Hassel och ek växer ända upp till Uleåborg i Finland medan det i södra Skandinavien mest växer bokskogar. Det är skog ända till Nordkap i Norge. Havsytan ligger 5–8 meter högre än nu, beroende på att en hel del polarisar har smält, och delvis inlandsisen på Grönland. Skandinavien och Finland är en ö omfluten av hav på grund av det högre vattenståndet.
Efter den varma sommaren kanske detta låter som vår framtid om ett par hundra år, när klimatförändringarna har fått fullt genomslag? Men nej, det är en beskrivning av värmetoppen för 125 000 år sedan under föregående mellanistid, Eem. Perioden började för 131 000 år sedan och slutade ungefär 10 000 år senare med en gradvis nedkylning, som övergick i den senaste istiden.
Globala temperaturen under de senaste 450,000 åren där jorden har undergått fyra istider.
Källa: CRU.
Jorden har varit mer eller mindre nerisad under åtskilliga tillfällen under de flera miljarder år. Under senaste två miljoner år har det funnits istider med ungefär 100 000 års mellanrum och isfria mellanistider på ungefär 10 000 år. Man kan säga att istid är normaltillståndet på jorden. Isen har täckt hela Skandinavien och delar av de Brittiska öarna och Tyskland. I Sverige har istäcket varit flera kilometer tjockt. Stora delar av Europa har utgjort tundra och jordbruk har knappast kunnat bedrivas.
Kvartärtidens klimat varierar på ett relativt regelbundet sätt med återkommande glacialer och interglacialer på grund av förändringar i bl a jordbanans excentricitet och jordaxelns lutning i så kallade Milankovitchcykler. Förändringarna av jordens rörelser ger upphov till regelbundna variationer av solinstrålningens fördelning mellan olika delar av jordklotet och olika tider på året och ger därigenom en betydande inverkan på jordens klimat. Nu har det gått ungefär 11-12 000 år sedan senaste istiden utan att vi kan se tecken på att nästa istid närmar sig.
Det var varmare än idag direkt efter istiden för bortåt 10 000 år sedan. Det kan man konstatera bland annat eftersom trädgränsen låg flera hundra meter högre än idag. Temperaturen har sjunkit successivt sedan dess fram till mitten av 1800-talet. Inte jämnt, det har varit varmare ibland, t ex på medeltiden, och kallare ibland, t ex under ”Lilla istiden” på 1600-talet, då Karl X Gustav kunde tåga över isen på Stora och lilla Bält och besegra danskarna, och då Themsens is var frusen på vintrarna.
Mycket talar alltså för att vi just nu borde vara på väg mot nästa istid, med allt kortare somrar, där all snö inte ens skulle hinna smälta innan ny snö föll. Kanske har den av människan orsakade globala uppvärmningen skjutit upp nästa istid. I så fall till stor lycka för flera miljarder människor som bor i Nordamerika, Europa och Asien.
Är det här bara fantasier av en typisk klimatförnekare? Kanske inte bara. Forskarna brukar jämföra den nuvarande mellanistiden med en liknande period som inträffade för 790 000 till 777 000 år sedan. Den kallas MIS19 (Marine Isotope Stage 19) och är på många sätt och vis identisk med den nuvarande mellanistiden, och har ofta tjänat som en analog period vid olika typer av jämförelser. Men MIS19 avviker markant från vår egen tid på en viktig punkt, eftersom det efter en varm inledning gradvis blev allt kallare under cirka 10 000 år, ända tills perioden definitivt tog slut och en ny nedisning tog sin början. Det hela återspeglades i successivt sjunkande koldioxidhalter i atmosfären. I vår egen mellanistid sjönk växthusgaserna på ett likartat sätt till en början, men för 5 000-7 000 år sedan började halterna öka.
I en studie, som publicerats i Nature Scientific Reports, har forskarna jämfört de två interglacialperioderna och enligt studien finns det bara en rimlig förklaring till att istiden ännu inte infunnit sig och det är etableringen av jordbruket för 5-7 000 år sedan, som successivt nått en sådan omfattning att det börjat påverka klimatet – en utveckling som bara accelererat sedan dess.
Regioner med snötäcke året runt enligt nuvarande förindustriella skede omkring 1850 (PI) och enligt motsvarande period i mellanglacial MIS19.
Jordens temperatur har i princip hållit sig relativt stabil i stället för att sjunka stadigt som de gjorde under motsvarande period för nästan 800 000 år sedan. Omkring 1850 borde temperaturen på jorden ha varit 1,3 grader kallare om mönstret hade varit exakt detsamma som under MIS19. I Arktis skulle skillnaden ha varit ännu mer påtaglig, cirka 5-6 grader kallare. Stora områden i Sibirien, Kanada och Alaska som i dag är snöfria under sommaren borde ha varit täckta av snö året om.
Efter 1850 blir skillnaderna ännu större. Temperaturerna har stigit med ytterligare en grad Celsius. Enligt studien har jordbrukets inträde förändrat klimatet på jorden på ett dramatiskt sätt och satte stopp för en nedisning som kanske redan borde ha varit här. Tack vare dem har vi sluppit undan inlandsisarna. När jordbruket etablerades högg människorna ned skog och brände upp stora arealer med buskmark och gräs. Under årtusenden odlade människorna upp allt större arealer mark, och effekten blev stora utsläpp av växthusgaser.
I Europa blev en omfattande avskogning märkbar för 6 000 år sedan. I östra Asien anlades stora risfält, med väldiga metanutsläpp som följd. Så småningom intensifierades jordbruket ytterligare och spreds till andra delar av jorden – Nord- och Sydamerika, Afrika. Hjordarna av tamdjur växte vilket krävde stora arealer betesmark. Allt detta fick dramatiska effekter på klimatet. I stället för en ny nedisning av jorden stabiliserades temperaturerna ända fram till vår egen tid. Allt detta enligt studien som finns refererad här. Kanske har vi skjutit upp nästa istid. Det är knappast någon klimatkatastrof i så fall.
Efter den varma sommaren kanske detta låter som vår framtid om ett par hundra år, när klimatförändringarna har fått fullt genomslag? Men nej, det är en beskrivning av värmetoppen för 125 000 år sedan under föregående mellanistid, Eem. Perioden började för 131 000 år sedan och slutade ungefär 10 000 år senare med en gradvis nedkylning, som övergick i den senaste istiden.
Källa: CRU.
Jorden har varit mer eller mindre nerisad under åtskilliga tillfällen under de flera miljarder år. Under senaste två miljoner år har det funnits istider med ungefär 100 000 års mellanrum och isfria mellanistider på ungefär 10 000 år. Man kan säga att istid är normaltillståndet på jorden. Isen har täckt hela Skandinavien och delar av de Brittiska öarna och Tyskland. I Sverige har istäcket varit flera kilometer tjockt. Stora delar av Europa har utgjort tundra och jordbruk har knappast kunnat bedrivas.
Kvartärtidens klimat varierar på ett relativt regelbundet sätt med återkommande glacialer och interglacialer på grund av förändringar i bl a jordbanans excentricitet och jordaxelns lutning i så kallade Milankovitchcykler. Förändringarna av jordens rörelser ger upphov till regelbundna variationer av solinstrålningens fördelning mellan olika delar av jordklotet och olika tider på året och ger därigenom en betydande inverkan på jordens klimat. Nu har det gått ungefär 11-12 000 år sedan senaste istiden utan att vi kan se tecken på att nästa istid närmar sig.
Det var varmare än idag direkt efter istiden för bortåt 10 000 år sedan. Det kan man konstatera bland annat eftersom trädgränsen låg flera hundra meter högre än idag. Temperaturen har sjunkit successivt sedan dess fram till mitten av 1800-talet. Inte jämnt, det har varit varmare ibland, t ex på medeltiden, och kallare ibland, t ex under ”Lilla istiden” på 1600-talet, då Karl X Gustav kunde tåga över isen på Stora och lilla Bält och besegra danskarna, och då Themsens is var frusen på vintrarna.
Mycket talar alltså för att vi just nu borde vara på väg mot nästa istid, med allt kortare somrar, där all snö inte ens skulle hinna smälta innan ny snö föll. Kanske har den av människan orsakade globala uppvärmningen skjutit upp nästa istid. I så fall till stor lycka för flera miljarder människor som bor i Nordamerika, Europa och Asien.
Är det här bara fantasier av en typisk klimatförnekare? Kanske inte bara. Forskarna brukar jämföra den nuvarande mellanistiden med en liknande period som inträffade för 790 000 till 777 000 år sedan. Den kallas MIS19 (Marine Isotope Stage 19) och är på många sätt och vis identisk med den nuvarande mellanistiden, och har ofta tjänat som en analog period vid olika typer av jämförelser. Men MIS19 avviker markant från vår egen tid på en viktig punkt, eftersom det efter en varm inledning gradvis blev allt kallare under cirka 10 000 år, ända tills perioden definitivt tog slut och en ny nedisning tog sin början. Det hela återspeglades i successivt sjunkande koldioxidhalter i atmosfären. I vår egen mellanistid sjönk växthusgaserna på ett likartat sätt till en början, men för 5 000-7 000 år sedan började halterna öka.
I en studie, som publicerats i Nature Scientific Reports, har forskarna jämfört de två interglacialperioderna och enligt studien finns det bara en rimlig förklaring till att istiden ännu inte infunnit sig och det är etableringen av jordbruket för 5-7 000 år sedan, som successivt nått en sådan omfattning att det börjat påverka klimatet – en utveckling som bara accelererat sedan dess.
Jordens temperatur har i princip hållit sig relativt stabil i stället för att sjunka stadigt som de gjorde under motsvarande period för nästan 800 000 år sedan. Omkring 1850 borde temperaturen på jorden ha varit 1,3 grader kallare om mönstret hade varit exakt detsamma som under MIS19. I Arktis skulle skillnaden ha varit ännu mer påtaglig, cirka 5-6 grader kallare. Stora områden i Sibirien, Kanada och Alaska som i dag är snöfria under sommaren borde ha varit täckta av snö året om.
Efter 1850 blir skillnaderna ännu större. Temperaturerna har stigit med ytterligare en grad Celsius. Enligt studien har jordbrukets inträde förändrat klimatet på jorden på ett dramatiskt sätt och satte stopp för en nedisning som kanske redan borde ha varit här. Tack vare dem har vi sluppit undan inlandsisarna. När jordbruket etablerades högg människorna ned skog och brände upp stora arealer med buskmark och gräs. Under årtusenden odlade människorna upp allt större arealer mark, och effekten blev stora utsläpp av växthusgaser.
I Europa blev en omfattande avskogning märkbar för 6 000 år sedan. I östra Asien anlades stora risfält, med väldiga metanutsläpp som följd. Så småningom intensifierades jordbruket ytterligare och spreds till andra delar av jorden – Nord- och Sydamerika, Afrika. Hjordarna av tamdjur växte vilket krävde stora arealer betesmark. Allt detta fick dramatiska effekter på klimatet. I stället för en ny nedisning av jorden stabiliserades temperaturerna ända fram till vår egen tid. Allt detta enligt studien som finns refererad här. Kanske har vi skjutit upp nästa istid. Det är knappast någon klimatkatastrof i så fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar