Bostadsbyggandet under 2015 har nyligen rapporterats i media. Det har varit rubriker om ökat bostadsbyggande i nästan hela länet. ” Bostadsbyggandet har äntligen tagit rejäl fart i länet”, skrev DN går. Länsstyrelsen tecknar bilden med ljusa färger. ” I år kommer vi att överträffa målet med råge”, säger landshövding Chris Heister. För 2015 nådde man nästan 15 000 lägenheter och målet är 16 000 lägenheter. I år är uppskattningen totalt 22 500 stycken och för nästa år 24 000. Så här ser statistiken ut mer i detalj för påbörjade och färdigställda lägenheter mellan 2010 och 2015.
Påbörjade och färdigställda lägenheter i Stockholms län 2010-2015 enligt SCB.
Det finns inget entydigt samband mellan påbörjande och färdigställande. Det tar genomsnittligt mer än ett år att färdigställa en påbörjad lägenhet. Det låga påbörjandet 2012 resulterade i en nedgång i färdigställandet 2014 och den stora ökningen i påbörjandet 2013 (som delvis berodde på att man inte hunnit med året innan) resulterade i en stor ökning i färdigställandet 2015. Eftersom påbörjandet var relativt stort 2014 kan vi alltså vänta oss en viss ökning i färdigställandet 2016, men däremot inte 2017. Det ser alltså hyfsat ut men inte mer. Men mycket hänger ju på hur stor befolkningsökningen blir. Så här har det varit.
Årlig befolkningsökning i Stockholms län 2010-2015 enligt SCB.
Befolkningsökningen har varit jämn, runt 35 000 fler invånare per år i många år nu, och den lilla nedgången 2015 betyder nog inte så mycket. Det innebär att om vi bygger 15-16 000 lägenheter per år så håller vi nätt och jämnt bostadsbyggandet i takt med befolkningsökningen. Men den stora brist som ackumulerats under många år nu, ja sedan slutet av 1990-talet, kommer inte att minska. För att klara det skulle vi alltså behöva bygga ännu mer. Och bakom hörnet har vi den stora flyktinginvandringen 2015, som så småningom kommer att öka behoven av riktiga bostäder. Under miljonprogrammet 1965-1975 byggdes i genomsnitt 20 000 lägenheter per år i Stockholms län, så det borde ju gå. Det behövs alltså ett miljonprogram till, även om bostäderna inte behöver utformas och lokaliseras som man gjorde då. Det är inte nya stadsdelar på jungfrulig mark den här gången utan tätare stad där vi redan har en stor del av infrastrukturen. Var bygger vi då? Så här fördelar sig det årliga bostadsbyggandet mellan kommunerna, räknat som snitt 2010-2015.
Årligt bostadsbyggande 2010-2015 bland kommunerna i Stockholms län.
Totalt byggdes knappt 9 000 lägenheter per år. Stockholm står för nära 4 000 lägenheter per år, vilket är 44 % av hela byggandet, och 2015 var det nästan 5 000. Lilla Sundbyberg kommer faktiskt som god tvåa. Minst bygger (som vanligt) Vaxholm, Danderyd och Salem, tre hopplösa moderatstyrda kommuner. Inte heller Lidingö bygger så mycket som man borde. Det kanske borde finnas bättre styrmedel för att förmå motvilliga kommuner att ta sitt ansvar. Fördelat på Norr, Söder och Centralt ser det ut så här.
Årligt bostadsbyggande 2010-2015 för regiondelar i Stockholms län. Central avser Stockholm, Solna och Sundbyberg.
Något mer än hälften av bostadsbyggandet sker alltså centralt i regionen och något mindre i de 23 yttre kommunerna. Något mer byggs i norrkommunerna än i söderkommunerna, vilket är ganska bra, med tanke på hur arbetsplatserna fördelar sig i länet. Ett annat sätt att sortera kommunerna efter är centralt-periferi. Så här fördelar sig byggandet på centrala, halvcentrala och ytterkommuner.
Årligt bostadsbyggande 2010-2015 för regiondelar i Stockholms län; centrala, halvcentrala och ytterkommuner.
Här ser det mindre bra ut. En region som satsar på täthet ska naturligtvis bygga mer i de halvcentrala kommunerna jämfört med i ytterkommunerna, men så ser det alltså inte ut. Enligt DN bygger Danderyd och Lidingö utanjämförelse minst räknat per invånare. Och detta är attraktiva kommuner där bostadsbyggande inte är något risktagande. Det är inte bara Danderyd och Lidingö som sviker. Också Täby borde bygga mer, men det kanske kommer så småningom. Lilla Sundbyberg har ju byggt mer per år än alla de halvcentrala kommunerna och överlägset mest per invånare, så vi vet att det går.
Det finns inget entydigt samband mellan påbörjande och färdigställande. Det tar genomsnittligt mer än ett år att färdigställa en påbörjad lägenhet. Det låga påbörjandet 2012 resulterade i en nedgång i färdigställandet 2014 och den stora ökningen i påbörjandet 2013 (som delvis berodde på att man inte hunnit med året innan) resulterade i en stor ökning i färdigställandet 2015. Eftersom påbörjandet var relativt stort 2014 kan vi alltså vänta oss en viss ökning i färdigställandet 2016, men däremot inte 2017. Det ser alltså hyfsat ut men inte mer. Men mycket hänger ju på hur stor befolkningsökningen blir. Så här har det varit.
Befolkningsökningen har varit jämn, runt 35 000 fler invånare per år i många år nu, och den lilla nedgången 2015 betyder nog inte så mycket. Det innebär att om vi bygger 15-16 000 lägenheter per år så håller vi nätt och jämnt bostadsbyggandet i takt med befolkningsökningen. Men den stora brist som ackumulerats under många år nu, ja sedan slutet av 1990-talet, kommer inte att minska. För att klara det skulle vi alltså behöva bygga ännu mer. Och bakom hörnet har vi den stora flyktinginvandringen 2015, som så småningom kommer att öka behoven av riktiga bostäder. Under miljonprogrammet 1965-1975 byggdes i genomsnitt 20 000 lägenheter per år i Stockholms län, så det borde ju gå. Det behövs alltså ett miljonprogram till, även om bostäderna inte behöver utformas och lokaliseras som man gjorde då. Det är inte nya stadsdelar på jungfrulig mark den här gången utan tätare stad där vi redan har en stor del av infrastrukturen. Var bygger vi då? Så här fördelar sig det årliga bostadsbyggandet mellan kommunerna, räknat som snitt 2010-2015.
Totalt byggdes knappt 9 000 lägenheter per år. Stockholm står för nära 4 000 lägenheter per år, vilket är 44 % av hela byggandet, och 2015 var det nästan 5 000. Lilla Sundbyberg kommer faktiskt som god tvåa. Minst bygger (som vanligt) Vaxholm, Danderyd och Salem, tre hopplösa moderatstyrda kommuner. Inte heller Lidingö bygger så mycket som man borde. Det kanske borde finnas bättre styrmedel för att förmå motvilliga kommuner att ta sitt ansvar. Fördelat på Norr, Söder och Centralt ser det ut så här.
Något mer än hälften av bostadsbyggandet sker alltså centralt i regionen och något mindre i de 23 yttre kommunerna. Något mer byggs i norrkommunerna än i söderkommunerna, vilket är ganska bra, med tanke på hur arbetsplatserna fördelar sig i länet. Ett annat sätt att sortera kommunerna efter är centralt-periferi. Så här fördelar sig byggandet på centrala, halvcentrala och ytterkommuner.
Här ser det mindre bra ut. En region som satsar på täthet ska naturligtvis bygga mer i de halvcentrala kommunerna jämfört med i ytterkommunerna, men så ser det alltså inte ut. Enligt DN bygger Danderyd och Lidingö utanjämförelse minst räknat per invånare. Och detta är attraktiva kommuner där bostadsbyggande inte är något risktagande. Det är inte bara Danderyd och Lidingö som sviker. Också Täby borde bygga mer, men det kanske kommer så småningom. Lilla Sundbyberg har ju byggt mer per år än alla de halvcentrala kommunerna och överlägset mest per invånare, så vi vet att det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar