Häromdagen refererade DN Folksams nya och skrämmande
statistik över cykelolyckorna. Nästan hälften av dem som skadas allvarligt i trafikolyckor
och av dem som får bestående men är cyklister. I bara 20 procent av
cykelolyckorna är bilar inblandade. Den helt dominerande delen är singelolyckor
eller olyckor med andra tvåhjulingar eller fotgängare.
I en ledare dagen därpå drar DN den märkliga slutsatsen: ”att
cykla är mera sunt än osunt för individen, omgivningen och klimatet”. Det är en slutsats som baseras mer på ideologisk övertygelse
än fakta. Min första invändning är - jämfört med vad? Jag utgår från att DN har
underförstått att alternativet är biltrafik, men det finns också
kollektivtrafik och gångtrafik att jämföra med. Att jag inte anser att
koldioxidutsläppens betydelse för klimatet är övertygande bevisade framgår nog
av andra inlägg på denna blogg, så det lämnar jag därhän. Att cykeltrafik
skulle vara mindre störande för omgivningen än till exempel kollektivtrafik
eller fotgängartrafik ifrågasätter jag starkt. För dem som inte är övertygade
rekommenderar jag en promenad i Götgatsbacken på Söder. Den fotgängare som inte
påverkas negativt av den omfattande cykeltrafiken i hög fart där är troligen
helt blind och döv. Konflikter mellan trafikslagen inträffar i stort sett hela tiden,
bland annat dokumenterat av Södermalmsnytt.
Den viktigaste invändningen gäller dock individperspektivet.
Cyklisterna orsakar sig själva så extremt många olyckor att frågan knappast
kan negligeras. Men jämförelsen med dem som skadas vid bilolyckor kan inte
göras utan att ta hänsyn till trafikarbetet, det vill säga både hur många som
cyklar och hur långt de cyklar. Mätt i antal resor svarar cykeln för cirka 11
procent av de markbundna transporterna i Sverige. Men cykelresor är korta
varför de endast utgör någon procent av det totala persontransportarbetet i
Sverige. Det betyder att det inte bara är något farligare att cykla än att åka bil.
Innebörden är att det är kanske hundra gånger farligare att cykla! Ska samhället verkligen verka för så farliga aktiviteter som att cykla?
Det finns ett bra alternativ till cykeln som också ger motion och det är att gå. Då menar jag att man kan gå sträckor upp till 4 km
inom 45 minuter och därmed uträtta en betydande del av alla ärenden. För längre sträckor än så finns kollektivtrafik som komplement. Att gå är betydligt mindre riskabelt jämfört med att cykla. Läs mer om detta
här.
Jag slutade själv att cykla i Stockholm för 25 år sedan för
att i stället promenera mera.
Orsaken var främst den stress som cyklandet innebar med krav på ständig
uppmärksamhet på trafiken. Även om det finns cykelbanor krävs uppmärksamhet på andra cyklister och fotgängare. Att promenera är helt överlägset för hjärnan.
Tankarna tillåts glida iväg fritt och bearbeta stundens problem eller bara
reflektera över Stockholms skönhet.
Att gå är bra för själen. I dagens SvD
redovisas dessutom forskning som visar att vardagsmotionen är minst lika viktig
för hälsan som det intensiva träningspasset.
Detta är ingen argumentation mot till exempel behovet av
fler cykelbanor. Men jag tycker att argumenten för detta ska vara sakliga och
inte ideologiska.
Under min tid som anställd cyklade jag till jobbet från bostaden i Birkastan till jobbet på Kungsholmen. Ingen jättesträcka alltså. Men jag minns så väl hur det brukade kännas när vintern kom och jag förståndigt ställde undan cykeln och gick till jobbet i stället: jag fick tillbaka mina tankar. Det är precis som du skriver: att cykla i innerstan kräver 100% uppmärksamhet på trafik och hur man själv rör sig i den, går man kan man ägna sig åt eget tänkande - "överlägset för hjärnan" som du skriver.
SvaraRaderaVad gäller olyckor råkade jag två gånger ut för att folk öppnade bildörren åt mitt håll så jag körde in i den. Dock utan allvarliga skador, men riktigt omskakande var det. Ett par otäcka incidenter med bussar var det också. Det var innan det blev cykelbana på St Eriksbron. Jag brukade tänka att jag fick all spänning jag behövde i livet bara över att cykla över den bron.
I dag jobbar jag inte på Kungsholmen längre utan hemifrån. Cyklar gör jag gärna för motionens och det rena nöjets skull. Men då inte på trafikerade gator utan på cykelbanor ut från stan - till Djurgården, Stora Skuggan och sånt. Oj, nu blir jag riktigt sugen på det. Ska ta och göra i ordning cykeln efter vintervilan.