Jag har rest till Gotland regelbundet sedan slutet av
1970-talet. De första 20 åren såg man den långsamma färjeresan som en nödvändig
plåga för att kunna komma till den underbara ön. Överresan tog 5-6 timmar och
vid lågsäsong gick de flesta båtar från Nynäs till Visby på natten. Färjan gick
vid 23-tiden och man anlände vid 5-6-tiden på morgonen, outsövd av en alltför
kort nattsömn, störd av andra passagerare. Dessutom med ryggskott av att ha
suttit i den obekväma fåtöljen alltför länge. Färjan Nord Gotlandia som trafikerade ön 1988-1997 hade en
marschfart på 20 knop.
Gotlandsbåt i Nynäshamn, 1950-talet
Därför var det ett lyft när Destination Gotland införde de
nya snabbfärjorna med en marschfart av 28 knop, när överresan bara tog drygt
tre timmar. Man sätter sig i fåtöljen och läser tidningen, man äter en matbit
och dricker kaffe och sen är man nästan framme. Man slipper de jobbiga
nattresorna. Gotland kom med ens mycket närmare Stockholm – en del i
regionförstoringen. På grund av IT-teknikens utveckling och de kortare
restiderna kunde fler börja veckopendla. Det blev möjligt för några att bo och
betala skatt på Gotland men ändå ha jobb, kunder eller uppdragsgivare i
Stockholm. Visserligen steg också biljettpriserna men totalt sett var det ändå
en stor förbättring.
Nord Gotlandia, 1990-tal
Nu vill några vrida klockan tillbaka. En ohelig allians har
bildats av alliansföreträdare som vill spara pengar åt statskassan, till
exempel infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd, och miljöföreträdare
som trafikforskaren Jonas Åkerman på KTH, som vill spara koldioxidutsläpp av
klimatskäl, som nu vill återgå till forna dagars långsamma och träliga
ångfärjor. Åkerman påstår att snabbfärjorna är till och med värre miljöbovar än
flyget på trafiken till och från Gotland.
Gotlandsupproret vägrar hårdnackat tanken på att sänka färjornas
fart från 28 till 22 knop, vilket skulle minska bränsleförbrukningen och
koldioxidutsläppen med 40 procent. Infrastrukturministern Catharina
Elmsäter-Svärd (M) är en av dem som föreslagit den lösningen. De 45 minuters
extra resa som knopsänkningen skulle innebära är uteslutet, menar upprorets
företrädare. ”Ett sätt att vrida klockan tillbaka”, enligt den gotländske riksdagsmannen Christer
Engelhardt (S).
Gotlandsflyg
Men är verkligen snabbfärjorna värre än flyget? Det beror på
hur man räknar. En flygresa är inte jämförbar med en resa med färjan. Flyget
transporterar bara passagerarna och deras begränsade bagage medan färjan
transporterar passagerare och i flertalet fall även deras privatbilar med
betydligt mer bagage samt godstrafik med lastbilar. De passagerare som medför
bilar kan göra detta antingen därför att de behöver använda bilen både på
Gotland och på fastlandet, eller därför att de behöver medföra bagage och
utrustning som inte kan medföras på flyget. Man betalar separat för personer
och bilar och det finns knappast någon anledning att koldioxidutsläppen skulle
läggas enbart på passagerarna. Varje fördelning av koldioxidutsläppen på
passagerare, fordon och gods blir därför i någon mening godtycklig. Vill man
visa att snabbfärjorna är värre gör man det, vill man visa att flyget är värst
kan man komma fram till det också.
Utsläppen av koldioxid var år 2006 för flyget 47,8 kg per
person, lätt att räkna ut eftersom det nästan inte transporteras något gods.
För färjorna var utsläppen 118,3 kg per person - om alla utsläpp läggs på
passagerarna - men exakt lika med flyget om 60 % läggs på fordon och gods och bara
35,5 kg om 70 % av utsläppen läggs på fordon och gods. Men Jonas Åkerman säger
att utsläppen är 60-80 kg per person. Det beror alltså på att han gör en annan fördelning
på passagerare och gods, bilarna verkar han inte alls räkna med.
Gotland trafikerar Nynäshamn-Visby idag
Det kan naturligtvis diskuteras om det är vettigt att
transportera gods med snabbfärjor, eftersom det är passagerarna som behöver åka
snabbt, men det är också rationellt att använda samma kombinerade färjor för
både passagerare och gods. Snabbfärjorna behövs sommartid för att de har
avsevärt högre kapacitet genom att de klarar fler tur- och returresor per dygn
än långsammare färjor. Men ska färjorna då gå långsammare under resten av året,
vilket inte drabbar turisterna utan bara ”nyttoresenärer”, och därmed får
negativa konsekvenser för möjligheterna att bo på ön? Det skulle strypa
regionförstoringen för Gotlands del, något som vi bejakar för andra delar av
landet.
Gotlandsupprorer vill ha lägre biljettpriser och behålla de
snabba färjorna, men frågan är vad som är viktigast om man inte kan få allt.
Jag anser nog att det är de korta restiderna som är viktigast för att Gotland
ska fortsätta att utvecklas, inte bara som ett turistmål utan också med ett
eget näringsliv i övrigt.
Om alliansregeringen inte vill ge några besked i frågan så
kanske man i alla fall kan hoppas på centern. Enligt GT har i alla fall
partisekreteraren Michael Arthursson skrivit under kravet på att inga
försämringar ska ske med långsammare färjor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar