Invandringen ger bättre ekonomi och fler jobb i Stockholm

I går redovisades sysselsättningsläget i DN Sthlm för Stockholms län och för övriga riket.
Utrikesfödda män i Stockholm är oftare i arbete än inrikesfödda män i övriga landet. Den kanske överraskande nyheten var att utrikes födda nu har en nästan lika hög sysselsättningsgrad som inrikes födda. Den är dessutom betydligt högre än för inrikes födda i övriga riket. Det har skett en betydande ökning från förra året, men sysselsättningsgraden var även då betydligt högre i Stockholm jämfört med resten av landet för utlandsfödda.

Andel sysselsatta män i procent, utrikes och inrikes födda, Stockholms län och övriga riket.
Det är tydligt att det lönar sig för invandrare att söka sig till Stockholm. Arbetsmarknaden här är klart bättre än i resten av landet och det gäller för både svenskfödda och utlandsfödda män. Däremot är sysselsättningsgraden bland utrikesfödda kvinnor fortfarande lägre, 61,6 procent, men fortfarande är detta högre än för utrikesfödda män i övriga riket. Totalt i länet är sysselsättningsgraden 70,9 procent, jämfört med 64,6 i riket.
I artikeln redovisas också att Stockholm ökar sin andel av Sveriges ekonomi, räknat som BNP per capita. Under de senaste tolv åren har l’nets andel av BNP ökat från 29 till 32 procent, medan den har minskat från drygt 28 till drygt 27 procent i Västra Götaland och Skåne.

Stockholms andel samt Västra Götalands/Skånes andel av Sveriges BNP 2000-2013.
Det går alltså bra för Stockholms län. Detta sker under en period när andelen invandrare i regionen har ökat rejält. Mellan 2002 och 2013 ökade andelen med utrikes bakgrund (dvs födda här av två föräldrar som är födda utanför landet) från 24 till 30 procent i länet. Andelen ökar även i resten av landet, men på en lägre nivå, från 13 till 18 procent under samma period.

Andel med utländsk bakgrund i Stockholms län och övriga riket 2003-2013.
Man kan alltså konstatera att när det gäller jobb och ekonomi har Stockholm snarast en fördel av den högre och snabbt växande invandrarandelen. Det bör vi ha i åtanke när vi diskuterar rekordstora flyktingströmmar. Det kan på kort sikt innebära en påfrestning, men ser ut att snarast vara gynnsamt, sett i ett lite längre perspektiv. På kort sikt kan detta handla om att ordna flyktingförläggningar men på längre sikt bostäder. Ska vi klara en fortsatt tillväxt i regionen på den nivå vi haft de senaste 6-7 åren behöver vi öka bostadsbyggandet rejält.

Yttrandefrihetens gränser

”Det fria utbytet av idéer och uppfattningar är en av de mest värdefulla av de mänskliga rättigheterna. Varje medborgare må därför tala, skriva och trycka i frihet, men skall hållas ansvarig för sådana överträdelser av denna frihet som skall fastställas i lag.” 
Detta är ett citat från Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter, antagen av den franska nationalförsamlingen den 26 augusti 1789. För 225 år sedan.
I chockvågorna av terroristattackerna i Köpenhamn och Paris höjs röster för att begränsa yttrandefriheten, som till exempel då Ann Heberlein i SVT:s ”Agenda” undrade om inte Lars Vilks ”löjliga provokationer” ändå kostat samhället tillräckligt vid det här laget.
Författaren Theodor Kallifatides vill i ett debattinlägg i DN idag modifiera yttrandefrihetens princip. Han anser att vi inte kan dela in  mänskligheten i sådana som har makt och rätt att kränka andra (som deklarationen skulle gälla för) och sådana som får stå ut med det (som deklarationen inte skulle gälla för). Men riktigt hur han vill begränsa det fria utbytet av idéer förstår jag faktiskt inte.

Theodor Kallifatides.
Kallifatides minns enligt artikeln hur nazisterna delade ut flygblad med bilder av grekerna som apor under andra världskriget. ”Jag kunde inte betrakta bilderna som Gestapos yttrandefrihet. Det kan jag ännu inte.”
Men yttrandefriheten har naturligtvis gränser. I Sverige skulle sådana flygblad till exempel betraktas som hets mot folkgrupp och därmed vara olagliga och straffbara.
Däremot är det lagligt att till exempel dela ut flygblad som uppmuntrar till avskaffandet av demokratin och införandet av diktatur, liksom att dela ut flygblad som framför åsikten att yttrandefriheten bör avskaffas. Detta bör vi kunna tåla, men naturligtvis på alla lagliga sätt argumentera emot.
Det är också tillåtet att tänka att greker egentligen är apor samtidigt som det är förbjudet att offentligt framföra den åsikten. Men här tycks Theodor Kallifatides tänka annorlunda, även om jag inte förstår honom. Hur ska man kunna förbjuda tankar? Hur ska lagföringen ske? Vilka vittnesutsagor tänker han sig att domarna ska vila på?
Allt som inte är förbjudet, säger han, är inte tillåtet. Jo, säger jag. Det som inte är förbjudet är tillåtet, liksom det är enligt deklarationen ovan. Det kan vara avskyvärt, olämpligt, hemskt och vi kan ta avstånd från det på en mängd olika sätt. Men det kan inte bestraffas, varken med böter eller fängelse. Alltså är det tillåtet.
Vad vi bör göra är att på alla sätt verka för att deklarationen ska gälla alla.

Uppdatering den 25 februari
Idag gör Erik Helmerson ett ledarartikel i DN, där han kommenterar yttrandefriheten och dess gränser. Han gör detta med anledning av att en man i Nyköping åtalas för att han liknat ett böneutrop vid "en åsna som har ont i magen". Hets mot folkgrupp säger åklagaren. En kränkt och uppretad folkmassa hotar mannen, några av dem har knivar på sig, men dessa åtalas inte.
Hur åklagaren kan få detta till hets mot folkgrupp förstår jag inte. Jag har levt i ett land där jag hörde böneutropen fem gånger dagligen. En del hade vacker röst, medan andra kanske snarare lät som...
Helmerson konstaterar att vi lever i en tid när många vill vrida klockan tillbaka och göra gudstro till något okränkbart. Där meningen "yttrandefrihet är bra, men det innebär inte att man ska ha rätt att kränka andra" ofta sägs - trots att det är vad yttrandefrihet innebär.
Ett samhälle där alla oavbrutet ritar profetkarikatyrer, liknar varandras böner vid åsneläten (nåja, böneutropet är inte en bön utan görs för att samla muslimerna till bön, min kommentar) eller nedsänker helighet i piss vore vidrigt och outhärdligt, Men ett samhälle där detta är strängeligen är förbjudet i lag vore enligt Helmerson ännu värre.
Eller hur. 

Plattformsdörrar i tunnelbanan

Just nu testar SL plattformsdörrar på Åkeshovs tunnelbanestation. Plattformsdörrar innebär ett skydd mot att trafikanter hamnar på spårområdet med risk för livet. Det är särskilt viktigt på stationer med många trafikanter, till exempel på T-centralen och Slussen. En bekant berättade för mig hur hon åkte nedåt med rulltrappan mot plattformen i rusningstid. På plattformen var det dock så trångt att man knappast fick plats, medan rulltrappan bara matade nya trafikanter nedåt. Hon drabbades av en plötslig panikkänsla. Liknande situationer kan inträffa på idrottsplatser och andra arenor med många åhörare.
SL:s test handlar bland annat om att förvissa sig om att de plattformsdörrar man väljer klarar vårt bistra vinterklimat. Ingen annanstans i världen har man plattformsdörrar utomhus i vinterdrift.
Jag besökte Åkeshov häromdagen och tittade på de tre typerna av plattformsdörrar man testar. Det är två varianter av glasdörrar, den ena typen är ca 170 cm hög och den andra är ett par decimeter lägre.

Modell 1 är av glas och ca 170 cm hög.

Öppningarna är något bredare än tågets dörrar, vilket ger en viss flexibilitet. Jag föredrar den högre typen, eftersom det inte finns någon horisontell balk som hindrar sikten i ögonhöjd, som jag tycker att den lägre dörren innebär.

Modell 2 är också av glas, men något lägre.
Dessa dörrar öppnas i sidled, när tåget stannat på stationen. Den tredje varianten har bara ett antal tunna linor som lyfts upp och en betydligt bredare öppning.

Modell 3 är en trådgrind.
När tåget anlänt lyfts dessa linor upp i luften. Denna dörrtypen hindrar sikten minst, vilket är en fördel för dem som uppskattar den konstnärliga utsmyckningen, som ibland förekommer på den bakomliggande väggen eller kanske bara att se ut i omgivningarna på utomhusstationerna. Men jag som har något nedsatt syn fick svårt att fokusera på trådarna. Många gånger är det å andra sidan bara trist reklam man tittar på, och SL riskerar kanske att tappa reklamintäkter om reklamen döljs.  De gav mig därför en obehaglig känsla eftersom jag inte kunde avgöra hur långt bort de fanns. Kanske är detta individuellt.
Själv besökte jag nyligen Seoul med en av världens mest omfattande och moderna tunnelbanenät, där man redan har plattformsdörrar på mer än 800 stationer. Där har man valt vägghöga dörrar, som ansluter till plattformstaket.

Plattformsdörrar i Seouls tunnelbana med information på dörrarna.

Plattformsdörrar i Seouls tunnelbana.

Även på själva plattformen finns information om handikappplatser och om var man bör stå när man väntar på tåget.
Så gott som alla stationer är underjordiska, så klimatproblemen är marginella där. Jag tyckte att det gav ett bra intryck, och det fanns också information vid plattformsdörrarna om var sittplatserna för äldre och rörelsehindrade fanns. Det tycker jag att SL bör fundera på, i alla fall på vissa stationer.
Åk gärna till Åkeshov om du är intresserad och titta på dörrarna eller kanske till Seoul. De som vill kan lämna synpunkter till SL här.

Bostäder på Bromma?

Handelskammarens rapport i går om hur mycket som går att bygga på Bromma är inte något annat än ett tendensiöst debattinlägg. Handelskammaren vill ju ha kvar Bromma för direktörsflyget, så enkelt är det. Därför ger deras granskning av Miljöpartiets förslag precis de svar som Handelskammaren  har beställt:
"Den politiska majoriteten i Stockholm vill stänga Bromma flygplats senast 2022. Miljöpartiet hävdar att man kan bygga 50 000 bostäder på marken på 15 år. Men bostadsplanerna för Bromma håller inte.
Det går helt enkelt inte att bygga så många bostäder på så liten yta på så kort tid. Det visar Stockholms Handelskammares granskning av visionen Bromma Parkstad. Vår rapport visar att bostadsplanerna på Bromma är djupt orealistiska."

Granska till exempel de jämförelser som görs med andra stadsdelar. Enligt rapporten är Bromma är ungefär hälften så stort som Östermalm, men ska rymma mer än dubbelt så många bostäder och boende. Bromma är vidare ungefär lika stort som Hammarby Sjöstad. Låt oss se om det stämmer. De tre områdena syns på bilden nedan i samma skala.

Skalenlig jämförelse mellan Hammarby Sjöstad, Bromma och Östermalm.
Den översta bilden visar Hammarby Sjöstad, varav omkring en tredjedel av ytan är vatten. Mellersta bilden visar Bromma med omgivande obebyggda områden. Nedersta bilden visar Östermalm. Vem som helst kan se att Bromma är minst dubbelt så stort som Hammarby Sjöstad och ungefär lika stort som  Östermalm. Alltså håller inte jämförelsen.
Enligt Handelskammaren är husen på Östermalm i genomsnitt 6-7 våningar, vilket jag betvivlar. En stor del av husen på Östermalm är byggda i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Enligt 1874 års svenska byggnadsstadga och 1876 års byggnadsordning för Stockholm reglerades gatubredder och hushöjder. Husen fick vara fem våningar höga, dock inte högre än 68 fot, dvs omkring 20 m. Detta har påverkat en stor del av stadsbilden i Stockholms innerstad och på andra ställen. Det betyder att äldre hus ofta är fem våningar, medan nyare hus kan vara 6-7 våningar. Det ger inte ett genomsnitt på 6-7 våningar. I en ny stadsdel kan man bygga fler våningar med samma hushöjd som på Östermalm, dvs 7-8 våningar i stället för 5.

Bromma Parkstad enligt MP:s vision.
Naturligtvis kommer det att bli tätt med 50 000 lägenheter på Bromma, och det kommer knappast att gå på bara 15 år som MP säger. Dessutom kommer antagligen de som bor i de närliggande stadsdelarna att protestera, och en del av planerna att bantas bort under processen. Så det är kanske mer realistiskt att räkna med 30-40 000 lägenheter, men det hindrar inte att Bromma är ett bra lägen för bostäder oavsett vad Handelskammaren säger.
Sen är det en annan sak att orsaken till att MP driver bebyggelse på Bromma så hårt är (förutom att man är emot flyg i största allmänhet) för att tillgodose åtskilliga nimbys i det egna partiet, alltså sådana som vill stoppa bebyggelse i de egna närområdena.  Man kan ju bygga 140-150 000 bostäder i Stockholm även utan Bromma.

Konst på Tvärbanan

Konsten i tunnelbanan är ju rätt välkänd, men det finns också konst på Tvärbanan. Nils Kölare (1930-2007) har år 2000 bidragit med konstnärlig utsmyckning vid sju hållplatser på Tvärbanan mellan Globen och Alvik. De består av klinkersatta flerfärgade murar med dominans av olika färger på keramikplattorna för olika stationer. Nils Kölare var verksam i den konstruktiva, geometriska traditionen, vilket nog framgår av utsmyckningarna på Tvärbanan. Jag uppmärksammade honom egentligen vid mitt besök på antikmässan för ett tag sedan, vilket jag skrev om här.
Jag gjorde idag en tur med Tvärbanan och så här såg det ut på vägen.

Alvik.

Stora Essingen.

Årstaberg.

Årstafältet. Tror jag tycker bäst om den.

Valla torg.

Linde.

Globen.
Nils Kölare inspirerades starkt av utställningen “Ung konst” 1947, där han mest fängslades av Olle Bonnier. Han tränade sig genom att kopiera Olle Bonniers arbeten i minsta detalj. Han blev också nära vän till Olle Baertling. Här kan man läsa mer om Nils Kölare.

Snabb befolkningstillväxt och växande bostadsbrist. Nytt miljonprogram krävs!

Idag meddelade SCB att Sveriges befolkningsökning för 2014 för första gången har överskridit 100 000 personer. För Stockholms län innebär detta samtidigt att befolkningsökningen för 2014 var 35 000 personer, och befolkningen i länet uppgår nu till ca 2,2 miljoner.

Årlig befolkningsökning 2000-2014 i Stockholms län.
För att bostadsbristen inte ska förvärras behöver det tillkomma ca 16 000 lägenheter, men enligt SCB:s statistik färdigställdes bara 8 530 lägenheter i länet under 2014, dvs bara drygt hälften av vad som skulle behövas. Det innebär alltså att bostadsbristen ökade med 7 500 lägenheter under 2014. Det är på ett ungefär samma antal som byggts under de senaste tio åren. Men det är förstås inte hela sanningen. Det tillkommer även bostäder genom ombyggnad av lokaler och genom permanentning av fritidshus, kanske ca 2 000 per år. Det innebär alltså att bostadsbristen bara ökade med 5 500 lägenheter under 2014.

Årligt bostadsbyggande i Stockholms län 2000-2014.
För åttonde året i rad har befolkningen i länet ökat med mer än 30 000 personer på ett år. Under de senaste tio åren har befolkningen ökat med ca 325 000 personer.

Befolkning i Stockholms län 2000-2014.
Det innebär ett bostadstillskott om ca 150 000 lägenheter under samma period om bristen inte ska öka. Men det byggdes bara 82 000 lägenheter under samma period. Inräknat permanentning mm tillkom kanske 100 000 lägenheter. Det innebär att bristen ökade med omkring 50 000 lägenheter på 10 år.
Med fortsatt befolkningsökning i samma takt kommer befolkningen år 2030 att uppgå till 2,7 miljoner och 2040 till 3 miljoner. Om vi ska kunna komma tillbaka till samma bostadstillgång som vi hade år 2000 behöver det tillkomma ca 17 000 lägenheter per år fram till år 2030. Nöjer vi oss med att nå den situationen år 2040 räcker det med ca 15 000 lägenheter per år. Det krävs en ökning av bostadsbyggandet med minst 50 %, samt att bostäder också tillkommer på andra sätt.
Är det omöjligt? Knappast. Det är färre bostäder än vi byggde per år under miljonprogrammet 1965-1975. Det är bara att sätta igång.

Konst på Antikmässan 2015

Mitt bestående intryck från årets antikmässa i Älvsjö var det ökande inslaget av konst. Dessutom överraskades jag av fina verk av flera för mig tidigare okända konstnärer.

Ett exempel är Nils Kölare (1930-2007), som var verksam i den konstruktiva, geometriska traditionen, men med ett personligt uttryck.

En annan är Peder Duke (1938-2003). 
Peder Duke utförde 1978 väggmålningar i en matsal på Uppsala Universitet, som helt sonika målades över när matsalen renoverades i början av 2000-talet. Det är tyvärr inte någon unik händelse, när det gäller statligt finansierad konst. Staten har idag tappat greppet om den konst man finansierat i de statliga byggnaderna, som numera ofta är privatiserade. Men Statens konstråd har fortfarande tillsynsansvar för konsten.

Esaias Thoren (1901-1981) tillhörde Hamlstadsgruppen. Detta verk heter Ingenjörens midosmmarnattsdröm och är från 1974.

Detta verk av den belgisk-marockanska konstnären Fox Daniels heter La Veuve Clicquot.

Förnimmelse av Lina Stenqvist, född 1967. 

Sakrala fragment 1, av samma konstnär som ovan.

Pantone 2013 av Cecilia Cubarle, född 1975.
Naturligtvis fanns det också verk av mer kända konstnärer som exempelvis Olle Baertling och Bengt Lindström, och dessutom konstnärer som jag visat tidigare på bloggen, t ex Torsten Esbjörnsson Å C Danell