Idag ska man utse riksdagens talmän. Diskussionerna har gått höga om grunderna för dessa beslut. Vilka principer bör ligga till grund för detta viktiga val i en parlamentarisk demokrati, där riksdagens sammansättning ska utgöra grunden. Tids nog får vi veta resultatet.
En annan fråga gäller riksdagens representativitet. Riksdagens sammansättning ska t ex representera befolkningens fördelning i landet. Antalet mandat fastställs noggrant för varje valkrets, enligt vallagen och fördelningen grundar sig på antalet röstberättigade i valkretsarna. Här är det noga med att inte någon del av landet ska vara underrepresenterat. Hur skulle det se ut om t ex halva riksdagen kom från Stockholms län och bara fyra ledamöter från Norrland? Eller bara fyra ledamöter från Stockholm medan 200 kom från Skåne?
Den nya riksdagen är också relativt jämställd mellan könen, med 46 % kvinnor och 54 % män. Valmanskåren består till 50,1 procent av kvinnor och 49,9 procent av män. Vid 2006 års val var fördelningen mellan kvinnor och män något jämnare med 47 % kvinnor och 53 % män. Hur skulle det se ut om det t ex bara fanns fyra kvinnor i riksdagen!!
När det gäller åldersfördelningen i landet är det annorlunda. Så här ser åldersfördelningen ut i tioårsklasser.
Ålderfördelning i den nyvalda riksdagen 2018 jämfört med valmanskårens åldersfördelning, födda per årtionde.
Ingen riksdagsledamot är född på 1920-talet, en är född på 1930-talet och tre på 1940-talet. Bland väljarna utgör dessa åldersgrupper 1,7 miljoner individer, som alltså får representeras av fyra personer, ungefär 419 000 personer per ledamot. Även 1950-talisterna är något underrepresenterade i riksdagen. Det gäller alltså alla som är 59 år eller äldre, varav en betydande del fortfarande förvärvsarbetar.
Även den yngsta åldersgruppen bland väljarna, födda på 1990-talet eller senare är underrepresenterade, med 5 % av riksdagsledamöterna mot 17 % av valmanskåren. Här representerar varje ledamot i snitt omkring 77 000 personer i valmanskåren, men underrepresentationen av de äldre är alltså mellan 5 och 6 gånger större.
För att vara riksdagsledamot ska man alltså vara mellan 30 och 60 år. Dessa åldersgrupper är så rikligt representerade att varje ledamot representerar omkring 13 000 väljare. Det betyder att de mellersta åldersgrupperna har ungefär 30 gånger så stark representation i riksdagen, som de äldsta grupperna.
Antalet väljare per riksdagsledamot i olika åldrar i den nyvalda riksdagen 2018.
Det är partierna som tar fram valsedlarna och avgör fördelning på olika befolkningsgrupper. Varför är geografisk diskriminering utesluten, liksom diskriminering på grund av kön, medan åldersdiskriminering tycks vara helt OK bland partierna.
Är detta verkligen demokrati?
En annan fråga gäller riksdagens representativitet. Riksdagens sammansättning ska t ex representera befolkningens fördelning i landet. Antalet mandat fastställs noggrant för varje valkrets, enligt vallagen och fördelningen grundar sig på antalet röstberättigade i valkretsarna. Här är det noga med att inte någon del av landet ska vara underrepresenterat. Hur skulle det se ut om t ex halva riksdagen kom från Stockholms län och bara fyra ledamöter från Norrland? Eller bara fyra ledamöter från Stockholm medan 200 kom från Skåne?
Den nya riksdagen är också relativt jämställd mellan könen, med 46 % kvinnor och 54 % män. Valmanskåren består till 50,1 procent av kvinnor och 49,9 procent av män. Vid 2006 års val var fördelningen mellan kvinnor och män något jämnare med 47 % kvinnor och 53 % män. Hur skulle det se ut om det t ex bara fanns fyra kvinnor i riksdagen!!
När det gäller åldersfördelningen i landet är det annorlunda. Så här ser åldersfördelningen ut i tioårsklasser.
Ingen riksdagsledamot är född på 1920-talet, en är född på 1930-talet och tre på 1940-talet. Bland väljarna utgör dessa åldersgrupper 1,7 miljoner individer, som alltså får representeras av fyra personer, ungefär 419 000 personer per ledamot. Även 1950-talisterna är något underrepresenterade i riksdagen. Det gäller alltså alla som är 59 år eller äldre, varav en betydande del fortfarande förvärvsarbetar.
Även den yngsta åldersgruppen bland väljarna, födda på 1990-talet eller senare är underrepresenterade, med 5 % av riksdagsledamöterna mot 17 % av valmanskåren. Här representerar varje ledamot i snitt omkring 77 000 personer i valmanskåren, men underrepresentationen av de äldre är alltså mellan 5 och 6 gånger större.
För att vara riksdagsledamot ska man alltså vara mellan 30 och 60 år. Dessa åldersgrupper är så rikligt representerade att varje ledamot representerar omkring 13 000 väljare. Det betyder att de mellersta åldersgrupperna har ungefär 30 gånger så stark representation i riksdagen, som de äldsta grupperna.
Det är partierna som tar fram valsedlarna och avgör fördelning på olika befolkningsgrupper. Varför är geografisk diskriminering utesluten, liksom diskriminering på grund av kön, medan åldersdiskriminering tycks vara helt OK bland partierna.
Är detta verkligen demokrati?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar