Uselt arkitektjobb bakom Nya Karolinska

Gårdagens DN rapporterade om att det saknas rum för omklädning, jour, administration, utbildning, patientsamtal mm på Nya Karolinska sjukhuset. Läkare tvingas promenera en kvart mellan Gamla och Nya Karolinska för olika funktioner. Lokaler ska dock, enligt styrelsen kunna hyras i närheten av sjukhuset för en kostnad av 1 miljard kronor för de första 15 åren. Det är uppenbart att effektivitet, vårdkvalitet och arbetsmiljö riskerar att försämras.  De bristande lokalfrågorna bidrar till att sjukvårdspersonal säger upp sig. Nu tvingas landstinget analysera lokalbehoven på nytt. Det är uppenbart att dessa frågor borde ha klarats ut för många år sedan när utformningen och dimensioneringen av Nya Karolinska fortfarande gick att påverka. Men vems är ansvaret för att så inte har skett?

Naturligtvis har beställarna ett stort ansvar, men det har även arkitekten. Arkitekterna som ritade Nya Karolinska kom från White och Tengbom. Den arkitekt som ledde teamet, Per-Mats Nilsson, menar i förra numret av Arkitekten (2018/4, maj) att kritiken mot sjukhusets utformning inte beror på fel utan ”på olika åsikter”. Att medarbetarna inte anser att arbetsmiljön på sjukhuset fungerar, är alltså inte något fel, utan bara en uppfattning. Andra, t ex sjukhusledningen eller arkitekterna kan ju anse att arbetsmiljön fungerar bra. De som skulle använda lokalerna, sjukvårdspersonalen, var ju inte inblandade i planeringen, men detta  var inget fel, enligt Nilsson. Det skulle ju ändå ta så lång tid från projektering till färdigt sjukhus att det inte alls var säkert att den personal som skulle jobba på sjukhuset då skulle ha samma åsikter, som de som arbetade där när sjukhuset var klart.

Arkitekt Per-Mats Nilsson, White Tengbom

Det förefaller vara ett ytterst cyniskt uttalande, en bortförklaring av att arkitekterna helt enkelt gjort ett uselt jobb. Målet med varje byggnad borde ju rimligen vara att den ska fungera för dem som ska använda den. När den inte gör det har man misslyckats, detta oavsett vad detta berott på. Om beställaren inte vill att brukarna, sjukvårdspersonalen, ska kunna påverka utformningen av de nya lokalerna, är det arkitektens plikt att kräva att så sker. Annars har arkitekten gjort ett uselt jobb. Uppenbarligen finns det allvarliga brister med Nya Karolinska i detta avseende.
Personlig kommentar
Jag har själv noterat några detaljer i utformningen av den nya intensivvårdsavdelningen, när jag som anhörig ofta vistades på den gamla intensivvårdsavdelningen i våras, där ritningarna på den nya intensivårdsavdelningen dit man ska flytta i höst fanns till beskådande. Den gamla intensiven hade 13 platser, medan den nya skulle bli nästan dubbelt så stor. Jag kan givetvis inte bedöma de behov som finns från vårdsynpunkt, men kunde ändå konstatera att antalet anhörigrum ska minskas från två till ett enda, trots ökningen av antalet vårdplatser. Här finns många människor som svävar mellan liv och död, och de anhöriga kan inte veta om och när det är dags för ett sista farväl. Två anhörigrum räckte många gånger inte till, så hur ska då ett rum räcka med betydlig fler patienter. Det var inte heller alltid lätt att finna ett ostört rum för samtal med läkare. Den här typen av problem kommer alltså att förvärras på Nya Karolinska.