Maxxi – en alldeles märklig byggnad

Jag har tidigare på den här bloggen skrivit om Zaha Hadid, en av världens mest omtalade arkitekter. Hon är född i Bagdad i Irak, men lever och arbetar sedan länge i London. Flera av hennes byggnader är berömda, och hon har fått en massa priser. En av hennes senaste byggnader är National Museum of XXI Century Arts, MAXXI, i Rom från 2009. Zaha Hadid har fått dussintals internationella priser. Maxxi fick the Royal Institute of British Architect’s (RIBA) Stirling Prize för arkitektur förra året, som den bästa europeiska byggnaden ritad i Storbritannien. Enligt Guardian är Maxxi Hadids bästa verk hittills och ett mästerverk i paritet med Roms antika underverk. Det sätter ribban på världsrekordhöjd.

När jag nyligen kom till Rom passade jag förstås på att ta mig en titt på museet. Jag närmade mig byggnaden utan bestämd mening om huset. Av bilderna jag sett framgår att huset har stora slutna betongväggar mot nordost som kunde kännas dominerande i omgivningen. Huset har en spektakulär framsida, som dock skyms något av omgivande byggnader och kanske inte helt kommer till sin rätt, om man inte befinner sig på ett hustak eller i en helikopter. Men platsen för museet var bestämd, eftersom det är en tillbyggnad till en befintlig byggnad. Museet omges också av ett ganska trist stängsel, som ger ett fängelseliknande intryck, och gör att huset inte är särskilt väl integrerat i stadsväven.

Så länge jag befinner mig utanför museet är jag en aning reserverad. Men när jag går in och tar mig igenom huset ersätts tveksamheten av en alltmer hissnade känsla av magi. Byggnaden innehåller olika trappor och ramper som korsar varandra på ett komplicerat sätt. Man rör sig genom byggnadens vindlande ramper och gallerier på ett så suggestivt sätt att det blir omöjligt att inte älska byggnaden. Den känns helt enkelt annorlunda än alla byggnader jag tidigare sett. Känslan av att man just nu befinner sig i en helt enastående skapelse växer mer och mer, och till slut är man helt övertygad om att denna byggnad är helt unik. Själva museet har två delar, en för konst och en för arkitektur.  Dessutom finns det ett auditorium, ett bibliotek, bokhandel, cafeteria, gallerier för tillfälliga utställningar mm.  Problemet är väl bara att byggnaden i sig är så märklig och enastående att den något förtar intrycket av den konst och den arkitektur som ställs ut. Men om byggnaden lockar besökarna att också titta på konsten är det väl ändå OK.

Jag kan bara gratulera Romborna till att ha fått en sådan byggnad, en byggnad dit arkitekturälskare från alla länder kommer att vallfärda i åratal. Jag upprepar vad jag sagt tidigare: När får vi en byggnad av Zaha Hadid i Stockholm?