Svenska Dagbladet har tagit reda på att Göran Lambertz på sin arbetsplats agerar privatspanare och mejlar Claes Borgström, Christer van der Kwast och andra som har varit inblandade i Tomas Quickaffären. Expressen har genom att begära ut Lambertz mejl konstaterat att han även rotar i Palmemordet. Samtidigt är Lambertz domare i Högsta domstolen och kan i den egenskapen komma att handlägga både det ena och det andra, och genom sitt privata agerande gör han sig mer och mer jävig i olika sammanhang. När det gäller Quickfallet var han dock jävig redan innan, eftersom han som JK granskat fallet. Men det finns ju andra domare i HD.
Göran Lambertz, jävig?
Efter SVT-debatten mellan Lambertz och Leif G W Persson kan man via utbegärda mejl få reda på att Lambertz fick stöd av Penttinen, som tackar honom för att han ”orkar föra saken fram i dagsljuset och att du vill ta risken att bli hudflängd, vilket sannolikt kommer ske. Att du ställer upp på det här viset värmer ordentligt efter alla år som jag sprungit gatlopp i media!” Claes Borgström berömde: ”Jag tycker du hanterade diskussionen i Aktuellt mycket bra. Var Leif nykter?” Också van der Kwast kommenterade Leif GW Persson: ”Såg också hans fortsatta angrepp i pressen. Är han verkligen helt frisk?”
Leif G W Persson, men var han verkligen nykter?
Man kan tycka vad man vill om Lambertz envisa försvar av domarna i Quickfallet. Det tänkte jag inte ha synpunkter på just nu.
Däremot är det ju intressant att SvD och Expressen tagit del av alla dessa i sammanhanget privata mejl, som skickats från arbetsplatsen och därigenom blivit offentliga handlingar. Idag har alla rätt att ta del av sådana handlingar som betecknas som allmänna handlingar och som inte är hemliga. En handling kan vara brev och andra dokument men alltså även mejl. Genom att mejlet har lämnat myndigheten räknas det inte heller till arbetsmaterial, som kan undantas från offentlighet. I de här fallen gäller mejlkonversationerna dock inte arbete på myndigheterna utan har redan från början privat karaktär.
Men är detta verkligen rimligt? Vi skulle bli mycket upprörda om pressen gick in och läste olika personers privata mejl om de skickats hemifrån och från den privata datorn. Men vad är egentligen skillnaden? I Storbritannien åtalas åtta personer som i samband med den uppmärksammade News of the World-skandalen misstänks för avlyssning av privatpersoner för att få information till tidningens artiklar. I sak är det ju samma sak som SvD och Expressen har ägnat sig åt här i Sverige, även om det gäller mejl och inte telefonsamtal. Vad blir följden av att pressen mer och mer begär ut privat e-post från offentliga tjänstemän? Idag sköter naturligtvis de allra flesta offentligt anställda tjänstemän många vardagsärenden på jobbet via e-post, och även med arbetsgivarens goda minne, men det betyder ju inte att ärendena har offentlig karaktär. Det skulle oftast ta längre tid att avhandla ärendena per telefon, men telefonsamtal kan, till skillnad från mejl, inte begäras ut av pressen som offentliga handlingar. Om pressen sätter detta i system kommer kanske allt fler offentligt anställda tjänstemän att övergå till att använda sin privata mailadress. Det är förvånande att offentliga personer som Lambertz alls skickar mejl från HD.
Jag brukar värna om såväl yttrandefrihet som offentlighetsprincip, men här borde det kanske finnas snävare gränser. Det känns inte rimligt att i stort sett all mejlkorrespondens på offentliga arbetsplatser ska vara allmänna handlingar och därmed offentlig. Eller är jag fel ute?
Efter SVT-debatten mellan Lambertz och Leif G W Persson kan man via utbegärda mejl få reda på att Lambertz fick stöd av Penttinen, som tackar honom för att han ”orkar föra saken fram i dagsljuset och att du vill ta risken att bli hudflängd, vilket sannolikt kommer ske. Att du ställer upp på det här viset värmer ordentligt efter alla år som jag sprungit gatlopp i media!” Claes Borgström berömde: ”Jag tycker du hanterade diskussionen i Aktuellt mycket bra. Var Leif nykter?” Också van der Kwast kommenterade Leif GW Persson: ”Såg också hans fortsatta angrepp i pressen. Är han verkligen helt frisk?”
Man kan tycka vad man vill om Lambertz envisa försvar av domarna i Quickfallet. Det tänkte jag inte ha synpunkter på just nu.
Däremot är det ju intressant att SvD och Expressen tagit del av alla dessa i sammanhanget privata mejl, som skickats från arbetsplatsen och därigenom blivit offentliga handlingar. Idag har alla rätt att ta del av sådana handlingar som betecknas som allmänna handlingar och som inte är hemliga. En handling kan vara brev och andra dokument men alltså även mejl. Genom att mejlet har lämnat myndigheten räknas det inte heller till arbetsmaterial, som kan undantas från offentlighet. I de här fallen gäller mejlkonversationerna dock inte arbete på myndigheterna utan har redan från början privat karaktär.
Men är detta verkligen rimligt? Vi skulle bli mycket upprörda om pressen gick in och läste olika personers privata mejl om de skickats hemifrån och från den privata datorn. Men vad är egentligen skillnaden? I Storbritannien åtalas åtta personer som i samband med den uppmärksammade News of the World-skandalen misstänks för avlyssning av privatpersoner för att få information till tidningens artiklar. I sak är det ju samma sak som SvD och Expressen har ägnat sig åt här i Sverige, även om det gäller mejl och inte telefonsamtal. Vad blir följden av att pressen mer och mer begär ut privat e-post från offentliga tjänstemän? Idag sköter naturligtvis de allra flesta offentligt anställda tjänstemän många vardagsärenden på jobbet via e-post, och även med arbetsgivarens goda minne, men det betyder ju inte att ärendena har offentlig karaktär. Det skulle oftast ta längre tid att avhandla ärendena per telefon, men telefonsamtal kan, till skillnad från mejl, inte begäras ut av pressen som offentliga handlingar. Om pressen sätter detta i system kommer kanske allt fler offentligt anställda tjänstemän att övergå till att använda sin privata mailadress. Det är förvånande att offentliga personer som Lambertz alls skickar mejl från HD.
Jag brukar värna om såväl yttrandefrihet som offentlighetsprincip, men här borde det kanske finnas snävare gränser. Det känns inte rimligt att i stort sett all mejlkorrespondens på offentliga arbetsplatser ska vara allmänna handlingar och därmed offentlig. Eller är jag fel ute?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar