Irene Svenonius (M) i DN häromdagen: ”Jag och mina kollegor i majoriteten känner ett mycket stort ansvar för alla Region Stockholms verksamheter, för att länets invånare ska ha en god och tillgänglig vård.”
Irene Svenonius.
Men så här ser det ut på Södermalm. Min fru kände smärtor i buk och tarmar. Värken började på lördag kväll medan vi var på middag hos vänner. På söndag eftermiddag ringde hon sjukvårdsupplysningen och fick rådet att uppsöka Rosenlunds Närakut. Vi kom till Närakuten kl 16.30 och togs väl om hand av vänliga sköterskor, som snart tog nödvändiga prover och därefter fick vi vänta på läkare. Strax efter kl 19 fick hon träffa en läkare, som gjorde en preliminär bedömning av hennes sjukdomstillstånd. Men för att vara på säkra sidan ville hon också remittera henne till röntgen på Södersjukhusets akutmottagning, som bara ligger på några minuters avstånd från Rosenlund.
På SÖS Akut, dit vi anlände kl 19.30 togs hon strax om hand av underbara sköterskor, som tog nya prover inklusive EKG, som Närakuten hade tagit ett par timmar tidigare, och med samma resultat.
Därefter får vi vänta på en läkare som skulle ta ställning till röntgen, som ju var den egentliga avsikten med besöket. Vi fick vänta timme efter timme. Min hustru vilade på en brits och jag satt på en stol eller vankade fram och tillbaka i korridoren mellan patienternas britsar. Kl 4 på morgonen, efter mer än 8 timmars väntan mitt i natten, fick hon äntligen träffa en läkare på SÖS, som sa till om ytterligare prover. Men Närakuten kan inte beställa röntgen, utan SÖS måste själv göra en egen bedömning från grunden. ”Vad ska vi då med Närakuten till”, undrade jag. Ja, det kan man fråga sig, sade SÖS läkare.
Men provsvaren dröjde. När de kom skulle läkaren granska dem så fort som möjligt. Men det dröjde till kvart över 5 på morgonen. Då kom han också fram till att en röntgen skulle beställas, samma slutsats som Rosenlunds Närakut gjorde nästan 13 timmar tidigare. Så nu var det bara röntgen vi väntade på, precis som vi hade gjort under ett halvt dygn.
Men vid 7-tiden byter personalen skift, och då görs inga röntgenundersökningar. Det görs först strax efter klockan 8 på morgonen. Det går snabbt, tar bara 10 minuter. Sedan ska vi bara vänta på att den nya läkaren kan sätta sig in i min hustrus diagnos och bedöma resultatet av röntgen. Det sker strax efter klockan 11 på förmiddagen. Då fick vi äntligen träffa en ung och engagerad läkare som studerat provresultat och röntgenbilder och kan ge en slutlig diagnos. Klockan 11.45 fick vi äntligen lämna SÖS efter mer än 16 timmar och efter mer än 19 timmars sammanlagd vistelse på dessa två akutmottagningar. Det är ju nästan ett dygn. Min fru kunde slumra till under kortare stunder, men jag hade inte sovit en blund på mer än ett dygn.
När vi lämnade Södersjukhuset kunde vi i media läsa att landstinget ska säga upp 100 läkare och sköterskor på Södersjukhuset. Uppenbarligen anser man att man har för mycket personal. En annan patient och dessutom läkare beskriver SÖS Akut som en krigszon i ett inlägg på DN Åsikt.
Men så här ser det ut på Södermalm. Min fru kände smärtor i buk och tarmar. Värken började på lördag kväll medan vi var på middag hos vänner. På söndag eftermiddag ringde hon sjukvårdsupplysningen och fick rådet att uppsöka Rosenlunds Närakut. Vi kom till Närakuten kl 16.30 och togs väl om hand av vänliga sköterskor, som snart tog nödvändiga prover och därefter fick vi vänta på läkare. Strax efter kl 19 fick hon träffa en läkare, som gjorde en preliminär bedömning av hennes sjukdomstillstånd. Men för att vara på säkra sidan ville hon också remittera henne till röntgen på Södersjukhusets akutmottagning, som bara ligger på några minuters avstånd från Rosenlund.
På SÖS Akut, dit vi anlände kl 19.30 togs hon strax om hand av underbara sköterskor, som tog nya prover inklusive EKG, som Närakuten hade tagit ett par timmar tidigare, och med samma resultat.
Därefter får vi vänta på en läkare som skulle ta ställning till röntgen, som ju var den egentliga avsikten med besöket. Vi fick vänta timme efter timme. Min hustru vilade på en brits och jag satt på en stol eller vankade fram och tillbaka i korridoren mellan patienternas britsar. Kl 4 på morgonen, efter mer än 8 timmars väntan mitt i natten, fick hon äntligen träffa en läkare på SÖS, som sa till om ytterligare prover. Men Närakuten kan inte beställa röntgen, utan SÖS måste själv göra en egen bedömning från grunden. ”Vad ska vi då med Närakuten till”, undrade jag. Ja, det kan man fråga sig, sade SÖS läkare.
Men vid 7-tiden byter personalen skift, och då görs inga röntgenundersökningar. Det görs först strax efter klockan 8 på morgonen. Det går snabbt, tar bara 10 minuter. Sedan ska vi bara vänta på att den nya läkaren kan sätta sig in i min hustrus diagnos och bedöma resultatet av röntgen. Det sker strax efter klockan 11 på förmiddagen. Då fick vi äntligen träffa en ung och engagerad läkare som studerat provresultat och röntgenbilder och kan ge en slutlig diagnos. Klockan 11.45 fick vi äntligen lämna SÖS efter mer än 16 timmar och efter mer än 19 timmars sammanlagd vistelse på dessa två akutmottagningar. Det är ju nästan ett dygn. Min fru kunde slumra till under kortare stunder, men jag hade inte sovit en blund på mer än ett dygn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar