Under flera år har man varnat för att den växande användningen av plast i samhället också leder till en ökande halt av mikroplast i havet, och i fisken som lever där. SVT larmade t ex i februari 2015 med ”Plastutsläpp i havet ökar dramatiskt: Vi måste ändra vanor”. SVT refererade forskare som tror att mängden kan komma att tiofaldigas till år 2025 om inget ändras. 2012 producerades 288 miljoner ton plast, en ökning med 620 procent sedan 1975. Problemet sägs ligga i dålig avfallshantering, speciellt i utvecklingsländer. I länder med snabb ekonomisk tillväxt ökar mängden sopor medan ländernas avfallshantering har svårt att hänga med, vilket medför ännu mer plast i haven, enligt Kerstin Magnusson, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet. Vi måste därför enligt Kerstin Magnusson ta ansvar för vår konsumtion, speciellt när det gäller sådant som plastpåsar och förpackningsplast.
Plastpåsar är roten till allt ont.
Även Naturskyddsföreningen varnar för plastanvändningen. Enligt SNF fylls våra hav av plast. En stor del av den plast som hamnar i havet är enligt SNF engångsförpackningar och plastpåsar. Om det fortsätter som idag kan haven innehålla mer plast än fisk i framtiden, i alla fall enligt SNF. Men Naturvårdsverket har faktiskt undersök källorna till mikroplast, och det är inte alls frågan om engångsförpackningar och plastpåsar. Svenska miljöinstitutet, IVL, har på Naturvårdsverkets uppdrag kartlagt källor till och spridningsvägar av mikroplaster i en kartläggning från 2016-2017. Undersökningen visar att den största källan utgörs av trafiken genom väg- och däckslitage som uppskattas till 8 900 ton per år.
Däckslitage är roten till allt ont.
Därefter kommer granulat från konstgräsplaner med cirka 1 640–2 460 ton per år. Andra källor är slitage från båtskrov som uppskattas till cirka 160–740 ton per år, tvätt av kläder (syntetfibrer) från tvätt cirka 8–950 ton per år och industriell produktion och hantering av primärplast cirka 310–530 ton per år.
Konstgräsplaner är roten till allt ont.
Utsläpp från konstgräsplaner och tvätt av textilier av syntetfibrer har beräknats till 1 640–2 460 respektive 8–950 ton per år.
Tvätt av kläder är roten till allt ont.
Utsläpp till följd av målning av byggnader beräknas till 130–250 ton per år. Mängden mikroplast som skapas genom att plastskräp bryts ned, till exempel plastpåsar och platsemballage, har inte gått att beräkna. Så varför säger då SNF att dessa utgör ”en stor del”? Det vet vi inte och det är kanske inte alls så.
Enligt en artikel i SvD har förbrukningen av plast under 50 år ökat 20 gånger. Mycket hamnar i haven. ”Det kan ta flera hundra år för plast att brytas ner. Därför är en av de viktigaste åtgärderna vi kan vidta att minska användningen”, säger Marie Löf vid Östersjöcentrum enligt SvD. Mellan 1964 och 2014 ökade tillverkningen av ny plast från15 till 311 miljoner ton per år. År 2050 förutspås 99 procent av alla sjöfågelarter ha plast i magen, enligt SvD.
Men trots alla domedagsprofetior har koncentrationen av mikroplast i Östersjön inte ökat på 30 år enligt en ny studie utan varit konstant! Enligt studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science of the Total Environment, är koncentrationen av mikroplast i både fiskar och vatten på samma nivå som 1987, trots att produktionen av plast är mycket högre idag än någonsin tidigare. Forskarna hade förväntat sig att hitta högre halter med mikroplast i de nyare proverna. Så vart har plasten tagit vägen? Sjunker den till botten? Finns det organismer som kan bryta ner den eller förs den bort av strömmarna? Ingen vet, men det är faktiskt inte värre än för 30 år sen. Det överraskande är att mängden plast i fisk har varit helt konstant under de senaste 30 åren, säger Torkel Gissel Nielsen, professor vid institutet för akvatiska resurser vid Danmarks tekniska universitet. ”Det kan finnas flera förklaringar, den som ligger närmast till hands är att en del av plasten sjunker ner till botten”, säger Torkel Gissel Nielsen. ”En annan förklaring kan vara att havsströmmar fört ut mikroplasten ur Östersjön och en tredje faktor skulle kunna vara att bakterier bryter ner plasten.”
Så summan av kardemumman är att vi inte vet hur farligt det är med plast. Speciellt inte med plastpåsar.
Därefter kommer granulat från konstgräsplaner med cirka 1 640–2 460 ton per år. Andra källor är slitage från båtskrov som uppskattas till cirka 160–740 ton per år, tvätt av kläder (syntetfibrer) från tvätt cirka 8–950 ton per år och industriell produktion och hantering av primärplast cirka 310–530 ton per år.
Utsläpp från konstgräsplaner och tvätt av textilier av syntetfibrer har beräknats till 1 640–2 460 respektive 8–950 ton per år.
Utsläpp till följd av målning av byggnader beräknas till 130–250 ton per år. Mängden mikroplast som skapas genom att plastskräp bryts ned, till exempel plastpåsar och platsemballage, har inte gått att beräkna. Så varför säger då SNF att dessa utgör ”en stor del”? Det vet vi inte och det är kanske inte alls så.
Enligt en artikel i SvD har förbrukningen av plast under 50 år ökat 20 gånger. Mycket hamnar i haven. ”Det kan ta flera hundra år för plast att brytas ner. Därför är en av de viktigaste åtgärderna vi kan vidta att minska användningen”, säger Marie Löf vid Östersjöcentrum enligt SvD. Mellan 1964 och 2014 ökade tillverkningen av ny plast från15 till 311 miljoner ton per år. År 2050 förutspås 99 procent av alla sjöfågelarter ha plast i magen, enligt SvD.
Men trots alla domedagsprofetior har koncentrationen av mikroplast i Östersjön inte ökat på 30 år enligt en ny studie utan varit konstant! Enligt studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science of the Total Environment, är koncentrationen av mikroplast i både fiskar och vatten på samma nivå som 1987, trots att produktionen av plast är mycket högre idag än någonsin tidigare. Forskarna hade förväntat sig att hitta högre halter med mikroplast i de nyare proverna. Så vart har plasten tagit vägen? Sjunker den till botten? Finns det organismer som kan bryta ner den eller förs den bort av strömmarna? Ingen vet, men det är faktiskt inte värre än för 30 år sen. Det överraskande är att mängden plast i fisk har varit helt konstant under de senaste 30 åren, säger Torkel Gissel Nielsen, professor vid institutet för akvatiska resurser vid Danmarks tekniska universitet. ”Det kan finnas flera förklaringar, den som ligger närmast till hands är att en del av plasten sjunker ner till botten”, säger Torkel Gissel Nielsen. ”En annan förklaring kan vara att havsströmmar fört ut mikroplasten ur Östersjön och en tredje faktor skulle kunna vara att bakterier bryter ner plasten.”
Så summan av kardemumman är att vi inte vet hur farligt det är med plast. Speciellt inte med plastpåsar.
Bra där Göran, att du kollar upp vad som sägs. Plast, liksom mycket annat är i sig inte stora problem utan det är ju hur vi hanterar det och återvinner/tar hand om det. Där finns förvisso mycket att förbättra, men domedagsprofetior har vi haft nog av! Dahs att börja använda förnuftet igen och ta reda på fakta. Bra jobbat, Göran!
SvaraRadera