Bostadsminister Peter Eriksson (MP) vill se en ”rejäl sänkning” av reavinstskatten vid försäljning av bostäder. ”Den har minskat rörligheten och motverkar ett mer effektivt användande av befintliga bostäder”, säger han i en DN-intervju.
Här har han helt rätt, och detta är inte heller någon nyhet. Den så kallade flyttskatten har ifrågasatts tidigare, men enligt Magdalena Andersson behöver staten skatteinkomsterna. Problemet har blivit akut sedan fastighetsskatten sänktes dramatisk efter ett populistiskt initiativ av Kristdemokraterna, och sedan man begränsat rätten att skuta upp reavinstskatten. Resultatet innebar att det blivit billigare att bo kvar i alltför stora och dyra bostäder samtidigt som det blivit dyrare att flytta till mindre och mer passande lägenheter.
Flyttskatten ger staten ca 25 miljarder per år. Fastighetsskatten ger 32 miljarder. Det går att skjuta upp skatten, men dels finns det ett tak för uppskovet, dels ska man betala ränta för uppskovet.
Problemet kan lösas enkelt. Avskaffa flyttskatten, för dem som köper en annan bostad, och höj fastighetsskatten med nödvändigt belopp, så kan vi få ett effektivare utnyttjande av de befintliga bostäderna. Är det för tufft? Så sänk flyttskatten i alla fall rejält. Hur svårt kan det vara?
DN presenterar också utvecklingen av boendetätheten i Sverige under de senaste decennierna. Det handlar om nedanstående utveckling.
Invånare per lägenhet i Sverige 1970-2015.
Diagrammet visar att boendetätheten har sjunkit fram till en lägsta nivå omkring 2005, för att därefter stiga igen, men ganska marginellt. Men det är inte någon särskilt bra beskrivning av verkligheten. Det beror framförallt på två saker. Dels skiljer det sig mellan olika typer av hushåll. Mest trångbodda är barnfamiljerna och minst är de äldre hushållen utan barn. Men boendetätheten skiljer sig också dramatiskt mellan olika delar av landet. I tre arbetsmarknadsregioner har boendetätheten ökat sedan 1990 och det handlar så klart om Stockholm, Göteborg och Malmö.
Invånare per lägenhet 1990 och 2015 i Stockholms, Göteborgs och Malmös arbetsmarknadsregion, samt i övriga Sverige.
I Stockholm har boendetätheten ökat längst och mest, med 5-6 procent. I samtliga övriga 70 arbetsmarknadsregioner (LA-regioner) i landet har boendetätheten faktiskt minskat sedan 1990. Där är det alltså bättre bostadstillgång nu än då, med i snitt 9 procent.
Eller borde i alla fall vara det. Att man ändå talar om bostadsbrist i allt större delar av landet beror förstås på att de lägenheter som faktiskt finns inte görs tillgängliga för dem som bäst behöver dem. Och där är flyttskatten en viktig förklaring. Alltså: Avskaffa flyttskatten snarast.
Här har han helt rätt, och detta är inte heller någon nyhet. Den så kallade flyttskatten har ifrågasatts tidigare, men enligt Magdalena Andersson behöver staten skatteinkomsterna. Problemet har blivit akut sedan fastighetsskatten sänktes dramatisk efter ett populistiskt initiativ av Kristdemokraterna, och sedan man begränsat rätten att skuta upp reavinstskatten. Resultatet innebar att det blivit billigare att bo kvar i alltför stora och dyra bostäder samtidigt som det blivit dyrare att flytta till mindre och mer passande lägenheter.
Flyttskatten ger staten ca 25 miljarder per år. Fastighetsskatten ger 32 miljarder. Det går att skjuta upp skatten, men dels finns det ett tak för uppskovet, dels ska man betala ränta för uppskovet.
Problemet kan lösas enkelt. Avskaffa flyttskatten, för dem som köper en annan bostad, och höj fastighetsskatten med nödvändigt belopp, så kan vi få ett effektivare utnyttjande av de befintliga bostäderna. Är det för tufft? Så sänk flyttskatten i alla fall rejält. Hur svårt kan det vara?
DN presenterar också utvecklingen av boendetätheten i Sverige under de senaste decennierna. Det handlar om nedanstående utveckling.
Diagrammet visar att boendetätheten har sjunkit fram till en lägsta nivå omkring 2005, för att därefter stiga igen, men ganska marginellt. Men det är inte någon särskilt bra beskrivning av verkligheten. Det beror framförallt på två saker. Dels skiljer det sig mellan olika typer av hushåll. Mest trångbodda är barnfamiljerna och minst är de äldre hushållen utan barn. Men boendetätheten skiljer sig också dramatiskt mellan olika delar av landet. I tre arbetsmarknadsregioner har boendetätheten ökat sedan 1990 och det handlar så klart om Stockholm, Göteborg och Malmö.
I Stockholm har boendetätheten ökat längst och mest, med 5-6 procent. I samtliga övriga 70 arbetsmarknadsregioner (LA-regioner) i landet har boendetätheten faktiskt minskat sedan 1990. Där är det alltså bättre bostadstillgång nu än då, med i snitt 9 procent.
Eller borde i alla fall vara det. Att man ändå talar om bostadsbrist i allt större delar av landet beror förstås på att de lägenheter som faktiskt finns inte görs tillgängliga för dem som bäst behöver dem. Och där är flyttskatten en viktig förklaring. Alltså: Avskaffa flyttskatten snarast.
Fantastiskt vad det ska gulle-gullas med dem som "äger" sitt boende. Först avskaffades fastighetsskatten för att den "kunde tvinga moster Greta att flytta". Nu ska reavinstskatten avskaffas, för "annars flyttar inte moster Greta".
SvaraRaderaDet gäller att inneha problemformuleringsprivilegiet...
Endast ett mantra verkar evigt: "Inför marknadshyror!" (Senast idag har DN ånyo rullat ut Assar Lindbeck, som förstås får argumentera helt oemotsagt.)
För övrigt så föreslår jag ett namnbyte på "flyttskatten":
"delvis-återbetalande-av-alla-ränteavdrag-man-gjort-skatten" !
Egen härd är guld värd!
SvaraRaderaVarför ser du det som tufft att tvinga bort folk från sina bostäder? Inför marknadshyror som ger rörlighet i hyresrätterna-men glöm detta med fastighetsskatter för att tvinga bort ägare från egen egendom!
Skall vi ta ut schablonintäkter från fritidshus, jordbruksmark och skog också? Så vi får lite rörlighet?