lördag 5 augusti 2017

Husesyn

Jag gillar gamla hus. Jag stred under 1960- och 1970-talen mot rivningarna på nedre Norrmalm. Jag har själv räddat byggnadsdelar ur gamla hus som skulle rivas för att återanvända dem. Jag har många gånger renoverat hus och och återanvänt gamla fönster. Jag har lagt hundraårigt handslaget tegel på mitt nya hus. Jag har en gång medverkat i ett arrangemang anordnat av Svenska Byggnadsvårdsföreningen.
Jag håller just nu på att, tillsammans med familjen, renovera ett gammalt ödehus på Gotland, som stått övergivet i ett halvt sekel. Jag gör det med varsamhet och med hänsyn till dess ursprungliga karaktär. Men jag måste erkänna: Jag har inte renoverat fönstren i huset utan satt i nya. Det vore det poänglöst att byta ut nittio procent av de befintliga fönstren, och det skulle inte bli klart under min återstående livstid.  Jag har använt byggnadsmaterial som inte var uppfunnet när huset byggdes för hundra år sedan (för övrigt av redan då återanvänt byggnadsmaterial). Jag har kort sagt en pragmatisk inställning och anser inte att allt nytt är dåligt och att allt gammalt är bra.
Stephan Fickler, bebyggelseantikvarie och Ulla Skoog. Foto: Urban Björstadius
Det anser däremot skådespelaren Ulla Skoog som just nu har en programserie i SR P1 som heter ”Husesyn” . Hon är passionerat intresserad av byggnadsvård i allmänhet och fönster i synnerhet. För henne är det bara linoljefärg och munblåsta fönsterglas som är godkända. Allt annat förlöjligas och hånas. ”När de sätter upp en byggnadsställning nu för tiden tänker jag inte längre ”oj, nu ska här bli fint!” utan ”oj, nu ska här bli fult!”, säger Ulla Skoog. Faktum är att jag numera stänger av radion så fort jag hör Ulla Skoogs röst, eftersom jag inte står ut med hennes raljanta och förlöjligande ton. Är byggnadsvård verkligen en religion?

4 kommentarer:

  1. Jag skrev en kommentar för nån vecka sen men den försvann i cyberspace, tydligen... Jag vet väl inget om Skoog, men vi renoverar våra fönsterramar o bågar med linoljefärg o dito kitt på vårt gamla torp och fattas glas köper vi nytillverkade "gammalt" (t ex på Ringströms på Östgötagatan) hellre än att sätta in planglas. Skälet är ingalunda religiöst utan det är för att det håller bättre. Det är nu 17 år sen vi sist "renoverade" och det börjar bli dags igen, men det är ingen ko på isen. Klart att man får gå på ibland med linolja för att motverka åldrandet men jag tror ju inte moderna fönster klarar sig lika länge.

    SvaraRadera
  2. F ö så bor jag också på Kvarnberget. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du kanske missförstod mig. Jag är på intet sätt emot att man renoverar sina fönster med linoljefärg etc. Vad jag kritiserade är att alla andra metoder avfärdas utan djupare analyser. Mina egna fönster som jag har eldat upp var kanske ca 100 år gamla, utan någon som helst vård under de senaste 50 åren. Kanske var de gamla och återanvända redan när husen byggdes. Att sätta in nya fönster är rationellt och de nya fönstren kommer i alla fall att hålla länge nog.

      Radera
    2. F ö bor jag inte längre på Kvarnberget, men sedan 3 dagar tillbaka mycket nära.

      Radera