Årets förvillare förvillar inte om fet kost

Föreningen Vetenskap och folkbildning, där jag är medlem, har utsett läkaren Annika Dahlqvist till Årets förvillare 2009. Skälet är att hon under året uttalat sig på ett särskilt ovederhäftigt sätt om kopplingen mellan kost och sjukdom. Hon har varnat för vaccination mot svininfluensa och i stället förespråkat en omläggning av kosten, helt utan något vetenskapligt stöd. Annika Dahlqvist har också spridit ogrundade påståenden om att den som äter en kost med mycket fett inte får cancer.

Annika Dahlqvist får däremot inte priset för att hon är en av de främsta förespråkarna för att fet mat inte orsakar fetma. Hon rekommenderar på sin blogg att man ska undvika kolhydrater men äta mycket fett för folk som vill slippa övervikt, den s.k. LCHF-dieten (LowCarb-HighFat = lågkolhydrat-högfett). Skär alltså inte bort fettet från julskinkan men ta däremot ingen potatis. Bred tjockt med smör på mackorna - nej stopp, ta bara smör men inget bröd var det ju.
Nu ser det ut som hon får rätt på den punkten. Dagens Nyheter meddelade nyligen att ”Fet mat orsakar inte övervikt”. Den hittills största brittiska studien visar att den fettsnåla nyckelhålsmärkningen saknar vetenskapligt stöd och bör skrotas. Matvanorna hos 90 000 personer i Danmark, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland och Italien har analyserats under tio år.  Livsmedelsverket anser däremot att vi bör hålla igen på fettet. Myndigheten rekommenderar att högst 25–35 procent av matens energi ska komma från fett. Livsmedelsverkets symbol Nyckelhålet får därför användas på produkter och restaurangluncher som är fettsnåla. Men för att citera DN:s egen vetenskapsreporter Karin Bojs: Nej, nej, nej, tro dem inte! ”Två generationer svenskar har fått fel kostrekommendationer och har jagat fett i onödan. Det är dags att se över kostråden och basera dem på modern vetenskap,” säger Göran Berglund, professor i internmedicin vid Lunds universitet enligt DN. Han anser att den nya brittiska studien visar att Livsmedelsverkets råd saknar vetenskapligt stöd. Även Världshälsoorganisationen WHO:s experter kom i höstas fram till att det inte går att dra några slutsatser om sambandet mellan fett i maten, övervikt och hjärt-kärlsjukdom.

Fett och hälsosamt.
Detta illustrerar den välkända kunskapen att all forskning bara leder fram till provisoriska sanningar och att vi ständigt måste vara beredda att ompröva vad vi tidigare har trott vara vetenskapligt belagt. Det innebär inte att vi inte ska sträva efter att veta mer och att ta reda på vad som är grunden för olika ”sanningar”. Tvärtom betyder det bara att vi ständigt måste ta reda på mer om verkligheten. Själv har jag alltid trott att vi blir feta av att äta mycket mat och röra oss lite och magra av att äta lite mat och röra oss mycket. Det verkar som om det också finns ett visst vetenskapligt belägg för den uppfattningen nu.

Eileen Gray och E-1027

Hemma i arbetsrummet har vi ett litet bord i glas och stål, som är reglerbart i höjd. Bordet har beteckningen E1027 och ritades 1927 av den irländska arkitekten och möbelformgivaren Eileen Gray. Hon föddes 1878 nära Enniscorthy, ett litet samhälle på sydöstra Irland, och dog i Paris 1976, 98 år gammal. Hon betraktas numera som en av de främsta kvinnorna på detta område.

Eileen Gray 1926
År 1898 började hon studera måleri vid Slade School of Fine Art. År 1900 besökte hon världsutställningen i Paris och inspirerades av art noveau och den skotska arkitekten Charles Rennie Mackintosh arbeten. Kort därefter flyttade hon till Paris och fortsatte sina studier vid Académie Julian och Académie Colarossi för att därefter slå sig ner i London. I en affär för lackarbeten i Soho lärde hon sig att arbeta med lackarbeten, något hon utvecklade när hon 1906 återvände till Paris, där hon etablerade sig i en lägenhet på Rue Bonaparte som sedan blev hennes hem i Paris. När hon ställde ut 1913 blev det succé. Sedan kom det första världskriget.

.

Lägenheten på Rue de Lota med Bibendum Chair till vänster

Eileen Grays fåtölj Bibendum blev en av 1920-talets mest uppmärksammade möbler. Den hade modernistisk design, till skillnad från hennes tidigare arbeten. Den formgavs för madame Mathieu Lévy, som var en förmögen och framgångsrik hattbutiksägare. Hon hade gett Gray i uppdrag att bygga om hennes lägenhet vid Rue de Lota i Paris, där hon också formgav de flesta möblerna. Det tog fyra år, mellan 1917 och 1921 och blev en ekonomisk framgång för Gray

Soffan Pirogue i lägenheten på Rue de Lota

I tidskriftartiklar hyllades den spektakulära båtformade Pirogue-soffan, som en ultimat lyxdetalj för det moderna livet. Det gav henne medvind nog att 1922 öppna ett eget galleri i Paris, Jean Desert, där hon ställde ut och sålde sina möbler. Namnet syftade på en fiktiv manlig ägare.

Eileen Gray hade en relation till den rumänske arkitekten och arkitekturkritikern Jean Badovici, som inspirerade hennes arkitektarbete. På 1920- och 1930-talet engagerade hon sig i Union des Artistes Modernes och ritade och möblerade sitt eget hem, Tempe à Pailla utanför Menton vid franska Rivieran, där hon också skulle arbeta. År 1924 började Eileen Gray och Jean Badovici arbeta på huset E-1027 i Roquebrune-Cap-Martin, nära Menton i södra Frankrike. Den mystiska beteckningen står för paret: E står för Eileen, 10 för Jean, den tionde bokstaven i alfabetet, 2 för Badovici och 7 för Gray.

Huset, som karaktäriseras av rätlinjighet och av ett platt tak, en uppglasad fasad och med spiraltrappa, var både ett kompakt och öppet hus. Gray formgav möblerna och samarbetade med Badovici om arkitekturen. Det är långsmalt som ett fartyg med många olika nivåer, och med en privat och en offentlig del. Hon tog stor hänsyn till hur solen skulle falla in.

Det cirkelrunda glasbordet E-1027 och fåtöljen Bibendum inspirerades av den samtida ungraren Marcel Breuer vid Bauhaus, som i sin tur hade inspirerats av holländaren Mart Stam. Förhållandet med Badovici tog slut 1932, men en av Badovicis vänner, Le Corbusier, besökte E-1027 vid många tillfällen och beundrade huset. Han ville köpa huset men fick inte och byggde i stället ett eget sommarhus i närheten "Le Cabanon".

Bordet E-1027
Le Corbusier lämnade sin egen signatur på byggnaden med flera färgglada muralmålningar under åren 1937-39, som Gray dock betraktade som intrång och vandalism. Hela området deklarerades senare som ”Site Moderne”, ett område av internationellt kulturellt och historiskt intresse och E-1027 är numera en ikonbyggnad inom modernismens arkitektur, men har varit förfallet i åratal. Det är klassat som French National Cultural Monument. Det ägs numera av stat och kommun och det finns planer på renovering.

Gray var bisexuell och hade efter Badovici ett förhållande med en sångerska Marie-Louise Damien, som tog slut 1938. År 1937 ställde hon ut i Le Corbusiers paviljong Esprit Nouveau vid Parisutställningen. Under andra världskriget var hon tvungen att lämna huset vid Menton, som efter kriget visade sig vara förstört av de retirerande tyskarna. Hon återvände till Paris, men var nu så gott som bortglömd av möbelindustrin. I 80-årsåldern återvände hon till Rivieran där hon iordningställde ett jordbruksskjul till sommarbostad och arbetsplats, Lou Pérou, nära Saint-Tropez.

Eileen Gray i sin lägenhet på Rue Bonaparte 1970
Kort före hennes död visades hennes arbeten på en uppskattad utställning i London. Först efter hennes död började hennes arbeten uppskattas fullt ut. År 1968 uppmärksammades Gray i en tidskriftsartikel och hennes fåtölj Bibendum och bordet E-1027 började tillverkas igen. De tillhör nu modernismens klassiker.

Julafton – men vad är det egentligen vi firar?

Idag är det julafton, den 24 december 2009, det vill säga dagen före juldagen den 25 december, den dag då Jesu födelse firas i kristen tradition. Seden att ha levande träd och kvistar i stugan är dock hednisk och förkristen för att skydda mot onda makter och väsen. Julgranen, som kommer från Tyskland spred sig till Sverige först på 1700-talet.

Numera är det faktiskt julafton hela dagen från tidig morgon, inte bara på eftermiddagen och kvällen, hur konstigt det än kan låta. Det finns en speciell förklaring till detta. Enligt den judiska kalendern börjar nämligen dygnet först vid aftonen, i enlighet med skapelseberättelsens formulering: "Och det vart afton och det vart morgon den första dagen". Det gör man för övrigt även i den muslimska världen, så detta med dygn är relativt, inte bara beroende på vilken tidszon man befinner sig i. Vi har alltså helgmålsringning i svenska kyrkor klockan 18:00 på lördag för att ringa in helgen, i enlighet med skapelseberättelsen. På så sätt börjar egentligen juldagen med julafton, den 24 december.

Julaftonen, Carl Larsson
Det vill säga i Sverige och den del av världen som använder den gregorianska kalendern. Där man fortfarande tillämpar den julianska kalendern inträffar julafton den 6 januari. Det gjorde vi i Sverige ända till 1753 trots att stora delar av Europa gick över till den gregorianska redan 1582. Befinner man sig däremot i den muslimska världen är det 1431. Traditionell islamisk tideräkning utgår från det år då Muhammed flydde från Mecka till Medina år 622 e. Kr. I Libyen som utgår från Mohammeds dödsår är det dock bara 1421. Eftersom man räknar månår, som är något kortare än solåret, sker på ungefär 30 år en förskjutning av kalendern ett helt år. I Iran som räknar solår sker inte denna förskjutning och där är det ännu bara år 1388. I Israel är det år 5770 enligt den officiella judiska kalendern, som utgår från jordens skapelse år 3761 f.Kr, den dag då Adam skapades. I Nordkorea som utgår från den store ledaren Kim Il Sungs födelse är det bara år 98, eller Juche 98, som man säger där. Men just här är det alltså den 24 december 2009.
På julafton firas alltså födelsen av Jesus Kristus, Guds enfödde son. Men i Sverige firades julen redan före kristnandet på 1000-talet. Julblot eller midvinterblot var en högtid även i fornnordisk religion, som kanske firades vid vintersolståndet i slutet på december. Vid julblotet gör man offer, blot, för att få gudarnas välsignelse över den groende grödan. Julens speciella gud var Jólner, som är ett av Odens många namn. Begreppet jul förekommer i ett hyllningskväde till Harald Hårfager från omkring år 900, där någon sägs "dricka jul". Julblotet integrerades i den kristna julen. Hedniska seder som levt kvar länge trots kristendomens inträde i vårt land är till exempel att gårdstomten ska ha lite risgrynsgröt, för att inte bli svår att tas med under det kommande året. I södra Europa ersatte firandet av Jesu födelse det romerska firandet av solguden.

Midvinterblot, Carl Larsson
Nåväl, Jesus föddes alltså den dag som började om aftonen den 24 december år noll. Eller gjorde han verkligen det. Det finns idag inget som stödjer att detta var hans egentliga födelsedag. Forskare vet inte heller exakt år för Jesu födelse och anser snarare att han föddes mellan 7 f.Kr. och 4 f.Kr. Enligt Matteusevangeliet och Lukasevangeliet ägde Jesu födelse rum under Herodes regenttid, som dog år 4 f.kr. Emellertid beskriver Lukasevangeliet att Jesus föddes i samband med den första skattskrivningen av de romerska provinserna Syrien och Judeen, under Quirinius, vilken inträffade år 6 e.kr.

Herdarnas tillbedjan, Gerard van Honthorst.
Om Jesus nu alls har funnits. Det finns inga samtida historiska uppgifter om Jesus i tidiga skrifter. Jesus finns till exempel inte omnämnd i Dödahavsrullarna som skrevs under de första årtiondena, utan först i evangelierna som skrevs långt senare. Det finns därför de som anser att Jesus aldrig har existerat som historisk person, utan att alla berättelser är myter. Andra till exempel muslimerna anser ju att han har funnits, men inte är Guds son. Muslimer tror inte heller att Jesus dog på korset eller att han uppstod, utan att han upptogs kroppsligen till himlen. Judarna räknar inte med att Jesus har någon religiös funktion. Författaren Alvar Ellegård hävdar att Jesus egentligen var en essén, som levat 200 år tidigare. Esséer var en grupp judar som levde i avskildhet i klosterliknande former, ofta sammankopplade med Qumransekten, vars skrifter återfinns i Dödahavsrullarna. Hjalmar Söderberg menade att Jesus är samma person som Barabbas, den fånge som blev frigiven när folket fick välja mellan Jesus och Barabbas (Bar Abbas betyder son till Fadern). En rad samstämmiga egenskaper mellan Jesus och Paulus visar, enligt författaren Lena Einhorn, att Jesus från Nasaret och Paulus från Tarsos var en och samma person. Enligt henne skulle Jesus ha överlevt korsfästelsen. Enligt den muslimska Ahmadiya-sekten flydde Jesus med Maria Magdalena och aposteln Tomas till Kashmir. Maria Magdalena dog på vägen men Jesus framlevde sina dagar där han tillbringat ungdomen och är begravd strax utanför den heliga staden Srinagar.

Jesus Kristur, grekisk ikon.
Numera firar vi väl oftast julen som en välkommen ledighet efter den långa och mörka hösten utan att tänka särskilt mycket på den religiösa bakgrunden. Bara 70 procent är ännu medlemmar i svenska kyrkan och många av dem framförallt av traditionella skäl. I år var ju november särskilt grå, regnig och ännu mer dyster än vanligt. I december har det däremot kommit snö och sträng kyla på många håll, vilket av en händelse sammanföll med klimatkonferensen. På arbetsplatserna i vårt land räknar vi ut hur många röda dagar det blir, och hur många klämdagarna är för att vi ska vara lediga så länge som möjligt, utan att behöva ta ut alltför många semesterdagar. I år var det sisådär.

Jesu bergspredikan, Carl Heinrich Bloch.
Och är det något gudomligt väsen som uppmärksammas mer än något annat i juletid är det väl Mammon. Mammon betyder rikedom på arameiska, och i hebreiskan används mammon i betydelsen pengar. Under medeltiden var Mammon vanligen personifierad som girighetens, rikedomens och orättvisans demon. Jesus budskap i bergspredikan: "Ni kan inte tjäna både Gud och mammon" (Matt 6:24) berör oss knappast, utan vi handlar julklappar som aldrig förr, och efter jul spenderar vi ännu mer pengar under mellandagsrean.
Men idag är det i alla fall julafton och det ska vi fira med julgran.

Bör niqab förbjudas i skola och arbetsliv?

På en skola i Stockholm förbjuds de kvinnliga eleverna att bära heltäckande slöja, niqab, under lektionerna och för det har skolan anmälts till Diskrimineringsombudsmannen. Det startade en lång serie inlägg på Newsmill och i andra media för och emot ett slöjförbud. Frågan har också behandlats i TV:s Kalla fakta i december. I går publicerade även jag ett inlägg på Newsmill, som här refereras.
Två svenska muslimska kvinnor kräver sin rätt att bära niqab under utbildningen och senare i arbetslivet. Den ena kvinnan, Leila Mahmoud, studerar till lärare, den andra, Alia Khalifa, studerar till barnskötare. De hävdade sin rätt till utbildning oavsett klädsel eller livsåskådning.

Hijab
Inom islam hävdas ofta att kvinnan ska täcka sin kropp i en så kallad hijab, när hon befinner sig bland främmande män, män hon kan ingå i äktenskap med, dvs alla utom sin far, bror eller son. Medan en hijab täcker håret döljer en så kallad niqab även hela ansiktet utom ögonen. Ibland täcks även ögonen, t ex med den afghanska burkan. Med niqab och burka är det svårt eller omöjligt att identifiera vilken person som döljs bakom tyget.

Niqab
I många muslimska länder är det ovanligt att bära niqab även där hijab är vanligt förekommande, och i Sverige naturligtvis ännu mer ovanligt. Hittills tycks det främst röra sig om en liten grupp religiösa fundamentalister som hävdar denna rätt. När jag bodde och arbetade i ett muslimskt land erfor jag många gånger att kvinnor utan sjal blev trakasserade. Jag är medveten om att det omvända kan förekomma här i Sverige.

Burka
Ett antal personer har på Newsmill med olika argument intagit ståndpunkter som i högre eller lägre grad inskränker på friheten att bära niqab i olika sammanhang. Det gäller bland andra Nalin Pekgul (s) och tre andra (s)-kvinnor, Helen Thörnqvist (c), Staffan Danielsson (c), Lotta Edholm (fp) och Fredrik Malm (fp), Merit Wager, Mikael Johansson, Avni Dervishi och Sten Levander. Flertalet har nöjt sig med att inte acceptera heltäckande slöja i skolan eller arbetslivet. Staffan Danielsson (c) har lagt en motion i riksdagen och förespråkar centrala riktlinjer att ansikten inte ska döljas även utanför skolans värld, till exempel för offentligt finansierad verksamhet som skolor, daghem, sjukvård och äldreomsorg. Mikael Johansson frågar sig om konsekvenserna kan bli en kollektiv religiös tvångskultur och om vi verkligen ha det så. Wager har gått längst som anser att det borde vara en självklarhet att man i Sverige år 2009 inte kan gå klädd i burqa eller niqab i offentliga sammanhang.

Hijab
På andra sidan finns några SSU-kvinnor, Yvonne Ruwaida m fl (mp), Nima Gholam Ali Pour (s), Porang Zahedi samt Leila Mahmoud och Alia Khalifa, som hävdar rätten till utbildning och arbete oavsett klädsel eller livsåskådning.
Enligt artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har varje människa rätt till religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor. Dessa rättigheter återfinns även i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakonventionen. Religionsfriheten får endast begränsas om det är föreskrivet i lag och är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen, hälsa och moral samt andras fri- och rättigheter. Skyddet för religionsfriheten innebär ett förbud mot bestämmelser som uttryckligen riktar sig mot någon viss religionsutövning eller som uppenbart syftar till att motverka en viss religiös åskådning.

Inte niqab, inte terrorist, bara skydd mot avgaser
Rätten till arbete innebär inte en ovillkorlig rätt till ett arbete, utan en skyldighet för staterna att vidta åtgärder som syftar till att avskaffa arbetslösheten. Religionsfriheten innebär inte en ovillkorlig rätt att tillämpa religiösa sedvänjor utan hänsyn till konsekvenserna för andra människors fri- och rättigheter. Observera att även muslimska länder som ratificerat FN:s deklaration om mänskliga rättigheter ofta nekar muslimer att byta religion utan att världssamfundet påtalar detta. En muslim i Sverige har alltså många gånger större mänskliga fri- och rättigheter än en muslim i ett muslimskt land.
Vi har redan dragit upp gränser för religionsfriheten. Det är till exempel inte tillåtet med månggifte i Sverige, även om man enligt islam hävdar rätten för män att ha upp till fyra fruar. Det är till exempel inte heller tillåtet med faraonisk omskärelse av kvinnor även om man hävdar detta bruk av religiösa skäl. Det är inte osannolikt att friheten att bära niqab inom skola och barnomsorg skulle inskränka möjligheterna till kommunikation med barnen alternativt begränsa möjligheterna att anställa män i dessa verksamheter. Att det förekommer muslimska friskolor med lärare som använder niqab är för mig inget argument, utan snarare ytterligare ett skäl att även förbjuda religiösa friskolor.

Niqab
Några länder har förbjudit maskering i vissa sammanhang, till exempel demonstrationer. Jag är ändå tveksam till om vi med hänsyn till religionsfriheten generellt bör förbjuda någon att gå klädd i burka eller niqab i offentliga sammanhang?
Däremot är det ingen mänsklig rättighet att arbeta inom skola och barnomsorg. Det är det inte heller att utbilda sig till vissa yrken. Det är rimligt att en arbetsgivare ställer upp regler för vad som är lämplig klädsel inom olika yrken, liksom att en skola förbjuder användandet av heltäckande slöja, niqab eller burka, i utbildningen. Jag välkomnar därför de ställningstaganden som man har gjort i Stockholms skolor, och ser gärna att riksdagen utfärdar centrala riktlinjer för detta.

Niqab
Det är därför oroande att diskrimineringsombudsman Katri Linna hävdar att ”religionsfriheten är en omistlig del av vårt öppna och demokratiska samhällssystem”, där rätten att utöva religiösa sedvänjor enligt Linna självfallet också gäller i skolan. Det finns inget tvång att använda slöja i Sverige, och ingen utestängs således från skola och arbete. Det tycks som om DO redan tycks ha tagit ställning i sak, utan att se de möjligen långtgående konsekvenserna av detta. Denna inställning öppnar vägen för religiös fundamentalism.
Uppdatering den 23 december
Mitt inlägg i motsvarande fråga på Newsmill var under hela gårdagen bland de tio mest lästa, kommenterade och millade.

Stadsbiblioteket stoppades utan grundliga analyser

I åtta år planerades hur stadsbiblioteket i Stockholm skulle kunna byggas till för att motsvara dagen och morgondagens krav på ett huvudbibliotek. Ett led var världens största arkitekttävling år 2007 med över 1 100 förslag från hela världen. Vinnare blev den tyska arkitekten Heike Hanada från Berlin.

Förslaget Delphinium innebar en ny stor glasbyggnad med kortsidan mot Odengatan. En låg byggnad skulle binda samman den nya och den gamla byggnaden. Förslaget visade därmed stor hänsyn mot Asplunds bibliotek, men naturligtvis inte mot annexen, ritade av andra, som skulle rivas, men detta var helt i linje med programmet för arkitekttävlingen, och det hade knappast ifrågasatts före tävlingen.

Däremot växte kritiken från ett antal arkitekter och mer eller mindre kända kulturpersonligheter mot förslaget. Genomförs det är det samma sak som att trampa på arkitekten Asplunds verk och minne, sades det. Kritiken hävdade att ombyggnaden inte respekterar arkitektlegendens Asplunds vision om hur området runt biblioteket skulle se ut. Icomos, FN:s expertorgan för kulturmiljöfrågor, vädjade till Stockholmspolitikerna att stoppa projektet, utan att stadsbiblioteket ens finns med på världsarvslistan. Många kritiker menade nu att det bästa vore att inte bygga om alls, utan att istället bygga ett nytt stadsbibliotek på en helt annan plats. Och den enda plats som nämndes var Slussen, utan att över huvudtaget frågan ställdes om Slussen verkligen var en lämplig eller ens möjlig plats för ett nytt huvudbibliotek. Jag menar att det inte är det. Föreställer er till exempel den diskussion som skulle börja om en byggnadsvolym motsvarande programmet för tävlingen skulle diskuteras vid Slussen i stället. Och vad skulle då Asplund huvudbibliotek användas till.

Däremot var det tyst från staden. För ett par månader sedan stoppades plötsligt biblioteksbygget, vilket meddelades genom att inlägg på kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts (Fp) blogg. Där berättade hon att beslutet var grundat på en nygjord riskanalys. Jag har tidigare kritiserat beslutet och bristen på visioner. Nu visar det sig att det inte ens fanns några analyser bakom stoppandet av förslaget. Det skrev Dagens Nyheter den 18 december. Allt som krävdes för att stoppa miljardprojektet var ett power point-utkast – på sex sidor. Någon analys som Sjöstedt talade om existerar inte. "Vi hade fått signaler från stadsledningskontoret om att man inte riktigt hade kontroll över ekonomin", säger Madeleine Sjöstedt. Kostnaden för ett nytt huvudbibliotek som först beräknats till 800 miljoner hade stigit till 1,3 miljarder kronor. En muntlig redogörelse visade sig alltså räcka för att via en blogg sänka ett projekt som efter åtta långa år av förberedelser och dessutom världens största internationella arkitekttävling. Biblioteksstoppet beslutades den 30 november i kommunstyrelsen utan att det fanns något underlag, och utan att ens antyda hur biblioteksfrågan ska lösas i stället.

Heike Hanada är naturligtvis besviken över hur Stockholms stad har hanterat ärendet. SvD intervjuade henne några dagar efter det att hon fått beskedet. Hon har inte haft någon kontakt med beställarna i Stockholms stad. Om kritiken mot Delphinium säger hon att det är ganska normalt att den sida som är mot förändring är relativt talför och att de som gillar projektet ligger lågt. Hon anser att det är oförskämt att Icomos, FN:s expertorgan för kulturmiljöfrågor, vädjat till Stockholmspolitikerna att stoppa projektet. Om de ekonomiska skälen  säger hon att man hade kunnat hitta en väg att reducera omfånget på det hela, kanske också göra Delphinium bättre. Hon är helt övertygad om att man hade kunnat hålla sig inom den beräknade kalkylen. ”Jag tycker att det officiella ställningstagandet är ett fattigdomsbevis och låter som ett svepskäl. Man gör det för lätt för sig”, säger hon.
Jag är böjd att hålla med.
Uppdatering tisdag den 22 december.
I Dagens Nyheter idag skriver Bo Madestrand en krönika med ungefär samma innehåll som denna blogg. Det är naurligtvis en ren tillfällighet.

Iris finska kålrotslåda till jul

Iris föddes i norra Finland och växte upp i Åbo. Bland de finska traditioner hon tog med sig till Sverige när hon 1935 gifte sig med min pappa fanns finska surskorpor med finsk emmenthaler, memma till påsk och kålrotslåda till jul. Jag har ätit andras kålrotslådor många gånger men Iris recept är hittills oöverträffat. Några gör misstaget att även ha i morot eller till och med potatis. Glöm det. Det ska bara vara kålrötter. Kålrotslådan är obligatorisk på julbordet hemma hos oss.

Kålrotslådan före gräddning.

Så här gjorde hon.
Två stora kålrötter eller tre mindre
1 hg margarin
1 dl vetemjöl
1-3 msk sirap
2 dl gräddmjölk
1 kryddmått vitpeppar
Lite riven muskot efter smak
Skär kålroten i tärningar. Koka i saltat vatten ca 30 minuter. Mosa fint (eller använd en food processor, men det gjorde aldrig Iris). Tillsätt mjölet, sedan övriga ingredienser och blanda väl. Häll i ugnseldfast smord form, släta till ytan och häll ströbröd över. Gör ett fint mönster i ytan med spetsen av en kniv. Grädda i ugn, 200 grader i en timme.

Kålrotslådan efter gräddning.

Uppdatering den 21 december.

Enligt opartiska och utomstående bedömare smakade kålrotslådan i går som vanligt alldeles utmärkt.

Uppdatering den 22 december.

Enligt en ytterligare bedömare är kålrotslådan alldeles utmärkt även en dag senare.

Uppdatering den 30 december.

Ytterligare kålrotslådor fick tillagas under juldagarna till fortfarande nöjda gäster. Jag har dessutom fått tackmail från Finland, kålrotslådans hemland, för receptet. Det känns särskilt hedrande.

Vals i Valparaiso

I Dagens nyheters kulturdel idag finns vårt reportage från Valparaiso infört, men tyvärr inte utlagt på Dn.se, så jag kan inte länka till det här.

Så läs tidningen, eller köp den idag, om ni inte redan är prenumeranter.

Valparaiso hade sin storhetstid som hamnstad före 1914 då Panamakanalen öppnades. Dessförinnan var passagen runt Hornet, dvs Kap Horn, rutin för sjötransporterna till Amerikas Stilla havskust. Det var då som Evert Taube besökte staden och inspirerades till Vals i Valparaiso.
Då sjöngs där i Valparaiso en söt liten sång,
Rosita! Chilenita!
I havet, i Stilla havet, står hajen på språng,
Rosita! Chilenita!
Kondoren på Cordiljären är bister -Jaha!-
och ormarna börjar skallra i Tarapaca,
och sju glada sjömän rundade Hornet idag -
och Rosita vill alla ha!

Idag är Valparaiso en något bedagad skönhet, och bland det som är speciellt är de 25 funiculars, eller kabelbanor som transporterar folk uppför de branta sluttningarna till bostadskvarteren på höjderna, där man har en fantastisk utsikt över staden och Stilla havet. Staden har också en festival och är känt för Sydamerikas bästa nyårsfyrverkeri, samt att Pablo Neruda hade ett hus uppe på kullarna.

I närheten ligger Vina del Mar, som är semesterparadis för Chiles medelklass.