Den 9 maj skrev Kajsa Ekis Ekman i DN: ”Efter ett halvårs frånvaro återkom i söndags demokratin till Grekland”. Hon menar att det är en seger för demokratin att de två partier som styrt Grekland i decennier har röstats bort från makten. Ekman oroar sig för att demokratin under ett halvår har åsidosatts medan bankerna och Bryssel i praktiken har tagit över styret. Hon bortser då från att det nu saknas en majoritet som alls kan styra landet. Det omöjliga valresultatet har lett till att dels en opolitisk regeringschef har utsetts, dels nyval kommer att ske i juni. Hur detta i någon rimlig bemärkelse kan innebära att demokratin har återkommit till Grekland är obegripligt.
Kajsa Ekis Ekman
Vad som har orsakat krisen är att de partier som i god demokratisk ordning har röstats fram i Grekland under decennier, enligt flertalet bedömare, har låtit det grekiska folket leva över sina tillgångar, bland annat genom att inte betala sina skatter, medan skuldberget har ökat. Det tycks nu finnas en politisk majoritet i Grekland som inte vill att landet ska betala sina skulder, utan att genomförda lönesänkningar och andra besparingar ska återställas samtidigt som man inte vill lämna euron. Man vill alltså fortsätta den politik som de två ledande partierna fört och som har lett fram till den ekonomiska krisen.
Euron är en delorsak till krisen. Om Grekland hade haft kvar sin egen valuta, drachman, skulle den ha sjunkit i värde och grekerna skulle ha blivit allt fattigare i alla fall. Men majoriteten vill inte lämna euron.
Enligt Ekis Ekman är det de konservativa och socialdemokraterna som i årtionden har tagit lån och förskingrat pengar, inte folket som nu tvingas betala. Vanliga människor ska inte behöva betala lånen enligt Ekis Ekman, eftersom korrupta politiker har skänkt pengarna till rika kapitalister, säger hon i Radions P1. Det är lättvindigt resonerat. Det är det grekiska folket som i demokratisk ordning har röstat fram dessa partier. Det är först när notan ska betalas som grekerna tröttnar på dem, men det är så dags.
Det är ett problem för demokratin att folk röstar fram en omöjlig politik. Om Grekland inte vill acceptera lånevillkoren från EU, är det fritt fram att lämna euron och EU-samarbetet, men det vill inte majoriteten göra. Men vem ska betala? Om grekerna har röstat fram oansvariga politiker får de rimligen också ta konsekvenserna av detta.
Vad som har orsakat krisen är att de partier som i god demokratisk ordning har röstats fram i Grekland under decennier, enligt flertalet bedömare, har låtit det grekiska folket leva över sina tillgångar, bland annat genom att inte betala sina skatter, medan skuldberget har ökat. Det tycks nu finnas en politisk majoritet i Grekland som inte vill att landet ska betala sina skulder, utan att genomförda lönesänkningar och andra besparingar ska återställas samtidigt som man inte vill lämna euron. Man vill alltså fortsätta den politik som de två ledande partierna fört och som har lett fram till den ekonomiska krisen.
Euron är en delorsak till krisen. Om Grekland hade haft kvar sin egen valuta, drachman, skulle den ha sjunkit i värde och grekerna skulle ha blivit allt fattigare i alla fall. Men majoriteten vill inte lämna euron.
Enligt Ekis Ekman är det de konservativa och socialdemokraterna som i årtionden har tagit lån och förskingrat pengar, inte folket som nu tvingas betala. Vanliga människor ska inte behöva betala lånen enligt Ekis Ekman, eftersom korrupta politiker har skänkt pengarna till rika kapitalister, säger hon i Radions P1. Det är lättvindigt resonerat. Det är det grekiska folket som i demokratisk ordning har röstat fram dessa partier. Det är först när notan ska betalas som grekerna tröttnar på dem, men det är så dags.
Det är ett problem för demokratin att folk röstar fram en omöjlig politik. Om Grekland inte vill acceptera lånevillkoren från EU, är det fritt fram att lämna euron och EU-samarbetet, men det vill inte majoriteten göra. Men vem ska betala? Om grekerna har röstat fram oansvariga politiker får de rimligen också ta konsekvenserna av detta.
Så enkelt är det nog inte, tyvärr. Rent principiellt har folket förstås ansvar för den politik de röstar igenom, även om jag undrar hur vi svenskar skulle klara av att stå emot de manipulationer som politiker och skrupelfria finansinstitut utsatt grekerna för. Det var ytterst få människor som hade insyn i skumraskaffärerna kring den grekiska euroanslutningen, och att säga att grekerna får skylla sig själva för att de inte genomskådade bluffen är lite väl magstarkt enligt min uppfattning.
SvaraRaderaMen bortsett från det är trojkans villkor för fortsatta lån till Grekland helt orimliga. Genom att på tre år sparka 150 000 offentliganställda när arbetslösheten redan är 22%, och samtidigt sänka minimilönen till 5400 kronor när levnadskostnaderna är i nivå med Sveriges, hoppas man kunna få fart på hjulen i Grekland. Lycka till med det! Det lär snarare bli upplopp, undantagstillstånd, massemigration och risk för militärkupp. Oavsett det grekiska folkets skuld i eländet är en sådan utveckling inte bra för Europa. Det bästa ur ett såväl mänskligt som ett ekonomiskt perspektiv är ett stabilt Grekland, och det kommer vi inte att få genom att störta miljontals greker i misär.
Däremot håller jag med om att fortsatta nödlån till Grekland måste villkoras. Landet tyngs av en förlamande korruption, och att låta europeiska skattepengar (för det handlar det om i slutänden) fortsätta göda den är vansinne. Krav på en omfattande korruptionsbekämpning borde inte vara så svårsmälta för grekerna, och effekterna skulle vara positiva både för grekisk ekonomi och EU:s handel med Grekland. Det är där man borde sätta in stöten, inte mot fattiga greker.
//Pelle
Min fråga kvarstår alltså: Vem ska betala? Om inte de fattiga grekerna, kanske de europeiska skattebetalarna? Enligt uppgift har grekiska rika tillgodohavanden i utländska banker som vida överstiger skuldberget. Men de vill ju inte betala.
SvaraRaderaDet grundläggande problemet är naturligtvis att man inte riktigt effektiviserat ekonomin i Grekland. När man ska strypa efterfrågesidan av ekonomin för att klara krisen lär den förvärras. Felet är alltså inte att det finns för mycket pengar att handla med utan att der produceras för lite på utbudssidan. Men här tycks problemet vara att euron inte fungerat som det var tänkt, dvs det tycks inte i praktiken bli något av en harmonisering av olikheterna sådan att ett översökott i ett land kan utjämnas av ett underskott i ett annat. Tyska överskott utjämnar inte grekiska underskott: vi har inte fått se ett företagande som sprids dit det behövs. Därför är det kanske nödvändigt att Grekland får en egen valuta. Om praktiken säger att de inte kan köra ett eget race och ändå inte få del av överskott i andra länder lär de tvingas orientera sig annorlunda, kanske mot Turkiet och länder som har en ekonomi som inte tydligt är starkare än den grekiska.
SvaraRaderaTack för ordet och för intressanta funderingar som du har i olika ämnen på din blogg!