Under mellankrigstiden kom den konkreta konsten till Sverige, vars primära uttrycksmedel var linjen, färgen och de geometriska formerna. Begreppet konkret konst präglades ursprungligen av ryssen Vasilij Kandinskij och avsåg modern, ickeföreställande konst, som inte inspirerats av verkligheten, till skillnad från abstrakt konst, som genom renodling, abstraktion, hämtat sina former ur naturen. I allmänhet är det svårt att särskilja abstrakt konst från konkret konst.
Kandinskij, Composition 8, 1923.
Holländaren Theo van Doesburg redigerade 1930 en skrift med titeln ”Manifesto of Art Concret” där han lanserade begreppet. Doesburg var ledare för den kända gruppen de Stijl med Mondrian och Gerrit Rietfeld. En av dem som medverkade i kretsen kring Art Concret var Otto G. Carlsund, som till en början inspirerades av kubismen och purismen och hade varit elev till Fernand Léger på konstskolan Académie Moderne i Paris. Där blev han också nära vän med bland annat Piet Mondrian. Carlsund medverkade vid Stockholmsutställningen 1930 med en stor väggmålning, som tyvärr försvann när utställningen revs. Carlsunds framgångar som konstnär tycks ha blivit måttliga, med endast två separatutställningar under sin livstid innan han avled 1947. För några år sedan visades dock Carlsund i en uppmärksammad utställning på Liljevalchs konsthall, där väggmålningen från 1930 rekonstruerats.
Carlsund, väggmålningen på Liljevalchs från 2007.
En annan konkretist, som aldrig tycks ha kompromissat är skåningen Torsten Esbjörnsson, född 1925, som ofta arbetar med kvadraten och cirkeln som grundelement, trots att han bor i Österlen, omgiven av bondgårdar och vallmofält. Vid Antikmässan i Stockholm nyligen hittade jag en rad av Esbörnssons målningar, som jag visar här nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar