Det finns nu en allmän smittspridning av coronavirus i Sverige, främst i Stockholmsområdet, enligt statsepidemiolog Anders Tegnell. Omkring 1 200 bekräftade fall av covid-19 har konstaterats i Sverige. Varje dag noteras fler fall och flera dödsfall.
Gör man inte tillräckligt riskerar smittspridningen att öka exponentiellt tills så många människor har haft sjukdomen att en allmän resistens breder ut sig i befolkningen. Det kan i värsta fall innebära att 60-70 procent av befolkningen smittats. Med en dödlighet kring 1 procent skulle det innebära 60-70 000 dödsfall i Sverige, vilket måste betraktas som en katastrof, jämförbar med spanska sjukan för 100 år sedan.
Men det ska inte behöva ske. Sydkorea är ett exempel på framgångsrikt arbete med att stoppa smittspridningen. Där har redan smittspridningen börjat plana ut.
På en månad har man lyckats bromsa smittspridningen i Sydkorea.
Också i Kina har man lyckats bromsa smittspridningen, om man nu kan lita på statistiken. Ett annat exempel är Italien, där utvecklingen ser annorlunda ut, trots långgående karantänåtgärder i norra Italien.
I Italien ökar fortfarande antalet smittade i snabb takt. Inga tecken på att smittspridningen bromsas kan skönjas.
Frågan är var vi i Sverige befinner oss på kurvan.
Intrycket är att smittspridningskurvan har börjat plana ut även i Sverige. Men det kan delvis bero på att man inte längre ägnar sig åt allmän smittspårning utan begränsar testandet till redan sjuka. I Sverige gjorde man tidigt också den typen av allmän smittspårning. I dag har man slutat att ta prov på alla dem som riskerar att ha drabbats av det nya coronaviruset i delar av Sverige. I stället riktar man in sig på riskgrupper och de som behöver vård. Medan andra uppmanas att stanna hemma om de är sjuka - men inte behöver vård. Det innebär att kunskapen om smittspridningen i samhället minskar. Att den svenska kurvan över coronafall planar ut är kanske bara ett utslag av detta, medan den okända smittspridningen i samhället fortsätter. Är det verkligen en klok strategi?
Gör man inte tillräckligt riskerar smittspridningen att öka exponentiellt tills så många människor har haft sjukdomen att en allmän resistens breder ut sig i befolkningen. Det kan i värsta fall innebära att 60-70 procent av befolkningen smittats. Med en dödlighet kring 1 procent skulle det innebära 60-70 000 dödsfall i Sverige, vilket måste betraktas som en katastrof, jämförbar med spanska sjukan för 100 år sedan.
Men det ska inte behöva ske. Sydkorea är ett exempel på framgångsrikt arbete med att stoppa smittspridningen. Där har redan smittspridningen börjat plana ut.
Också i Kina har man lyckats bromsa smittspridningen, om man nu kan lita på statistiken. Ett annat exempel är Italien, där utvecklingen ser annorlunda ut, trots långgående karantänåtgärder i norra Italien.
Frågan är var vi i Sverige befinner oss på kurvan.
Smittspridningen i Sverige visar tecken på att plana ut, men är det tillförlitligt?
Intrycket är att smittspridningskurvan har börjat plana ut även i Sverige. Men det kan delvis bero på att man inte längre ägnar sig åt allmän smittspårning utan begränsar testandet till redan sjuka. I Sverige gjorde man tidigt också den typen av allmän smittspårning. I dag har man slutat att ta prov på alla dem som riskerar att ha drabbats av det nya coronaviruset i delar av Sverige. I stället riktar man in sig på riskgrupper och de som behöver vård. Medan andra uppmanas att stanna hemma om de är sjuka - men inte behöver vård. Det innebär att kunskapen om smittspridningen i samhället minskar. Att den svenska kurvan över coronafall planar ut är kanske bara ett utslag av detta, medan den okända smittspridningen i samhället fortsätter. Är det verkligen en klok strategi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar