Rörelsehindrad i kollektivtrafiken

Även om jag har bott på Södermalm i cirka tio år, så innebär det inte att jag satt mig in i hur stadsdelen fungerar för rörelsehindrade. Så icke längre. Som (förhoppningsvis tillfälligt?) rörelsehindrad har jag påmints om hur viktigt det är med anpassningar för rörelsehindrade för att de (vi) ska kunna leva ett fullvärdigt liv. Tyvärr kan ju inte alla nivåskillnader kompenseras med hissar och rulltrappor. Jag påminns numera ofta om hur kuperad stadsdelen är. Själv bor jag ju på ett berg, Kvarnberget vid Södra latin. Mariaberget, Skinnarviksberget, Mosebacke och Helgalunden är andra höjdpunkter på Söder.
När det gäller kollektivtrafiken värderar jag nu tunnelbanestationerna efter tillgång på hiss och rulltrappa i första hand. Det är en lärorik upplevelse. Även om man har rätt till färdtjänst är det en tillgång att kunna resa med den allmänna kollektivtrafiken. Reser man med färdtjänst händer det att man kommer för sent till läkarbesök på grund av samåkning och väntetider. Därför kan det ofta vara mer praktiskt att resa kommunalt när så är möjligt. En promenad till station eller hållplats är dessutom bra träning och rehabilitering.

SL har tapetserat tunnelbanan med skyltar om Priority seat. Problemet är bara att innebörden nonchaleras. 
På SL:s hemsida finns information om stationernas tillgänglighet för rörelsehindrade. Där kan man läsa att  Medborgarplatsens utgång från Folkungagatan saknar hiss, men att hiss finns vid ingången vid Björns trädgård. Slussen saknar hiss vid Götgatan men det finns vid Ryssgården (som enligt SL heter Södermalmstorg) och nedre bussterminalen/Saltsjöbanan. Vidare att hiss saknas vid Skanstull utgång Allhelgonagatan, men finns vid Ringvägen.
Vid Mariatorgets tunnelbanestation på röda linjen finns hissar. Tyvärr finns det en trappa vid Maria Prästgårdsgata till Björngårdsgatan med hela 78 steg, delvis utan räcken, vilket innebär en klar fallrisk. Ska man slippa trappor blir omvägen orimligt lång.

En rulltrappa som står stilla är inte till någon nytta.
Hornstull vid röda linjen har två utgångar och hiss saknas från Högalidsparken. Midsommarkransen har en utgång och två entréer. Hiss finns från biljetthallen till perrongen, men från Svandammsvägen är det en trappa och från Tegelbruksvägen är det en ganska brant ramp. Ropsten har tre utgångar och hiss saknas från Hjorthagen (som har rullband), men finns från bussterminalen och Lidingöbanan.
Jag läser på bloggen ”Handikapptips” att det ofta kan vara praktiskt att ringa i förväg till kundtjänst och fråga om rullstolsplats, avstånd mellan vagn och plattform, lyft, ramp, ev. ledsagning samt om handikapptoalett finns. Tydligen är det motiverat. Hur många vet om att de flesta SL-bussarna i Stockholmstrafiken inte bara har lågt insteg utan också ramp för rullstol. Det är bara att säga åt chauffören, så skall han/hon fixa det. PÅ SL:s hemsida står att läsa att man kan få hjälp med ramp på alla tunnelbanestationer. Det är bara att ringa kundtjänst. Undrar just hur realistiskt detta är i den stressade stockholmstrafiken.

Hissen vid Medborgarplatsen har stått stilla i flera veckor.
Även om det finns hissar händer det ju att de står. På SL:s hemsida finns uppgift om störningar. På röda linjen anges att hissen vid Hallunda mellan biljetthallen och plattformen, är avstängd till och med 23 oktober för underhållsarbeten, att hissen vid Alby mellan biljetthallen och plattformen för tågen mot Ropsten, är avstängd till och med 4 oktober för underhållsarbeten samt att hissarna mellan Eriksbergsåsen och Hallunda/Norsborg, är avstängda till och med 31 december för underhållsarbeten.
På övriga linjer anges att det inte är några ”större störningar”. Trots detta besked har hissen mellan gatuplanet och biljetthallen vid Medborgarplatsens uppgång vid Björns trädgård stått stilla i tre och en halv vecka (minst) i avvaktan på service. Jag undrar hur SL definierar ”större störningar” vid hissfel. Minst en månad kanske eller två. Härom veckan stod också hissen mellan biljetthall och plattform stilla vid Slussen uppgång Ryssgården.

Hissar är till stor hjälp för rörelsehindrade men också för mammor och pappor med barnvagn.
En hiss som står stilla är inte till någon nytta. Men det tycks vara svårt att få hissar reparerade snabbt. I början av året stod ett antal rulltrappor stilla efter en olycka. Då blir man ännu mer beroende av hissarna. ” Det är jättehög prio på hissarna. Det finns personal tillgänglig som på kort varsel ska rycka ut och reparera. Det är viktigt att de fungerar när många rulltrappor är avstängda”, sa SL den gången.
Lokaltidningen ”Mitt i” granskade SL:s hissar härom året. Resultatet var nedslående. T-centralens hiss vid södra uppgången var värst med 156 fel. Vid 113 tillfällen hade personer fastnat i hissen. Rådmansgatans norra uppgång hade 134 fel, Rådmansgatans södra uppgång 61 fel och Kungsträdgårdens södra uppgång 52 fel. Medborgarplatsen och Slussen var alltså långtifrån sämst.
Jag vände mig till SL:s kundtjänst för att fråga dels, om och när det fanns planer på hiss vid Slussen, uppgång Götgatan, dels när hissen vid Medborgarplatsen skulle repareras. Jag fick svaret:
"Jag kommer skicka vidare dina synpunkter till de ansvariga så att de kan ha detta som underlag vid kommande planering för tillgänglighet. Vad som gäller hissen vid tunnelbanan Medborgarplatsen kan jag tyvärr inte svara på när den kommer vara lagad, men vi arbetar så snabbt vi kan."
Goddag yxskaft.

Trappan mellan Björngårdsgatan och Maria Prästgårdsgata ska få ledstänger där sådana saknas.
Jag vände mig också till Trafikkontoret och påpekade att två avsnitt av trappan mellan Maria Prästgårdsgatan och Björngårdsgatan saknade ledstång. Efter någon vecka fick jag svaret:
"Jag har fått din anmälan om de saknade ledstängerna på trappan vid Maria Prästgårdsgata och jag har beställt lagning/montering av dessa."
Lite skillnad på respons, eller hur.
P.S. Hissen vid Medis lagades härom dagen.