Agnes Wold avlivar myter om damm

Överläkaren och professorn i klinisk bakteriologi Agnes Wold var en av de mer uppskattade sommarpratarna 2014 och röstades fram till att även bli vinterpratare i SR. Programmet kan avlyssnas här på SR play.

Agnes Wold
Agnes Wold är bra på att avliva myter, särskilt sådana som någon annan vinner på att vi odlar. Från en vetenskaplig utgångspunkt passade hon i somras på att avliva åtminstone tio myter, som vi gärna sprider vidare utan eftertanke. Nej, amning skyddar inte mot allergi. Det är inte farligt att ge spenat till barn före ett års ålder. Kemikalier är inte farligare än naturliga substanser. Barn som växer upp med hund och katt blir inte lättare allergiska. Att det finns så få kvinnliga professorer beror inte på att kvinnor inte funnits så länge i universitetsvärlden. Kvinnor (och män) gör inte sämre akademisk karriär om de blir föräldrar. Att kvinnliga forskare inte kommer fram beror inte på att de är osjälvständiga. Jo, kvinnor vågar söka attraktiva tjänster inom forskarvärlden. Man behöver inte vara glad och utvilad för att immunsystemet ska fungera bra. Städning hjälper inte heller mot allergi. Ja det var tio myter som Agnes Wold alltså avlivade i somras.
Agnes Wold och Christine Wennerås blev uppmärksammade när de 1997 fick en artikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature. De redovisade en studie om tillsättningen av forskarassistenttjänster i det medicinska forskningsrådet. Studien visade att män hade lättare att få en tjänst jämfört med kvinnor med betydligt bättre meriter.
I sitt vinterprogram tar sig Agnes Wold an föreställningen att vi blir friskare av att inte stressa och vara olyckliga, samt att kvinnor skulle vara mer deprimerade efter klimakteriet än innan. Nonsens visar det sig. Men det är framförallt vår bacillskräck och städhysteri som Agnes Wold angriper, nämligen föreställningen att vi blir sjuka av damm och att alla småbarnsföräldrar bör ta sitt ansvar och hålla hemmet dammfritt, rent och fräscht. Genom historien har samhället uppmanat kvinnorna att städa. För bara några år sedan rekommenderade Socialstyrelsen städning för att ”bekämpa smittspridning och allergier”.  Även Folkhälsoinstitutet hade detta bland sina ”råd för att förebygga allergier”.  Skulle damm innehålla miljögifter och tungmetaller? Skulle bakterier trivas i det torra dammet under sängen? Nys, enligt Agnes Wold. Hon verkar mycket trovärdig.
Men så googlar jag och hittar Naturskyddsföreningens rapport från 2011, Home sweet home – gifter under sängen.

SNF:s rapport om det livsfarliga dammet.
Jag anar att föreningen alltså tillhör dem som sprider myter om dammets farlighet. SNF har undersökt damm från sovrum i tolv länder, sex i Europa och sex i olika utvecklingsländer. Och resultatet visar att visst finns det både miljögifter och tungmetaller i dammet. Denna undersökning visar att det i vanliga dammtussar finns en cocktail av kemikalier varav flera är kända miljögifter som kan påverka våra hormonsystem, som enskilda kemikalier, eller i kombination med varandra. Det finns enligt SNF en påtaglig hälsorisk kopplad till bland annat ftalater och bisfenol A. Så vad ska man egentligen tro? Är dammet farligt eller inte? Rapporten verkar gedigen, full med tabeller, siffror och fotnoter. Den kan laddas ner här.
Så här drar SNF själv slutsatser av rapporten:
”Att kemikalier med sedan länge kända negativa effekter på miljö och hälsa finns i hushållsdamm under våra sängar i många delar av världen är skrämmande. Dessutom överskred halterna av ett antal kemikalierna det som tidigare uppmäts i hushållsdamm. Majoriteten av dessa kemikalier är potentiellt hormonstörande och framställda av människan. De hör inte hemma i miljön och borde inte finnas i dammet i sovrum!”
Naturskyddsföreningen har tagit som en av sina uppgifter att motarbeta farliga miljögifter och försöka påverka våra politiker så att de ska fatta rätt beslut om vår miljö. De anser inte att de lagar som ska skydda oss, våra barn och miljön mot skadliga kemikalier räcker till utan behöver skärpas. SNF vill se förbud mot farliga ämnen i produkter. Genom att påvisa förekomsten av sådana ämnen i vår vardag kan de stärka sin kamp för miljön. Därför väljer föreningen att dra sina slutsatser.
Men att det finns kemiska ämnen i mängder som går att påvisa i dammet visar inte att det också är farligt. Damm är ju till exempel inte livsmedel. Finns det gränsvärden för damm under sängen och överskrider halterna i så fall dessa? Hur stor är risken att vi får i oss farliga mängder av dammet under sängen? Sannolikt är det viktigare att städa undan dammet om man har småbarn som leker på sovrumsgolvet än om man inte har det. Men att vädra, våttorka och dammsuga för att dammet kan vara bärare av tungmetaller och farliga kemikalier är nonsens slår Agnes Wold fast i sitt vinterpratarprogram.

Je suis Charlie

Att jaga vargar

Naturvårdsverket har i dag beslutat att godkänna länsstyrelsernas i Örebro och Värmland beslut om licensjakt på varg, och samtidigt avvisa överklagande från Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden WWF. ”Det är en gåta hur Naturvårdsverket, helt utan något underlag om hur jakten kommer att påverka vargstammens genetiska förhållanden, inavel och utdöenderisk, kan hävda att en jakt på upp till så mycket som 12 % av stammen inte kommer att påverka artens gynnsamma bevarandestatus”, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare i Rovdjursföreningen.

Naturvårdsverket har utgått från det under förra mandatperioden politiskt uppsatta men från vetenskaplig synpunkt godtyckligt valda antalet 270 vargar, som inte bygger på experternas bedömningar av vad som krävs för en livskraftig vargstam i Sverige. Rovdjursföreningen kommer nu att hos Förvaltningsrätten begära inhibition och rättslig prövning på grundval av de starka skäl vi framfört till dem. "I annat fall återstår ju bara att vända oss till EU-kommissionen igen", säger Ann Dahlerus från Rovdjursföreningen.
Tidigare har Kammarrätten respektive Förvaltningsrätten underkänt Naturvårdsverkets tidigare beslut om licensjakt på varg 2013 och 2014. Förvaltningsrätten bedömde att Naturvårdsverket gällande 2014 års jakt inte visat hur syftet skulle uppnås. Samma sak gäller nuvarande beslut.
Naturvårdsverket syftar till att minska koncentrationen av vargstammen och därmed konflikter mellan människa och varg. EU-kommissionen har tidigare avfärdat detta som ett acceptabelt syfte för vargjakt. Mitt exempel från Tyskland som jag refererade häromdagen visar att också andra förhållningssätt är fullt möjliga.
Om det verkligen blir någon jakt beror dessutom på om det finns någon spårsnö. Det ser inte så bra ut för jägarna just nu.

Uppdatering den 8 januari
Men även Naturvårdsverkets beslut överklagades av föreningen Nordulv, denna gång till förvaltningsdomstolen trots att det enligt ett regeringsbeslut inte var tillåtet att överklaga Naturvårdsverkets beslut. Men förvaltningsrätten i Karlstad har idag ändå beslutat att länsstyrelserna i Värmland och Örebro beslut om licensjakt på varg som skulle ha påbörjats i morgon inte får verkställas tillsvidare. Enligt förvaltningsrätten är det nämligen tveksamt om jaktförordningens överklagandeförbud är förenligt med EU-rätten. Så här skriver Förvaltningsrätten i ett pressmeddelande:
"Förvaltningsrätten gjorde bedömningen att det är tveksamt om jaktförordningens överklagandeförbud är förenligt med EU-rätten, och har därför prövat föreningens begäran om att licensjakten inte får påbörjas som planerat. Förvaltningsrätten kom fram till att länsstyrelsernas beslut tills vidare inte får verkställas. I sin bedömning har förvaltningsrätten bl.a. tagit hänsyn till att frågan om licensjakten ska få genomföras är oviss och att konsekvenserna av ett genomförande av länsstyrelsernas beslut inte går att återställa om förvaltningsrätten senare skulle anse att besluten har varit felaktiga."

Vad rätten syftar på är alltså att eftersom tidigare beslut om licensjakt på varg 2013 och 2014 i efterhand visat sig felaktiga och olagliga kan samma sak tänkas inträffa 2015, men ett sådant beslut kan inte rättas till i efterhand om jakten genomförts. 

Det verkar som om det krävs ett politiskt omtag för att garantera att vi ska kunna ha en livskraftig vargstam i Sverige. Nu får landsbygdsministern och miljöministern faktiskt prata igenom detta på ett konstruktivt sätt.

Uppdatering den 15 januari
Förvaltningsrättens beslut förra veckan överklagades naturligtvis också av länsstyrelsen i Örebro län och av jägarorganisationerna, och idag på eftermiddagen kom beslutet från kammarrätten i Göteborg. Beslutet innebär att förvaltningsrättens beslut om inhibition rivs upp och det är alltså fritt fram att jaga varg i Värmland och Örebro län. Kammarrätten anser att förvalningsrätten gjorde fel som överhuvudtaget tog upp Nordulvs överklagande till prövning. Prövningen i kammarrätten gäller bara om Naturvårdsverkets beslut är överklagbara, alltså inte om licensjakt på varg får ske.
Av allt att döma kommer vargjakten att inledas i morgon och fortsätta fram till den 15 februari, om det då finns några vargar kvar att skjuta. Men även dagens beslut av kammarrätten kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Om domstolen ska ta upp ärendet krävs det prövningstillstånd.
Hur Nordulv ska agera nu är inte klart.

Uppdatering den 17 januari
Föreningen Nordulv har enligt SVT överklagat Kammarättens beslut och yrkar nu på att Högsta Förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd och undanröjer beslutet i  Kammarrätten i torsdags, det beslut som innebar att vargjakten kunde starta i fredags. Föreningen Nordulv yrkar också på att Högsta Förvaltningsdomstolen beslutar om inhibition av vargjaktsbesluten i både Värmland och Örebro län fram till att sakfrågan är avgjord och har vunnit laga kraft, det säger justitesekreterare  Ellinor Malmborg vid Högsta förvaltningsdomstolen. "Ärendet ska avgöras skyndsamt", säger Ellinor Malmborg.
Även länsstyrelsen i Dalarna, som tidigare fick sitt jaktbeslut upphävt av Naturvårdsverket, har aviserat ett nytt beslut inom kort. Vi kommer att avvakta kammarrättens avgörande, och visar det sig att möjligheten för licensjakt finns kommer vi omedelbart att fatta ett nytt licensjaktsbeslut, säger landshövding Maria Norrfalk.  Under tiden jagas nu vargar. Redan första dagen sköts åtta vargar. Under lördagen sköts ytterligare sju vargar.

Uppdatering den 19 januari
Redan i fredags, den 16 januari beslutade länsstyrelsen i Dalarna att i ett korrigerat beslut tillåta jakt på sju vargar mellan 24 januari och 15 februari 2015. Därmed får totalt 43 vargar jagas under 2015 års licensjakt, vilket motsvarar ungefär 10 procent av vargstammen. Till detta kommer skyddsjakt och illegal jakt.
Länsstyrelsen beslutade redan den 5 december 2014 om licensjakt efter fyra vargar i Dalarnas län, ett beslut som överklagades till Naturvårdsverket, som också upphävde det. Naturvårdsverkets beslut baserades på att länsstyrelsen inte visat att alla kriterier för licensjakt var uppfyllda. Det är ännu inte klart om även detta beslut kommer att överklagas till Naturvårdsverket.

Uppdatering den 20 januari
På tisdagen överklagades enligt TT också länsstyrelsens beslut att tillåta licensjakt på sammanlagt sju vargar i Dalarnas län som enligt planerna ska inledas på lördag. Det är av allt att döma de tre miljöorganisationerna Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden som överklagat beslutet. "Det är en så pass stor jakt det handlar om så därför är det vår uppgift som miljöorganisation att försöka ge domstolarna och myndigheterna en chans att pröva den här saken", säger Oskar Alarik, jurist vid SNF. Men även en företagare i vargturismbranschen har överklagat beslutet.
Det blir först nästa vecka som Högsta förvaltningsdomstolen tar beslut kring vargjakten i Örebro och Värmlands län, uppger TT. Det är ganska troligt att alla tillåtna vargar då är skjutna.
"Den svenska vargjakten borde inte ha startat innan den rättsliga processen är klar", säger idag Enrico Brivio vid EU-kommissionen till Värmlandsnytt. Om kommissionen anser att svenska myndigheter agerat fel när det gäller överklagandemöjligheterna kan Sverige få en varning och ärendet tas vidare.

Uppdatering den 29 januari
I går beviljade Högsta förvaltningsdomstolen prövningstillstånd i frågan om beslut om licensjakt efter varg får överklagas till domstol. Högsta förvaltningsdomstolens beslut gäller Värmland, men inte Örebro län. Högsta förvaltningsdomstolen stoppar dock inte den jakt efter varg i Värmland som eventuellt kan återstå. Samtidigt meddelas att vargjakten i Värmland ändå avslutas eftersom samtliga 24 tillåtna vargar skjutits. I Örebro och Dalarna återstår ännu några få vargar som ska skjutas.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är den prejudikatintressanta frågan om Naturvårdsverkets beslut om licensjakt efter varg kan tas upp till prövning av domstol trots att det enligt 58 § 1 jaktförordningen inte får överklagas.

Uppdatering den 3 februari

Länsstyrelsen Dalarna har i dag fattat beslut om att det inte blir någon ytterligare licensjakt på varg i länet. Den tidigare beslutade kvoten på åtta vargar har fällts. "Även om det finns en till två vargar kvar i Sångenreviret anser Länsstyrelsen Dalarna att det inte är skäl för fortsatt licensjakt", säger Stig-Åke Svenson, naturvårdsdirektör på Länsstyrelsen Dalarna. "Vår bedömning är att det är en äldre hona och en till varg som finns kvar. Dessa får sannolikt ingen svårighet med att klara sig."
Därmed tycks året vargjakt vara över, eftersom alla licenserade vargar nu är skjutna i alla revir. Dock är inte den juridiska processen över, eftersom Högsta förvaltningsdomstolens prövning fortsätter.

Är ekologisk odling en religion?

Jag raljerar naturligtvis lite grann i rubriken, men frågan är ändå relevant att ställa eftersom fyra forskare vid SLU med mångårig erfarenhet inom delar av detta fält granskat den ekologiska odlingen i boken ”Den ekologiska drömmen”. Författarna menar att hundra procent ekologisk odling skulle vara en katastrof för framtida livsmedelsförsörjning och innebära större belastning på miljön till en hög kostnad. Är ekologisk odling klimatsmart? Är bekämpningsmedel farligare än naturliga gifter? Inte självklart om man får tro författarna, som har studerat effekter av ekologisk odling under ca 25 år.

Är ekologisk odling bra för miljön?
Författarna är inga noviser; Holger Kirchman är professor i växtnäringslära och markvård, Lars Bergström, professor i vattenvårdslära, Thomas Kätterer, professor i systemekologi och Rune Andersson är agronom. Resultatet av deras genomgång visar att ekologisk odling ger betydligt sämre skördar utan att vara bättre för varken hälsan eller miljön.
Den ekologiska odlingen bygger på att människor som väljer ekologiskt tror att de gör moraliskt rätt. Religion är tro som grundar sig på en föreställning eller en yttersta sanning som inte vilar på vetenskaplig grund. Men de är inte så många. Den ekologiska försäljningen omfattar runt 4 procent av livsmedelsmarknaden och de 15 procent av åkerarealen som odlas ”ekologiskt” är till stora delar mark med låg avkastning. Det kommer att bli omöjligt att nå Sveriges miljömål genom ekologisk odling, anser författarna. Ett vetenskapsbaserat jordbruk utan ideologiska förtecken är vägen framåt, enligt ett debattinlägg i SvD.

Ekologiska grödor
Är ekologisk odling en religion eller vilar den på vetenskaplig grund? Det är rimligen en berättigad fråga att ställa. Ekologisk odling subventioneras med en halv miljard av skattemedel per år, tydligen utan att det är motiverat från vetenskaplig synpunkt.
Men de får naturligtvis omedelbart mothugg. ”Forskarna är inte uppdaterade på den senaste utvecklingen inom det ekologiska”, säger Maria Wivstad föreståndare vid Centrum för ekologisk produktion och konsumtion vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och hänvisar till andra rapporter. Också Svante Axelsson, generalsekreterare vid Naturskyddsföreningen, är starkt kritisk till påståendet att ekologisk odling skulle leda till svält och menar att köttätandet måste minska av klimatskäl, vilket också skulle frigöra mer mark för att odla mat till människor.

Ekologiska kalvar
Det låter ju bra. Om vi äter mindre kött behöver vi ju inte odla så mycket foder åt djuren och frigör i stället åkermark för odling av grönsaker. Men varifrån ska stallgödseln då komma? Ekologiska gårdar är ju beroende av gödsel från djur. Utan stallgödsel utarmas marken, och skördarna minskar ännu mer eftersom handelsgödsel är inte tillåtet. Och hur ska vi hålla landskapet öppet utan betande djur?
Poängen är ju egentligen att det hade varit mycket oväntat om Naturskyddsföreningen, som propagerar för ekologiskt framställd mat, eller om en representant för de forskare som får sitt uppehälle genom de 30 miljoner som årligen avsätts för forskning om ekologiskt jordbruk, skulle säga något annat.

I Tyskland skjuts inga vargar

Det ser ut som om vi kommer att få licensjakt på varg i år trots att vi bytt regering. Den 9 januari inleds jakten som innebär att 36 vargar får skjutas i Värmland och Västmanland. Dessutom får eventuellt 8 vargar skjutas i Dalarna om Naturvårdsverket häver stoppet den 12 januari.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) gillar vargjakt.
Sedan regeringsskiftet ansvarar en rovdjursfientlig socialdemokratisk landsbygdsminister från Norrbotten för jaktfrågor vilket tydligen innefattar jakt på rovdjur. Hade ansvaret för rovdjursjakt legat på den miljöpartistiska miljöministern från Stockholm som ansvarar för rovdjursfrågor hade vargjakten antagligen hanterats annorlunda. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har en helt annan syn än Åsa Romson på vargjakt: "Vi har ingen anledning att ifrågasätta Naturvårdsverkets beslut idag om att delegera detta till länsstyrelserna. Det grundar sig på fakta och lagstiftning och på Eu:s art- och habitatdirektiv." Detta säger han trots att han vet att EU varit starkt kritiskt mot Sveriges sätta att hantera rovdjurpolitiken under den tidigare centerpartistiska rovdjursfientliga miljöministern från Östergötland.

Miljöminister Åsa Romson (MP) ogillar vargjakt.
Åsa Romson beklagar däremot att Sverige fortsätter med licensjakt på varg i vinter: "Sveriges rovdjurspolitik måste följa våra internationella förpliktelser. Idag riktas kritik mot Sverige på flera punkter för att vargjakten bryter mot internationella regler." Åsa Romson vill ha möjlighet till skyddsjakt och ökat  stöd till rovdjursstängsel och viltskadeersättningar. Det är en vettig inställning anser jag.
Vargjakten sker trots att det finns en bred folklig majoritet för fler vargar i Sverige, inte bara i storstäderna utan i så gott som hela landet. Flera olika undersökningar visar att det finns en stor majoritet i nästan hela landet som gillar att det finns varg och vill behålla antalsmålen. Endast i ett fåtal kommuner – 9 av Sveriges totalt 290 kommuner - finns en liten majoritet som vill sänka dem. Det finns alltså betydande demokratiskt stöd för att behålla en livskraftig vargstam i Sverige, vilket regeringen borde beakta.
Det är märkligt att vargfrågan i Sverige är så kontroversiell. En jämförelse med andra länder i Europa visar att den svenska stammen är en av de minsta, trots att vi bor i ett mycket glest befolkat land. Som Reinfeldt brukar säga: ”Jag flyger ofta över den svenska landsbygden. Det finns oändliga fält och skogar. Den som hävdar att landet är fullt måste visa var det är fullt.”
Finns det verkligen inte plats för vargar i Sverige? Ett tjugotal europeiska länder har fler vargar än Sverige, och de flesta av dessa länder är mindre till ytan än Sverige och har en större befolkning. I topp kommer Ryssland (50-60 000), Turkiet (5-10 000), Rumänien (2 500), Ukraina (2 000) och Spanien (1 500-2 000). Men även Polen, Bulgarien, Portugal, Italien, Grekland, Makedonien, Slovakien, Serbien, Bosnien-Hercegovina, Albanien, Estland, Lettland, Litauen, och Finland har fler vargar än vi. Dessa länder som är betydligt mer tätbefolkade än Sverige och har mindre skog, tar ett större ansvar än Sverige för att bevara sin vargstam.

Det finns numera vargar i Tyskland.
Dessa siffror tog jag fram  till en blogg som jag skrev för fyra år sedan. Idag får man lägga till ytterligare ett land till listan, nämligen Tyskland. I går sändes en repris av Klotet i P1 med rubriken ”I Tyskland skjuts inga vargar”. Där finns det nu vargar för första gången på 150 år. Förra året räknades 29 revir, vilket motsvarar kanske 150-250 vargar. Och den sprider sig nu snabbt över landet. I Tyskland finns nu generösa bidrag för både vakthundar och stängsel som ersätter ungefär två tredjedelar av kostnaden. Skyddsjakt är möjligt även om det aldrig har behövts tillämpas i Tyskland. Vargen förefaller paradoxalt nog vara ett mindre bekymmer i Tyskland än i Sverige. De tyska vargarna har vandrat in från Polen där de också blir fler och fler. Sedan murens fall är vargen fredad även i forna Östtyskland, och den sprider sig nu mot nordväst.

Hundar vaktar betande djur mot vargar.
Vargens kärnområde i Tyskland ligger nära polska gränsen. Där trivs vargen tydligen bra mitt bland alla vindkraftverk och brunkolsgruvor. I Tyskland är konflikterna måttliga och i allmänhet är folk positiva till att vargen kommer tillbaka. En studie har visat att det teoretiskt finns plats för hela 400 vargrevir i Tyskland, vilket skulle innebära 2-3 000 vargar. Det är bortåt tio gånger så många som regeringen anser att det finns plats för i Sverige. I Tyskland bor det 80 miljoner människor på en yta som är en femtedel mindre än Sverige. Befolkningstätheten är 229 invånare per kvadratkilometer jämfört med 21 i Sverige. Man kan alltså ha tio gånger så många vargar som i Sverige samtidigt som man bor tio gånger så tätt som i Sverige. Lyssna gärna på Klotet.

Strömparken i Norrköping borde ha vunnit

Årets Sienapris har utdelats till Brovaktarparken, som är en park under Essingeleden på nordvästra Kungsholmen i Stockholm.

I slutet på 1960-talet drogs Essingeleden på en viadukt genom området. Platsen under Essingeleden var ett övergivet impediment som huvudsakligen användes som förråd och bilparkering helt utan estetiskt värde.

Brovaktarparken är handikappanpassad och har blivit till en ny plats för skateboardare. Ytorna är råa med hårda kontraster mellan ljus betong och makadam och svart grus.

I mitten står ett dött och på kvällen upplyst träd. Byggherre för Brovaktarparken var Stockholms stad och bakom utformningen står Nod Combine genom landskapsarkitekt Petter Hauffman m fl.

I väster ansluter parken till Hornsbergs strandpark som fick Sienapriset förra året.

Lika välförtjänt som Hornsbergs strandpark fick Sienapriset förra året, lika oförtjänt var årets pristagare. Visst har området uppgraderats, men Sienapriset….? Ok, om villkoren var att det absolut inte fick växa någonting alls där, men annars?

Min egen favorit till Sienapriset var i stället Strömparken i Norrköping, som också var nominerad.

Den parken är skapad av Johanna Grander (th) och Ulrika Heidesjö (tv), Tyréns.

En helt underbar park.

Det är faktiskt helt obegripligt att någon jury kunnat ställa Brovaktarparken före Strömparken.

Antagligen orkade juryn aldrig åka till Norrköping.

En vattentrappa, som ger lax och öring en chans att ta sig uppför ån.
Det var ju mycket enklare för juryn att åka till Kungsholmen där de ändå var förra året. Bara gå några meter till. Hallå! Vad tänker ni på?
Jag är övertygad om att om man slumpvis frågade 1000 svenskar skulle 997 sätta Strömparken främst. Av de tre övriga skulle en vara blind, en skateboardåkare och den tredje arkitekt, alla från Stockholm.

Tunnelbana, stombuss och sightseeingbuss

För ett tag sedan berättade jag om att jag provåkt stombusslinje 4, som man diskuterar att konvertera till spårväg. Resultatet var delvis nedslående, framförallt med tanke på den låga medelhastigheten, 12,7 km/h på den resa jag genomförde. Detta är en tvärgående linje men det finns ändå ofta alternativa färdvägar med tunnelbana, som genomgående är snabbare. Cykel eller till och med promenad till fots är också tänkbara alternativ.

Stombuss linje 1 på Kungsgatan.
Jag har sedan dess provåkt också de andra tre stombusslinjerna i innerstaden. Medelhastigheterna har varit liknande. Snabbast var linje 3 med 12,9 km/h mellan Södersjukhuset och Karolinska, medan hastigheterna på linjerna 1 och 2 var ännu lägre, 11,8 respektive 11,6 km/h. På linje 2 var det väldigt många trafikanter mellan Karolinska och S:t Eriksplan, (jag kom inte ens med första bussen tillbaka) men i övrigt var det någorlunda ok. Detta varierar ju med vilken tid på dagen man reser och andra har säkert egna erfarenheter av trängseln. För mig bekräftade det dock behovet av kapacitetsstarkare spårförbindelse (spårväg eller tunnelbana) på sträckan till Karolinska, samtidigt som begreppet stombuss kan ifrågasättas. Det är sannerligen inte bara stombusslinje 4 som behöver snabbas upp.

Stombuss linje 2 vid Norrtull
Jag ska inte trötta ut bloggläsarna med detaljerade beskrivningar av provturerna. Dessa tre linjer skiljer sig från linje 4 genom att vara radiella linjer. Med linje 2 mellan Sofia och Norrtull finns alternativet att åka tunnelbana från Slussen till Odenplan, vilket är en klart snabbare resväg. Det tog mig 23 minuter med bussen medan tunnelbanan gjorde sträckan på bara 8 minuter, alltså nästan tre gånger så snabbt. Man kan också ta tunnelbanan till Östermalmstorg och gå upp vid Birger Jarlsgatan. Den vägen tar bussen 11 minuter, medan tunnelbanan bara tar 6 minuter, alltså nästan dubbelt så snabbt.
Linje 3 passerar från Södersjukhuset först Skanstull varifrån det finns alternativet med tunnelbana till Fridhemsplan eller S:t Eriksplan. Till Fridhemsplan tar det 13 minuter till S:t Eriksplan och 15 minuter till Fridhemsplan. Motsvarande tid med bussen är 30  respektive 26 minuter, alltså nästan dubbelt så snabbt till Fridhemsplan och mer än dubbelt så snabbt till S:t Eriksplan.
Även för linje 1, som går mellan Stora Essingen och Frihamnen, finns tunnelbana som alternativ för delar av sträckan, till exempel från Fridhemsplan till Hötorget, Östermalmstorg, Karlaplan och Gärdet. Det är förstås snabbare med tunnelbana också här. På hela sträckan mellan Fridhemsplan och Gärdet tar det 26 minuter med bussen och 14 minuter med tunnelbana trots att detta innebär byte vid T-centralen. Detta bekräftar hur överlägsen tunnelbanan är i nästan alla relationer.

Busslinje 76 vid Nybroplan
Stombussarna skiljer sig från andra bussar genom att de är blå och att turtätheten brukar vara högre. I hastighet skiljer de sig inte från andra innerstadsbussar. En intressant innerstadsbuss är linje 76 mellan Norra Hammarbyhamnen och Ropsten eftersom den har en högre medelhastighet än stombussarna, hela 15, 1 km/h. På en stor del av sträckan kommer busslinje 76 att ersättas av Spårväg city. Därigenom kan kapaciteten ökas, men knappast hastigheten. Djurgårdslinjen har 14 km per timme. Men kapaciteten på buss 76 kan lätt kas med ökad turtäthet. Så behövs spårvägen egentligen?
Det är intressant att det råkar finnas en annan busslinje, som också går mellan Norra Hammarbyhamnen (Tengdahlsgatan) och Ropsten (dvs Hjorthagen) men en helt annan väg. Den bussen har en medelhastighet på 13, 1 km/h, vilket kan tyckas rätt ok, jämfört med till exempel stombussarna. Men den går en mycket krokig väg mellan ändpunkterna och går därför ett par km längre väg. I stället för 39 minuter mellan ändhållplatserna tar 55:an hela 54 minuter på sig. Sightseeingbussen brukar mina vänner säga om den.

Busslinje 55 i Hjorthagen
Mellan Skanstull och Ropsten tar den 46 minuter på sig, medan tunnelbanan bara tar 19 minuter, trots byte av linje, alltså mer än dubbelt så lång tid. Buss 55 prioriterar kort gångavstånd i stället för hastighet, en pensionärslinje kanske man kan säga.
Innerstadsbussarna är genomgående komplement till tunnelbanan, inte någon stomme och detta inkluderar de så kallade stombussarna. Uttrycket ”tänk spårväg, kör buss” verkar vara främmande för SLL:s trafikplanerare.