Palmemordet uppklarat?

Jag minns fortfarande hur jag vid sjutiden på morgonen på radio hörde nyheten om Palmemordet för 30 år sedan. Sedan har jag följt historien i nyhetsmedia och böcker, men med avtagande intresse. PKK-spåret trodde jag aldrig på, inte heller 33-åringen, eller Ustasjaspåret, men Sydafrikaspåret, Polisspåret … och Christer Pettersson? Osannolik men möjligtvis...
När Christer Pettersson 1989 åtalades och dömdes av Stockholms tingsrätt var jag fortfarande skeptisk. Visserligen identifierad vid en konfrontation av Lisbet Palme, den enda som faktiskt sett mördaren på nära håll. Pettersson hade själv erkänt att han befunnit sig i området och även av ett vittne utpekats att ha befunnit sig utanför biografen Grand på mordkvällen och han hade inte alibi vid tidpunkten för för mordet. Men ändå. En utslagen, missbrukare… kanske utsedd till syndabock. Sen friades han av en enig hovrätt i november samma år. Ett vittne hade sett Pettersson utanför Grand på kvällen. En kioskägare hade pekat ut Christer Pettersson som han sett följa efter paret Palme på Sveavägen.
Hovrätten ansåg inte att det räckte med att Lisbet Palme kunnat peka ut Pettersson vid brottsplatsen. Det saknades teknisk bevisning och utredningen hade inte kunnat visa att Pettersson haft motiv att döda Olof Palme. Riksåklagare avstod från att överklaga till HD. Men det borde han kanske inte ha gjort.

Christer Pettersson, dömd, frikänd och numera avliden.
Men 1996 ökade klarheten om motivet. Advokat Pelle Svensson överlämnade delar av den så kallade ”bombmannen", Lars Tingströms, testamente där han pekade ut  sig själv och Pettersson, som mördare. Motivet skulle vara hämnd efter att Tingström tidigare dömts för flera bombdåd. Resning begärdes av riksåklagaren 1997, men avslogs av HD 1998. Sedan dess har mycket skrivits men något helt övertygande har inte presenterats.

Lars Tingström, bombmannen, numera avliden.
Förrän nu. Häromdagen skrev f d statssekreterare Ulf Dahlsten en artikel i DN, där han lägger fram nya fakta. Några år före mordet kom Christer Pettersson till statsrådsberedningens kommittélokaler och frågade personalen om Palmes vanor. Om detta är sant är det nya uppgifter som jag inte hört tidigare. Men Dahlsten framför också annat. En närstående till en person som han känt och som Christer Pettersson under lång tid hade anförtrott sig till, men som numera är bortgången har berättat om hur Christer Pettersson hade arbetat som torped åt Lars Tingström och fått i uppdrag att döda honom. Flera personer har också ringt till Dahlsten och berättat att Christer Pettersson i mer eller mindre påverkat tillstånd har erkänt dådet. Ingenting av detta är dock nytt.

Ulf Dahlsten, civiling, civilekonom, statssekreterare, vd och nu lösare av Palmemordet?
Dahlsten anger också ”Lisbet Palmes starka utpekande”. Men hur starkt var det? Enligt Dahlsten har Lisbet Palme fotografiskt minne. Den första tiden efter mordet hade hon enligt uppgift ingen distinkt minnesbild av gärningsmannen. Hon pekade ut Pettersson vid en videokonfrontation och i tingsrätten var hon absolut säker på att Pettersson var mördaren. Men när hon pekade ut honom la hon ju till "man ser väl vem som är alkoholist". Eftersom hon fått reda på att den misstänkte var missbrukare kunde hennes utpekande som vittne försvagas av hennes professionella kunskap, detta på grund av polisens schabbel.
Naturligtvis ska polisen höra Dahlsten. Kanske kan man nu arkivera utredningen. Brottet uppklarat men den misstänkte är död. Kanske…

Slå vakt om Lindhagens Stockholm

Lindhagenplanen från 1866 har gett struktur åt en stor del av Stockholms innerstad, även om den inte genomförts i alla delar. Albert Lindhagen ville, inspirerad av Haussmanns Paris, att Stockholm skulle genomkorsas av breda, trädplanterade esplanader och boulevarder. 1600-talets rutnätsplaner hade fungerat i bortåt 200 år men var nu otillräckliga när Stockholm växte allt snabbare under slutet av 1800-talet. Rutnätsplan växte åt olika håll, men med lite bredare gator, här och var genomkorsade av stora esplanader.

Lindhagenplanen på Södermalm.
På Södermalm skulle en ringformad huvudgata, Ringvägen, dras från Söder Mälarstrand i nordväst till Folkungagatan i nordöst. Men Ringvägen byggdes aldrig helt färdig. Den slutar vid Yttersta tvärgränd på Skinnarviksberget och vid Vitabergsparken i öster. Om man vill kan man förstås också räkna med den lilla stumpen nordöst om Vitabergsparken vid Sofia skola som aldrig knöts ihop med resten. Det tog lång tid innan bebyggelse uppförts på båda sidor, en bra bit in på 1900-talet och faktiskt har man även bebyggt Ringvägen ganska nyligen vid Södersjukhuset. Fortfarande finns det möjligheter att fortsätta med detta. I närheten av Skanstull känns gatan urban med mycket verksamheter i bottenvåningarna men längre mot väster saknas detta i stor utsträckning och gatan saknar bitvis folkliv. Här finns till exempel en massa punkthus, lamellhus och hus från 1960-talet utan publika lokaler i bottenvåningarna. Det beror till stor del just på hur bebyggelsen utformats, men också på att det saknas tunnelbana i denna del.

Ringvägen idag.
Det finns flera möjligheter att råda bot på detta. Bygg om husen så att verksamheter tillförs. Bygg nya hus längs gatan där möjligheter finns till detta, t ex vid Tanto genom överdäckning av järnvägen mm. Bredda gångbanor och ge möjligheter till uteserveringar. Skapa en tunnelbanestation, till exempel genom att förlänga den diskuterade tunnelbanelinjen från Fridhemsplan söderut, så att den får en station vid Zinkensdamm och en vid Tanto/Södersjukhuset.
I stället för att diskutera hur man med den här typen av konstruktiva förändringar skulle kunna skapa mer stadsliv på en fin men lite tråkig gata funderar man enligt DN Sthlm i fredags nu på att bebygga Ringvägen med nya hus. Olika alternativ finns. Ringvägen är 48 meter bred, vilket ger möjlighet att bygga hus i mitten och ändå behålla två smala gator på vardera sidan. Det skulle kunna ge plats för 1 000-1 500 nya bostäder. ”Vi kan skapa en trivsam förtätad innerstadsstämning, det är den intressantaste utgångspunkten”, förklarar Aleksander Wolodarski, enligt artikeln.

Ny bebyggelse mitt på Ringvägen enligt förslaget.
Men idén är enligt min mening förfelad från början. Därmed skulle Södermalms enda boulevard försvinna, och därmed ett av grundelementen från Lindhagensplanen. Husen mitt i gatan skulle inte bilda några nya kvarter med innegårdar, som utgör grundelementet i kvartersstaden, utan bara hus med gator på båda sidor.  ”Mer än 1 000 nya bostäder i ett centralt läge där det inte behövs nya busslinjer eller tunnelbanor är ett starkt argument när planerna presenteras för politiker”, kan man läsa i artikeln. Men just vid denna västra del av Ringvägen saknas ju just tunnelbana! Och dessutom skulle fortfarande ena sidan av de två nya smalare gatorna fortfarande ha kvar alla dagens brister.
Det finns många andra platser som kan förtätas med nya hus, både på Söder och i andra stadsdelar, utan att förstöra sådana kvaliteter som esplanaderna trots allt är.

Konst på Antikmässan

Efter ett besök på Antikmässan i Älvsjö, är det inte första gången jag kommer hem med nästan bara bilder på konst i kameran. Årets riktiga höjdare var nog Bob Dylans konst som vi hittade på Miva Fine Art Gallerys monter. Och han är verkligen ingen dålig konstnär. Heller...

Bob Dylan, "Train Tracks". Den får man betala drygt 119 000 kr för om nu någon är hågad att öppna plånboken.

Bob Dylan, "Wagon Master".

Bob Dylan, "Grande Árvore Beachfront".

Bob Dylan, "House of Union Street".
Men det fanns ju inte bara Dylan. En hel del annat var också bra, till exempel...

Kjell Landfors, "Fysingen". Det är en vacker sjö, men också en bra fiskesjö i Sigtuna kommun, om nu någon undrar.

Johan Patricny, "Loggia Anacapri". Det lite traditionella sättet att måla påminner lite om 1800-talet eller förra sekelskiftet, men han är född 1976. Här har han varit På San Michele.

Stanislaw Zoladz, "Riddarholmen"

En fin landskapsmålare är Lennart Mossberg, här med "Sjörapport". Det här förenklade havslandskapet ger en fin stämning.

Kaj Bernstone, "Laurinska huset", en fin akvarell. Huset ligger på Mariaberget på Söder.

Lena Cronqvist. Så här brukar hon inte måla, tänker ni som sett hennes alla människor, men detta är faktiskt en tidig Cronqvist.

Peter Eugene. Han är från Norrland. Det kanske syns...

Torsten Esbjörnsson har jag plåtat förut.

Ännu en Torsten Esbjörnsson.

Ytterligare en Esbjörnsson. Han var en av våra flitiga abstrakta konstnärer, tyvärr borta nu.
Så måste jag ändå avsluta med lite byggnadsvård. Den här gången stannade jag för tapeterna. Titta här hur man kan göra nya fina tapeter av gamla förebilder.

Den smutsiga förebilden är en gammal tapet från 1700-talet. Det är Mats Qwarfordt, Handtryckta tapeter AB på Långholmen, som klarar såna här saker. Vi har själva skickat gamla tapetprover från ett gammalt hus på Gotland till Mats. Han har ett jättelager att välja från. Så om ni funderar på att renovera ett gammalt hus  med fräscha och nya historiska tapeter så ska ni prata med honom. han kan fixa det mesta. Här är ett annat tapetexempel.

Ja det var allt från årets Antikmässa.

Nya tunnelbanor och Österleden

Just nu presenteras de fortsatta storstadsförhandlingarna om olika trafikobjekt inom ramen för Sverigeförhandlingen. För Stockholmsregionens del handlar det om tre tunnelbaneprojekt, ett spårvägsprojekt samt Östlig förbindelse inklusive tvärspårvägens förlängning. Berörda av förhandlingen blir kommunerna Stockholm, Danderyd, Huddinge, Lidingö, Nacka, Täby, Vallentuna, Värmdö, Österåker samt Stockholms Läns Landsting. De tre tunnelbaneprojekten gäller tunnelbana Mörby-Täby C, Ropsten-Lidingö C och Fridhemsplan-Älvsjö. Spårvägen gäller Spårväg Syd mellan Älvsjö och Flemingsberg via Kungens kurva.

Kollektivtrafikprojekt i Stockholm.
Det finns naturligtvis goda skäl för alla projekten, i varje fall om de kombineras med ett tillräckligt bostadsbyggande, men också tveksamheter. Tunnelbanan till Täby har planerats sedan 1965, men aldrig genomförts beroende på att man samtidigt slagit vakt om Roslagsbanan i Nordost. Nu är en tunnelförläggning av Roslagsbanan mellan Universitetet och Centralen ett alternativ till tunnelbanan.
Tunnelbanan till Lidingö Centrum har likaledes varit planerad sedan urminnes tider. Nu kanske den kan genomföras, beroende på att man i vilket fall som helst måste bygga en ny bro, antingen för Lidingöbanan eller för tunnelbanan. Jag tror nog att det långsiktigt bästa blir tunnelbana.
Tunnelbanan mellan Fridhemsplan och Älvsjö är bra eftersom den ger en ny nordsydlig förbindelse väster om City, men sträckningen är av flera skäl tveksam. Den ger ny spårförbindelse till Årstafältet och Östberga men passerar i övrigt platser som redan har spårförbindelse i Älvsjö, Årstadal, Liljeholmen och Fridhemsplan. Kanske vore det bättre att dra linjen längre österut och därmed täcka in Tanto och Södersjukhuset på Södermalm, som idag ligger utom gångavstånd från spårstation.
Spårväg Syd har länge prioriterats ned beroende på låg trafikantnytta, men detta beror naturligtvis i stor utsträckning på hur många bostäder som kan byggas. Med ett rejält bostadsbyggande kan linjen säkert motiveras.
Märkligt nog ingår ingenting nytt om den gula linjen mellan Odenplan och Arenastaden, den som jag redan tidigare har bedömt som onödig. Naturligtvis borde en station vid Solnavägen/Hagalund byggas. Dessutom borde linjen kunna kopplas ihop med sträckan Fridhemsplan-Älvsjö och därmed ge betydligt större nytta.

Östlig förbindelse även kallad Österleden.

Östlig förbindelse lär ha stort stöd i de flesta befolkningsgrupper enligt gjorda undersökningar. Den har dessutom varit planerad längre än de flesta andra projekt. Genom att Tvärbanans förlängning inkluderas kan den även få stöd av kollektivtrafikförespråkare. Men jag tycker nog att projektet borde kopplas till andra åtgärder i Getingmidjan. Centralbron är ett av de mest destruktiva trafikprojekt för stadsmiljön i Stockholm som genomförts i Stockholms innerstad. Att helt ta bort den bedömer jag numera som orealistiskt. Men  hur kan Centralbron anpassas till den historiska miljön mellan Gamla stan och Riddarholmen? Riddarholmskommitten föreslog 1996 en tunnelförläggning av vägtrafiken och tunnelbanan mellan Gamla stan och Riddarholmen. År 2008 föreslogs något liknande av förslagsställarna bakom Ny syn på Slussen.

Riddarholmen och Gamla stan enligt Riddarholms kommittén och Ny syn på Slussen.

Men om en östlig förbindelse tillkommer försvinner en del av Centralbrons uppgifter. Även om inte en tunnelförläggning är möjlig borde Östlig förbindelse kombineras med åtgärder som syftar till att förvandla Centralbron från en motorväg genom Stockholms historiska centrum till en mer normal stadsbro med begränsade trafikmängder, normala hastigheter och dessutom gång- och cykeltrafik. Varför har man inte lyft denna fråga?

Avgift på plastpåsar – men vad är problemet?

Konsumtionen av plastpåsar bör halveras till år 2017 och minskas med 80 procent till år 2019. Det har EU-parlamentet beslutat. Enligt EU bör plastkassar ersättas av påsar av returpapper eller påsar som är biologiskt nedbrytbara och komposterbara. Plasten är naturligtvis ett problem om den hamnar i naturen. Särskilt allvarligt är det med den s k mikroplast som samlas i världshaven, där den blir till hot mot olika djurarter.  Dessutom ökar ju plast som bränns våra koldioxidutsläpp. Sägs det.
"Sverige har en hög ambition i arbetet med att förebygga plastföroreningar. Plast i haven utgör ett hot mot både människor och den biologiska mångfalden", uppgav klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP), i ett pressmeddelande härom året i samband med att Naturvårdsverket fick ett uppdrag om att minska användningen av plastpåsar. Om några veckor presenterar Naturvårdsverket förslag på hur Sverige ska genomföra det här. Målet är närapå en halvering av användningen av så kallade tunna plastkassar till år 2025, alltså sådana kassar som man köper i mataffären. Det ska ner till max 40 per person och år, enligt EU-direktivet.

Skräp vid kusten.
Sverige kan (som vanligt) komma att gå längre, och även inkludera de tjockare plastpåsarna, som används i bland annat klädbutiker, säger Sandra Backlund på Naturvårdsverket. De påsarna kräver ofta ännu mer energi och resurser vid tillverkningen, än de tunna.
Men varje förslag borde utgå från en problemanalys. Har Naturvårdsverket gjort det? Det är just havsmiljön som är det främsta skälet, säger Sandra Backlund på Naturvårdsverket. Men plastskräpet i havet, som sköljs upp på svenska Bohuskusten, beror inte i nämnvärd grad på de svenska hushållens användning av plastkassar. Det visar de årliga undersökningar som ”Håll Sverige rent” gör. Mjukplast inkl. plastpåsar utgör 3,3 procent av allt skräp enligt ”Håll Sverige rent” 2015. Sedan 2009 har dessutom skräpet minskat från 6,67 till 4,25 skräp per 10 kvm enligt de återkommande mätningarna, alltså med en tredjedel.

Skräp i tätorter.
Inte heller ser Sanna Due Sjöström på Naturvårdsverket plastpåsar som något stort miljöproblem eftersom vi är relativt bra på att slänga dem på rätt ställe: i återvinningen eller för att använda som soppåsar, så att de bränns upp i sopförbränningen. ”Vi har en ganska väl fungerande avfallshantering. Av allt skräp vi ser i skog och mark och på gator och torg är bara ungefär en procent plastpåsar”, säger hon. ”Vi samlar ju in plastpåsarna, använder dem kanske för att bära hem maten i. Sedan slänger vi våra sopor i dem och utnyttjar energin.” Detta var för ett par år sedan.

Skräpet minskar.
De plastpåsar som blir till skräp i naturen och så småningom hamna i världshaven kommer till den allra största delen från fattiga länder i Asien, Afrika och Latinamerika, där det inte finns en fungerande avfallshantering och där avfallet om det samlas in bara läggs på tipp.
Att ersätta plastpåsar med pappers- eller tygkassar är inte någon lösning på koldioxidutsläppen. Plastpåsen är svår att slå ur miljöhänsyn, åtminstone om man återanvänder den några gånger och sedan lämnar in den så att den får bli ny plast eller energi. Papperspåsar är betydligt mer energikrävande att tillverka, transportera och återvinna. Man måste använda en papperspåse ungefär fyra gånger för att väga upp miljöpåverkan, jämfört med en plastpåse. En tygkasse kräver att man använder den runt 130 gånger för att väga upp miljöpåverkan av en plastpåse, om vi tar tillvara energin.
Om några veckor presenterar alltså Naturvårdsverket sitt förslag på hur Sverige ska minska användningen av plastpåsar. Målet är närapå en halvering av användningen av så kallade tunna plastkassar till år 2025, alltså sådana kassar som man köper i mataffären. Det ska ner till max 40 per person och år, enligt EU-direktivet. Höjda priser på plastpåsar kan bli följden enligt Sandra Backlund på Naturvårdsverket, samma verk som för ett par år sedan inte såg plastpåsarna som ett problem.
Sedan en tid har vi själva minskat användningen av plastpåsar, dels beroende på hemsändning av matvaror, dels på att vi själva använder tygkassar (som vi redan äger). Följden är att brist på plastpåsar för sopor nu har uppstått. Så vi köper nu plastpåsar på rulle. Men vad är nu vinsten med detta?
Regeringen, naturvårdsverket borde ägna sig åt verkliga miljöproblem i stället för påhittade. Till exempel hur vi ska minska nedskräpningen med tobaksprodukter – fimpar, cigarettpaket och snusdosor – som enligt ”Håll Sverige rent” utgör två tredjedelar av allt skräp, och dessutom är giftigt!

Självständig och olycklig?

1972 gav socialdemokraterna ut skriften ”Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik” som slog fast att relationer mellan vuxna skulle baseras på kärlek, inte på ekonomiskt beroende. ”Varje människa ska behandlas som en självständig individ och inte som ett bihang till en försörjare...”, sa Olof Palme. Dessa ord ” …en självständig individ…” ekar som ett mantra genom filmen ”The Swedish theory of love”, av svenskitalienaren Erik Gandini. Filmen handlar om de negativa konsekvenserna av självständigheten -  ensamhet, tristess. Motsatsen på skalan är Etiopien, där ensamhet inte finns, men man får inte heller veta så mycket om detta, men desto mera hur spännande det är att arbeta som svensk läkare, gifte med en etiopiska, på landsbygden i Etiopien – vad nu detta har med saken att göra. Men Etiopien är kanske inte heller ett bra exempel på motpol till Sverige.
Filmen är bitvis rolig, som när invandrarläraren försöker lära ut hur syrier och eritreaner på typiskt svenskt vis ska svara kort och enstavigt på frågor och hur viktigt det är att passa tiden. Men den är också minst sagt skruvad, när den lyfter ganska udda företeelser som om det vore det vanliga.

Sverige är extremt med avseende på sekulära och rationella värderingar (vertikala axeln) och individuella värderingar (horisontella axeln), baserat på World Values Survey.
Erik Gandini hävdar att vi både lever och dör ensamma; en fjärdedel av alla som avlider på sjukhus har t ex varken vänner eller familj där. Just då eller inte alls? Man kan också säga att tre fjärdedelar faktiskt har vänner eller familj där. Någon säker statistik på hur många personer som dör ensamma i hemmet finns inte att tillgå, men det händer naturligtvis, eftersom många äldre bor ensamma. Av omkring 1,8 miljoner svenskar över 65 år bor 640 000 – eller 34 procent – ensamma. Två tredjedelar är alltså sammanboende, oftast med en partner. Den främsta orsaken är att maken har dött och att änkan lever längre. Men något direkt samband mellan ensamboende och ensamhet tycks heller inte finnas, inte enligt Lars Andersson, professor i sociologi. Känslan av ensamhet handlar mer om hur man mår. Studier har enligt Andersson visat att pensionärer i Sverige ofta känner sig mindre ensamma än exempelvis pensionärer i Sydeuropa, eftersom man känner att man har makt över sitt eget liv med sociala skyddsnät.
I filmen sägs att vi är ensamma och olyckliga i Sverige. En indikator kan ju vara självmordsfrekvensen. På 1960-talet spreds myten att Sverige har flest självmord i världen. Det gjordes i USA, ofta just för att kunna kritisera det socialdemokratiska välfärdssamhället. Men WHO:s självmordsstatistik avlivar myten. Bland 171 länder finns Sverige på 58:e plats, med 11,1 självmord per 100 000 invånare. Självmord är alltså inte extremt vanligt i Sverige jämfört med många andra länder. Det är i alla fall knappast så att vi tar livet av oss på grund av en bra välfärd och trygghet. Lustigt nog ligger just Etiopien strax över oss i tabellen på plats 55, med 11,5 självmord per 100 000 invånare. Det är alltså just ingen skillnad mellan de två länder som i filmen får spegla ytterligheterna mellan kollektiva och individuella värderingar.
Sverige ligger på plats 5 i årets Legatum Prosperity Index, som mäter livskvalitet och hälsa mm i olika länder. Etiopien ligger på plats 126. Sverige är ett av världens lyckligaste folk och ligger på åttonde plats i lyckoligan, enligt Gallup. ”Att man bor i ett land med demokrati, frihet och utan utbredd fattigdom är viktigast för lyckan”, säger lyckoforskaren Filip Fors. Men han citeras inte i filmen.
Vi får i filmen följa tjänstemän som tar sig in i avlidnas lägenheter, avlidna som legat i månader eller år utan att någon saknat dem. Sådant händer förstås, när hyran betalas med autogiro, men hur vanligt är det? I filmen sägs att ”i dagens Sverige lever nästan hälften av alla vuxna i ensamhushåll”. Men det är helt enkelt inte sant. När det gäller graden av ensamboende finns det också bra statistik att tillgå. I dag är ensamhushållet den vanligaste formen av boende i Sverige. Det finns drygt 4 miljoner hushåll i Sverige, och drygt 1,5 miljoner av dem är ensamhushåll, enligt SCB. Det är nästan 38 procent av alla hushåll, och enligt Eurostat störst andel inom EU. Men de ensamboende utgör dock bara 16 procent av befolkningen, eftersom fler personer bor i hushåll med flera personer. Och detta är bara enligt statistiken. Folk bor inte alltid eller bara där de är mantalsskrivna. Barn flyttar mellan föräldrar. Somliga har två eller tre bostäder, men är bara mantalsskriven på en av dem. Felkällorna är många.

Yngre män och äldre kvinnor bor oftare på egen hand. Andel ensamboende män och kvinnor i Sverige i olika åldersgrupper år 2013. Källa: SCB
Men ensamboendet är dock utbrett i Sverige, men det är en internationell trend. Ökningen av ensamboendet är en av de största samhällsförändringarna i modern tid, säger Eric Klinenberg, professor i sociologi vid New York university.

Ensamboendet ökar i hela världen. Det mest anmärkningsvärda är Östeuropas förändring efter kommunismens fall. Källa: The Economist
Andelen ensamhushåll är i USA nästan 30 procent. Det beror på ökat välstånd, så att man har råd att bo ensam, men också på kvinnans frigörelse.

Sverige ligger högst med avseende på andelen hushåll med bara en person. Källa: Pew Research Center och siffrorna stämmer alltså inte med SCB och Eurostat.
Vi har en hög andel ensamboende i Sverige för att vi vill och har råd, men det betyder alltså inte att vi känner oss ensamma och ledsna. Med med radio, telefon, tv, mobil, internet, mejl, Skype och Facebook, kan vi vara mer sociala än tidigare även om vi bor ensamma. Och vi mår ganska hyfsat enligt de studier som finns att tillgå.
Det finns många intressanta aspekter att utforska. Varför är Sverige världens mest sekulära och individualistiska land? Kan det bero på att landet ganska nyligen var ett glest befolkat jordbruksland, där byarna sprängts genom skiftesreformerna och de flesta därför bodde långt bort från varandra? Eller beror det på välfärdsreformerna under andra hälften av 1900-talet? Det borde man kunna gräva mer i.
Men det ville inte Erik Gandini analysera eller redovisa i filmen, eftersom det inte stämmer med hans budskap, att vi är ensamma och olyckliga. Men filmen var ju underhållande ändå.