Dom skjuter vargar

Den svenska vargjakten är avslutad, med upprörda känslor från olika håll och ett antal anmälningar av olika slag. Som grädde på moset dödades alla 12 vargarna i Skånes djurpark, sedan de försökt fly. Kanske kände de på sig vad som pågick runtom i landet. Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen och Svenska Rovdjursföreningen har motsatt sig licensjakten på varg, som man anser saknar vetenskaplig grund och strider mot EU:s naturvårdslagstiftning. Art- och habitatdirektivet förbjuder avsiktligt dödande av bland annat varg, men det finns undantag ”om det inte finns någon annan lösning”. Den skandinaviska vargstammen är idag större än på 100 år. Idag finns de flesta av de drygt 200 vargarna i Värmland och Dalarna. Det är dock inte mer än ca 30 år sedan den betraktades som i det närmaste utrotad. Fridlysningen 1966 i Sverige och 1972 i Norge innebar en vändpunkt, men det var inte förrän under 1990-talet tillväxten tog fart. I början av 1800-talet uppskattas antalet vargar ha varit mellan 1 000 och 2 000 djur, och ca 500 vargar sköts årligen. På den tiden bodde de flesta svenskar på landsbygden och ägnade sig åt jordbruk.

Svensk varg
”Dom skjuter vargar, dom skjuter vargar”, sjunger den ryske vissångaren Vladimir Vysotskij. Sången dyker upp i minnet när den svenska vargjakten toppar nyhetsagendan. Den har sjungits in på svenska av bland andra Fria Proteatern, Stefan Ringbom och kanske bäst av alla Dan Fägerquist. Han framförde Vysotskijs sånger på Mosebacke för ett par år sen vid en uppskattad föreställning. Dan Fägerquists inspelning kan rekommenderas om man inte föredrar Vysotskij själv på ryska.

Vysotskij använder vargarna som sinnebild för de oliktänkande som jagades av sovjetregimen. ”Vargjakten” är en av Vysotskijs tydligaste sånger, skriver Carsten och Ola Palmaer i förordet till Vysotskijs sångbok, utgiven på Ordfront, här på Bellmansgatan. I Vysotskijs sång är vargfanorna istället röda flaggor och han själv en varg, jagad och trängd. Men i sången lurar han jägarna: ”Jag trotsade flaggorna och bröt mig ut”. Som de skånska vargarna försökte. Men de 27 svenska vargarna hade ingen chans mot de 12 000 jägarna.

Vladimir Vysotskij (1938-1980)
Vargfrågan väcker starka känslor på de flesta håll. Antingen är man för eller mot kan det ibland tyckas när man läser tidningarna. Storstadsbor älskar vargar, i synnerhet Stockholmare, och glesbygdbor hatar dem, och i synnerhet samerna. Men det är inte riktigt den verkliga bilden. Undersökningar visar att en majoritet av svenskarna vill ha en vargstam, och det gäller också en stor del av dem som bor utanför storstadsområdena. En riksdagsmajoritet har bestämt att vi ska ha en vargstam på 210 djur, och där verkar de ha folkmajoriteten bakom sig. Det beräknas att omkring 10-20 procent av de svenska vargarna dessutom skjuts varje år genom illegal jakt. Av någon anledning finns det nästan aldrig några vargar i renbetesland.
Man kan fråga sig varför det ska vara just 210 djur, eftersom forskarna anser att det är för få djur för att utgöra en livskraftig stam. Är det mycket eller litet med en vargstam på 210 djur? Vid en jämförelse med andra länder i Europa visar det sig att den svenska stammen är en av de minsta. Ett tjugotal europeiska länder har fler vargar än Sverige, och de flesta av dessa länder är mindre till ytan än Sverige och har en större befolkning. I topp kommer Ryssland (50-60 000), Turkiet (5-10 000), Rumänien (2 500), Ukraina (2 000) och Spanien (1 500-2 000). Men även Polen, Bulgarien, Portugal, Italien, Grekland, Makedonien, Slovakien, Serbien, Bosnien-Hercegovina, Albanien, Estland, Lettland, Litauen, och Finland har fler vargar än vi. Dessa länder som är betydligt mer tätbefolkade än Sverige och har mindre skog, tar ett större ansvar än Sverige för att bevara sin vargstam.

Spansk varg.
Med 210 vargar i Sverige har vi 0,5 vargar per 1 000 kvkm. Många länder i Europa har 10-15 vargar per 1 000 kvkm, till exempel Albanien, Estland, Bosnien-Hercegovina, Bulgarien, Lettland, Litauen, Rumänien och Slovakien. Med den vargtätheten skulle vi ha 4 000-6 000 vargar i Sverige. Det land i Europa som är mest vargtätt är Makedonien med 40 vargar per 1 000 kvkm, på en tjugondel av Sveriges yta har omkring 1 000 vargar. Makedonien är dessutom fyra gånger så tättbefolkat som Sverige. Skulle förhållandena i Makedonien översättas till svenska förhållanden skulle vi ha 17 500 vargar och en befolkning på 35 miljoner i Sverige. Men även länder som Spanien, Portugal, Italien och Grekland är vargtätare än Sverige med 2-4 vargar per 1 000 kvkm. Med den tätheten skulle vi ha 1 000-2 000 vargar i Sverige. I ett internationellt perspektiv ter sig Sveriges blygsamma mål om 210 vargar onekligen futtigt. Hur man än räknar är det svenska målet extremt lågt i jämförelse med dessa länder.

Svenska Rovdjursföreningen talar om att stammen bör få växa till minst det dubbla, och vissa experter talar om tusen vargar. Mot bakgrund av de europeiska förhållandena är inte detta orimligt, men Andreas Carlgren vägrar att tala om högre siffror. Det rödgröna blocket är splittrat när det gäller vargjakten. Vänstern och miljöpartiet vill enbart tillåta skyddsjakt, medan socialdemokraterna försvarar licensjakten och anser ”att man måste ta människors oro på allvar”. Men frågan är väl om det handlar om en befogad oro eller ej. Flera människor dör varje år av getingstick och huggormsbett och en kvinna blev nyligen dödad av älg. Det är nästan 200 år sedan en människa dödades av varg i Sverige 1821, och då rörde det sig om den s k Gysingevargen som var uppfödd i fångenskap och som släppts lös. Normala vargar är rädda för människor. Det är alltså en nästintill obefintlig risk att bli vargdödad i Sverige. Det händer förstås att vargen tar tamboskap, men i regel bara när skydd i form av elstängsel saknas. Vargen dödar också jakthundar ibland, men antalet hundar som trafikdödas eller vådaskjuts av jägare är många gånger fler. Så varför är varghatet så utbrett just i Sverige?

Enligt regeringens proposition om licensjakten på varg ska de skjutna djuren inom fem år ersättas med ”friska” vargar österifrån, för att förbättra den svenska vargstammen som präglas av en stark inavel. Eftersom det är osannolikt att vargar självmant vandrar in österifrån och tar sig förbi renbeteslandet söderut, innebär detta att regeringen avser att flytta djur från norr till söder, eller från Ryssland till Mellansverige. Eftersom opinionssiffrorna ser ut som de gör kan alliansen slippa ifrån det beslutet och överlämna denna kontroversiella fråga till det rödgröna laget. Det kan bli en konfliktfylld fråga eftersom de redan är oeniga om vargjakten.