Enligt Bill Gates har demokratin misslyckats. Bara socialismen klarar av klimatet. (Bill Gates: Only Socialism Can Save Us From Climate Change). Det finns inte så många socialistiska länder längre, men Kina leds i alla fall fortfarande av kommunistpartiet. Och Gates har ju rätt på det viset att om inte Kina lyckas minska sina utsläpp kommer knappast världen som helhet att klara uppsatta mål. Kina gick om USA som världens största energiförbrukare under 2011. Men det är inte heller säkert att vi kan förlita oss på Kina. Kina står redan för hälften av världens kolförbrukning. Mindre än en månad innan det stora klimatmötet har Kinas statistikbyrå utan kommentar skrivit upp sin kolförbrukning och koldioxidutsläpp med 17 procent, se NYT. Ökningen motsvarar en miljard ton koldioxid, ungefär lika mycket som hela Norden och Tyskland tillsammans genererar per år. Enbart ökningen motsvarar också 70 procent av USA:s årliga förbränning av kol. Jag undrar just hur Kina ska kunna rädda oss från klimatförändringen.
Reviderad kolförbrukning i Kina.
Nyheten har irriterat kommentatorer på olika håll och av olika anledningar. Eftersom Kina har lovat att inte öka sina utsläpp efter 2030 är det förstås viktigt att nuvarande utsläpp inte underskattats. Å andra sidan har man inte lovat någonting om den fortsatta ökningstakten till 2030. Samtidigt lär det bli svårare att nå målet att öka andelen ickefossila bränslen från 10 till 20 procent, som Kina också har lovat, om de fossila utsläppen ökat så mycket. Naturligtvis irriterar det också dem som sysslar med energi- och miljöstatistik, eftersom det rör till hela bilden. Och hur är egentligen kunskapen om andra länders utsläpp, till exempel Ryssland och Indien.
Dessutom rör det förstås till IPCC:s modeller för energianvändning och atmosfärens koldioxidhalt. Det har alltså kunnat förbrännas mycket mer kol för att nå dagens nivå på 403 ppm koldioxid i atmosfären. Alltså har lite mer koldioxid försvunnit ur atmosfären än vad vi trott. Antingen har det tagits upp av jordens växlighet och/eller absorberats i havet.
Alla institut som arbetar med klimatmodeller måste nu justera inte bara sina ingångsdata utan också i sina prognosmodeller. Nuvarande prognoser har ju byggt på felaktiga ingångsdata. Det är naturligtvis extra irriterande för prognosmakarna att nyheten om de ökade kinesiska utsläppen sedan år 2000 kommer efter 17 år av utebliven signifikant uppvärmning.
Nyheten har irriterat kommentatorer på olika håll och av olika anledningar. Eftersom Kina har lovat att inte öka sina utsläpp efter 2030 är det förstås viktigt att nuvarande utsläpp inte underskattats. Å andra sidan har man inte lovat någonting om den fortsatta ökningstakten till 2030. Samtidigt lär det bli svårare att nå målet att öka andelen ickefossila bränslen från 10 till 20 procent, som Kina också har lovat, om de fossila utsläppen ökat så mycket. Naturligtvis irriterar det också dem som sysslar med energi- och miljöstatistik, eftersom det rör till hela bilden. Och hur är egentligen kunskapen om andra länders utsläpp, till exempel Ryssland och Indien.
Dessutom rör det förstås till IPCC:s modeller för energianvändning och atmosfärens koldioxidhalt. Det har alltså kunnat förbrännas mycket mer kol för att nå dagens nivå på 403 ppm koldioxid i atmosfären. Alltså har lite mer koldioxid försvunnit ur atmosfären än vad vi trott. Antingen har det tagits upp av jordens växlighet och/eller absorberats i havet.
Alla institut som arbetar med klimatmodeller måste nu justera inte bara sina ingångsdata utan också i sina prognosmodeller. Nuvarande prognoser har ju byggt på felaktiga ingångsdata. Det är naturligtvis extra irriterande för prognosmakarna att nyheten om de ökade kinesiska utsläppen sedan år 2000 kommer efter 17 år av utebliven signifikant uppvärmning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar