Anders Wijkman skriver i DN Kulturs artikelserie om klimathotet att ”det parlamentariska systemet är för kortsiktigt för att hejda miljöförstöringen”. Han refererar till Romklubbens rapport ”Tillväxtens gränser” från 1972, som varnade för att tillväxten skulle leda till att viktiga resurser skulle ta slut och knäcka den globala ekonomin, en rapport som han tog djupt intryck av. Men har han verkligen läst rapporten?
Romklubbens rapport presenterade beräkningar baserade på datormodeller som utvecklats av forskare vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) för att undersöka fem viktiga trender av globalt intresse; accelererande industriell utveckling, snabb befolkningstillväxt, utbredd undernäring, utarmning av icke förnybara resurser och en försämrad miljö. MIT-forskarnas slutsats blev att om den nuvarande tillväxten fortsätter oförändrat, kommer gränserna för tillväxten på denna planet nås någon gång inom de närmaste hundra åren . Det mest sannolika resultatet skulle enligt rapporten bli en massiv befolkningsexplosion i en svältande, förorenad och utarmad värld. Vetenskapsjournalisten Ronald Bailey på tidskriften Reason har nyligen granskat Romklubbens prognoser och jämfört med den faktiska utvecklingen i världen. Bailey konstaterar att beträffande industriell utveckling har världens BNP tredubblats från 1972 och fram till idag. Det innebär att den genomsnittliga per capitainkomsten har ökat med 62 %. Världen har alltså fått det bättre och inte sämre.
Romklubben extrapolerade 1970-talets tillväxtkurvor för tio stora länder, vilket ledde helt fel. Man överskattade tillväxten av per capitainkomsten i USA med 27 %, i Japan med 261 %, i Sovjetunionen (jämfört med dagens Ryssland) med 1400 %, medan Kinas utveckling i stället underskattades med 58 %.
Världens befolkning uppgick till 3,8 miljarder år 1972. Romklubbens forskare konstaterade att utan en kraftig ökning av dödligheten (vilket man naturligtvis till varje pris ville undvika) skulle världens befolkning om 30 år vara 7 miljarder människor. I verkligheten var den bara drygt 6 miljarder år 2000. Om 60 år skulle befolkningen bli 15 miljarder. Enligt FN:s senaste befolkningsprognos kommer befolkningen att vara cirka 9 miljarder år 2030, även i alternativet med hög fruktsamhet, en överskattning med 67 %. Med låg fertilitet blir befolkningen ca 8 miljarder. Sedan kommer befolkningen att stagnera någonstans mellan 9 och 10 miljarder och aldrig någonsin uppnå Romklubbens siffra. Den genomsnittliga globala medellivslängden har dessutom ökat från 60 till nästan 70 år, men å andra sidan har globala fruktsamhetstalet minskat från ca 6 barn per kvinna 1970 till 2,8 idag och befolkningen kommer att sjunka till 6 miljarder i slutet av seklet. Det Romklubben inte kunde se 1972 var de starka sambanden mellan ekonomisk utveckling och sjunkande födelsetal, som vi idag kan konstatera överallt i världen.
Befolkningens tillväxttakt har sjunkit praktiskt taget kontinuerligt sedan 1960 och fortsätter att sjunka.
Beträffande livsmedelsförsörjningen kan vi konstatera att den globala livsmedelsproduktionen mer än tredubblats sedan 1961, samtidigt som världens befolkning har ökat från 3 till 7 miljarder. Per capita har livsmedelsproduktionen ökat med mer än en tredjedel. Bara under de senaste tio åren har världens befolkning ökat med drygt 10 % medan den globala livsmedelsproduktionen ökade med 21 %, detta trots att åkermarken bara ökat med 7 % sedan 1960. Den ökande avkastningen innebär alltså att färre människor svälter idag trots att Romklubben förutsåg en ökande svält. Romklubben beräknade att världens jordbruksmark skulle behöva mer än fördubblas för att föda en befolkning på 7 miljarder år 2000. Forskarna bedömer idag att det finns goda möjligheter att växtodlingen kommer att öka med cirka 50 procent eller mer till 2050 utan extra mark även om världen blir varmare, samtidigt som befolkningen bara ökar med 30 %. Svälten kommer alltså att fortsätta att minska.
De mest ökända prognoserna från MIT:s datormodeller handlade om framtiden för ej förnybara resurser. De beräknade att världens kopparreserver skulle vara uttömda 2008, bly år 1998, kvicksilver år 1985, naturgas år 2010, olja år 2003, silver år 1988, tenn år 1989, volfram år 2012 och zink år 1995. Nästan alla icke förnybara resurser skulle alltså vara slut idag, men igenting av detta har hänt.
Världens kända kopparreserver uppgick 1970 till cirka 280 miljoner ton. Sedan dess har omkring 400 miljoner ton koppar producerats i världen, men reserverna uppskattas idag till 690 miljoner ton koppar, mer än dubbelt så mycket som 1970.
På liknande sätt uppskattade Romklubben de kända globala oljereserverna till 455 miljarder fat. Sedan dess har världen har producerat nästan 1 biljon fat olja och de nuvarande kända reserverna ligger kring 1,2 biljoner fat. Även om många idag talar om peak oil innebär detta ändå att oljereserverna idag är mer än dubbelt så stora som de var 1972! Enligt International Energy Agency motsvarar utvinningsbara naturgasresurser beroende på teknik mellan 120 och 250 år med nuvarande globala konsumtion.
Inte heller har miljöföroreningarna ökat på det sätt som Romklubben förutsåg. Samtidigt som den amerikanska ekonomin sedan 1970 vuxit med 200 % har halterna av luftföroreningar minskat med nästan 60 %. Svaveldioxidutsläppen har minskat med nästan 70 procent bara sedan 1990 i såväl USA som i EU. Användningen av gödningsmedel i USA har bara ökat marginellt trots att jordbrukets avkastning har mer än fördubblats. Även i Kina och Indien kommer sannolikt utsläppen att minska på sikt på liknande sätt som de har gjort hos oss även om de ökar just nu. Romklubben var faktiskt ganska bra på att förutse halterna av koldioxid (om det nu är en ”förorening”). Trots det innebär IPCC:s analyser att det scenario där framtida temperaturer ökar mest också är det där välståndet är störst, vilket innebär att mer teknik och resurser kommer att finnas tillgängliga för att hantera de eventuella problem som kan uppstå från klimatförändringarna.
Anders Wijkman
Det visar sig alltså att Romklubben hade fel på nästan alla punkter, men Wijkman drar inga slutsatser av detta. Tvärtom hävdar han i sitt inlägg att ”det som var prognoser 1972 börjar alltmera slå in i dag”, och hänvisar till klimatförändringen och ”överutnyttjandet av många viktiga ekosystem”. Men klimatförändringen har avstannat under de senaste 15 åren och beträffande allt det andra hade Romklubben fel 1972.
Men frågan är om inte det värsta i Wijkmans inlägg är hans uttalande om att ”det parlamentariska systemet är för kortsiktigt för att hejda miljöförstöringen”. Menar verkligen Wijkman att vi ska avskaffa demokratin och parlamentarismen? Vilket politiskt system vill han i så fall införa i stället? Det säger han inte någonting om, och det kanske är bäst så.
Länken till Reason hittade jag hos Anders Bolling.
Romklubben extrapolerade 1970-talets tillväxtkurvor för tio stora länder, vilket ledde helt fel. Man överskattade tillväxten av per capitainkomsten i USA med 27 %, i Japan med 261 %, i Sovjetunionen (jämfört med dagens Ryssland) med 1400 %, medan Kinas utveckling i stället underskattades med 58 %.
Världens befolkning uppgick till 3,8 miljarder år 1972. Romklubbens forskare konstaterade att utan en kraftig ökning av dödligheten (vilket man naturligtvis till varje pris ville undvika) skulle världens befolkning om 30 år vara 7 miljarder människor. I verkligheten var den bara drygt 6 miljarder år 2000. Om 60 år skulle befolkningen bli 15 miljarder. Enligt FN:s senaste befolkningsprognos kommer befolkningen att vara cirka 9 miljarder år 2030, även i alternativet med hög fruktsamhet, en överskattning med 67 %. Med låg fertilitet blir befolkningen ca 8 miljarder. Sedan kommer befolkningen att stagnera någonstans mellan 9 och 10 miljarder och aldrig någonsin uppnå Romklubbens siffra. Den genomsnittliga globala medellivslängden har dessutom ökat från 60 till nästan 70 år, men å andra sidan har globala fruktsamhetstalet minskat från ca 6 barn per kvinna 1970 till 2,8 idag och befolkningen kommer att sjunka till 6 miljarder i slutet av seklet. Det Romklubben inte kunde se 1972 var de starka sambanden mellan ekonomisk utveckling och sjunkande födelsetal, som vi idag kan konstatera överallt i världen.
Beträffande livsmedelsförsörjningen kan vi konstatera att den globala livsmedelsproduktionen mer än tredubblats sedan 1961, samtidigt som världens befolkning har ökat från 3 till 7 miljarder. Per capita har livsmedelsproduktionen ökat med mer än en tredjedel. Bara under de senaste tio åren har världens befolkning ökat med drygt 10 % medan den globala livsmedelsproduktionen ökade med 21 %, detta trots att åkermarken bara ökat med 7 % sedan 1960. Den ökande avkastningen innebär alltså att färre människor svälter idag trots att Romklubben förutsåg en ökande svält. Romklubben beräknade att världens jordbruksmark skulle behöva mer än fördubblas för att föda en befolkning på 7 miljarder år 2000. Forskarna bedömer idag att det finns goda möjligheter att växtodlingen kommer att öka med cirka 50 procent eller mer till 2050 utan extra mark även om världen blir varmare, samtidigt som befolkningen bara ökar med 30 %. Svälten kommer alltså att fortsätta att minska.
De mest ökända prognoserna från MIT:s datormodeller handlade om framtiden för ej förnybara resurser. De beräknade att världens kopparreserver skulle vara uttömda 2008, bly år 1998, kvicksilver år 1985, naturgas år 2010, olja år 2003, silver år 1988, tenn år 1989, volfram år 2012 och zink år 1995. Nästan alla icke förnybara resurser skulle alltså vara slut idag, men igenting av detta har hänt.
Världens kända kopparreserver uppgick 1970 till cirka 280 miljoner ton. Sedan dess har omkring 400 miljoner ton koppar producerats i världen, men reserverna uppskattas idag till 690 miljoner ton koppar, mer än dubbelt så mycket som 1970.
På liknande sätt uppskattade Romklubben de kända globala oljereserverna till 455 miljarder fat. Sedan dess har världen har producerat nästan 1 biljon fat olja och de nuvarande kända reserverna ligger kring 1,2 biljoner fat. Även om många idag talar om peak oil innebär detta ändå att oljereserverna idag är mer än dubbelt så stora som de var 1972! Enligt International Energy Agency motsvarar utvinningsbara naturgasresurser beroende på teknik mellan 120 och 250 år med nuvarande globala konsumtion.
Inte heller har miljöföroreningarna ökat på det sätt som Romklubben förutsåg. Samtidigt som den amerikanska ekonomin sedan 1970 vuxit med 200 % har halterna av luftföroreningar minskat med nästan 60 %. Svaveldioxidutsläppen har minskat med nästan 70 procent bara sedan 1990 i såväl USA som i EU. Användningen av gödningsmedel i USA har bara ökat marginellt trots att jordbrukets avkastning har mer än fördubblats. Även i Kina och Indien kommer sannolikt utsläppen att minska på sikt på liknande sätt som de har gjort hos oss även om de ökar just nu. Romklubben var faktiskt ganska bra på att förutse halterna av koldioxid (om det nu är en ”förorening”). Trots det innebär IPCC:s analyser att det scenario där framtida temperaturer ökar mest också är det där välståndet är störst, vilket innebär att mer teknik och resurser kommer att finnas tillgängliga för att hantera de eventuella problem som kan uppstå från klimatförändringarna.
Det visar sig alltså att Romklubben hade fel på nästan alla punkter, men Wijkman drar inga slutsatser av detta. Tvärtom hävdar han i sitt inlägg att ”det som var prognoser 1972 börjar alltmera slå in i dag”, och hänvisar till klimatförändringen och ”överutnyttjandet av många viktiga ekosystem”. Men klimatförändringen har avstannat under de senaste 15 åren och beträffande allt det andra hade Romklubben fel 1972.
Men frågan är om inte det värsta i Wijkmans inlägg är hans uttalande om att ”det parlamentariska systemet är för kortsiktigt för att hejda miljöförstöringen”. Menar verkligen Wijkman att vi ska avskaffa demokratin och parlamentarismen? Vilket politiskt system vill han i så fall införa i stället? Det säger han inte någonting om, och det kanske är bäst så.
Länken till Reason hittade jag hos Anders Bolling.
Prognoser brukar väl alltid slå mer eller mindre fel, inte minst från alla optimister som trodde att vi skulle bygga städer på Mars vid det här laget, eller flyga till jobbet med små jetmotorer på ryggen. :-)
SvaraRaderaDärför är det enda rätta att titta på situationen som den ser ut idag, istället för att gå efter prognoser. Och då ser vi att Wijkman gör helt rätt i att vara orolig. Enligt World Conservation Union är 40% av jordens djur- och växtarter hotade. Människan tränger undan de naturliga ekosystemen i accelererande takt. Ekologisk mångfald och diversifiering ersätts av monokulturer, GMO-grödor och storskaligt industriellt jordbruk. Världshaven töms på fisk i skrämmande takt.
I ljuset av detta tycker jag inte att vår ökade matproduktion är något att skryta med. Inte när priset är en ständigt pågående utarmning av planetens förmåga att uppbära liv överhuvudtaget. Vi behöver naturens mångfald för att överleva själva, ändå går vår växtodling och djuruppfödning mot allt större likriktning.
Under den industriella eran har vi människor förökat oss långt bort jordens långsiktiga förmåga att föda oss. Det är ett högst verkligt problem som vi kan se konsekvenserna av runt omkring oss, idag. Så visst, Romklubbens prognoser var inte de mest träffsäkra, men är det verkligen läge att skratta åt det när verkligheten ser ut som den gör?
Alla prognoser slår verkligen inte fel, i alla fall inte så mycket som Romklubbens rapport. Bra prognoser brukar sällan leda till stora rubriker i tidningarna.
RaderaMen det verkliga problemet uppstår när prognosmakarna (medvetet eller omedvetet) låter sig påverkas av att de faktiskt vill visa ett visst resultat. De tenderar då att systematiskt välja ingångsdata som ska leda till det eftersträvade resultatet, det man brukar kalla bias. Romklubben ville slå larm om de framtida resurs- och miljöhoten, vilket antagligen ledde till att de valde felaktiga ingångsdata. Liknande felaktiga resultat har andra whistleblowers nått, t ex Palmstierna, Borgström, Ehrlich, Ehrensvärd m fl, vilket jag har skrivit om här.
Förvisso, men du borde också fundera på de ingångsdata som ligger till grund för din egen kritik. Att t.ex. peka på livsmedelsproduktionen eller BNP och säga att världen fått det bättre är ju bara ännu ett sätt att handplocka data för att driva sin åsikt. Det finns alla möjliga sätt att problematisera de påståendena, t.ex. genom att visa hur mångfalden bland våra grödor slås ut, eller hur BNP manipuleras för att skönmåla ekonomin.
RaderaFenomenet att jämföra gamla framtidsprognoser för att få folk att skratta åt alla dystopiska stolligheter är värt en egen reflektion. Vad är syftet med det, kan man undra. Att göra det svårt att överhuvudtaget komma med kritik mot den rådande ordningen utan att förlöjligas? Det vore i så fall ett demokratiskt problem.
Det Wijkman med flera förespråkar är i praktiken införande av ett grönt kalifat. Det första som ryker, för att aldrig mer återkomma, är våra demokratiska fri- och rättigheter. Hemska tanke!
SvaraRaderaAnders Wijkman är en Sith-Lord, kommentarer vidare överflödiga.
SvaraRaderaAngående "ändliga" resurser som tar slut. Hur kom man på idén att metaller kan "ta slut". Det som händer är att de flyttas från jordskorpan till markytan och förädlas. De tar inte slut, utan kan återvinnas om och om igen. Dessutom till betydligt lägre energiinnehåll. Snacka om "förnyelsbart".
Att skapa snabba "tillfälliga" lösningar för att avvärja ett fiktivt hot leder bara till "the dark side".
Wijkman mfl. är Neomalthusianer, klart uttalat och de förespråkar en icke demokratisk typ av "Världsregering" med en ""Rättvis fördelning" av planetens resurser. Konstigt det påminner mig om nånting. Lenins "Nyttiga idioter"
SvaraRaderaDavid Lam, en ledande demograf, påstår att det verkligen var en 'befolknings bomb', men att vi löste det hela rätt bra.
SvaraRaderaDet är ganska säkert att demografin kommer vara att mindre problem de närmasta 50 åren, än de var de senaste 50 åren.
http://www.statistica.unipd.it/insegnamenti/pomutsociec/matdid/Articolo1_LAM-2011.pdf
Jag skulle kunna invända att vi är alldeles för sent ute för att hejda befolkningsexplosionen. Den har pågått i 200 år och i grunden rubbat ekobalansen på planeten, vilket knappast kommer att sluta väl för mänskligheten.
SvaraRaderaMen det är lika bra att inte göra det, jag kommer bara att bli kallad undergångsprofet och har jag rätt så finns det ändå inget att göra åt det. Däremot vill jag gärna påpeka att "världsregeringar", överstatlighet och centralisering är en del av problemet, inte av lösningen. Om nu Wijkman tror det så har han fel.
Jag tror snarare på mer decentralisering, mer differentiering, mer maktdelning, mer småskalig verksamhet, mer direktdemokrati i små samhällen där alla har delaktighet och ansvar. Det är när människan blir storskalig och maktfullkomlig som hon funkar sämst ihop med resten av naturen.