Trams, Leijonhufvud, bara trams!

Juridikprofessorn Madeleine Leijonhufvud gör ett märkligt inlägg i dagens SvD under rubriken ”Kungabilden är vuxenmobbning”. Den kungabild hon syftar på är den som publiceras i tidskriften Tiden där kung Carl Gustaf och ett antal av hans kompisar äter pizza serverad på magen av en naken liggande Camilla Henemark medan drottning Silvia skurar bort ett hakkors från golvet.

Elisabeth Ohlson Wallins bild publiceras i tidskriften Tiden
Enligt Leijonhufvud är bilden ”en mobb riktad mot två försvarslösa människor”. Man kan undra vilka två personer hon syftar på, eftersom bilden faktiskt föreställer nio personer. Enligt Leijonhufvud är det tydligen bara två av dessa som har anledning att känna sig kränkta av bilden. Den som skulle kunna känna sig mest kränkt är naturligtvis Camilla Henemark som avbildas naken i en förnedrande position.
Enligt Leijonhufvud föreställer bilden inte några makthavare utan två personer som fötts respektive genom giftermål fått representationsfunktioner enligt svensk grundlag. Hon syftar alltså enbart på kungen och drottningen. Kungen är Sveriges statsöverhuvud men saknar enligt Leijonhufvud ”all politisk makt”, men det betyder  inte att han saknar makt, liksom inte heller Ingvar Kamprad eller Marcus Wallenberg saknar makt för att de inte är politiskt valda. Av de avbildade personerna är Bertil Ternert informationschef vid hovet som omsätter betydande belopp finansierade av skattemedel. Anders Lettström är styrelseproffs och ordförande i ett ledande företag inom upplevelseindustrin. "Noppe" Lewenhaupt äger och driver en nattklubb i centrala Stockholm. "Aje" Philipson är son till Märta Philipson som på sin tid var ägare till ett bilimperium och Sveriges rikaste kvinna. Personerna på bilden är i hög grad offentliga personer, med eller utan makt. Kungen, drottningen och hovet representerar svenska folket, som också betalar kostnaderna, och som har rätt att känna sig kränkta av kungens och hans gelikars beteende. Silvia har ingen skuld för faderns nazistiska förflutna, men väl för att hon själv försöker sopa det under mattan. Att låtsas som om dessa personer inte skulle kunna skildras i satiriska bilder därför att de inte är makthavare är naturligtvis bara trams. Genom att hävda att bilden inte skildrar sådant som de har gjort eller försummat ”i sina offentliga roller” antyder Leijonhufvud att svenska folket inte skulle ha att göra med om kungen har samröre med gangsters eller utnyttjar unga kvinnor på sin fritid.

Madeleine Leijonhufvud
Men varför nämner Leijonhufvud inte alls att Camilla Henemark skildras i en förnedrande situation på bilden? Det beror givetvis på att Leijonhufvud först och främst försvarar kungahuset och monarkin. Men en betydande och växande del av svenska folket är inte anhängare av monarkin. Om kungen skulle avgå som statsöverhuvud och bli en privatperson skulle han kunna hävda privatlivets helgd. Som statsöverhuvud är han en offentlig person. Så länge Leijonhufvud uppfattar det som kränkande att framställas ätande pizza serverad på en naken kvinna, men inte att som kvinna ligga naken som den bordduk som pizzan serveras på, är hon inte trovärdig. Hon är inte ute efter att försvara några offer, hon försvarar bara kungafamiljen och monarkin.

Uppdatering den 9 oktober 2012
Enligt radions kulturnytt ber Tidens chefredaktör Daniel Suhonen nu Camilla Henemark om ursäkt för publiceringen om hon känner sig kränkt av publiceringen. På Tidens hemsida publiceras också ursäkten. Det är klädsamt och sympatiskt av Suhonen och tidskriften Tiden att göra detta.

Uppdatering den 10 oktober 2012
Så här skrev Magnus Simonsson på republikanska föreningens blogg i januari 2012: ”En del monarkister brukar hävda att kungafamiljen saknar politisk makt. Ja, deras formella makt är numera begränsad. Däremot kan de använda sin position till att påverka både opinion och politiska beslut. Enligt nyhetsmagasinet Fokus tillhörde både Carl Gustaf Bernadotte och Victoria Bernadotte de 100 mäktigaste i Sverige 2011.
Nyligen skrev Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, följande om en grundlagsändring för ett antal år sedan på SvD opinon: "I den kampen träffade jag drottning Silvia. Bland alla personer i det offentliga Sverige hade hon, som inte alls hade någon skyldighet att befatta sig med sådana jobbiga frågor, satt sig in i denna nya, förfärande verklighet. Vi vann den kampen, och drottningens insats betydde mycket för den segern." Det rör sig alltså om en grundlagsändring, som en professor emerita i straffrätt menar att den påstått maktlösa Silvia Bernadotte hade stor betydelse för. Det är ett tydligt exempel på att familjen Bernadotte har makt.
Två dagar efter Madeleine Leijonhufvud gjorde även Elisabeth Tarras-Wahlberg ett inlägg i SvD till stöd för kungahuset, där hon drev tesen att det är pengarna som styr publiceringarna. De flesta känner ju till att Tarras-Wahlberg under många år varit verksam som talesman för kungahuset som informationschef vid Kungl. Hovstaterna och hovmarskalk. Några kanske tror att Madeleine Leijonhufvud framförde sina synpunkter som en oberoende debattör eller som juridikprofessor. Men även Madeleine Leijonhufvud har mycket nära relationer till kungahuset, och framförallt till drottning Silvia. Madeleine Leijonhufvud är styrelseledamot i Stiftelsen World Childhood Foundation  som grundades 1999 av Drottning Silvia och med prinsessan Madeleine som stiftelsens beskyddare. Redan i januari i år kritiserade hon den då omdiskuterade kungaboken, som hon betecknade som förtalsbrott. Men något brott har inte konstaterats, utan det var bara en beskyllning från Madeleine Leijonhufvud. Det är alltså två representanter för kungahusets nätverk av makthavare som kritiserar publiceringen av Elisabeth Ohlson Wallins kungabild.