Missuppfattningar om Färgfabrikens ”Stockholm on the move”

I måndagens DN Sthlm kan man läsa om resultatet av fyra månaders utställning och 60 seminarier på Färgfabriken ”Stockholm on the move”. Karin Englund, Joachim Granit och Anders Bergmark på Färgfabriken pekar på att många anser att det är en förlegad syn på ”de gröna kilarna som förbjuden mark för exploatering”. De gröna kilarna kan vara ”en större social barriär än den nytta de gör för växter och djur”, misstänker Anders Bergmark. Vidare framhåller man att ”många som deltagit i Färgfabrikens seminarier är kritiska till satsningen på regionala kärnor.” Det påstås att satsningen på regionala kärnor (som lagts fast i den regionala utvecklingsplanen RUFS 2010) är ”omdiskuterad både för att de kan nagga gröna kilar i kanten och för att de skapar möjligheter att bygga mycket nytt en bra bit från city och därmed bidra till mer trafik och mer klimatutsläpp”.

Det är möjligt att de regionala stadskärnorna är omdiskuterade bland Färgfabrikens besökare, men knappast i de politiska församlingar i landstinget och länets 26 kommuner, som beslutar om framtida markanvändning i länet. Där har denna inriktning fått mycket starkt stöd. En orsak till detta är att just denna regionstruktur bidrar till mindre trafik och högre kollektivtrafikandel än alternativa tillväxtstrategier, som skulle innebära en större utspridning av bebyggelsen. För att komma till den slutsats som Färgfabriken drar krävs att man jämför med en alternativ strategi där all ny bebyggelse tillkommer i regionens centrum och i stort sett utan någon ny bebyggelse alls i de flesta av länets yttre kommuner vilket knappast är ett realistiskt scenario. Eftersom Regionplanekontoret har jämfört effekterna på resandet av ett stort antal strukturalternativ kan man ta reda på detta i kontorets rapporter. Färgfabrikens påstående bygger alltså på en missuppfattning om effekterna. Vidare är inte huvudsyftet med att bevara de gröna kilarna obebyggda inte deras nytta för växter och djur utan just den sociala nyttan för regionens befolkning. Även detta har stark förankring i länets kommuner. De regionala kärnorna innebär knappast något som helst hot mot kilarna. En tänkbar utbyggnadsstrategi med exploatering av de gröna kilarna skulle knappast vara något att eftersträva, eftersom detta skulle kräva en omfattande utbyggnad av ny kollektivtrafik om inte resultatet bara skulle bli mer biltrafik.
Av DN-referatet att döma tycks inte Färgfabrikens utställning ha lett till någon ökad insikt om villkoren för regionens framtida tillväxt.