Regeringen har presenterat sitt förslag för att öka bostadsbyggandet, sedan de borgerliga partierna hoppat av de pågående samtalen om en eventuell överenskommelse. Det är naturligtvis beklagligt att man inte kunnat komma överens, eftersom bostadsbristen är ett av våra svåraste problem just nu.
Regeringens förslag innehåller 22 punkter, men många av dessa är inte särskilt konkreta utan handlar om att utreda olika saker. Förslagen har redan sågats av professor Hans Lind, som velat införa tvingande krav på kommunerna om bostadsbyggande. En av de 22 punkterna handlar faktiskt om krav på kommunerna, men utan sanktioner. Jag har ju föreslagit Hans Lind som ny bostadsminister, och jag lutar nog åt att det hade varit ett betydligt bättre val än Peter Eriksson.
Andra punkter i regeringens förslag handlar om en utvecklad översiktsplanering, begränsning av detaljplanekravet, länsstyrelsernas roll, att få fler hyresrätter eller att öka omflyttningen genom att slopa taket för uppskov om reavinstbeskattning fram till 2020. Visst, det medför inte att bostadsmarknaden tillförs några nya bostäder, men kanske att de befintliga kan utnyttjas bättre.
Några andra av regeringens punkter handlar om statlig mark för bostadsbyggande, strandskydd, regler om trafikbuller vid bostadsbyggnader, sänkta byggkostnader, serietillverkade hus och översyn av Boverkets byggregler.
De borgerliga partierna presenterade sju punkter i en debattartikel i DN i dag, som handlar om buller, överklagande, riksintressen, naturreservat, strandskydd, andrahandsuthyrning och flyttskatt, alltså till stor del samma saker som regeringen just beslutat. Det tyder på att parterna egentligen inte ville bli överens och förlorarna är förstås de bostadslösa.
Ta en sån sak son strandskyddet, som jag skrev om här när nya bostäder vid Råstasjön i Solna stoppades i våras på grund av alltför rigorösa strandskyddsregler. Senast i maj upphävde mark- och miljööverdomstolen en detaljplan vid sjön Trekanten vid Liljeholmen i centrala Stockholm, där staden ville bygga en skola, p g a den stora utbyggnaden av bostäder i stadsdelen. För att minska de negativa konsekvenserna bearbetades planförslaget, så att skolan minskades till 645 elever, och höjdes med en våning för att begränsa markåtgången. Allmänhetens tillgång till stranden var fortfarande garanterad vid strandpromenaden men inte med 100 meter utan bara 30-40 meter.
Sjön Trekanten och det aktuella planärendet.
Förslaget tillstyrktes av länsstyrelsen, men överklagades och stoppades av mark- och miljööverdomstolen p g a strandskyddet. Detta handlar alltså om en plats i Stockholmsregionens absolut mest centrala delar. Beslutet fick skolborgarrådet Olle Burell (S) att gå i taket. Han kallade beslutet för "helt sjukt" och nu har staden bestämt sig för att överklaga beslutet till Högsta domstolen. Andra exempel är vid Väsjön i Sollentuna, och Kanalstaden i Södertälje där planerade bostäder också stoppats av strandskydd.
Allmänhetens tillgång till stranden vid Trekanten skulle vara intakt även om skolan byggdes.
Flera av Stockholms mest attraktiva stadsområden ligger mindre än 100 meter från strandlinjen, och borde egentligen aldrig ha tillåtits om nuvarande syn på strandskyddet hade fått råda. I centrala Stockholm skulle attraktiva stadsdelar som bebyggelsen vid Norr Mälarstrand, Strandvägen, Skeppsbron och Munkbron, nordvästra Kungsholmen, Hammarby sjöstad och Norra Djurgårdsstaden egentligen förbjudas om nuvarande strandskyddsregler tillämpats konsekvent. Stadshuset ligger mindre än 100 meter från stranden och skulle naturligtvis aldrig ha byggts, inte heller Stockholms slott eller Riddarholmskyrkan.
Liljeholmskajen är ett tillåtet bostadsområde nära vattnet där strandskyddet är upphävt.
Ska man bygga tät stad i innerstadens omedelbara närhet behöver inte strandskydd på 100 meter eller mer råda överallt, det borde räcka med att garantera allmänhetens tillgång till strand! Både regering och opposition vill alltså titta på strandskyddet. Här vill regeringen nu tillsätta en utredning för att se över resultaten av reformen Landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS), dels föreslå förändringar i LIS-regelverket, i syfte att ytterligare främja landsbygdsutvecklingen i områden med god tillgång till stränder. Vad vill då oppositionen? Jo, att kommunerna ska kunna ansöka om att upphäva strandskyddet, att det inte ska vara 300 meter utan max 100 meter och att en översyn av strandskyddet ska påbörjas.
Men hallå!!! Det handlar ju om att bygga bostäder i storstäderna, inte om landsbygdsutveckling??? Varken regeringen eller oppositionen verkar ju fatta vad det handlar om, utan dillar om landsbygdsutveckling eller strandskydd på upp till 300 meter.
Regeringens förslag innehåller 22 punkter, men många av dessa är inte särskilt konkreta utan handlar om att utreda olika saker. Förslagen har redan sågats av professor Hans Lind, som velat införa tvingande krav på kommunerna om bostadsbyggande. En av de 22 punkterna handlar faktiskt om krav på kommunerna, men utan sanktioner. Jag har ju föreslagit Hans Lind som ny bostadsminister, och jag lutar nog åt att det hade varit ett betydligt bättre val än Peter Eriksson.
Andra punkter i regeringens förslag handlar om en utvecklad översiktsplanering, begränsning av detaljplanekravet, länsstyrelsernas roll, att få fler hyresrätter eller att öka omflyttningen genom att slopa taket för uppskov om reavinstbeskattning fram till 2020. Visst, det medför inte att bostadsmarknaden tillförs några nya bostäder, men kanske att de befintliga kan utnyttjas bättre.
Några andra av regeringens punkter handlar om statlig mark för bostadsbyggande, strandskydd, regler om trafikbuller vid bostadsbyggnader, sänkta byggkostnader, serietillverkade hus och översyn av Boverkets byggregler.
De borgerliga partierna presenterade sju punkter i en debattartikel i DN i dag, som handlar om buller, överklagande, riksintressen, naturreservat, strandskydd, andrahandsuthyrning och flyttskatt, alltså till stor del samma saker som regeringen just beslutat. Det tyder på att parterna egentligen inte ville bli överens och förlorarna är förstås de bostadslösa.
Ta en sån sak son strandskyddet, som jag skrev om här när nya bostäder vid Råstasjön i Solna stoppades i våras på grund av alltför rigorösa strandskyddsregler. Senast i maj upphävde mark- och miljööverdomstolen en detaljplan vid sjön Trekanten vid Liljeholmen i centrala Stockholm, där staden ville bygga en skola, p g a den stora utbyggnaden av bostäder i stadsdelen. För att minska de negativa konsekvenserna bearbetades planförslaget, så att skolan minskades till 645 elever, och höjdes med en våning för att begränsa markåtgången. Allmänhetens tillgång till stranden var fortfarande garanterad vid strandpromenaden men inte med 100 meter utan bara 30-40 meter.
Förslaget tillstyrktes av länsstyrelsen, men överklagades och stoppades av mark- och miljööverdomstolen p g a strandskyddet. Detta handlar alltså om en plats i Stockholmsregionens absolut mest centrala delar. Beslutet fick skolborgarrådet Olle Burell (S) att gå i taket. Han kallade beslutet för "helt sjukt" och nu har staden bestämt sig för att överklaga beslutet till Högsta domstolen. Andra exempel är vid Väsjön i Sollentuna, och Kanalstaden i Södertälje där planerade bostäder också stoppats av strandskydd.
Flera av Stockholms mest attraktiva stadsområden ligger mindre än 100 meter från strandlinjen, och borde egentligen aldrig ha tillåtits om nuvarande syn på strandskyddet hade fått råda. I centrala Stockholm skulle attraktiva stadsdelar som bebyggelsen vid Norr Mälarstrand, Strandvägen, Skeppsbron och Munkbron, nordvästra Kungsholmen, Hammarby sjöstad och Norra Djurgårdsstaden egentligen förbjudas om nuvarande strandskyddsregler tillämpats konsekvent. Stadshuset ligger mindre än 100 meter från stranden och skulle naturligtvis aldrig ha byggts, inte heller Stockholms slott eller Riddarholmskyrkan.
Ska man bygga tät stad i innerstadens omedelbara närhet behöver inte strandskydd på 100 meter eller mer råda överallt, det borde räcka med att garantera allmänhetens tillgång till strand! Både regering och opposition vill alltså titta på strandskyddet. Här vill regeringen nu tillsätta en utredning för att se över resultaten av reformen Landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS), dels föreslå förändringar i LIS-regelverket, i syfte att ytterligare främja landsbygdsutvecklingen i områden med god tillgång till stränder. Vad vill då oppositionen? Jo, att kommunerna ska kunna ansöka om att upphäva strandskyddet, att det inte ska vara 300 meter utan max 100 meter och att en översyn av strandskyddet ska påbörjas.
Men hallå!!! Det handlar ju om att bygga bostäder i storstäderna, inte om landsbygdsutveckling??? Varken regeringen eller oppositionen verkar ju fatta vad det handlar om, utan dillar om landsbygdsutveckling eller strandskydd på upp till 300 meter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar