Konsumtionen av plastpåsar bör halveras till år 2017 och minskas med 80 procent till år 2019. Det har EU-parlamentet beslutat. Enligt EU bör plastkassar ersättas av påsar av returpapper eller påsar som är biologiskt nedbrytbara och komposterbara. Plasten är naturligtvis ett problem om den hamnar i naturen. Särskilt allvarligt är det med den s k mikroplast som samlas i världshaven, där den blir till hot mot olika djurarter. Dessutom ökar ju plast som bränns våra koldioxidutsläpp. Sägs det.
"Sverige har en hög ambition i arbetet med att förebygga plastföroreningar. Plast i haven utgör ett hot mot både människor och den biologiska mångfalden", uppgav klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP), i ett pressmeddelande härom året i samband med att Naturvårdsverket fick ett uppdrag om att minska användningen av plastpåsar. Om några veckor presenterar Naturvårdsverket förslag på hur Sverige ska genomföra det här. Målet är närapå en halvering av användningen av så kallade tunna plastkassar till år 2025, alltså sådana kassar som man köper i mataffären. Det ska ner till max 40 per person och år, enligt EU-direktivet.
Skräp vid kusten.
Sverige kan (som vanligt) komma att gå längre, och även inkludera de tjockare plastpåsarna, som används i bland annat klädbutiker, säger Sandra Backlund på Naturvårdsverket. De påsarna kräver ofta ännu mer energi och resurser vid tillverkningen, än de tunna.
Men varje förslag borde utgå från en problemanalys. Har Naturvårdsverket gjort det? Det är just havsmiljön som är det främsta skälet, säger Sandra Backlund på Naturvårdsverket. Men plastskräpet i havet, som sköljs upp på svenska Bohuskusten, beror inte i nämnvärd grad på de svenska hushållens användning av plastkassar. Det visar de årliga undersökningar som ”Håll Sverige rent” gör. Mjukplast inkl. plastpåsar utgör 3,3 procent av allt skräp enligt ”Håll Sverige rent” 2015. Sedan 2009 har dessutom skräpet minskat från 6,67 till 4,25 skräp per 10 kvm enligt de återkommande mätningarna, alltså med en tredjedel.
Skräp i tätorter.
Inte heller ser Sanna Due Sjöström på Naturvårdsverket plastpåsar som något stort miljöproblem eftersom vi är relativt bra på att slänga dem på rätt ställe: i återvinningen eller för att använda som soppåsar, så att de bränns upp i sopförbränningen. ”Vi har en ganska väl fungerande avfallshantering. Av allt skräp vi ser i skog och mark och på gator och torg är bara ungefär en procent plastpåsar”, säger hon. ”Vi samlar ju in plastpåsarna, använder dem kanske för att bära hem maten i. Sedan slänger vi våra sopor i dem och utnyttjar energin.” Detta var för ett par år sedan.
Skräpet minskar.
De plastpåsar som blir till skräp i naturen och så småningom hamna i världshaven kommer till den allra största delen från fattiga länder i Asien, Afrika och Latinamerika, där det inte finns en fungerande avfallshantering och där avfallet om det samlas in bara läggs på tipp.
Att ersätta plastpåsar med pappers- eller tygkassar är inte någon lösning på koldioxidutsläppen. Plastpåsen är svår att slå ur miljöhänsyn, åtminstone om man återanvänder den några gånger och sedan lämnar in den så att den får bli ny plast eller energi. Papperspåsar är betydligt mer energikrävande att tillverka, transportera och återvinna. Man måste använda en papperspåse ungefär fyra gånger för att väga upp miljöpåverkan, jämfört med en plastpåse. En tygkasse kräver att man använder den runt 130 gånger för att väga upp miljöpåverkan av en plastpåse, om vi tar tillvara energin.
Om några veckor presenterar alltså Naturvårdsverket sitt förslag på hur Sverige ska minska användningen av plastpåsar. Målet är närapå en halvering av användningen av så kallade tunna plastkassar till år 2025, alltså sådana kassar som man köper i mataffären. Det ska ner till max 40 per person och år, enligt EU-direktivet. Höjda priser på plastpåsar kan bli följden enligt Sandra Backlund på Naturvårdsverket, samma verk som för ett par år sedan inte såg plastpåsarna som ett problem.
Sedan en tid har vi själva minskat användningen av plastpåsar, dels beroende på hemsändning av matvaror, dels på att vi själva använder tygkassar (som vi redan äger). Följden är att brist på plastpåsar för sopor nu har uppstått. Så vi köper nu plastpåsar på rulle. Men vad är nu vinsten med detta?
Regeringen, naturvårdsverket borde ägna sig åt verkliga miljöproblem i stället för påhittade. Till exempel hur vi ska minska nedskräpningen med tobaksprodukter – fimpar, cigarettpaket och snusdosor – som enligt ”Håll Sverige rent” utgör två tredjedelar av allt skräp, och dessutom är giftigt!
"Sverige har en hög ambition i arbetet med att förebygga plastföroreningar. Plast i haven utgör ett hot mot både människor och den biologiska mångfalden", uppgav klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP), i ett pressmeddelande härom året i samband med att Naturvårdsverket fick ett uppdrag om att minska användningen av plastpåsar. Om några veckor presenterar Naturvårdsverket förslag på hur Sverige ska genomföra det här. Målet är närapå en halvering av användningen av så kallade tunna plastkassar till år 2025, alltså sådana kassar som man köper i mataffären. Det ska ner till max 40 per person och år, enligt EU-direktivet.
Sverige kan (som vanligt) komma att gå längre, och även inkludera de tjockare plastpåsarna, som används i bland annat klädbutiker, säger Sandra Backlund på Naturvårdsverket. De påsarna kräver ofta ännu mer energi och resurser vid tillverkningen, än de tunna.
Men varje förslag borde utgå från en problemanalys. Har Naturvårdsverket gjort det? Det är just havsmiljön som är det främsta skälet, säger Sandra Backlund på Naturvårdsverket. Men plastskräpet i havet, som sköljs upp på svenska Bohuskusten, beror inte i nämnvärd grad på de svenska hushållens användning av plastkassar. Det visar de årliga undersökningar som ”Håll Sverige rent” gör. Mjukplast inkl. plastpåsar utgör 3,3 procent av allt skräp enligt ”Håll Sverige rent” 2015. Sedan 2009 har dessutom skräpet minskat från 6,67 till 4,25 skräp per 10 kvm enligt de återkommande mätningarna, alltså med en tredjedel.
Inte heller ser Sanna Due Sjöström på Naturvårdsverket plastpåsar som något stort miljöproblem eftersom vi är relativt bra på att slänga dem på rätt ställe: i återvinningen eller för att använda som soppåsar, så att de bränns upp i sopförbränningen. ”Vi har en ganska väl fungerande avfallshantering. Av allt skräp vi ser i skog och mark och på gator och torg är bara ungefär en procent plastpåsar”, säger hon. ”Vi samlar ju in plastpåsarna, använder dem kanske för att bära hem maten i. Sedan slänger vi våra sopor i dem och utnyttjar energin.” Detta var för ett par år sedan.
De plastpåsar som blir till skräp i naturen och så småningom hamna i världshaven kommer till den allra största delen från fattiga länder i Asien, Afrika och Latinamerika, där det inte finns en fungerande avfallshantering och där avfallet om det samlas in bara läggs på tipp.
Att ersätta plastpåsar med pappers- eller tygkassar är inte någon lösning på koldioxidutsläppen. Plastpåsen är svår att slå ur miljöhänsyn, åtminstone om man återanvänder den några gånger och sedan lämnar in den så att den får bli ny plast eller energi. Papperspåsar är betydligt mer energikrävande att tillverka, transportera och återvinna. Man måste använda en papperspåse ungefär fyra gånger för att väga upp miljöpåverkan, jämfört med en plastpåse. En tygkasse kräver att man använder den runt 130 gånger för att väga upp miljöpåverkan av en plastpåse, om vi tar tillvara energin.
Om några veckor presenterar alltså Naturvårdsverket sitt förslag på hur Sverige ska minska användningen av plastpåsar. Målet är närapå en halvering av användningen av så kallade tunna plastkassar till år 2025, alltså sådana kassar som man köper i mataffären. Det ska ner till max 40 per person och år, enligt EU-direktivet. Höjda priser på plastpåsar kan bli följden enligt Sandra Backlund på Naturvårdsverket, samma verk som för ett par år sedan inte såg plastpåsarna som ett problem.
Sedan en tid har vi själva minskat användningen av plastpåsar, dels beroende på hemsändning av matvaror, dels på att vi själva använder tygkassar (som vi redan äger). Följden är att brist på plastpåsar för sopor nu har uppstått. Så vi köper nu plastpåsar på rulle. Men vad är nu vinsten med detta?
Regeringen, naturvårdsverket borde ägna sig åt verkliga miljöproblem i stället för påhittade. Till exempel hur vi ska minska nedskräpningen med tobaksprodukter – fimpar, cigarettpaket och snusdosor – som enligt ”Håll Sverige rent” utgör två tredjedelar av allt skräp, och dessutom är giftigt!
Ja fimpar är verkligen äckligt och all asfalt som ligger överallt och förgiftar. Hemsk ser det ut.
SvaraRadera