Jag minns fortfarande hur jag vid sjutiden på morgonen på radio hörde nyheten om Palmemordet för 30 år sedan. Sedan har jag följt historien i nyhetsmedia och böcker, men med avtagande intresse. PKK-spåret trodde jag aldrig på, inte heller 33-åringen, eller Ustasjaspåret, men Sydafrikaspåret, Polisspåret … och Christer Pettersson? Osannolik men möjligtvis...
När Christer Pettersson 1989 åtalades och dömdes av Stockholms tingsrätt var jag fortfarande skeptisk. Visserligen identifierad vid en konfrontation av Lisbet Palme, den enda som faktiskt sett mördaren på nära håll. Pettersson hade själv erkänt att han befunnit sig i området och även av ett vittne utpekats att ha befunnit sig utanför biografen Grand på mordkvällen och han hade inte alibi vid tidpunkten för för mordet. Men ändå. En utslagen, missbrukare… kanske utsedd till syndabock. Sen friades han av en enig hovrätt i november samma år. Ett vittne hade sett Pettersson utanför Grand på kvällen. En kioskägare hade pekat ut Christer Pettersson som han sett följa efter paret Palme på Sveavägen.
Hovrätten ansåg inte att det räckte med att Lisbet Palme kunnat peka ut Pettersson vid brottsplatsen. Det saknades teknisk bevisning och utredningen hade inte kunnat visa att Pettersson haft motiv att döda Olof Palme. Riksåklagare avstod från att överklaga till HD. Men det borde han kanske inte ha gjort.
Christer Pettersson, dömd, frikänd och numera avliden.
Men 1996 ökade klarheten om motivet. Advokat Pelle Svensson överlämnade delar av den så kallade ”bombmannen", Lars Tingströms, testamente där han pekade ut sig själv och Pettersson, som mördare. Motivet skulle vara hämnd efter att Tingström tidigare dömts för flera bombdåd. Resning begärdes av riksåklagaren 1997, men avslogs av HD 1998. Sedan dess har mycket skrivits men något helt övertygande har inte presenterats.
Lars Tingström, bombmannen, numera avliden.
Förrän nu. Häromdagen skrev f d statssekreterare Ulf Dahlsten en artikel i DN, där han lägger fram nya fakta. Några år före mordet kom Christer Pettersson till statsrådsberedningens kommittélokaler och frågade personalen om Palmes vanor. Om detta är sant är det nya uppgifter som jag inte hört tidigare. Men Dahlsten framför också annat. En närstående till en person som han känt och som Christer Pettersson under lång tid hade anförtrott sig till, men som numera är bortgången har berättat om hur Christer Pettersson hade arbetat som torped åt Lars Tingström och fått i uppdrag att döda honom. Flera personer har också ringt till Dahlsten och berättat att Christer Pettersson i mer eller mindre påverkat tillstånd har erkänt dådet. Ingenting av detta är dock nytt.
Ulf Dahlsten, civiling, civilekonom, statssekreterare, vd och nu lösare av Palmemordet?
Dahlsten anger också ”Lisbet Palmes starka utpekande”. Men hur starkt var det? Enligt Dahlsten har Lisbet Palme fotografiskt minne. Den första tiden efter mordet hade hon enligt uppgift ingen distinkt minnesbild av gärningsmannen. Hon pekade ut Pettersson vid en videokonfrontation och i tingsrätten var hon absolut säker på att Pettersson var mördaren. Men när hon pekade ut honom la hon ju till "man ser väl vem som är alkoholist". Eftersom hon fått reda på att den misstänkte var missbrukare kunde hennes utpekande som vittne försvagas av hennes professionella kunskap, detta på grund av polisens schabbel.
Naturligtvis ska polisen höra Dahlsten. Kanske kan man nu arkivera utredningen. Brottet uppklarat men den misstänkte är död. Kanske…
När Christer Pettersson 1989 åtalades och dömdes av Stockholms tingsrätt var jag fortfarande skeptisk. Visserligen identifierad vid en konfrontation av Lisbet Palme, den enda som faktiskt sett mördaren på nära håll. Pettersson hade själv erkänt att han befunnit sig i området och även av ett vittne utpekats att ha befunnit sig utanför biografen Grand på mordkvällen och han hade inte alibi vid tidpunkten för för mordet. Men ändå. En utslagen, missbrukare… kanske utsedd till syndabock. Sen friades han av en enig hovrätt i november samma år. Ett vittne hade sett Pettersson utanför Grand på kvällen. En kioskägare hade pekat ut Christer Pettersson som han sett följa efter paret Palme på Sveavägen.
Hovrätten ansåg inte att det räckte med att Lisbet Palme kunnat peka ut Pettersson vid brottsplatsen. Det saknades teknisk bevisning och utredningen hade inte kunnat visa att Pettersson haft motiv att döda Olof Palme. Riksåklagare avstod från att överklaga till HD. Men det borde han kanske inte ha gjort.
Men 1996 ökade klarheten om motivet. Advokat Pelle Svensson överlämnade delar av den så kallade ”bombmannen", Lars Tingströms, testamente där han pekade ut sig själv och Pettersson, som mördare. Motivet skulle vara hämnd efter att Tingström tidigare dömts för flera bombdåd. Resning begärdes av riksåklagaren 1997, men avslogs av HD 1998. Sedan dess har mycket skrivits men något helt övertygande har inte presenterats.
Förrän nu. Häromdagen skrev f d statssekreterare Ulf Dahlsten en artikel i DN, där han lägger fram nya fakta. Några år före mordet kom Christer Pettersson till statsrådsberedningens kommittélokaler och frågade personalen om Palmes vanor. Om detta är sant är det nya uppgifter som jag inte hört tidigare. Men Dahlsten framför också annat. En närstående till en person som han känt och som Christer Pettersson under lång tid hade anförtrott sig till, men som numera är bortgången har berättat om hur Christer Pettersson hade arbetat som torped åt Lars Tingström och fått i uppdrag att döda honom. Flera personer har också ringt till Dahlsten och berättat att Christer Pettersson i mer eller mindre påverkat tillstånd har erkänt dådet. Ingenting av detta är dock nytt.
Dahlsten anger också ”Lisbet Palmes starka utpekande”. Men hur starkt var det? Enligt Dahlsten har Lisbet Palme fotografiskt minne. Den första tiden efter mordet hade hon enligt uppgift ingen distinkt minnesbild av gärningsmannen. Hon pekade ut Pettersson vid en videokonfrontation och i tingsrätten var hon absolut säker på att Pettersson var mördaren. Men när hon pekade ut honom la hon ju till "man ser väl vem som är alkoholist". Eftersom hon fått reda på att den misstänkte var missbrukare kunde hennes utpekande som vittne försvagas av hennes professionella kunskap, detta på grund av polisens schabbel.
Naturligtvis ska polisen höra Dahlsten. Kanske kan man nu arkivera utredningen. Brottet uppklarat men den misstänkte är död. Kanske…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar