Om en dag har vi nyårsafton och därefter börjar år 2019. Därmed är det nio år sedan all kärnkraft avvecklades i Sverige.
Eller är det inte så??? Men det har vi ju faktiskt beslutat om i en folkomröstning, där alla var överens om avvecklingen, bara takten skiljde.
Forsmark 1 och 2, fortfarande i drift.
En folkomröstning hölls också 1955, då en kraftig majoritet (82,9 procent) röstade för att behålla vänstertrafik. Ändå genomfördes högertrafikomläggningen som bekant 1967.
Kungsgatan 1967 vid omläggning till högertrafik.
För trettio år sedan, den 23 mars 1980, genomfördes alltså folkomröstningen om kärnkraft. Folkomröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. Alla tre alternativen var nej-alternativ till kärnkraft, med avveckling i olika takt. De som ville ha kärnkraft i Sverige hade inget att rösta på. Linje 1 och Linje 2 ville avveckla på 30 år, medan Linje 3 ville att det skulle ske redan på tio år.
Vindkraftspark i Sverige.
Ungefär 60 procent ville avveckla kärnkraften på trettio år, som det senare genom riksdagsbeslut kom att tolkas, medan 40 procent ville avveckla den på bara tio år. Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att alla reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010. Som bekant har det inte skett, även om några reaktorer har stängts.
Solcellspark i Sverige.
Idag skriver Martina Sturek (ordförande för Women in nuclear, Sweden) på DN Debatt att vi borde behålla kärnkraften – för klimatets skull. Hennes argument är fyra:
1) Kärnkraften räddar liv. Den orsakar avsevärt färre dödsfall än flertalet energikällor. Olyckan i Tjernobyl orsakade direkt 43 dödsoffer och mellan 160 och 9 000 ytterligare dödsfall på grund av ökad risk för sköldkörtelcancer. Fukushima resulterade inte i några dödsfall från radioaktiva utsläpp. Kärnkraften orsakar enligt Sturek minst skador i jämförelse med andra energislag.
2) Kärnkraften är billig, sett till hur mycket den producerar.
3) Kärnkraften hanterar på ett säkert sätt sitt eget avfall, till skillnad mot flera andra energislag.
4) Kärnkraften kan byggas ut snabbt och göra stor skillnad för klimatet. Mellan 1976 och 1986 ökade Sverige kärnkraftsproduktionen med mer än 50 TWh, vilket är tre gånger så snabbt som dagens vindkraftutbyggnad under lika lång period. Vill vi avskaffa fossilbaserade energislag skulle alltså kärnkraften vara mest effektiv.
Kärnkraft i Sverige produceras 2018 via åtta aktiva kärnreaktorer i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. År 2017 svarade kärnkraft och vattenkraft för vardera 40 procent av vår elproduktion, medan sol och vind stod för omkring 11 procent tillsammans. Det är uppenbart att vi utan kärnkraft idag skulle ha en allvarlig bristsituation.
Jag kan inte i detalj svara för hennes ståndpunkter. När folkomröstningen genomfördes 1980 var jag själv aktiv i kampanjen för Linje 3 som ville avskaffa kärnkraften snabbast. Med facit i hand tror jag att jag inte skulle göra det idag. Det är uppenbart att kärnkraften inte hade kunnat ersättas av förnybar energi oavsett om avvecklingen hade skett på 10 eller 30 år. Det handlar inte bara om antal TWh utan också om att baskraft inte kan ersättas av kraft som bara finns när det blåser eller solen skiner.
Det pågår forskning om fjärde generationens reaktorer, som kan användas i kärnkraftverk för att utvinna elektrisk energi från redan använt kärnbränsle och därmed nedbringa kärnkraftsavfallet till ett minimum. Där tror jag att man skulle kunna göra stor nytta för framtida generationer. Därför vore det fel att som princip avskaffa kärnkraften nu. Kärnkraften kan bli sin egen lösning.
En läxa av detta är att folkomröstningar inte är ett lämpligt sätt att lösa politiska problem. Riksdagens majoritet måste ha frihet att från mandatperiod till mandatperiod fatta beslut om olika frågor.
Man behöver inte ens nämna Brexit för att inse detta.
Eller är det inte så??? Men det har vi ju faktiskt beslutat om i en folkomröstning, där alla var överens om avvecklingen, bara takten skiljde.
En folkomröstning hölls också 1955, då en kraftig majoritet (82,9 procent) röstade för att behålla vänstertrafik. Ändå genomfördes högertrafikomläggningen som bekant 1967.
För trettio år sedan, den 23 mars 1980, genomfördes alltså folkomröstningen om kärnkraft. Folkomröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. Alla tre alternativen var nej-alternativ till kärnkraft, med avveckling i olika takt. De som ville ha kärnkraft i Sverige hade inget att rösta på. Linje 1 och Linje 2 ville avveckla på 30 år, medan Linje 3 ville att det skulle ske redan på tio år.
Ungefär 60 procent ville avveckla kärnkraften på trettio år, som det senare genom riksdagsbeslut kom att tolkas, medan 40 procent ville avveckla den på bara tio år. Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att alla reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010. Som bekant har det inte skett, även om några reaktorer har stängts.
Idag skriver Martina Sturek (ordförande för Women in nuclear, Sweden) på DN Debatt att vi borde behålla kärnkraften – för klimatets skull. Hennes argument är fyra:
1) Kärnkraften räddar liv. Den orsakar avsevärt färre dödsfall än flertalet energikällor. Olyckan i Tjernobyl orsakade direkt 43 dödsoffer och mellan 160 och 9 000 ytterligare dödsfall på grund av ökad risk för sköldkörtelcancer. Fukushima resulterade inte i några dödsfall från radioaktiva utsläpp. Kärnkraften orsakar enligt Sturek minst skador i jämförelse med andra energislag.
2) Kärnkraften är billig, sett till hur mycket den producerar.
3) Kärnkraften hanterar på ett säkert sätt sitt eget avfall, till skillnad mot flera andra energislag.
4) Kärnkraften kan byggas ut snabbt och göra stor skillnad för klimatet. Mellan 1976 och 1986 ökade Sverige kärnkraftsproduktionen med mer än 50 TWh, vilket är tre gånger så snabbt som dagens vindkraftutbyggnad under lika lång period. Vill vi avskaffa fossilbaserade energislag skulle alltså kärnkraften vara mest effektiv.
Kärnkraft i Sverige produceras 2018 via åtta aktiva kärnreaktorer i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. År 2017 svarade kärnkraft och vattenkraft för vardera 40 procent av vår elproduktion, medan sol och vind stod för omkring 11 procent tillsammans. Det är uppenbart att vi utan kärnkraft idag skulle ha en allvarlig bristsituation.
Jag kan inte i detalj svara för hennes ståndpunkter. När folkomröstningen genomfördes 1980 var jag själv aktiv i kampanjen för Linje 3 som ville avskaffa kärnkraften snabbast. Med facit i hand tror jag att jag inte skulle göra det idag. Det är uppenbart att kärnkraften inte hade kunnat ersättas av förnybar energi oavsett om avvecklingen hade skett på 10 eller 30 år. Det handlar inte bara om antal TWh utan också om att baskraft inte kan ersättas av kraft som bara finns när det blåser eller solen skiner.
Det pågår forskning om fjärde generationens reaktorer, som kan användas i kärnkraftverk för att utvinna elektrisk energi från redan använt kärnbränsle och därmed nedbringa kärnkraftsavfallet till ett minimum. Där tror jag att man skulle kunna göra stor nytta för framtida generationer. Därför vore det fel att som princip avskaffa kärnkraften nu. Kärnkraften kan bli sin egen lösning.
En läxa av detta är att folkomröstningar inte är ett lämpligt sätt att lösa politiska problem. Riksdagens majoritet måste ha frihet att från mandatperiod till mandatperiod fatta beslut om olika frågor.
Man behöver inte ens nämna Brexit för att inse detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar