Fi stärker det rödgröna blocket

Nu har alla fyra opinionsinstitut levererat sina majmätningar inför riksdagsvalet. Dessutom har SCB redovisat sin stora väljarundersökning för maj. Jag har nu vägt ihop dessa fem undersökningar som denna gång representerar hela 17 500 intervjuer. Det borde allstå ge en väl underbyggd bedömning av väljaropinionen just nu. Trots detta tror jag att osäkerheten ändå är rätt stor. Det beror delvis på att Europavalet i slutet på maj antagligen har rört till situationen för många. Det var ju en rejäl skräll i EU-valet som kanske återspeglar sig i väljarnas beteenden även inför riksdagsvalet. Valdeltagandet i riksdagsvalet kommer säkert att bli betydligt större och de tillkomna väljarna avviker säkert en del från EU-väljarna. Dessutom visar alla undersökningar en snabb ökning för Fi, som efter framgången i EU-valet säkert kan fortsätta även i riksdagsvalet. Jag tror att Fi har väl så god möjlighet att ta sig in i riksdagen som t ex center och kd har att finnas kvar där. I min redovisning nedan har jag därför för första gången särredovisat Fi. Inget av instituten har ännu 4 procent för Fi, Ipsos ligger högst med 3,9 procent, medan snittet ligger på 2,7 procent. Alla andra partier har förändrats mindre än Fi, små justeringar upp eller ner.

Jag redovisar Fi som en del av det rödgröna blocket, eftersom Fi har en klar vänsterprofil, ungefär som vänsterpartiet. Det visar sig då att det rödgröna blocket leder med 16 procent, en ökning med ca 5 procent sedan i december, då scb gjorde sin förra redovisning. Jämfört med april är ökningen knappt 3 procent, i stort sett beroende på Fi. Kommer inte Fi in i riksdagen minskar denna övervikt till ca 13 procent, ungefär samma som i april. Å andra sidan visar Kd bara 3,9 procent nu, vilket i alla fall skulle ge ett rödgrönt övertag på 17 procent. I princip har alltså det rödgröna blocket stärkt sin ställning. Det vore mycket överraskande om det skulle ske några stora förskjutningar fram till valet som skulle förhindra ett regeringsskifte. Det mest spännande är nu om centern, kd och fi kommer in i riksdagen eller ej. Här nedan visas procentsiffrorna samt förändring sedan april.

M	22,9	-1,0
FP	5,8	-0,3
C	4,7	0,6
KD	3,9	0,0
S	33,5	-0,2
MP	9,1	-1,3
V	8,1	1,0
Fi	2,7	1,7
SD	8,1	-0,5
Övriga	1,2	0,0
M,Fp,C,Kd	37,3	-0,7
S,Mp,V,Fi	53,4	2,2

Miljöpartiet klar vinnare på Kvarnberget

Europavalet på Kvarnberget på Södermalm gav solklar vänstermajoritet. Miljöpartiet blev klart största parti med 28,6 procent av rösterna med Feministiskt Initiativ på andra plats med drygt 18 procent.

Fördelning på partierna
Om det hade varit riksdagsval hade Socialdemokraterna, vänstern, miljöpartiet och Feministiskt initiativ hade enkelt klarat riksdagsmajoriteten med drygt 65 procent mot alliansens 27,5. Ja, alliansen skulle ju bara få 22,3 procent, eftersom varken centern eller kd skulle klara 4-procentsspärren.

Kvarnberget ligger i valdistriktet Maria 12
Centern och Kd har inte mycket stöd på Kvarnberget, bara 3,1 respektive 2,1 procent av rösterna. Tyvärr klamrade sig Sverigedemokraterna klamrat sig kvar med drygt 4 procent. Socialdemokraterna fick bara 11,7 procent och Moderaterna blev bara femte största parti, något mindre än folkpartiet.

Fördelning mellan blocken på Kvarnberget
Om hela Sverige röstar som vi på Kvarnberget i riksdagsvalet i höst kommer Åsa Romson att bli ny statsminister med Gustav Fridolin som finansminister. Faktum är att det skulle räcka för Mp att liera sig med antingen Feministiskt initiativ eller med Socialdemokraterna och vänsterpartiet för att regera med egen majoritet. Men kanske tryggast med alla fyra partierna. Jonas Sjöstedt kunde bli socialminister och förbjuda vinster i välfärden, och Gudrun Schyman arbetsmarknadsminister och lagstifta om lika lön mellan kvinnor och män och könskvotering av bolagsstyrelser. Isabella Lövin kunde tas hem från Bryssel för att fixa miljön. Vad skulle Stefan Löfven ta hand om? Kanske kommunikationerna.

Dagens Nyheter har blivit Gårdagens Nyheter - kanske världens mest inaktuella morgontidning

I alla fall för oss på Gotland. Jag har varit prenumerant på Dagens Nyheter sedan 1967 och jag vill fortsätta att läsa tidningen. Papperstidningen alltså. Jag vill inte ha den digitala versionen, annat än som nödlösning. Jag tycker inte om att läsa tidningen i datorn.  Jag har prövat. Under flera år har jag bott och arbetat utomlands och då har jag i stort sett dagligen skummat DN på nätet, främst för nyheter hemifrån. Sen har jag läst annat. I Indien har jag läst Times of India eller någon annan utmärkt papperstidning med såväl världsnyheter som lokala nyheter.

DN lanserades 2011 med sin nya tredelning 
Papperstidningen DN lever ett långt liv hemma. Jag läser den till frukost under kanske 1-2 timmar, men vissa artiklar blir inte lästa då utan senare under dagen eller kanske nästa dag. Någon tidning kan behållas i flera dagar när jag vill gå tillbaka till en intressant artikel senare. Papperstidningen har varaktighet.
Så här är det alltså i Stockholm, men inte när vi är på Gotland. Inte nu längre. Förut kom DN i brevlådan klockan 6 på morgonen tillsammans med lokaltidningen GT, sex dagar i veckan. Denna utmärkta distributionsform har avskaffats i år av ekonomiska skäl. Ändå gick DN med 100 miljoner kronor i vinst förra året. Vad jag vet så har vinsten genererats av papperstidningen, inte av den digitala tidningen. Hur stor blir vinsten i år?
Nu får vi i stället tidningen med posten på eftermiddagen, fem dagar i veckan. På måndagarna kommer tre tidningar på en gång. Måndagens morgontidning som redan är en kvällstidning,  Söndagens morgontidning som redan är en dagenefterkvällstidning samt lördagens morgontidning som nu är en tvådagarefterkvällstidning. Alla med gamla nyheter.
När vi är på Gotland under kortare perioder har vi uppehåll i prenumerationen och köper lösnummer i stället. Märkligt nog har DN ransonerat lösnummerförsäljningen, till ett begränsat  antal försäljningsställen. ”Vi får tyvärr inte sälja Dagens Nyheter” har vi hört ett flertal handlare beklaga sig över på ön. Det är numera faktiskt mycket lättare att hitta Svenska Dagbladet än Dagens Nyheter i butikerna.
Dagens Nyheter kostar ca 300 kronor per månad om man bor i Stockholm. På Gotland kostar tidningen hela 400 kronor per månad. En digital prenumeration kostar däremot bara ca 200 kronor per månad. Att köpa tidningen i lösnummer kostar ca 800 kronor per månad. Men om man gör uppehåll i tidningen en kortare period får man inget avdrag, ”eftersom man ändå har tillgång till den digitala tidningen”. Papperstidningen är alltså värd dubbelt så mycket som den digitala prenumerationen på Gotland, men den är alltså inte värd ett öre, om man vill göra ett uppehåll.
Att göra uppehåll i prenumerationen för att i stället köpa lösnummer kan alltså bli riktigt dyrbart, förutom att man kanske måste köra långt med bil till närmaste försäljningsställe.
I dag på eftermiddagen fick vi som vanligt måndagens DN i brevlådan på östra Gotland. Samt söndagens och lördagens.  Den nyhet som just nu speglas i alla medier, det omvälvande resultatet i EU-valet, inte bara i Sverige utan också i Europa, nämns inte med ett ord i tidningen. Jo, förlåt, i en liten ruta på sid 2, får man reda på att ”Allt om EU-valet hittar du på DN.se! Sveriges mest initierade valbevakning.” Alltså!
I en tidning som vi får klockan två på eftermiddagen. Detta efter att vi har följt valvakan i SVT i går kväll, och hört alla nyhetssändningar i radion hela dagen. När vi nu på kvällen följer alla fördjupningar i SVT Rapport och Agenda får vi ändå vänta på att läsa ”Sveriges mest initierade valbevakning” i morgondagens DN, som kommer i brevlådan på eftermiddagen drygt 40 timmar efter det att valet avslutats! Varför får vi en tidig upplaga till Gotland när den ändå distribueras så sent att det hade gått snabbare med åsna.
Allt tyder på att DN helst vill mobba ut oss läsare på Gotland (och kanske andra delar av Sverige) så att de helt kan lägga ned distributionen av papperstidningen här. DN har (hade) drygt 1 000 prenumeranter på Gotland vintertid. På sommaren är det ungefär 3 000 prenumeranter. Flera mångåriga DN-läsare jag känner har numera bara den digitala prenumerationen på läsplattan eller datorn. Andra vill som vi ha just papperstidningen. De är för det mesta urförbannade på DN nu.

Stark vänstervind i det svenska EU-valet

EU-valet blev stor succé för framförallt miljöpartiet, som blev näst största parti och Feministiskt initiativ, som kom in i EU-parlamentet. Att även Sverigedemokraterna kom in var nog mera väntat.

Nej, jag hade fel. Det var inte bättre att väga samman de tre senaste prognoserna för EU-valet. Jag hade i genomsnitt 1,3 procentenheter fel på de nio partier som fick mandat i EU-valet. Novus prognos, dagen före valdagen, hade bara 1,0 procentenhet fel. Sämst var dock Sifo med hela 1,9 procentenhet fel. Mest fel hade prognosinstituten på moderaterna. Alla tre hade överskattat resultatet, Sifo med hela 4,5 procent. Alla hade också underskattat Sverigedemokraterna.
Beträffande mandatfördelningen stämde nästan min egen sammanvägda prognos. Socialdemokraterna fick ett mandat mer och vänsterpartiet ett mandat mindre. Det hade jag också öppnat för, eftersom det var mycket jämnt, dem emellan.
Totalt sett var det en stark vänstervind. Skulle utfallet i riksdagsvalet bli likadant som i Eu-valet skulle vi få en ny regering med egen majoritet på 51,3 procent för de fyra partierna s, mp, v och fi. Övervikten gentemot den borgerliga alliansen skulle vara hela 15,2 procent, trots att såväl centern som kd skulle vara kvar i riksdagen.
Alla opinionsinstitut gjorde hyfsade prognoser för detta. Man kan alltså gissa att de relativt stora förskjutningar som ägde rum i slutskedet i huvudsak skedde inom de båda blocken och inte mellan dem. Moderaterna tappade alltså till framförallt centern och kd. Socialdemokraterna tappade till miljöpartiet och vänsterpartiet till Fi. Sverigedemokraternas uppgång kan ha skett på bekostnad av såväl moderaterna som socialdemokraterna. Det är inte säkert att samma förskjutningar sker i riksdagsvalet, då regeringsmakten står på spel.


Uppdatering den 26 maj
Jag hade visserligen inte bäst prognos för EU-valet. Men jag hade i alla fall inte en så dålig sammanvägd prognos som SOM-institutet presenterade i lördagens DN, dagen före EU-valet. De hade i genomsnitt 2,4 procentenheter fel för de partier som fick mandat. Mest fel blev det för moderaterna, som SOMI trodde skulle få 19 procent, men bara fick 13,6 procent. SOMI trodde socialdemokraterna skulle få 28,5 procent men de fick alltså bara 24,4. De trodde inte heller att Fi skulle nå 4-procventspärren. Det var alltså en riktigt usel prognos från SOM-institutet.
Inte ens vallokalsundersökningen Valu klarade sig särskilt bra. Mest fel blev det för Sverigedemokraterna, vars resultat underskattades med nästan 3 procent, medan miljöpartiets och vänsterpartiets resultat överskattades enligt DN.

Dramatik i valspurten inför EU-valet

SR/Novus, DN/Ipsos och SvD/SIFO har alla presenterat nya opinionsmätningar i valspurtens slutskede inför EU-valet. De visar var för sig stora kast där framförallt moderaterna och socialdemokraterna tappar vardera drygt 3 procent till mindre partier, men de visar också betydande skillnader sinsemellan. Enligt Novus är till exempel miljöpartiet nu större än moderaterna, men de ligger faktiskt långt bakom moderaterna enligt de båda andra undersökningarna som är gjorda vid ungefär samma tid. Tro alltså inte alltför mycket på en enstaka undersökning. Det är inte särskilt seriös när Törbjörn Sjöström, vd för Novus kommenterar att miljöpartiet är större än moderaterna med att säga: ”Vi har inte sett något liknande. Jag tror att i Sverige så är det här unikt som sådant”. ”Det stämmer överens med hur politiken förändrats både nationellt och internationellt. Att miljöfrågorna är de viktigaste internationellt stärker självklart Miljöpartiet precis som det gjorde när partiet kom in i riksdagen för första gången i Sverige.” Detta säger han trots att det inte stöds av de två andra undersökningarna gjorda under samma period! Statistiken visar i själva verket att det inte är miljöpartiet som ökar utan moderaterna som backar!
Enligt alla tre undersökningarna ligger dock Fi nu över fyra procent och kommer antagligen att ta ett mandat i Bryssel. Piratpartiet ligger däremot sannolikt alltför långt under gränsen för att ta mandat.
Lägger men ihop SIFO, Demoskop och Novus senaste mätningar (för att få bredare underlag och säkrare resultat) framträder ändå en tydlig bild med samma huvudinriktning. De partier som har vunnit sedan början på maj är folkpartiet, centern, kd samt feministiskt initiativ som alla kan ta mandat i Bryssel, samt Sverigedemokraterna som kan ta flera mandat.  Undersökningarna gjordes mellan 13 och 22 maj.

Så här ser mina sammanvägda siffror ut parti för parti (totalt 5 838 intervjuer) med skillnaden mot början på maj inom parentes:

M 16,7 (-3,3)
FP 10,0 (1,6)
C 5,4 (1,5)
KD 5,7 (1,1)

S 26,4 (-3,4)
MP 13,8 (-0,7)
V 7,2 (-0,1)

SD 7,4 (2,0)
PP 2,3 (0,0)
FI 4,7 (1,6)
JL 0,2 (-0,2)

Skillnad mellan blocken är knappt 10 procent och har minskat sen sist. Men skulle Fi att ta sig till riksdagen ökar å andra sidan skillnaden mellan blocken till ca 15 procent. Fi måste ju räknas till det rödgröna blocket. Men det är nog lättare för småpartier att få röster i Eu-valet jämfört med riksdagsvalet.
Fortfarande är skillnaderna mellan olika mätningar betydande. Piratpartiet fick t ex 3,9 procent enligt Novus i början på maj men har inte varit i närheten av denna nivå i någon annan mätning. DN/Ipsos har störst fall för moderater och socialdemokrater på bara två veckor, så stora fall på omkring 6 procent att man undrar över tillförlitligheten. SIFO har bara fall på ca 3 procent och Novus ännu mindre.
Hur det går i själva valet vet vi i morgon. Det kan ju bli helt annorlunda.

Uppdatering valdagen
Jag skrev ovan att Fi antagligen kommer över 4 procent och får mandat i Bryssel. Det finns ju en gräns som innebär att man inte får mandat under 4 procent, men det är faktiskt inte säkert att man får mandat med t ex 4,1 procent. Det beror på flera saker. Dels finns det bara 20 mandat att fördela för Sverige. Om dessa hade fördelats lika hade det ju krävts bortåt 5 procent för mandat. Röster på övriga partier är ju i princip bortkastade, så de röster som räknas blir inte riktigt 100 procent. Men mandatfördelningen går inte till så. I stället används den så kallade jämkade uddatalsmetoden, som förklaras på valmyndighetens hemsida. Med denna metod skulle mandatfördelningen bli enligt nedanstående om det sammanvägda undersökningsresultatet ovan också blev valresultatet.


M 3
FP 2
C 1
KD 1

S 5
MP 3
V 2

SD 2
PP 0
FI 1
JL 0

Det är dock mycket jämnt i fördelningen av de två sista mandaten som i ovanstående tabell har tillfallit Sverigedemokraterna och vänsterpartiet. Med små ökningar kunde de i stället tas av moderaterna och socialdemokraterna. Fi ligger dock relativt säkert med sitt mandat.

Om yttrandefrihet i skolan och samhället

Konstnären Dror Feiler upptäckte i morse ett sprejat hakkors på sin lägenhetsdörr i Stockholm. Feiler är en av Vänsterpartiets kandidater till Europaparlamentet och talesperson för Ship to Gaza. ”Jag skulle ut med soporna och såg vad som liknade en svart krabba - innan jag såg vad det verkligen var. Det var oerhört skrämmande. Mina föräldrar flydde hit från Tyskland och Polen och då var hakkorset avgörande i bilden. Vi får aldrig glömma det”, säger Dror Feiler. Dror Feiler har också hotats tidigare, bl a efter installationen ”Snövit och sanningens vansinne” på Historiska museet, för några år sedan. Detta är naturligtvis avskyvärt. Oavsett vad man tycker om Dror Feilers åsikter, ska han ha rätta att uttrycka dem, och ställa upp i val för att få möjligheten att förverkliga dem om han får politiskt stöd för detta, och allt detta utan att hotas på något sätt. Allt detta tillhör grundvalarna för vår demokrati.
"I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it". ”Jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att uttrycka dem”. Detta är ett citat från “The Friends of Voltaire”, Evelyn Beatrice Hall, pseud. S.G. Tallentyre, 1906), alltså inte av Voltaire själv, men för att sammanfatta Voltaires uppfattning.

Voltaire (1694- 1778) fransk författare och upplysningsfilosof.
Detta enkla budskap är också grundprincipen för vår yttrandefrihet. Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser". En liknande text finns också i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Här i Sverige går EU-valrörelsen in i sitt slutskede och snart även valrörelsen till riksdagsvalet i september. Ett av de mest avskyvärda partierna är de främlingsfientliga Sverigedemokraterna. Ett annat är det nazistiska Svenskarnas parti. I media har nu uppkommit en diskussion om dessa partier ska få framföra sina avskyvärda åsikter i skolorna. Ja, säger skolverket och justistiekanslern. Om andra partier får denna rätt måste också dessa partier tillåtas i skolan. Detta enligt vår grundlag, som bygger på demokratins grundprinciper.

Dror Feiler 2010.
Men detta är inte alla överens om. Det räcker inte med att bemöta avskyvärda åsikter med sakliga skäl. De bör också hindras att framföra dem, och om det ändå sker bör man störa möjligheterna för andra att lyssna. En som anser detta är just Dror Feiler, som i förra valrörelsen själv var med och störde Sverigedemokraternas möten genom att blåsa i vuvuzela och tala i megafon. Dror Feiler ansåg då, enligt DN, att "det är viktigare att försvara demokratin än att Jimmie Åkesson ska åtnjuta full frihet på ett okommenterat sätt". Dror Feiler hävdar alltså för egen del den yttrandefrihet som han inte vill tillerkänna andra. Han har inte förstått demokratins grundläggande principer.
Om Svenskarnas parti vill framföra sina åsikter i skolan anser jag att det vore ett utmärkt tillfälle för lärarna att ställa dessa åsikter mot andra partiers och ta upp en allsidig diskussion om människovärde och mänskliga rättigheter. Detta och andra rasistiska partier finns i samhället och eleverna kommer förr eller senare att möta dess företrädare. En av skolans grundläggande uppgifter borde vara att förbereda eleverna på vad de ändå kommer att möta, efter skoltid eller senare i livet. I stället för att sticka huvudet i sanden och sätta sig emot demokratins grundpelare.

Klimatfrågan har blivit religion

Flera gånger har jag försökt nyansera den gängse bilden av klimatförändringarna på min blogg. Jag har till exempel pekat på osäkerheter i mätmetoder och på svårigheter att finna rimliga förklaringar till att hastigheten i den globala uppvärmningen inte påverkas mer än marginellt av den ökande CO2-halten i atmosfären. Temperaturen ökade ju nästan lika fort före 1950 som efter, trots att halten då var mycket lägre. Bland det mest svårförklarliga är ju dessutom att vi inte har haft någon uppvärmning alls under de senaste 15-16 åren, trots accelererande utsläpp. Samtidigt som isar smälter i Arktis tilltar havsisen vid Antarktis. När kartan inte följer verkligheten borde man ju granska om kartan verkligen är rätt. Men ställer man sådana frågor kallas man ofta klimatförnekare eller liknande av klimatalarmister som tvärsäkert ”vet” att de har rätt. Nu är jag ju ingen expert, bara intresserad amatör, men har ändå följt frågan ganska ingående under de senaste sju åren.
Jag säger detta för att betona att jag inte är ensam om att tvivla på den i medierna och politiken gängse bilden. En av dem som under senare tid har sagt liknande saker är Lennart Bengtsson, en verklig expert som var verksam som meteorolog vid European Centre for Medium-Range Weather Forecasts (ECMWF) i Reading från 1976 till 1990 under de senare åren som chef. Han var därefter chef för Max-Planck-Institut für Meteorologie i Hamburg, 1991-2000 och är sedan 2000 professor vid University of Reading. Han är alltså en av våra mest meriterade vetenskapsmän på meteorologins område där hans forskningsområde bland annat atmosfärmodellering. Han är sedan drygt 20 år ledamot av svenska Vetenskapsakademien och har fått internationella pris.

Professor Lennart Bengtsson
Bengtsson anser att växthusgaser påverkar jordens klimat, men problemet är hur mycket, hur snart och hur omfattande, något som han inte menar att modellerna håller för att beräkna. Han menar också att vädret inte har blivit mer extremt som en del vill påskina. Det han tycker är allra mest oroande är en ökad tendens till pseudovetenskap inom klimatforskningen, som visar sig i tendensen att endast rapportera om det som stöder en klimathypotes och avstå från att berätta om det som avviker.
Klimatfrågan tycks i dag enligt Bengtsson inte längre styras av rationellt tänkande utan har blivit ”ideologi eller snarare en religion”, som har fyllt det tomrum som förra seklets avkristning lämnade. Av denna anledning har debatten blivit så irrationell och för en agnostisk person som Bengtsson är att den ter sig obehaglig och närmast hotfull. Jag kan bara instämma i vad Bengtsson säger.