är tunn (104 sidor) men kunde trots detta ha innehållit mer. Hallemar berättar utförligt om om Kaknästornet och Victoria Tower, men inte om Kista Torn eller Kista Science Center. Han berättar om Skatteskrapan, Folksamhuset och Wenner-Gren Center, men inte om DN-huset eller Söder Torn. Jag saknar förstås Söder Torn – Haglunds pinne - som är ett av våra högsta bostadshus och dessutom det kanske mest omdiskuterade under planeringsprocessen.

Nyutkommen arkitekturguide om höga hus.
Totalt behandlas 11 projekt som tillsammans innehåller 17 höga hus, om man är välvillig, eftersom Hökarängshuset knappast kan betraktas som ett särskilt högt hus, med 9 våningar och 30 m höjd. Då finns det minst 300 högre byggnader i Stockholmsområdet, men kanske inte så många bostadshus från tidigt 1950-tal. Men från början var det faktiskt tänkt att Hökarängshuset skulle bli 13 våningar högt, liksom en hel del andra hus från samma tid faktiskt blev. Det var politikerna som satte stopp för det, ”tyvärr”, enligt arkitekten David Helldén. Så det hus som i boken får representera 1950-talets höga bostadshus är ett hus som inte blev så högt som det var tänkt. Men höghuset i Kärrtorps centrum från 1951 och ritat av Hjalmar Klemming fick faktiskt bli lite högre, men är inte behandlat i boken. Inte heller Västertorpshuset om 12 våningar från 1953 (ritat av Fastighetskontoret) eller Högdalens höga centrumhus om 14 våningar från 1958 (ritat av HSB:s arkitektkontor). Enligt Emporis definition uppfyller inte Hökarängshuset definitionen på en ”high-rise building” vilket förutsätter minst 12 våningar.

Söder  torn saknas i Höga hus Stockholm.
Urvalet är alltså något märkligt. Här ingår en kyrka, Engelbrektskyrkan, av Lars Israel Wahlman, ser kanske ganska hög ut på höjden där den står. Men den är bara 65 m hög och det finns faktiskt 10 kyrkor som är högre med Klara kyrka i topp med sina 116 m.

Grindtorp saknas.
Det finns också ett antal böjda höga hus i regionen, t ex i Tanto på Södermalm, Storstugan och Grindtorp i  Täby, samt de två Aspnäshusen i Järfälla, men inte något sådant hus finns representerat. Det finns också höga skivhus från miljonprogrammet på många håll i regionen, men inte något av dessa hus finns heller med i boken.

Kista Science Center saknas...
I stället för att berätta om fler höga hus gör Hallemar många utvikningar av mer eller mindre starkt intresse för den som är intresserad av höga hus. Om Kungstornen berättar han till exempel om fredsfirandet på Kungsgatan. Och vilken betydelse har det att filmatiseringen av Ivar Lo-Johanssons ”Kungsgatan” förbjöds för lansering utomlands? Eller att Björkhagenhusets arkitekt Georg Varhelyi var personligen bekant med Ernö Goldfinger, arkitekten bakom Balfron Tower och Trellic Tower i London, som fick låna  namnet till James Bondfilmen med detta namn?

S:t Eriks årsbok 2010 om höga hus.
För några år sedan (2010) hade Samfundet S:t Eriks årsbok höga hus som tema. Det är en betydligt fylligare bok (och mer än dubbelt så tjock).  och händelsevis också med en uppsats av Dan Hallemar, där han diskuterar några höga hus som inte finns med i den nya arkitekturguiden, men som jag har nämnt här ovan, vilket understryker det något godtyckliga urvalet av alltför få höga hus i Stockholm.

Tyresö View saknas...
Många av våra höga hus byggdes under slutet av 1950-talet och under 1960-talet. Under 1970-, 1980- och 1990-talet byggdes däremot ganska få. Men efter sekelskiftet har det åter blivit mer och mer populärt att bygga höga hus och fler är på gång. Tyresö View (2014), de två tornen vid Liljeholmskajen (2014 och 2017) och de två vid Kungsholmsporten (2011) och det vid Lindhagensgatans slut (2012) tillhör våra högsta bostadshus, som inte behandlas i boken.

Stockholm One i Hammarby Sjöstad kommer...
Under de närmaste åren kommer ett antal nya höga hus att färdigställas vid Hagastaden, Tanto, Liljeholmskajen, Marievik, Telefonplan, Värtan, Hammarby Sjöstad och på andra ställen. Intrycket blir faktiskt att den nyutkomna arkitekturguiden om höga hus i Stockholm kommer att kännas inaktuell redan om ett fåtal år. Kanske det är därför ambitionsnivån har satts så lågt.

Högbergsgatan 44 - Sila mygg och svälja kameler

Idag skriver DN om det röda trevåningshuset på Högbergsgatan 44, i hörnet vid Kvarngatans trappor, där det finns förslag om bygglov för en påbyggnad med 2-3 våningar, ett beslut som kan tas på delegation.

DN slår larm om hotad 1800-talsbebyggelse idag.
Byggnaden kan ses från mitt vardagsrumsfönster, och är obestridligen karaktäristisk genom sin utformning och fasadutsmyckning. Byggnaden är från 1852 och låg då vid Fatburens strand. Den fick sin nuvarande form 1903, som privatpalats för en grosshandlare.

Högbergsgatan 44 ska byggas på med flera våningar.
Jag blir onekligen förvånad över detta, särskilt som jag själv nyligen nekades balkongbygge mot gården i ett hus i angränsande kvarter, där jag bodde tidigare och där de flesta hus redan har fått balkonger. Där skulle inte gatubilden påverkas ett smack. Vid Högbergsgatan skulle gatubilden påverkas avsevärt minst sagt, faktiskt förvanskas. Här kan man tala om att staden silar mygg och sväljer kameler.
Skönhetsrådet har avstyrkt och dess sekreterare Henrik Nerlund är förvånad. Han trodde att det skulle finnas större förståelse för värdet av 1800-talsbebyggelsen. Jag instämmer i hans bedömning, och jag vill understryka att jag inte är motståndare till högre hus i allmänhet. Det är försämringen av stadsbilden jag är emot. Jag kan tänka mig fler våningar på andra byggnader i närheten, men varför här?

Fastigheten Nederland mindre 7 i hörnet mellan Högbergsgatan och Kvarngatans trappor är bara gulmärkt.
Byggnaden är bara gulmärkt enligt stadens kulturhistoriska klassificering, vilket innebär ”positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde”. Jag är förvånad över låga denna värdering. De mest värdefulla husen är blå- eller grönmärkta. Om bygglovet beviljas kan man dessutom luta sig emot att detaljplanen från 1959 tillåter högre hus, men då avsågs hela kvarteret att rivas, vilket är helt inaktuellt. 

Stockholms skyline och Söder Torn

En stadssilhuett eller skyline är den artificiella horisont som skapas av stadsbebyggelse, och som består av konturerna av en stads högre byggnader. För en stad med skyskrapor påverkas denna stadsilhuett starkt av dessa var man än befinner sig. Men i grunden påverkas stadsilhuetten av var man befinner sig. Det blir därför svårt att tala om en stads silhuett som någonting entydigt.

Londons skyline.
I en stad med måttligt höga hus, som Stockholms innerstad,  är det genomgående dessa som utgör stadssilhuetten från de flesta punkter på gatunivå. Först om man stiger upp på en höjd med utsikt påverkas stadssilhuetten av byggnader på längre avstånd. Ställer man sig till exempel mitt på Västerbron, på Skinnarviksbergets topp eller vid Mosebacke, ser man en relativt jämnhög stadssilhuett som bryts av enstaka kyrktorn och andra högre byggnader. Men först när man själv befinner sig i ett av Stockholms fåtaliga höga hus kan man egentligen överblicka en längre sammanhängande stadshorisont.

Stockholms skyline.
Jag har tänkte en hel del på Stockholms stadssilhuett under de senaste veckorna, eftersom jag nyligen har flyttat från Kvarnberget högt upp i ett av Stockholms högsta bostadshus, Söder Torn. Och från vår lägenhet kan man betrakta en betydande del av Stockholms stadssilhuett, 270 grader från sydväst via norr mot sydost. Jag kan inte se rakt mot söder. Samtidigt brukar jag ofta titta efter Söder Torn från olika platser i staden. Och det märkliga är att huset inte ens syns från så många olika håll. Det är helt enkelt för lågt.

Södermalms skyline från norr.
Det finns bland stadsteoretiker och arkitekturhistoriker en föreställning om att Stockholms topografi markeras genom Brunkebergsåsens sträckning från Norrtull till Skanstull. Ska höga hus byggas i Stockholm ska det vara för att markera åsen, och så har ju också skett. Wenner-Gren Center, Johannes kyrka, de fem Hötorgskraporna, Skattehuset, Söder Torn och Folksamhuset ligger alla längs denna nordsydliga axel. Men tittar man noggrannare ligger ju flera av dessa hus inte på denna höjdrygg utan strax bredvid. Dessutom finns det många höjder i Stockholm på andra ställen än åsen. Det gäller ju Kungsklippan, Stadshagen, Marieberg, Vanadislunden, Skinnarviksbergen, Mosebacke och Vita bergen. I själva verket är talet om den nordsydliga åsen mest en myt. Stockholms topografi markeras i stället av ett större antal höjder och vattenstråk. På en del av dessa höjder finns höga byggnader vid sidan om den nordsydliga åsen, till exempel DN-skrapan i Marieberg, Kvinnohuset i Stadshagen, Södersjukhuset, Högalidskyrkan, Engelbrektskyrkan, Bonnierhuset, höghusen vid Danviksklippan, Katarina kyrka, Sofia kyrka. Vid sidan om de vanliga byggnaderna sticker gasklockan vid Värtan upp rejält över horisonten liksom Kaknästornet, de tre tornen på Gröna lund samt några höga skorstenar och radiomaster här och var.

Stockholms skyline från Mosebacke.
Från mitt perspektiv sticker flera ”höga” byggnader inte ens över horisonten, till exempel Hötorgshusen, samtidigt som flera byggnader som inte brukar nämnas bland de höga sticker upp. Det gäller till exempel Södersjukhuset och Nya Karolinska. Men helhetsintrycket är ändå att silhuetten är så otroligt jämn och att det är så få byggnader som bryter horisonten av skog i fjärran.
Och från detta kan jag återknyta till mitt eget hus, Söder Torn. Ett av Stockholms högsta bostadshus syns inte alls från så många olika håll. Det är helt enkelt för lågt. Men det var inte tänkt så från början. Söder Torn var inflyttningsklart 1997 efter en trasslig tillkomsthistoria och ritat av den kända danska arkitekten Henning Larsen.

Köpenhamns operahus, ritat av Henning Larsen.
Han ritade också Malmö stadsbibliotek, för vilket han fick Kasper Salinpriset, operahuset i Köpenhamn som stod klart 2005 samt konserthuset i Uppsala, alla fina byggnader med högtstående arkitektur.

Söder Torn från Medborgarplatsen.
Men Söder Torn brukar inte klassas lika högt arkitektoniskt. Och den minnesgode kanske erinrar sig alla turer kring ”Haglunds pinne”, som huset kallades under planeringsstadiet, och som slutade med att Henning Larsen till slut drog sig ur projektet. Huset var från början tänkt att få 40 våningsplan, men detta fick kritik och Stockholms politiker vågade inte fullfölja planerna utan krympte huset med 16 våningsplan till 24 våningar. Så gjorde man rätt? Hur hade ett bostadshus med 40 våningsplan påverkat omgivningen och Stockholms skyline? Det kanske följande bilder kan ge viss vägledning för.

Så här var faktiskt Söder Torn tänkt att se ut från början.

Från ett annat perspektiv ser Söder Torn ut så här.

Med 40 våningar hade bilden blivit en annan.
Min slutsats är att Stockholms politiker är alltför räddhågsna. När Rafael Moneo ritade  Moderna museet fick byggnaden inte sticka ut det minsta. Den ritades om tills den till slut blev helt intetsägande, trots att den ligger på en plats där en framträdande arkitektur skulle ha kunnat tillföra Stockholm arkitektur i världsklass. Ett tredje exempel är den tyska arkitekten Heike Hanadas förslag till Stadsbibliotekets tillbyggnad Delphinium, när hon 2007 vann en av världens största arkitekttävlingar någonsin i konkurrens med ett mycket stort antal etablerade arkitekter.

Delphinium av Heike Hanada.
Förslaget följde helt och hållet programmet för tävlingen och lämnade Asplunds bibliotek helt intakt, samtidigt som det tillförde nya värden. Inte heller vågade man låta Henning Larsen fullfölja sina ursprungliga idéer för Söder Torn. I alla tre fallen till nackdel för Stockholms arkitektur. Och skyline.