1972 gav socialdemokraterna ut skriften ”Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik” som slog fast att relationer mellan vuxna skulle baseras på kärlek, inte på ekonomiskt beroende. ”Varje människa ska behandlas som en självständig individ och inte som ett bihang till en försörjare...”, sa Olof Palme. Dessa ord ” …en självständig individ…” ekar som ett mantra genom filmen ”The Swedish theory of love”, av svenskitalienaren Erik Gandini. Filmen handlar om de negativa konsekvenserna av självständigheten - ensamhet, tristess. Motsatsen på skalan är Etiopien, där ensamhet inte finns, men man får inte heller veta så mycket om detta, men desto mera hur spännande det är att arbeta som svensk läkare, gifte med en etiopiska, på landsbygden i Etiopien – vad nu detta har med saken att göra. Men Etiopien är kanske inte heller ett bra exempel på motpol till Sverige.
Filmen är bitvis rolig, som när invandrarläraren försöker lära ut hur syrier och eritreaner på typiskt svenskt vis ska svara kort och enstavigt på frågor och hur viktigt det är att passa tiden. Men den är också minst sagt skruvad, när den lyfter ganska udda företeelser som om det vore det vanliga.
Sverige är extremt med avseende på sekulära och rationella värderingar (vertikala axeln) och individuella värderingar (horisontella axeln), baserat på World Values Survey.
Erik Gandini hävdar att vi både lever och dör ensamma; en fjärdedel av alla som avlider på sjukhus har t ex varken vänner eller familj där. Just då eller inte alls? Man kan också säga att tre fjärdedelar faktiskt har vänner eller familj där. Någon säker statistik på hur många personer som dör ensamma i hemmet finns inte att tillgå, men det händer naturligtvis, eftersom många äldre bor ensamma. Av omkring 1,8 miljoner svenskar över 65 år bor 640 000 – eller 34 procent – ensamma. Två tredjedelar är alltså sammanboende, oftast med en partner. Den främsta orsaken är att maken har dött och att änkan lever längre. Men något direkt samband mellan ensamboende och ensamhet tycks heller inte finnas, inte enligt Lars Andersson, professor i sociologi. Känslan av ensamhet handlar mer om hur man mår. Studier har enligt Andersson visat att pensionärer i Sverige ofta känner sig mindre ensamma än exempelvis pensionärer i Sydeuropa, eftersom man känner att man har makt över sitt eget liv med sociala skyddsnät.
I filmen sägs att vi är ensamma och olyckliga i Sverige. En indikator kan ju vara självmordsfrekvensen. På 1960-talet spreds myten att Sverige har flest självmord i världen. Det gjordes i USA, ofta just för att kunna kritisera det socialdemokratiska välfärdssamhället. Men WHO:s självmordsstatistik avlivar myten. Bland 171 länder finns Sverige på 58:e plats, med 11,1 självmord per 100 000 invånare. Självmord är alltså inte extremt vanligt i Sverige jämfört med många andra länder. Det är i alla fall knappast så att vi tar livet av oss på grund av en bra välfärd och trygghet. Lustigt nog ligger just Etiopien strax över oss i tabellen på plats 55, med 11,5 självmord per 100 000 invånare. Det är alltså just ingen skillnad mellan de två länder som i filmen får spegla ytterligheterna mellan kollektiva och individuella värderingar.
Sverige ligger på plats 5 i årets Legatum Prosperity Index, som mäter livskvalitet och hälsa mm i olika länder. Etiopien ligger på plats 126. Sverige är ett av världens lyckligaste folk och ligger på åttonde plats i lyckoligan, enligt Gallup. ”Att man bor i ett land med demokrati, frihet och utan utbredd fattigdom är viktigast för lyckan”, säger lyckoforskaren Filip Fors. Men han citeras inte i filmen.
Vi får i filmen följa tjänstemän som tar sig in i avlidnas lägenheter, avlidna som legat i månader eller år utan att någon saknat dem. Sådant händer förstås, när hyran betalas med autogiro, men hur vanligt är det? I filmen sägs att ”i dagens Sverige lever nästan hälften av alla vuxna i ensamhushåll”. Men det är helt enkelt inte sant. När det gäller graden av ensamboende finns det också bra statistik att tillgå. I dag är ensamhushållet den vanligaste formen av boende i Sverige. Det finns drygt 4 miljoner hushåll i Sverige, och drygt 1,5 miljoner av dem är ensamhushåll, enligt SCB. Det är nästan 38 procent av alla hushåll, och enligt Eurostat störst andel inom EU. Men de ensamboende utgör dock bara 16 procent av befolkningen, eftersom fler personer bor i hushåll med flera personer. Och detta är bara enligt statistiken. Folk bor inte alltid eller bara där de är mantalsskrivna. Barn flyttar mellan föräldrar. Somliga har två eller tre bostäder, men är bara mantalsskriven på en av dem. Felkällorna är många.
Yngre män och äldre kvinnor bor oftare på egen hand. Andel ensamboende män och kvinnor i Sverige i olika åldersgrupper år 2013. Källa: SCB
Men ensamboendet är dock utbrett i Sverige, men det är en internationell trend. Ökningen av ensamboendet är en av de största samhällsförändringarna i modern tid, säger Eric Klinenberg, professor i sociologi vid New York university.
Ensamboendet ökar i hela världen. Det mest anmärkningsvärda är Östeuropas förändring efter kommunismens fall. Källa: The Economist
Andelen ensamhushåll är i USA nästan 30 procent. Det beror på ökat välstånd, så att man har råd att bo ensam, men också på kvinnans frigörelse.
Sverige ligger högst med avseende på andelen hushåll med bara en person. Källa: Pew Research Center och siffrorna stämmer alltså inte med SCB och Eurostat.
Vi har en hög andel ensamboende i Sverige för att vi vill och har råd, men det betyder alltså inte att vi känner oss ensamma och ledsna. Med med radio, telefon, tv, mobil, internet, mejl, Skype och Facebook, kan vi vara mer sociala än tidigare även om vi bor ensamma. Och vi mår ganska hyfsat enligt de studier som finns att tillgå.
Det finns många intressanta aspekter att utforska. Varför är Sverige världens mest sekulära och individualistiska land? Kan det bero på att landet ganska nyligen var ett glest befolkat jordbruksland, där byarna sprängts genom skiftesreformerna och de flesta därför bodde långt bort från varandra? Eller beror det på välfärdsreformerna under andra hälften av 1900-talet? Det borde man kunna gräva mer i.
Men det ville inte Erik Gandini analysera eller redovisa i filmen, eftersom det inte stämmer med hans budskap, att vi är ensamma och olyckliga. Men filmen var ju underhållande ändå.
Filmen är bitvis rolig, som när invandrarläraren försöker lära ut hur syrier och eritreaner på typiskt svenskt vis ska svara kort och enstavigt på frågor och hur viktigt det är att passa tiden. Men den är också minst sagt skruvad, när den lyfter ganska udda företeelser som om det vore det vanliga.
Erik Gandini hävdar att vi både lever och dör ensamma; en fjärdedel av alla som avlider på sjukhus har t ex varken vänner eller familj där. Just då eller inte alls? Man kan också säga att tre fjärdedelar faktiskt har vänner eller familj där. Någon säker statistik på hur många personer som dör ensamma i hemmet finns inte att tillgå, men det händer naturligtvis, eftersom många äldre bor ensamma. Av omkring 1,8 miljoner svenskar över 65 år bor 640 000 – eller 34 procent – ensamma. Två tredjedelar är alltså sammanboende, oftast med en partner. Den främsta orsaken är att maken har dött och att änkan lever längre. Men något direkt samband mellan ensamboende och ensamhet tycks heller inte finnas, inte enligt Lars Andersson, professor i sociologi. Känslan av ensamhet handlar mer om hur man mår. Studier har enligt Andersson visat att pensionärer i Sverige ofta känner sig mindre ensamma än exempelvis pensionärer i Sydeuropa, eftersom man känner att man har makt över sitt eget liv med sociala skyddsnät.
I filmen sägs att vi är ensamma och olyckliga i Sverige. En indikator kan ju vara självmordsfrekvensen. På 1960-talet spreds myten att Sverige har flest självmord i världen. Det gjordes i USA, ofta just för att kunna kritisera det socialdemokratiska välfärdssamhället. Men WHO:s självmordsstatistik avlivar myten. Bland 171 länder finns Sverige på 58:e plats, med 11,1 självmord per 100 000 invånare. Självmord är alltså inte extremt vanligt i Sverige jämfört med många andra länder. Det är i alla fall knappast så att vi tar livet av oss på grund av en bra välfärd och trygghet. Lustigt nog ligger just Etiopien strax över oss i tabellen på plats 55, med 11,5 självmord per 100 000 invånare. Det är alltså just ingen skillnad mellan de två länder som i filmen får spegla ytterligheterna mellan kollektiva och individuella värderingar.
Sverige ligger på plats 5 i årets Legatum Prosperity Index, som mäter livskvalitet och hälsa mm i olika länder. Etiopien ligger på plats 126. Sverige är ett av världens lyckligaste folk och ligger på åttonde plats i lyckoligan, enligt Gallup. ”Att man bor i ett land med demokrati, frihet och utan utbredd fattigdom är viktigast för lyckan”, säger lyckoforskaren Filip Fors. Men han citeras inte i filmen.
Vi får i filmen följa tjänstemän som tar sig in i avlidnas lägenheter, avlidna som legat i månader eller år utan att någon saknat dem. Sådant händer förstås, när hyran betalas med autogiro, men hur vanligt är det? I filmen sägs att ”i dagens Sverige lever nästan hälften av alla vuxna i ensamhushåll”. Men det är helt enkelt inte sant. När det gäller graden av ensamboende finns det också bra statistik att tillgå. I dag är ensamhushållet den vanligaste formen av boende i Sverige. Det finns drygt 4 miljoner hushåll i Sverige, och drygt 1,5 miljoner av dem är ensamhushåll, enligt SCB. Det är nästan 38 procent av alla hushåll, och enligt Eurostat störst andel inom EU. Men de ensamboende utgör dock bara 16 procent av befolkningen, eftersom fler personer bor i hushåll med flera personer. Och detta är bara enligt statistiken. Folk bor inte alltid eller bara där de är mantalsskrivna. Barn flyttar mellan föräldrar. Somliga har två eller tre bostäder, men är bara mantalsskriven på en av dem. Felkällorna är många.
Men ensamboendet är dock utbrett i Sverige, men det är en internationell trend. Ökningen av ensamboendet är en av de största samhällsförändringarna i modern tid, säger Eric Klinenberg, professor i sociologi vid New York university.
Andelen ensamhushåll är i USA nästan 30 procent. Det beror på ökat välstånd, så att man har råd att bo ensam, men också på kvinnans frigörelse.
Vi har en hög andel ensamboende i Sverige för att vi vill och har råd, men det betyder alltså inte att vi känner oss ensamma och ledsna. Med med radio, telefon, tv, mobil, internet, mejl, Skype och Facebook, kan vi vara mer sociala än tidigare även om vi bor ensamma. Och vi mår ganska hyfsat enligt de studier som finns att tillgå.
Det finns många intressanta aspekter att utforska. Varför är Sverige världens mest sekulära och individualistiska land? Kan det bero på att landet ganska nyligen var ett glest befolkat jordbruksland, där byarna sprängts genom skiftesreformerna och de flesta därför bodde långt bort från varandra? Eller beror det på välfärdsreformerna under andra hälften av 1900-talet? Det borde man kunna gräva mer i.
Men det ville inte Erik Gandini analysera eller redovisa i filmen, eftersom det inte stämmer med hans budskap, att vi är ensamma och olyckliga. Men filmen var ju underhållande ändå.
Politiker hävdar att vi i Sverige inte är så speciella. Vi är ett resultat av en sedan länge pågående invandring och därmed uppblandning av kulturer.
SvaraRaderaDiagrammet ovan visar vilken verklighet politikerna försöker dölja.