Berlin och Stockholm

Efter en vecka i Berlin börjar man bli van att ta sig fram i staden. Och det går ganska lätt eftersom kollektivtrafiken är så väl utbyggd. Här finns förutom S-bahn och U-bahn även buss och spårvagn att tillgå. I alla fall för det mesta.
Efter återföreningen har man lagt ner stor möda på att knyta ihop och rusta upp de sönderklippta näten och detta arbete pågår fortfarande. Det innebär att man får vänja sig vid att vissa delar för tillfället befinner sig i ett ombyggnadsskede och därför är avstängda för tillfället. Linjenätet ser inte heller alltid ut precis som det gör på de nyinköpta kartorna, utan har nyligen lagts om här och var. Den spårväg med linjerna M1 och 12 som vi vant oss vid att använda kommer från måndag och ett antal månader framåt  att gå en helt annan väg och inte alls till Mitte som vi vant oss vid.

Att byta mellan linjer kan ibland vara ett visst äventyr vid stora stationer som Friedrichstrasse eller Alexanderplatz, där många olika linjer möts i olika nivåer. Många trappor upp och ner kan det bli. Eller när en bytesstation som på kartan ser dödsenkel ut i verkligheten innebär att man måste upp till gatan och gå ett och ett halvt kvarter innan man hittar den andra linjen runt hörnet.

Men detta vägs ändå upp av att nätet är så integrerat. Det ger jämn tillgänglighet över mycket stora delar av Berlin, eftersom antalet bytesstationer är så många. I Stockholm möts alla linjer vid T-centralen, röda och gröna linjerna vid Gamla stan och Slussen, gröna och blå vid Fridhemsplan. Dessutom kan man byta mellan pendel och tunnelbana vid T-centralen och Sundbyberg, Farsta Strand och Södra station om man accepterar en viss promenad. I Berlin kan utan vidare ett 50-tal stationer kallas bytesstationer. Spårnätet har en rutnätskaraktär som saknas i Stockholm.

S- och U-bahn i Berlin

I Berlin finns det dessutom en cirkellinje på S-banan, som klipptes av under Berlinmurens tid, men som nu är återupprättad. Den omsluter ett område som är ca sex kilometer i nordsydlig riktning och elva kilometer i östvästlig, ungefär dubbelt så stort som Stockholms innerstad, skulle jag uppskatta. Hela detta område har innerstadskaraktär och dessutom en stor del av det som ligger utanför. Jämför man spårnätet (S- och U-bahn) med Stockholms tunnelbana och pendeltåg ser man skillnaden. Berlin har 478 km spår med 25 linjer och 339 stationer. Stockholm har 305 km spår med 11 linjer och 153 stationer. Berlin har alltså mer än dubbelt så många stationer men bara (drygt) 50 procent mer spår. Till detta kommer i båda fallen spårväg, och förortsbanor.
Det är naturligtvis orättvist att jämföra Berlin med Stockholm. Berlin är en betydligt större stad. Räknat på hela storstadsområdet har Berlin drygt 4 miljoner invånare, ungefär dubbelt så många som Stockholms län. Men Berlins storstadsområde är bara två tredjedelar så stort som Stockholms län till ytan. Befolkningstätheten är nästan tre gånger den i Stockholms län, 894 inv per kvadratkilometer, jämfört med 326 i Stockholms län. Räknar man på staden Berlin blir resultatet likartat. Staden Berlin har  3,4 milj inånare på en yta av knappt 900 kvkm. Stockholm har knappt 900 000 inv på en yta av knappt 400 kvkm. Befolkningstätheten i staden Berlin är alltså nästan 4 000 inv per kvkm jämfört med drygt 2 000 i Stockholm. Berlin är dubbelt så tätt som Stockholm, även räknat på en betydligt större yta.
Berlin är helt enkelt en ganska tät stad med stor stadskärna och med många delcentra. Det ger på många ställen mycket urban karaktär, med mycket folkliv, affärer och kaféer, centralt som vid Alexanderplatz, Kurfürstendamm och Potsdamer Platz, men också mer halvperifert som i Kreuzberg, Prenzlauer Berg och i Friedrichshain.
Men är Berlin inte bara en stenöken? Nej, jag tycker inte det. Tvärtom är gatorna ofta breda och trädplanterade och parkerna är många och fina med den drygt 2 kvadratkilometer stora Tiergarten som utropstecken. Det finns många ”Volksparken” runt om i staden och det stora grönområdet Grunewald  i sydväst.
Häromdagen besökt vi den nedlagda flygplatsen Tempelhof  i söder, numera Tempelhofer Park, ett jätteområde på flera kvadratkilometer där man kan jogga, rasta hundar, odla eller bara promenera omkring. Det finns planer på att bebygga en mindre del av Tempelhofs yttre delar med några tusen lägenheter, plantera över tusen träd samt anlägga en damm. Planerna har förstås fått mothugg av miljöaktivister. Området härbärgerar numera ett fågelliv, som skulle kunna störas och träden skulle kunna påverka kallvindarna över fältet med negativa klimateffekter som följd! Inte heller dammen var bra enligt aktivisterna. Jag hoppas att planerna fullföljs.