Vår tid är nu - felfinnare

Jag har kommit att titta på serien ”Vår tid är nu”, i SVT1 liksom två miljoner andra tittare gör varje vecka. Ibland blir det lite stereotypt men annars är serien kul, särskilt som den till stor del beskriver en tid som jag själv upplevt, men kanske har glömt mycket av. Ibland blir språket lite väl nysvenskt för att passa till tiden som beskrivs kan man tycka. ”Absolut!” var exempelvis inget självklart svar på 1960-talet, dit man har hunnit nu.

Rosenbad.
I gårdagens avsnitt 9 (av andra säsongen) ringer statsminister Erlander till Margareta ”Maggan” Nilsson, som nu har blivit borgarrådssekreterare i stadshuset och kallar henne till ”Rosenbad”; hon behövs i valkampanjen och TV-debatten inför valet den 15 september 1968. Men vid den här tiden satt inte statsministern i Rosenbad. Ferdinand Bobergs Bankpalats vid Norrström, Rosenbad, ritades för Nordiska Kreditbanken och var inflyttningsklart 1902. Det var först 1981 som det gjordes om till kansli för statsministern och andra delar av regeringskansliet. Fram till dess höll statsministern till i Kanslihuset i Gamla stan. Och omedelbart innan hon beger sig till Rosenbad visas bilder från Slussen med vänstertrafik. Men högertrafikomläggningen var ju redan 3 september 1967, ett helt år före riksdagsvalet 1968.

Vänstertrafik i Slussen inför valet 1968.
Socialdemokraterna låg uselt i opinionsundersökningarna med ”bara” 40-42 procent, vilket på den tiden ansågs mycket lågt. Riksdagsvalet blev ändå en succé för socialdemokraterna som fick egen majoritet med 50,1 procent, medan Vänsterpartiet kommunisterna gjorde ett katastrofval och bara fick 3,0 procent. Men det var knappast Margareta ”Maggan” Nilssons bidrag till valkampanjen som avgjorde.

Personer med Tjeckoslovakiens flagga, bredvid en brinnande sovjetisk stridsvagn i Prag.
Det var i stället Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien natten mellan 20 och 21 augusti 1968 för att störta Alexander Dubček och stoppa hans Pragvår med olika liberala reformer, bara några veckor före det svenska valet. Men dessa världshändelser, som var på allas läppar vid den här tiden, omnämndes inte med ett ord i ”Vår tid är nu”. Trots att det var detta som upptog de flesta svenskars intresse.

Ny grundlagsreform behövs

Stefan Löfven har varit statsminister i en minoritetsregering med S och MP sedan 2014. Den 9 september 2018 röstade väljarna fram den nya riksdagen. Även om valet innebar mindre förändringar för partierna förändrades inte förutsättningarna för att bilda regering. S+MP var fortfarande, med stöd av V, det största blocket i riksdagen, men hade fortfarande inte majoritet. Ändå röstade riksdagen bort Löfvenregeringen så fort den nya riksdagen samlades. Sedan valet har det nu gått mer än tio veckor. Kristersson, Löfven och Lööf har i tur och ordning försökt hitta en partikonstellation som skulle kunna få stöd av riksdagen, utan att lyckas.
Idag gav talmannen Löfven i uppdrag att föreslå en regering som man ska rösta om senast den 7 december. Då har det gått nästan tre månader sedan valet, och de flesta förefaller luta åt att Löfven kommer att misslyckas ännu en gång. Snart vidtar jul- och nyårshelgerna och försöken att bilda regering kan komma att fortsätta i januari och februari.

Talmannen Andreas Norlén har gett Stefan Löfven nytt uppdrag att försöka bilda regering.
Det finns två reflexioner som är lätta att dra. Den ena är att partiledarna verkar tävla i ett slags chicken race fram emot en sista omröstning, där man till sist, antingen tvingas vika för verkligheten och utgå från den faktiska partifördelningen i riksdagen, eller gå mot ett nyval som de flesta inte vill ha. Ett eventuellt nyval, som kanske skulle äga rum i maj samordnat med EU-valet, skulle troligen inte ändra förutsättningarna, så regeringsbildningen skulle då fortsätta med likartade förutsättningar även under nästa höst. Inga viktiga politiska beslut kan fattas under sådana förutsättningar.
Den andra reflexionen man kan göra är att vår grundlag, regeringsformen, som reglerar statsministeromröstningen, inte är så särskilt bra. Grundlagsförfattarna har aldrig kunnat föreställa sig att partierna skulle uppföra sig som de nu gör. Troligen trodde de aldrig att de fem riksdagspartierna skulle bli åtta eller att de två traditionella blocken skulle ersättas av tre, lika lite som de kunde föreställa sig att en riksdag med jämnt antal riksdagsmän skulle resultera i en lotteririksdag som faktisk blev fallet 1973-1976.
Det är dags för en ny förändring av regeringsformen, som gör det lättare att bilda ny regering. Det skulle kunna innebära att man röstar på samma sätt som man gör om budgeten, dvs röstar bort alternativ efter alternativ, tills bara två alternativ återstår. Därefter väljer man det förslag som får flest röster i riksdagen. Svårare än så behöver det inte vara. Martin Peterson, filosofiprofessor i Texas, har föreslagit just detta. Det borde i alla fall vara bättre än att till exempel lotta om vem som ska bli statsminister.

Hanne Kjöller borde pröva att göra det själv

Enligt Hanne Kjöller i DN finns det inom den svenska vänstern ”åtskilliga” som tycker att det är en mänsklig plikt att ”ta hand om sin egen skit”, och därför putsar sina fönster själv. Därigenom berövar de lågutbildade invandrare ett potentiellt jobb, som de skulle klara av trots låg utbildning och brister i svenska. Kjöller får inte ihop det med att samma svenska vänster ofta argumenterar för att Sverige ska ta emot fler flyktingar och underlätta anhöriginvandring.

Hanne Kjöller

Naturligtvis har hon rätt. Det finns helt säkert ”åtskilliga” som tycker precis så. Kanske är de till och med fler än tio eller hundra eller tiotusen, eller ännu fler. Säkert finns det också ”åtskilliga” inom den svenska högern som tycker precis likadant.
Den här typen av argumentering, som Kjöller gör, innebär att man klumpar ihop en grupp som antas eller anklagas för att ha vissa åsikter som inte går ihop är hopplös, meningslös och närmast omöjlig att bemöta. För hur kan man argumentera för eller mot att ”åtskilliga” har vissa oförenliga åsikter. Varje seriös debattör borde avhålla sig från att föra fram så meningslösa argument.
Om jag tittar tillbaka på mina egna föräldrar, som numera är borta, tillhörde de inte den svenska vänstern, de röstade på Högerpartiet, men jag tror nog att de i grunden också skulle ha tyckt att man borde ta hand om sin egen skit. Även om det hände att de anlitade fönsterputsare då och då. Förresten känner jag också många som idag nog tillhör den svenska vänstern, men som ändå anlitar både städhjälp och fönsterputsare. Med heltidsarbete agerar man ofta rationellt och inser att det är värt pengarna att till exempel anlita städhjälp och fönsterputsare. Men det betyder inte att ”vänsterfolk” borde få sina fönster tvättade av andra, som Kjöller anser.

Hanne Kjöller exemplifierar med en man hon känner som lever som ”antitjänstesektorn” lär. Han varken släpper städerskor, matbud eller hantverkare över tröskeln. Han bygger själv, gjuter grund och lägger tak, bygger köksbord, lagar kläder och klipper hår. Allt detta trots att han är läkare och att det vore bättre om han ägnade sin tid åt att vårda sjuka människor. Kanske hinner han det också.
Själv kan jag  ganska väl identifiera mig med denna man. Jag byggde min första vedbod åt familjen som 16-åring. Inredningen till den första lägenheten fixade jag till stor del själv. Jag har åtminstone delvis byggt ett eget sommarhus, lagt golv, dragit rör, lagt tak osv även om jag också anlitat hantverkare ibland. Jag har sytt och lagat kläder, byggt köksbord. Faktiskt också klippt hår. Alla tycker naturligtvis inte som jag.
Jag skiter faktiskt fullständigt i om Hanne Kjöller tycker att jag har gjort fel. Att göra något med de egna händerna är värt mycket mera än att anlita hantverkare. Det får gärna ta längre tid om än inte hur lång tid som helst. Att hon inte förstår detta är bara att beklaga. Och att hon gör detta till en fråga om vänster eller höger är bara pinsamt.

Enno Hallek på Konstakademien och på Söder

Förra veckan ställde konstnären Enno Hallek ut - Portable Sunset Forever - på Konstakademien i Stockholm. Vi lärde känna Enno Hallek på Kungsholmen  för nästan 50 år sedan då byalaget där bildades. Sedan vi flyttade till Södermalm har vi inte haft så mycket kontakt längre, men just i år har vi setts flera gånger. I somras deltog han i utställningen "Estland, Lettland, Litauen 100 år" på Körsbärsgården i Sundre på södra Gotland, där vi deltog i vernissaget. När vi förra veckan såg hans utställning på Konstakademien  träffades vi åter och han var full av energi och berättade om sin utställning och om om annat.

Enno Hallek och Eva Hernbäck på Konstakademien.
Om ni inte känner till Enno Hallek vill jag bara påminna om dekorationen av Stadions tunnelbanestation i regnbågens alla färger, som han har utfört tillsammans med Åke Pallarp, som jag för övrigt hade som assistent på KTH.

Stadions tunnelbanestation med utsmyckning av Enno Hallek och Åke Pallarp.
Enno kom som som 12-årig båtflykting från Estland till Sverige 1943. Han blev så småningom konstnär och på 1980-talet professor i måleri vid Mejan, alltså vid Konsthögskolan.

Enno Hallek, Svenskt landskap, 1969.
Enne berättar att han nyligen blivit intervjuad och då tagit upp sitt verk ”Alm makt åt folket” från 1971, året för almstriden.

Enno Hallek, Alm makt åt folket, 1971.

Enno Halleks portabla och vikbara landskap.
Enno målar med mycket färg och ofta är det regnbågens färger. Ennos konst är ofta portabla solnedgångar och bärbara landskap, ibland vändbara och flexibla. Ibland är det sågar eller andra verktyg.

Enno Halleks sågar.
Medan vi pratar om gamla minnen kommer Enno in på sin offentliga utsmyckning i Södra Stationsområdet som han gjorde 1989. Det är en triumfbåge invid Södermalmsallén, helt nära min bostad i Söder Torn och snett emot Bofills båge. Det handlar om hur det offentliga blir mer och mer privat.

Enno Halleks triumfbåge i Södra Stationsområdet vid Södermalmsallén, 1989.
Ennos triumfbåge är dekorerad med mosaik. Det som tidigare var avsett att vara offentligt kan numera bara betraktas utifrån, eftersom bostadsrättsföreningen har satt upp ett järnstaket med en stor grind mitt i triumfbågen.

Triumfbågen, detalj.

Triumfbågen, detalj.
”Jag skulle kunna begära att de tar bort den på grund av min upphovsrätt men har inte riktigt kommit mig för. ”, säger Enno. ”Plötsligt är det stängt med kodlås och grind – på något vis illustrerar verket nu en rörelse från folkfest till ett slutet samhälle”.
Läs gärna intervjun med Enno på nedanstående länk:

http://www.kunstkritikk.no/nyheter/man-kan-inte-komma-med-ett-pastaende-utan-att-lagga-till-en-fraga/

Nya bostadshus i Tjurbergsparken

Lokaltidningen Mitt i Södermalm skrev härom veckan om att närboende protesterar mot planerade nya bostadshus vid Tjurbergsparken nära Skanstull. Om ni inte visste var den parken ligger är det inte så konstigt. Den ligger i sluttningen mellan Internationella engelska gymnasiet och Blomsterfondens bostadshus vid Skanstull.

De aktuella planområdet vid Tjurbergsparken nära Skanstull.
Skolbyggnaden uppfördes 1931 som Katarina realskola efter ritningar av arkitekterna Paul Hedqvist och David Dahl och är ett av funktionalismens tidiga mästerverk.

Kartutsnitt med Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering.
Tjurbergsparken är glest besökt och närmast okänd för de flesta som inte bor i närheten, även om den ligger nära både Ringvägen och Götgatan.

Tjurbergsparken i flygbildsperspektiv.
Enligt Mitt i Södermalm vill bland annat Annelie Duveborg, Karin Löfgren, Karin Andréasson och Anna Englund stoppa det planerade bostadsbygget och bevara parken.
Enligt Stadsbyggnadskontorets förslag ska fyra bostadshus om 4-5 våningar med tillsamman 80 lägenheter i hyresrätt byggas intill skolgården vilket skulle ta en del av parken i anspråk.

Nya bostadshus i Tjurbergsparken invid Internationella engelska gymnasiet enligt Olov Lindgrens förslag.
De protesterande grannarna menar att man måste väga nyttan mot skadan när man bygger nytt, vilket ju är en helt naturlig utgångspunkt. De närboende som är med i motståndsgruppen ”Bevara Tjurbergsparken” menar att det är en riktigt dålig idé att bygga bostäder där.  ”Grundargumentet är att man inte ska bygga i parker. Vi behöver ha kvar de träd och grönytor som finns i dag,” säger Karin Löfgren. Förutom att ekologiska värden förloras, som att stora uppväxta parkträd huggs ner och parkyta försvinner, går man även miste om sociala och kulturhistoriska värden tycker gruppen. ”Det känns fruktansvärt att ens behöva argumentera om varför man behöver ha en park. Den är ju inte bara till för oss som bor här, utan för hela Södermalm”, säger Anna Englund.

Tjurbergsparken idag.
Men själv tror jag nog att det i första hand är de närboende som eventuellt besöker parken. Det fåtal gånger jag själv, som Söderbo, har besökt platsen, har jag inte sett en enda person där. Det framgår också av illustrationerna att en del av parken kommer att finnas kvar liksom en del större träd.
Så varför ska man bygga bostäder där? Till att börja med växer Stockholmsregionen snabbt. De senaste tio åren har befolkningen ökat med ca 36 000 invånare per år.

Årlig befolkningstillväxt i Stockholmsregionen (länet) 2000-2017.
Det krävs att det tillkommer bortåt 16-18 000 lägenheter varje år för att inte trångboddheten ska öka, men det har bara färdigställts omkring 10 000 nya lägenheter per år under de senaste tio åren. Vi har alltså ett mycket stort behov av nya bostäder. Och det är framförallt våra egna barn som behöver bostäder medan inflyttningen från övriga Sverige är relativt marginell.

Årligt bostadsbyggande, färdigställda lägenheter, i Stockholmsregionen (länet) 2000-2017.
Tjurbergsparken ligger mycket bra till i regionen och i innerstaden där kollektivtrafiken är bra. Avståndet till Skanstulls tunnelbanestation är bara omkring 300 meter. Man kan anta att de flesta  i de nya bostäderna kommer att gå, cykla eller åka kollektivt, och de kommer att ha nära till Ringens köpcentrum och till arbetsplatser och annan service. I samband med förändringen kommer skolgården, som nu mest är parkeringsplats, att rustas upp. Stadsmuseet är tveksamma till byggplanerna på grund av ingreppet i grönområdet och för att kulturhistoriska värden anses gå förlorade. Samråd tros ske till våren, då staden samlar in synpunkter från närboende och remissinstanser. Planerna kan klubbas tidigast 2020.
Själv tycker jag nog att vi borde kunna säga ja till de nya bostadshusen. Det finns fortfarande plats för fler söderbor och det finns fortfarande tillräckligt med parker kvar. Vi kan inte bara säga nej, bygg någon annanstans. Vi måste också kunna säga ja, bygg gärna här.

Talmannen kallar till nya samtal

Det har nu gått sju veckor efter valet utan att någon ny regering har tillträtt. Ulf Kristersson och Stefan Löfven har båda sonderat läget i två veckor vardera. Kristersson fick ge upp och allt tala för att det också gäller Löfven. Alla partiledare upprepar som ett mantra vad de har hävdat hela tiden. Allianspartierna vill ha en alliansregering under ledning av Kristersson men med stöd av socialdemokraterna, vilket Löfven naturligtvis har avvisat. M och KD verkar kunna tänka sig att regera med stöd av alliansen och Sverigedemokraterna, vilket avvisas av C och L.  De rödgröna vill regera med stöd av C och L, men under ledning av S. Om en tänkt regeringsbildare röstas ned av riksdagen fyra gånger blir det automatiskt nyval, men ingenting verkar kunna tvinga fram en omröstning, så regeringsförhandlingarna kan pågå resultatlösa i fyra år till nästa riksdagsval 2022. Inga kontroversiella beslut kan fattas under den tiden.

På måndag ska talmannen träffa Stefan Löfven igen.
År 1971 övergav Sverige systemet med tvåkammarriksdag och en kammare med 350 ledamöter infördes. Men lagstiftarna hade inte tänkt på att det kunde vara opraktiskt med jämnt antal riksdagsmän, trots att vi då hade två tydliga block. Redan 1973 inträffade det att vi fick två jämnstora block med 175 mandat vardera. Socialdemokraterna satt kvar. Läget gjorde att man enligt grundlagen var tvungen att vidta lottning vid de frågor där riksdagen inte kunde enas och i flera omröstningar vidtogs lottdragning. Generellt undvek dock partierna att låta lotten avgöra utan kompromissade hellre. Lottningar avgjorde endast en mycket liten del av ärendena. Under år 1974 genomfördes 31 lottningar och under våren 1975 totalt 42. Under riksmötet 1975/76 avgjorde lotten 79 av totalt 1 150 voteringar, det vill säga 6,9 procent. Av dessa 79 lottdragningar vann det socialistiska blocket 39 gånger och det borgerliga blocket 40 gånger.
Eftersom vi nu har tre block i riksdagen hjälper det inte längre att vi nu har udda antal riksdagsledamöter. Det finns inget block med majoritet. Ett nyval skulle kanske inte ändra på läget eftersom väljaropinionen tycks vara i stort sett oförändrad, men hotet om nyval kunde ändå sätta press på partierna. Nu saknas denna klara press, så tiden går.
De flesta partier anser nog att det behöver fattas en hel del politiska beslut om t ex budget, försvaret, sjukvården, utbildningen, polisen osv. Med erfarenheterna från lotteririksdagen skulle ju ändå de flesta av dessa beslut kunna fattas genom överenskommelser över blockgränserna. I så fall spelar det mindre roll om regeringen har parlamentarisk majoritet eller ej. En blocköverskridande minoritetsregering skulle tvingas förankra sina beslut, antingen på den borgerliga sidan eller bland de rödgröna. Den mest naturliga regeringen skulle då vara en regering med S, C och V. En sådan regering skulle inte få egen majoritet, bara 151 mandat, och skulle därför behöva söka stöd antingen bland V  eller M. Enbart stöd av KD eller MP skulle däremot inte räcka. Vem som skulle bli statsminister i en sådan regering är kanske mindre betydelsefullt.

Några tror att Annie Lööf blir nästa i tur att försöka bilda regering.

En sådan minoritetsregering skulle sannolikt vara den bästa lösningen för Sverige i dagens läge, men hur lång tid ska det behövas för att komma fram till detta?
På måndag går tiden ut för Stefan Löfven. Mötet mellan talmannen och Löfven kommer att ske klockan 09.45.

Nya styret i Stockholm

Säga vad man vill om Miljöpartiet. De tycks i alla fall vara skickliga förhandlare. Trots ett uruselt val, där man tappat en stor del av det stöd man tidigare haft, tycks man ändå lyckats klamra sig fast vid makten i Stockholms stad genom att byta block. Även i landstinget lyckas man med att få ingå i alliansstyret. I Stockholm får man dessutom behålla två borgarrådsposter, trots att underlaget knappast motiverar det.

Grattis Daniel Helldén (MP). Du har ditt på det torra fyra år till.
Miljöpartiet försvarar bytet av block med att man säger sig ha fått alliansen att gå med på ett antal av miljöpartiets förslag. Bland annat säger den nya majoriteten nej till Nobel center på Blasieholmen, som tidigare både M och C har stått bakom (men just nu har mark- och miljödomstolen redan stoppat planen, och ingen vet om den skulle kunnat genomföras). Det omdiskuterade huset som Apple vill bygga i Kungsträdgården kommer att stoppas (vilket jag tycker är bra), men det kommer antagligen att kosta en slant.
Miljöpartiet säger sig ha stoppat en Östlig förbindelse (Österleden hett den förr). Men vad det handlar om är ju att staden inte kommer att lägga några pengar på förbindelsen under mandatperioden, vilket knappast varit aktuellt i alla fall. Den ligger långt fram i tiden och det finns ännu inga pengar i de nationella planerna heller, så det är kanske inte så stor eftergift för Moderaterna. De kommer ju att fortsätta att driva leden på sikt, och just nu byggs ju ändå Förbifart Stockholm. Byggtiden är cirka tio år med trafikstart 2026, s det är gott om tid för den östliga förbindelsen. Men om t ex Nacka och Värmdö fortsätter att växa så snabbt som de gör nu kommer trycket att växa i framtiden och därmed växer kraven på en östlig förbindelse.
Men kravet på en Östlig förbindelse var ändå ett av Moderaternas viktigaste vallöften i Stockholm. ”Moderaternas löfte till Stockholmarna är därför okomplicerat och tydligt: Vi kommer inte att äventyra bygget av en Östlig förbindelse i eventuella samarbetsförhandlingar efter valet”, skrev tre M-toppar i en debattartikel i början av september. Och bara några veckor senare går de med på Miljöpartiets krav!
I uppgörelsen ingår en utredning om att gräva ned Centralbron – den sexfiliga trafikled som löper genom Gamla stan i Stockholm (Riddarholmskommittén rekommenderade detta redan 1996, för att bereda plats för det då aktuella ”Tredje spåret” i ytläge). En utredning, inget mer! Men om man överväger en tunnel för Centralbron är det uppenbart att en östlig förbindelse samtidigt skulle behöva övervägas. Idag är det ju Centralbron som utgör den östliga förbindelsen. Om den funktionen skulle övertas av en annan östligare väg, skulle kapaciteten på en centraltunnel kunna begränsas. Att inte göra detta vore att sticka huvudet i sanden. ”Alla vill gräva ner Centralbron. Alla tycker att det är en bra idé. Men senast 2009 kostnadsberäknades det till 25 miljarder kronor”, sade förra stadsbyggnadsrådet Roger Mogert, S.

Anna König Jerlmyr (M), som gärna bryter sina tidigare vallöften.
Miljöpartiet har dessutom fått igenom att Bromma flygplats ska läggas ned (vilket inte heller är aktuellt i närtid utan först efter 2038 då avtalet med Swedavia går ut). Den nya majoriteten säger vidare nej till att stå som värd för Vinter-OS, eftersom man inte vill lägga skattepengar på projektet (vilket inte heller har varit avsikten).
Miljöpartiet har vidare kommit överens med Alliansen i Stockholm om ”att införa miljözoner”, som Moderaterna tidigare inte velat ha. "Vi inrättar miljözoner på Hornsgatan och vi kommer också se över om vi ska inrätta miljözoner på enskilda gator med bevisligen dålig luftkvalitet, så att de smutsigaste bilarna försvinner”, har Daniel Helldén (MP), trafikborgarråd i Stockholm, sagt till Sveriges Radio. Men när det kommer till kritan tycks det bara handla om en enda miljözon på Hornsgatan. Lita på att Moderaterna kommer att stoppa ytterligare miljözoner, i alla fall till nästa val.
Man har också kommit överens om att fasa ut kolet i Värtan till 2022, begränsa tiden i förskolan för barn till föräldralediga och stoppa en planerad fotbollsplan i Fredhäll. Men Fredhällsplanen innebär som en konsekvens att nya bostäder stoppas på Stadshagens idrottsplats, och MP har också stoppat nya bostäder i Årstaskogen.
Sammantaget tycker jag att mycket av Miljöpartiets är till intet förpliktigande. Man lovar saker som bara kräver en utredning eller stoppar saker som ändå inte är aktuella just nu. Att stoppa nya bostadsprojekt är till men för alla med bostadsbehov, men en del miljöpartister är ju typiska nimbys, som lyckats stoppa vissa projekt, som egentligen borde genomföras.
Av nyhetsflödet att döma tycks miljöpartiet från början ha bestämt sig för att byta sida och inte ens förhandla med sossarna. Av allt att döma tycks den största drivkraften ha varit att klamra sig kvar vid borgarrådsstolarna. Vad man i sak har uppnått är tämligen magert. Och dessutom har man inte varit eniga. Missnöjda miljöpartister har redan börjat lämna partiet, på grund av samarbetet med Alliansen.