Istider

Hassel och ek växer ända upp till Uleåborg i Finland medan det i södra Skandinavien mest växer bokskogar. Det är skog ända till Nordkap i Norge. Havsytan ligger 5–8 meter högre än nu, beroende på att en hel del polarisar har smält, och delvis inlandsisen på Grönland. Skandinavien och Finland är en ö omfluten av hav på grund av det högre vattenståndet.
Efter den varma sommaren kanske detta låter som vår framtid om ett par hundra år, när klimatförändringarna har fått fullt genomslag? Men nej, det är en beskrivning av värmetoppen för 125 000 år sedan under föregående mellanistid, Eem. Perioden började för 131 000 år sedan och slutade ungefär 10 000 år senare med en gradvis nedkylning, som övergick i den senaste istiden.

Globala temperaturen under de senaste 450,000 åren där jorden har undergått fyra istider. 
Källa: CRU.
Jorden har varit mer eller mindre nerisad under åtskilliga tillfällen under de flera miljarder år. Under senaste två miljoner år har det funnits istider med ungefär 100 000 års mellanrum och isfria mellanistider på ungefär 10 000 år. Man kan säga att istid är normaltillståndet på jorden. Isen har täckt hela Skandinavien och delar av de Brittiska öarna och Tyskland. I Sverige har istäcket varit flera kilometer tjockt. Stora delar av Europa har utgjort tundra och jordbruk har knappast kunnat bedrivas.
Kvartärtidens klimat varierar på ett relativt regelbundet sätt med återkommande glacialer och interglacialer på grund av förändringar i bl a jordbanans excentricitet och jordaxelns lutning i så kallade  Milankovitchcykler. Förändringarna av jordens rörelser ger upphov till regelbundna variationer av solinstrålningens fördelning mellan olika delar av jordklotet och olika tider på året och ger därigenom en betydande inverkan på jordens klimat. Nu har det gått ungefär 11-12 000 år sedan senaste istiden utan att vi kan se tecken på att nästa istid närmar sig.
Det var varmare än idag direkt efter istiden för bortåt 10 000 år sedan. Det kan man konstatera bland annat eftersom trädgränsen låg flera hundra meter högre än idag. Temperaturen har sjunkit successivt sedan dess fram till mitten av 1800-talet. Inte jämnt, det har varit varmare ibland, t ex på medeltiden, och kallare ibland, t ex under ”Lilla istiden” på 1600-talet, då Karl X Gustav kunde tåga över isen på Stora och lilla Bält och besegra danskarna, och då Themsens is var frusen på vintrarna.
Mycket talar alltså för att vi just nu borde vara på väg mot nästa istid, med allt kortare somrar, där all snö inte ens skulle hinna smälta innan ny snö föll. Kanske har den av människan orsakade globala uppvärmningen skjutit upp nästa istid. I så fall till stor lycka för flera miljarder människor som bor i Nordamerika, Europa och Asien.
Är det här bara fantasier av en typisk klimatförnekare? Kanske inte bara. Forskarna brukar jämföra den nuvarande mellanistiden med en liknande period som inträffade för 790 000 till 777 000 år sedan. Den kallas MIS19 (Marine Isotope Stage 19) och är på många sätt och vis identisk med den nuvarande mellanistiden, och har ofta tjänat som en analog period vid olika typer av jämförelser. Men MIS19 avviker markant från vår egen tid på en viktig punkt, eftersom det efter en varm inledning gradvis blev allt kallare under cirka 10 000 år, ända tills perioden definitivt tog slut och en ny nedisning tog sin början. Det hela återspeglades i successivt sjunkande koldioxidhalter i atmosfären. I vår egen mellanistid sjönk växthusgaserna på ett likartat sätt till en början, men för 5 000-7 000 år sedan började halterna öka.
I en studie, som publicerats i Nature Scientific Reports, har forskarna jämfört de två interglacialperioderna och enligt studien finns det bara en rimlig förklaring till att istiden ännu inte infunnit sig och det är etableringen av jordbruket för 5-7 000 år sedan, som successivt nått en sådan omfattning att det börjat påverka klimatet – en utveckling som bara accelererat sedan dess.

Regioner med snötäcke året runt enligt nuvarande förindustriella skede omkring 1850 (PI) och enligt motsvarande period i mellanglacial MIS19.
Jordens temperatur har i princip hållit sig relativt stabil i stället för att sjunka stadigt som de gjorde under motsvarande period för nästan 800 000 år sedan. Omkring 1850 borde temperaturen på jorden ha varit 1,3 grader kallare om mönstret hade varit exakt detsamma som under MIS19. I Arktis skulle skillnaden ha varit ännu mer påtaglig, cirka 5-6 grader kallare. Stora områden i Sibirien, Kanada och Alaska som i dag är snöfria under sommaren borde ha varit täckta av snö året om.
Efter 1850 blir skillnaderna ännu större. Temperaturerna har stigit med ytterligare en grad Celsius. Enligt studien har jordbrukets inträde förändrat klimatet på jorden på ett dramatiskt sätt och satte stopp för en nedisning som kanske redan borde ha varit här. Tack vare dem har vi sluppit undan inlandsisarna. När jordbruket etablerades högg människorna ned skog och brände upp stora arealer med buskmark och gräs. Under årtusenden odlade människorna upp allt större arealer mark, och effekten blev stora utsläpp av växthusgaser.
I Europa blev en omfattande avskogning märkbar för 6 000 år sedan. I östra Asien anlades stora risfält, med väldiga metanutsläpp som följd. Så småningom intensifierades jordbruket ytterligare och spreds till andra delar av jorden – Nord- och Sydamerika, Afrika. Hjordarna av tamdjur växte vilket krävde stora arealer betesmark. Allt detta fick dramatiska effekter på klimatet. I stället för en ny nedisning av jorden stabiliserades temperaturerna ända fram till vår egen tid. Allt detta enligt studien som finns refererad här. Kanske har vi skjutit upp nästa istid. Det är knappast någon klimatkatastrof i så fall.

Regeringskris?

Blir det politiskt kaos nästa måndag? Ja, det var rubriken på mitt förra inlägg, som handlade om hur Sverige ska regeras efter valet.
Och hur blev det, då? Idag på eftermiddagen har de slutliga röstsiffrorna offentliggjorts. Och inte har resultatet bidragit till någon klarhet. Hittills har den rödgröna regeringen styrt i minoritet i fyra år, trots att decemberöverenskommelsen revs upp, eftersom alliansen inte ville fälla regeringen med stöd av SD. Och fortfarande har de tre rödgröna partierna fler mandat än alliansen, 144 mandat jämfört med 143 för alliansen. Även om marginalen är liten är läget i princip oförändrat. Sverigedemokraterna har ökat kraftigt och får nu 62 mandat. Eftersom ingenting i grunden förändrats har Stefan Löfven sagt att han sitter kvar.

Inget block får majoritet.
Alliansen kräver att få bilda regering, men av vilka skäl? De är fortfarande det mindre blocket. Vill man acceptera en fortsatt minoritetsregering är det naturligt att de rödgröna sitter kvar. Ska man rösta bort dem blir det svårt att hitta ett bättre alternativ. L och C vill inte regera med stöd av SD. Alltså behövs stöd av S, vilket inte verkar sannolikt. Stöd av enbart MP räcker inte till egen majoritet. Men det räcker inte heller med en mittenregering med S, MP, C och L, som bara skulle få 167 mandat, men det krävs 175. En regering med stöd av V, MP, S och C får faktiskt egen majoritet med 175, men är knappast realistisk.
Vilken regering som än bildas kommer att behöva förhandla igenom alla viktiga beslut med olika majoriteter. Lycka till.

Blir det politiskt kaos nästa måndag?

Hur ska Sverige regeras efter valet i nästa vecka? Hittills har den rödgröna regeringen styrt i minoritet, trots att decemberöverenskommelsen revs upp. Efter den senaste Svensk väljaropinion, en sammanvägning av flera stora opinionsmätningar som Sifo gör för radions Dagens Eko, ökar Kristdemokraterna och befinner sig nu över 4-procentsspärren. Miljöpartiet ökar också till drygt 6 procent och verkar nu säkra att vara kvar i riksdagen även nästa mandatperiod, liksom Liberalerna som också legat nära. För Kd är det rätt överraskande eftersom de legat klart under 4-procentsspärren i de flesta mätningar under flera år. För Miljöpartiets del är det kanske en effekt av sommarens rekordvärme, som har lyft klimatfrågan. Två nya kvinnliga partiledare, Anna Busch Thor och Isabella Lövin, har i så fall stärkt sina ställningar.
Men det gör det inte lättare att bilda ny regering. Av allt att döma kommer det att finnas åtta partier i riksdagen även i fortsättningen och inget block kommer att få egen majoritet. Evert Svensson, fd riksdagsledamot (S), skrev på DN Debatt i söndags att vi behöver ett nytt valsystem som ger färre och större partier.
Svensson var ganska ny i riksdagen när det nuvarande valsystemet infördes med en kammare och en 4-procentsspärr. Med facit i hand kan man kanske konstatera att det nya valsystemet inte var riktigt genomtänkt, trots att det diskuterats så länge. Ett uppenbart exempel är att antalet ledamöter bestämdes till 350 vilket ledde till den så kallade lotteririksdagen, där många riksdagsbeslut måste avgöras med lottens hjälp. Lotteririksdagen eller lottriksdagen kallades det parlamentariska förhållande som rådde i Sveriges riksdag från valet 1973 till valet 1976. Socialdemokraterna och VPK fick 1973 tillsammans 175 mandat, exakt lika många som Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet fick tillsammans. Efter denna mandatperiod infördes 349 platser i riksdagen för att förhindra att detta skulle kunna uppstå igen.
Med 4-procentspärren trodde man sig kunna begränsa antalet partier till de 5 partier som då fanns i riksdagen. Men det lyckades inte. Miljöpartiet kom in i riksdagen i 1988 års val efter debatter om säldöd och algblomning. Visserligen ramlade man ur riksdagen igen men från 1994 har man hela tiden funnits i riksdagen. 1991 kom KDS (Nuvarande Kd) in i riksdagen på egna meriter och fick dessutom tre regeringsposter i Carl Bildts regering. 1991-1994 fanns dessutom Ny demokrati i riksdagen. År 2010 kom SD in i riksdagen, där vi numera har åtta partier.
Och med åtta partier har det blivit svårare och svårare att bilda regering, särskilt som det också finns tre politiska block – alliansen, de rödgröna och SD.
Det finns två huvudlinjer om man vill få en riksdag där det blir klarare majoriteter och lättare att bilda en handlingskraftig regering. Det ena är att införa majoritetsval i enmansvalkretsar, som man har i t ex Storbritannien eller valkretsar med ett fåtal mandat per valkrets där det skulle krävas 15-20 procent för att klara en riksdagsplats.  Men eftersom vi har tre nästan jämnstora partier runt 20-25 procent, S, M och SD, skulle det bara leda till att dessa tre partier skulle ta de flesta mandat, men inte skapa någon tydlig riksdagsmajoritet.
Det andra alternativet skulle vara att höja riksdagsspärren och eventuellt utesluta utjämningsmandat. Bara partier över 5 % eller mer skulle representeras i riksdagen. Det verkar vara Evert Svenssons alternativ. Men jag tror tyvärr att han har fel. Det går enkelt att beräkna effekterna av att höja riksdagsspärren. I nedanstående diagram visas effekterna av att höja riksdagsspärren till 6, 8 eller 10 %.

Mandatfördelning på politiska block i riksdagen baserat på Sifos sammanvägda opinionssiffror vid olika riksdagsspärrar, 4, 6, 8 och 10 %.
Med dagens opinionssiffror skulle inget block få egen majoritet. Vid en spärr på 6 % skulle ju Kd och Liberalerna inte komma in i riksdagen, vilket skulle stärka de rödgröna något, men inte leda till riksdagsmajoritet. Vid högre spärr skulle även Mp, V och C riskera sin riksdagsplats, men det skulle ändå inte leda till någon tydligare majoritet. Höga riksdagsspärrar skulle sannolikt leda till att partier gick ihop eller samverkade valtekniskt. Om man antar att V och Mp skulle samverka på vänstersidan och C, L och Kd på högersidan skulle det kanske minska antalet partier till fem, men inte ändra de grundläggande förutsättningarna.

Mandatfördelning på eventuella samverkande politiska partier i riksdagen baserat på Sifos sammanvägda opinionssiffror. 
Vi skulle få fem partier med mellan 16 och 26 procent vardera, men inget av dagens politiska block skulle få mycket mer än 40 procent. De rödgröna skulle få 41 % och alliansen knappt 39 %.
Den bistra sanningen som ingen vill ta i (i varje fall före valet) är att det krävs blocköverskridande samverkan för att få majoritet i riksdagen.
Men S och M skulle bara få 45 procent och är dessutom en osannolik lösning. En tänkbar möjlighet vore att S och Mp regerade tillsammans med C, L och Kd, en mittenregering, som med nuvarande opinionssiffror skulle få 52 procent, alltså egen majoritet. Då skulle V, M och SD förlora påtagligt i inflytande. Jag har svårt att se något annat realistiskt alternativ, och detta är kanske inte heller realistiskt. Men det är dags att se verkligheten.

Varför diskrimineras de äldre?

Vid Bokbordet på Drottninggatan i Stockholm i söndags hittade jag ”Åldersupproret” av Ludvig Rasmusson, som jag köpte av författaren själv. Den gav mig många tankeställare.  Enligt SCB har vi nu ca 2 miljoner svenskar som är 65+. De flesta av dem är fullt friska och alerta och många av dem fullgjorde ända tills helt nyligen ansvarsfyllda uppgifter i samhället och några gör det naturligtvis fortfarande. Ändå är det som om just 65-årsdagen innebär att de nu ska klassas som pensionärer och därmed inte bara berövas allt inflytande de ändå hade till helt nyligen utan också blir lovligt byte för all sorts förakt.

Åldersupproret av Ludvig Rasmusson.
Ett exempel är en artikel av DN:s Kristofer Ahlströms den 18 augusti, där han strör ut generaliseringar med förakt för äldre under rubriken ”det är tufft för äldre generationer att lyssna på larmen om klimatet”. Han exemplifierade med en pensionerad dam som ”utan tillstymmelse till flygskam” säger att ingen ska säga åt henne att hon inte får flyga. Men enligt en undersökningen från TNS SIFO är det dock åldersgruppen 18–34 år som är mest ressugen och en tredjedel åker minst två gånger per år.  Så varför kasta skit på pensionärer?

DN den 18 augusti.
Det är inte acceptabelt att strö ut förakt för grupper baserat på etnisk härkomst eller kön. Man kan i värsta fall bli dömd för hets mot folkgrupp. Varför är det då accepterat att göra det för en viss åldersgrupp, de äldre. Men Kristofer Ahlström är bara ett exempel.
Vi står nu inför ett val till riksdag, landsting och kommuner om drygt två veckor. Vilket inflytande tänker vi ge de äldre i samhället under de kommande fyra åren? Visst, de äldre har rösträtt, men de är i praktiken knappast valbara till riksdagen, i varje fall om man ska döma efter förra riksdagsvalet.

Åldersgruppen 65+ utgör drygt 26 % av de röstberättigade, men bara 2,6 % av de valda till riksdagen. Diskrimineringen är inte alls så stor när det gäller exempelvis kvinnor eller födda utomlands. Så varför diskriminera de äldre?

Huvudsta station

Enligt Dagens Nyheter ska utbyggnaden av Mälarbanan till fyra spår genom Solna inkludera en ny pendeltågstation vid Huvudsta torg, ungefär där Huvudstagatan korsar järnvägen. Solna kommun bidrar med 600 Mkr till och Trafikverket tar resten.

Det är den här järnvägssträckan det handlar om.
Det är väl bra. Men problemet är ju att det redan finns två tunnelbanestationer i Huvudsta och en i Solna centrum, alla på ganska nära håll. Det är 500 m till Solna C, ca 800 m till Huvudsta, och lika långt till Västra Skogen. Det är dessutom bara drygt en och en halv kilometer till Sundbybergs station.

Huvudsta station och befintliga tunnelbanestationer.
När jag jobbade med regionplanerna RUFS 2001 och RUFS 2010 tänkte vi oss aldrig en pendeltågsstation här. Det gjorde vi inte heller i tidigare regionplaner.
Det beror på att nyttan av en ny station måste vara större än nackdelarna för att det ska vara meningsfullt att anlägga dem. Nyttan handlar oftast om förkortade restider, medan kostnaderna är både pengar och försämrade restider.
Naturligtvis kommer en del trafikanter att få nytta av en ny station, men andra får försämringar eftersom tågets restid in till innerstaden förlängs med tiden för tågstoppet, kanske 1-2 minuter. Och eftersom det här är ganska nära regioncentrum är det många trafikanter från Bålsta, Upplands-Bro, Järfälla, Spånga och Sundbyberg som får försämringar, medan ganska få trafikanter som ska stiga av eller på just i Huvudsta får förbättringar. Solna måst bygga mycket bostäder och kontor för att en station i Huvudsta ska ge större nytta än kostnader. Jag har inte sett några nytto-kostnadskalkyler som visar att stationen är motiverad. Kanske har man inte brytt sig om att göra sådana, kanske är de avskräckande, så att man inte vill redovisa dem, vad vet jag.
Den metod för att besluta om nya trafiksatsningar och som numera tillämpas innebär att Trafikverket och kommunerna delar på kostnaderna efter förhandlingar. Detta förutsätter inte att de nya investeringarna blir samhällsekonomiskt motiverade. Det kan räcka med att de bedöms motiverade av de deltagande förhandlingsparterna. För kommunerna betyder det att mark blir värdefullare och kan säljas för exploatering med vinst för kommunen. För Trafikverket sjunker investeringskostnaderna för projekt som ändå finns med i planerna, i det här fallet fyra spår på Mälarbanan.
Men det finns också en tredje part. Ingenting sägs i DN-artikeln om landstingets inställning till den nya stationen. Det är ju ändå landstinget som ansvarar för pendeltågstrafiken. Landstinget tycks inte vara med på överenskommelsen. Det betyder att pendeltågen kanske inte kommer att stanna vid den nya stationen.
Överenskommelsen innebär att Huvudsta åter får en järnvägsstation. Den tidigare som lades ned 1960 såg ut så här.

Den tidigare Huvudsta station

Trots att det är en ganska kort sträcka mellan Huvudsta och Sundbyberg fanns det faktiskt ytterligare en station på sträckan, nämligen Huvudsta C.

Huvudsta C låg ungefär där Ankdammsgatan ligger idag.

Vad säger parterna? Kanske ytterligare en (nygammal) station behövs...

Urusel livskvalitet i Stockholm

Tillväxtverket har tagit fram en rapport som visar var i landet vi har bäst och sämst livskvalitet. Den refererades i DN här. Resultatet visar att storstadsbor har sämst livskvalitet i Sverige. Allra sämst är det i Stockholm.

Artikeln om Stockholms usla livskvalitet illustreras i DN med ovanstående bild. Men låt inte lura er. Livskvaliteten är mycket dålig.
Det är visserligen så att storstäderna växer snabbast i Sverige. Det är också så att bostadspriserna är högst i Stockholm och andra storstadsregioner. Men det beror uppenbarligen på att de som efterfrågar bostäder där är dåligt informerade och inte har förstått vilken dålig livskvalitet det är där.  De borde ha läst Tillväxtverkets rapport innan de sökte sig till storstadsregionerna. ”Stora inomkommunala skillnader i till exempel förvärvsfrekvens, inkomst och valdeltagande gör att storstäderna har lägst livskvalitet bland kommungrupperna”, står det att läsa i rapporten. Du kan hitta rapporten för nedladdning här.

Temaområde 7 inom livskvalitet avser Bostad. 
Inom temat bostad finns en aspekt nämligen trångboddhet. Som synes är livskvaliteten urusel i Stockholms län. Invånarna borde läsa Tillväxtverkets rapport och genast flytta till Norrbotten, Västerbotten, Jämtland eller Västernorrland och därmed öka sin livskvalitet avsevärt. En stor bostad i Gällivare måste absolut vara bättre än en liten lya på Södermalm, eller hur.
Nästa steg för Tillväxtverket är enligt DN att mäta hur vi upplever lyckan. Lycka till!

Midsommarregn, härligt, äntligen…

Ja, jag trodde nog inte att jag skulle välkomna regn till midsommar, men nu gör jag faktiskt det. I går kväll samlades omkring 25 missmodiga Lauboar på östra Gotland för att traditionsenligt pynta midsommarstången mellan regnskurarna inför dagens firande. Men man hade svårt att enas om hur det skulle gå till.

Så här ser inte midsommarstången i Lau ut 2018 och himlen är inte blå...
Den traditionsenliga midsommarstången har sex stora blomsterkransar hängande under en horisontell klädd ring strax under toppen. Först lutade det åt att helt slopa midsommarstången och i stället nöja sig med att sticka ned några björkruskor i hålet, men det kändes väl uppgivet. Vi hade ju i alla fall samlat in blomster. Så småningom enades man om en kompromiss och stången bars fram igen. Den kläddes med björkris, men de sex blomsterkransarna slopades.

...utan så här mot en gråmulen himmel.
Vi får nöja oss med en blomsterklädd ring utan kransar, vilket vi han genomföra innan regnet började igen. Vi får se om det nu blir något uppehåll i regnet idag kl 13 då firandet drar i gång.

Nederbörd per dygn vid fyra stationer på Gotland under februari-juni 2018.
Regnet är verkligen efterlängtat. På sju veckor har den knappt kommit en droppe här på östra Gotland. I slutet på april regnade det ca 10 mm.

Nederbörd per månad vid fyra stationer på Gotland sedan mitten av februari 2018.
I februari var det normal nederbördsmängd, men sedan början av mars har det bara kommit 30-40 mm totalt här på östra Gotland. Normalt regnar det i snitt så mycket per månad året om. Torkan är svår och bönderna oroar sig för hur man ska klara foder till djuren, andra ser sina trädgårdar torka bort. I det perspektivet får vi stå ut med en blöt midsommarhelg, konstaterar jag medan jag hör regnet utanför fönstret på midsommaraftons förmiddag. Glad och blöt midsommar till alla!