I dag meddelades att den världsberömda arkitekten Zaha Hadid är död. Hon blev 65 år.
Zaha Hadid.
För knappt två veckor sedan dog en annan berömd arkitekt, Léonie Geisendorf, mest känd för S:t Görans gymnasium 1961. Geisendorf blev 101 år.
Léonie Geisendorf
En gång hade jag Léonie Geisendorf till bordet på Stockholms byggnadsförening. Det var en minnesrik kväll. En annan gång var jag teknisk expert vid en arkitekttävling där Zaha Hadid deltog, men inte vann.
Zaha Hadid var kanske världens främsta kvinnliga arkitekt, en kvinnlig stjärna i den monumentalt mansdominerade arkitektvärlden. Kanske till och med den mest inflytelserika arkitekten. Hon föddes i Bagdad, Irak, den 31 oktober 1950, var brittisk medborgare och levde sedan länge i London. Hon flyttade till London 1972 för att utbilda sig till arkitekt. Efter examen blev Hadid partner i Office for Metropolitan Architecture (OMA) och kom därmed att arbeta tillsammans med sin lärare Rem Koolhaas. 1979 startade hon sitt London baserade arkitektkontor, Zaha Hadid Architects, nu ett av Englands största med över 250 anställda. År 2004 fick Zaha Hadid som första kvinna motta Pritzker Architecture Prize, arkitekturens motsvarighet till Nobelpriset. År 2008 rankades hon på 69:e plats på Forbes lista över världens 100 mest inflytelserika kvinnor. En av hennes senaste byggnader är National Museum of XXI Century Arts, MAXXI, i Rom från 2009. En byggnad som jag tycker är andlöst bedövande och hennes bästa verk.
Maxxi – en alldeles märklig byggnad
Maxxi fick the Royal Institute of British Architect’s (RIBA) Stirling Prize för arkitektur.
Dongdaemun Design Plaza, Seoul.
Ett annat av Hadids verk är Dongdaemun Design Plaza i Seoul från 2014 med en futuristisk design med böjda former, stora utställningslokaler, butiker och även inrymmer ruiner av en gammal fästning.
Geisendorfs S:t Görans gymnasium på Kungsholmen från 1960.
Léonie Geisendorf föddes 1914 i Warszawa och dog i Paris, men bodde i Sverige större delen av sitt yrkesliv. Under studietiden praktiserade hon hos Le Corbusier i Paris, som blev hennes inspiratör och läromästare. År 1938 kom hon till Sverige och arbetade hos Sven Ivar Lind, Kooperativa förbundets arkitektkontor och Paul Hedqvist.
Corso av EGT-gruppen.
År 1965 deltog hon tillsammans med Ralph Erskine och Anders Tengbom i en arkitekttävling för området söder om Sergels torg med det så kallade EGT-förslaget som innebar en bred gågata från Sergels torg till Gustav Adolfs torg - en Corso, som var namnet på förslaget, av många ansett som det bästa, bättre än segrande Peter Celsings förslag.
Två kvinnliga arkitekter vi inte kommer att glömma har gått ur tiden.
Uppdatering 13 april
Ytterligare ett exempel på Zaha Hadids arkitektur är från Berlin, ett infillprojekt från IBA 1987.
Byggnaden är i 3 och 8 våningar. Från baksidan ser det ut så här.
Och från en sidogata ser det ut så här,
Det är ett tidigt projekt och kanske inte så spektakulärt som hennes senare byggnader ofta är.
För knappt två veckor sedan dog en annan berömd arkitekt, Léonie Geisendorf, mest känd för S:t Görans gymnasium 1961. Geisendorf blev 101 år.
En gång hade jag Léonie Geisendorf till bordet på Stockholms byggnadsförening. Det var en minnesrik kväll. En annan gång var jag teknisk expert vid en arkitekttävling där Zaha Hadid deltog, men inte vann.
Zaha Hadid var kanske världens främsta kvinnliga arkitekt, en kvinnlig stjärna i den monumentalt mansdominerade arkitektvärlden. Kanske till och med den mest inflytelserika arkitekten. Hon föddes i Bagdad, Irak, den 31 oktober 1950, var brittisk medborgare och levde sedan länge i London. Hon flyttade till London 1972 för att utbilda sig till arkitekt. Efter examen blev Hadid partner i Office for Metropolitan Architecture (OMA) och kom därmed att arbeta tillsammans med sin lärare Rem Koolhaas. 1979 startade hon sitt London baserade arkitektkontor, Zaha Hadid Architects, nu ett av Englands största med över 250 anställda. År 2004 fick Zaha Hadid som första kvinna motta Pritzker Architecture Prize, arkitekturens motsvarighet till Nobelpriset. År 2008 rankades hon på 69:e plats på Forbes lista över världens 100 mest inflytelserika kvinnor. En av hennes senaste byggnader är National Museum of XXI Century Arts, MAXXI, i Rom från 2009. En byggnad som jag tycker är andlöst bedövande och hennes bästa verk.
Maxxi fick the Royal Institute of British Architect’s (RIBA) Stirling Prize för arkitektur.
Ett annat av Hadids verk är Dongdaemun Design Plaza i Seoul från 2014 med en futuristisk design med böjda former, stora utställningslokaler, butiker och även inrymmer ruiner av en gammal fästning.
Léonie Geisendorf föddes 1914 i Warszawa och dog i Paris, men bodde i Sverige större delen av sitt yrkesliv. Under studietiden praktiserade hon hos Le Corbusier i Paris, som blev hennes inspiratör och läromästare. År 1938 kom hon till Sverige och arbetade hos Sven Ivar Lind, Kooperativa förbundets arkitektkontor och Paul Hedqvist.
År 1965 deltog hon tillsammans med Ralph Erskine och Anders Tengbom i en arkitekttävling för området söder om Sergels torg med det så kallade EGT-förslaget som innebar en bred gågata från Sergels torg till Gustav Adolfs torg - en Corso, som var namnet på förslaget, av många ansett som det bästa, bättre än segrande Peter Celsings förslag.
Två kvinnliga arkitekter vi inte kommer att glömma har gått ur tiden.
Uppdatering 13 april
Ytterligare ett exempel på Zaha Hadids arkitektur är från Berlin, ett infillprojekt från IBA 1987.
Zaha Hadid ritade verkligen spektakulära byggnader, som jag verkligen tycker ofta har stora estetiska kvaliteter, men hon är tyvärr också ett väldigt bra exempel på en arkitekt som verkar varit nästan helt ointresserad av omgivningen och stadslivet kring hennes byggnader.
SvaraRaderaJag har daterat upp inlägget ovan med ett exempel från IBA i Berlin 1987 för att visa att det även finns byggnader som hon har gjort som fungerar väl i stadsväven. Och jag tycker nog att även Maxxi fungerar bra, där det ligger i ett i övrigt normalt stadskvarter i norra delen av Rom. Men t ex Dongdaemun Design Plaza i Seoul är ju nästan ett stadsområde i sig. Men frågan är väl ungefär lika relevant som att fråga sig hur stadslivet fungerar kring Eiffeltornet.
Radera