Det utredningsmaterial som låg till grund för rapporten om Macchiarini-skandalen kan ha försvunnit. Åtminstone vet varken Karolinska Institutet (KI) eller utredaren Sten Heckscher var det är någonstans, rapporterar Ekot i Sveriges Radio. Uppgifterna presenteras i en ny bok av KI:s tidigare rektor Harriet Wallberg. Wallberg var enligt rapporten pådrivande i att rekrytera kirurgen Paolo Macchiarini. Enligt Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt, är det besvärande att man inte vet vilka handlingar som användes i utredningen och att dessa inte går att begära ut. Problemet är att man inte vet exakt vad som saknas, säger Olle Lundin till Ekot.
Men Ekoinslaget är virrigt och vilseledande. Läser man Sten Heckschers utredning finns källorna noggrant angivna i mer än 400 fotnoter. Det handlar om olika dokument, protokoll, e-postmeddelanden och intervjuer. Sedan utredningen är avslutad finns naturligtvis inte något krav på att alla dessa underlag för all framtid ska finnas samlade i en kartong. Så går det inte till. Däremot finns alla underlag som är allmänna handlingar fortfarande kvar i KI:s arkiv och kan begäras fram av vem som helst.
Idag kan man läsa en kommentar på KI:s hemsida med den innebörden. Enligt KI var de externa utredarna inte befattningshavare på KI som inte är skyldiga att arkivera utredningsmaterialet, vilket också bekräftats av JO. Men att utredningsmaterialet skulle ha försvunnit är enligt KI inte korrekt. Allt underlag som har hämtats ur KI:s arkiv finns arkiverat på KI, men inte under en och samma ärenderubrik.
Det frågan gäller är vad som utredarna tagit fram själva, till exempel inspelade intervjuer. Där hävdar Heckscher att han lämnat detta till KI, som inte säger sig ha fått det. I så fall skulle det ha diarieförts. Det är naturligtvis omöjligt för en utomstående att veta vem som talar sanning här. Men det är en ödets ironi att ett av de problem som utredningen påpekar om KI är just lättsinnigheten när det gäller hanteringen av allmänna handlingar:
”Vi kritiserar KI för en nonchalans mot regler – ibland med bas i grundlag – för hur myndigheter ska sköta sina angelägenheter. Många handlingar som är allmänna, bland annat extern e-post, diarieförs inte. Det förekommer också att diarieföring sker lång tid efter det att en handling kommer in. En del upplysningar, till exempel referenser, dokumenteras inte i det ärende de tillhör. Beslut i förvaltningsärenden, till exempel om oredlighet i forskning, motiveras inte på det sätt förvaltningslagen kräver. Arkivlagstiftningens tillämpning på forskningsdata brister.
Ett lättsinnigt förhållningssätt till formalia ökar risken för misstag i sak. Formkrav, ytterst grundade på en bestämmelse i regeringsformen, ger ett värdefullt stöd för en noggrann och korrekt beslutsprocess och ger rättsskydd för den enskilde och det allmänna.”
Men Ekoinslaget är virrigt och vilseledande. Läser man Sten Heckschers utredning finns källorna noggrant angivna i mer än 400 fotnoter. Det handlar om olika dokument, protokoll, e-postmeddelanden och intervjuer. Sedan utredningen är avslutad finns naturligtvis inte något krav på att alla dessa underlag för all framtid ska finnas samlade i en kartong. Så går det inte till. Däremot finns alla underlag som är allmänna handlingar fortfarande kvar i KI:s arkiv och kan begäras fram av vem som helst.
Idag kan man läsa en kommentar på KI:s hemsida med den innebörden. Enligt KI var de externa utredarna inte befattningshavare på KI som inte är skyldiga att arkivera utredningsmaterialet, vilket också bekräftats av JO. Men att utredningsmaterialet skulle ha försvunnit är enligt KI inte korrekt. Allt underlag som har hämtats ur KI:s arkiv finns arkiverat på KI, men inte under en och samma ärenderubrik.
Det frågan gäller är vad som utredarna tagit fram själva, till exempel inspelade intervjuer. Där hävdar Heckscher att han lämnat detta till KI, som inte säger sig ha fått det. I så fall skulle det ha diarieförts. Det är naturligtvis omöjligt för en utomstående att veta vem som talar sanning här. Men det är en ödets ironi att ett av de problem som utredningen påpekar om KI är just lättsinnigheten när det gäller hanteringen av allmänna handlingar:
”Vi kritiserar KI för en nonchalans mot regler – ibland med bas i grundlag – för hur myndigheter ska sköta sina angelägenheter. Många handlingar som är allmänna, bland annat extern e-post, diarieförs inte. Det förekommer också att diarieföring sker lång tid efter det att en handling kommer in. En del upplysningar, till exempel referenser, dokumenteras inte i det ärende de tillhör. Beslut i förvaltningsärenden, till exempel om oredlighet i forskning, motiveras inte på det sätt förvaltningslagen kräver. Arkivlagstiftningens tillämpning på forskningsdata brister.
Ett lättsinnigt förhållningssätt till formalia ökar risken för misstag i sak. Formkrav, ytterst grundade på en bestämmelse i regeringsformen, ger ett värdefullt stöd för en noggrann och korrekt beslutsprocess och ger rättsskydd för den enskilde och det allmänna.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar