Den senaste veckan har Länsstyrelsens helt osannolika samrådsyttrande över Stockholms översiktsplan uppmärksammats i media. Det är 24 sidor gnäll och jämmer, klagan och gny, gnöl och knot, kvirr och pjunk för att inte tala om gnissel om stort och smått, men framförallt – rör inte något riksintresse för då…. Hur en statlig myndighet kan inta ett sådant förhållningssätt gentemot en kommuns demokratiskt förankrade vilja till framtida utveckling är en gåta.
Länsstyrelsen vill stoppa förtätningen i nästan hela Stockholm.
Viktor Barth-Kron summerar det hela i DN som ”Stockholm bör inte bygga i innerstaden, helst inte heller i närförort, inte vid motorleder, gamla industriområden ska undvikas. Luftiga områden bör bevaras luftiga, 1960-talskontoren ska inte rivas.” Detta är alltså statens uppfattning. Samtidigt vill ju staten öka bostadsbyggandet, inte minska det, om man får tro bostadsministern Peter Eriksson.
Hur ser då länsstyrelsen på stadens vilja att växa och utvecklas för att klara bostadsbristen genom att bygga 140 000 nya bostäder? Det är ett ambitiöst mål, som dock är möjligt att genomföra, om man bara bortser från alla länsstyrelsens käppar som kastas in i hjulen. För det är verkligen ingen konstruktiv kritik som länsstyrelsen kommer med. Snarare försöker länsstyrelsens byråkrater visa vad de har lärt sig om samhällsplaneringens alla områden och som därför ska tas upp i detalj i översiktsplanen. Men det är inte syftet med en översiktsplan.
Enligt PBL ska översiktsplanen redovisa kommunens ställningstaganden med avseende på utvecklingsstrategi, markens användning och hänsyn till olika intresse. I en utvecklingsstrategi ska kommunens långsiktiga intentioner redovisas med "med bred pensel" (för att använda Boverkets ord).
Hela Stockholms innerstad är av riksintresse för kulturmiljövården.
Länsstyrelsen vill tydliggöra att ett riksintresse (för bevarande) inte får vägas mot ett annat intresse (exempelvis bostadsbyggande) om detta medför påtaglig skada på riksintresset. Alla riksintressen, hur oviktiga de än kan tyckas vara för de oinvigda, står alltså ständigt över intresset av att bygga bostäder, hur mycket bostadsbristen än växer. Även om länsstyrelsen konstaterar att landstinget genom Tillväxt- och regionplaneförvaltningen är på väg att höja målet för bostadsbyggande i länets alla kommuner, tycks detta inte leda till någon som helst slutsats hos länsstyrelsens byråkrater. Det är ju ändå inte frågan om något riksintresse.
Men samtidigt är man inte konsekvent. Man säger att översiktsplanen ska tydliggöra att personbilstrafiken måste minska. Men något bättre sätt för att göra detta än att åstadkomma en tät bebyggelse finns knappast, men det kommer knappast att vara möjligt med länsstyrelsens närmast oändliga invändningar.
Viktor Barth-Kron summerar det hela i DN som ”Stockholm bör inte bygga i innerstaden, helst inte heller i närförort, inte vid motorleder, gamla industriområden ska undvikas. Luftiga områden bör bevaras luftiga, 1960-talskontoren ska inte rivas.” Detta är alltså statens uppfattning. Samtidigt vill ju staten öka bostadsbyggandet, inte minska det, om man får tro bostadsministern Peter Eriksson.
Hur ser då länsstyrelsen på stadens vilja att växa och utvecklas för att klara bostadsbristen genom att bygga 140 000 nya bostäder? Det är ett ambitiöst mål, som dock är möjligt att genomföra, om man bara bortser från alla länsstyrelsens käppar som kastas in i hjulen. För det är verkligen ingen konstruktiv kritik som länsstyrelsen kommer med. Snarare försöker länsstyrelsens byråkrater visa vad de har lärt sig om samhällsplaneringens alla områden och som därför ska tas upp i detalj i översiktsplanen. Men det är inte syftet med en översiktsplan.
Enligt PBL ska översiktsplanen redovisa kommunens ställningstaganden med avseende på utvecklingsstrategi, markens användning och hänsyn till olika intresse. I en utvecklingsstrategi ska kommunens långsiktiga intentioner redovisas med "med bred pensel" (för att använda Boverkets ord).
Länsstyrelsen vill tydliggöra att ett riksintresse (för bevarande) inte får vägas mot ett annat intresse (exempelvis bostadsbyggande) om detta medför påtaglig skada på riksintresset. Alla riksintressen, hur oviktiga de än kan tyckas vara för de oinvigda, står alltså ständigt över intresset av att bygga bostäder, hur mycket bostadsbristen än växer. Även om länsstyrelsen konstaterar att landstinget genom Tillväxt- och regionplaneförvaltningen är på väg att höja målet för bostadsbyggande i länets alla kommuner, tycks detta inte leda till någon som helst slutsats hos länsstyrelsens byråkrater. Det är ju ändå inte frågan om något riksintresse.
Men samtidigt är man inte konsekvent. Man säger att översiktsplanen ska tydliggöra att personbilstrafiken måste minska. Men något bättre sätt för att göra detta än att åstadkomma en tät bebyggelse finns knappast, men det kommer knappast att vara möjligt med länsstyrelsens närmast oändliga invändningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar