Kyotoprotokollet är en internationell överenskommelse, sluten den 11 december 1997 i Kyoto i Japan, därav namnet. På klimatkonferensen i Doha 2012 blev det enighet om att förlänga avtalet till år 2020. Avtalet hade som mål att de årliga globala utsläppen av växthusgaser skulle minska med minst 5,2 procent från år 1990 till perioden 2008-2012. Hur gick det då? Fossilanvändningen ökade från 1990 till 2010 med 47,1 procent och koldioxidutsläppen med något liknande, i stället för att minska. Inte nog med det. De fossila energikällorna kol, olja och naturgas ökade sin andel från 81 procent till 86 procent av världens energitillförsel.
Energianvändningen 1989-2014 globalt i miljoner ton oljeekvivalenter, fördelat på energislag. De tre fossila energislagen kol (grått), naturgas (rött) och olja (grönt) har ökat från 81 procent till 86 procent. Kärnkraft är i ljust orange färg. Förnybar energi är det mycket smala fältet i mörkare orange i övre delen av diagrammet.
Energianvändningen varierar ganska mycket i olika delar av världen. Östra Asien dominerar stort med avseende på kol. I Mellersta östern är det nästan bara olja och naturgas som gäller. Förnybart, vilket väl mest handlar om vindkraft och biobränsle är inte en stor andel någonstans, dock mest i Europa. Vattenkraften har större betydelse i Sydamerika än någon annanstans, vilket framgår av nedanstående diagram.
Energislag i olika delar av världen 2014. Färgerna avser samma energislag som i förra diagrammet.
Regeringen anser att en ambition vad gäller utsläppsreduktioner om 30 procent till 2020 och 50 procent till 2030 avspeglar EU:s ansvar och förmåga. Sveriges andel av världens energianvändning är 0,4 procent. Vår fossilanvändning är redan låg, eftersom vi har en stor andel vattenkraft och kärnkraft, så en reduktion även med 50 procent av våra utsläpp utgör bara bråkdelen av en procent av världens utsläpp. Men om vi lyckas påverka EU till samma ambitionsnivå betyder det ju mer. EU:s andel av världens energitillförsel är 12,5 procent, och med betydligt mer fossilanvändning än Sverige. Så det betyder kanske omkring 6 procent minskning globalt.
Men det förutsätter förstås att resten av världen inte ökar sin fossilanvändning och sina utsläpp. Där ser det mera dystert ut, åtmnstone om man tittar i backspegeln. Globalt sett har världen ökat sin energianvändning 3-4 gånger sedan 1965. Det betyder ca 2,6 procent årligen. Men ökningen har inte varit lika stor överallt. Europas energianvändning är inte ens fördubblad, medan Ostasiens har ökat 12 gånger, och Kinas mer än 22 gånger. Det är en ökning med 6-7 procent årligen under 50 år!
Världens energianvändning 1965-2014 i miljoner ton oljeekvivalenter fördelat på världsdelar. Den snabbast växande delen är Östasien, dvs framförallt Kina, där det oftast handlar om kol.
Nu är det ju andelen fossila energikällor som är avgörande för utsläppen. Från år 1990 till 2014 har andelen fossila energikällor ökat från 81,2 till 86,3 procent. Fossilandelen har alltså ökat, inte minskat.
Ett land som lurar i vassen är Indien, med en snabbare befolkningstillväxt än Kina. Indiens energianvändning är bara en femtedel av Kinas, men tillväxten ligger på samma nivå, 6-7 procent årligen. Liksom Kina är det mest kol det handlar om. Om Indien fortsätter att öka sin energianvändning som hittills kommer man att nå Kinas nuvarande nivå före 2040.
Sedan Kyotoavtalet 1997 och fram till 2014 har världens energianvändning ökat med 45 procent, motsvarande 2,2 procent årligen. Det är lite långsammare än tidigare, men fortfarande en ökning. Kinas energianvändning har tredubblats, vilket innebär mer än 7 procents årlig ökning. Kyotoavtalet hade alltså föga effekt på utvecklingen av utsläppen.
Jordens befolkning passerade 7 miljarder år 2011. I bästa fall planar befolkningen ut kring 9 miljarder omkring 2050. Enbart befolkningsökningen pekar på en ökning av energibehovet med 25-30 procent.
Snart träffas världens länder vid klimatkonferensen i Paris 2015 (COP21). Förväntningarna inför mötet är att ett nytt bindande klimatavtal ska komma till stånd. Jag kan inte bedöma sannolikheten för att detta ska ske, men det är i vilket fall inte särskilt mycket som talar för att utsläppen av koldioxid kommer att minska inom överskådlig tid. Och detta oavsett vad vi gör i Sverige eller i EU. Möjligen kan ökningstakten komma att minska. Hur detta kommer att påverka temperaturen tror jag inte att det går att säga något bestämt om.
Energianvändningen varierar ganska mycket i olika delar av världen. Östra Asien dominerar stort med avseende på kol. I Mellersta östern är det nästan bara olja och naturgas som gäller. Förnybart, vilket väl mest handlar om vindkraft och biobränsle är inte en stor andel någonstans, dock mest i Europa. Vattenkraften har större betydelse i Sydamerika än någon annanstans, vilket framgår av nedanstående diagram.
Regeringen anser att en ambition vad gäller utsläppsreduktioner om 30 procent till 2020 och 50 procent till 2030 avspeglar EU:s ansvar och förmåga. Sveriges andel av världens energianvändning är 0,4 procent. Vår fossilanvändning är redan låg, eftersom vi har en stor andel vattenkraft och kärnkraft, så en reduktion även med 50 procent av våra utsläpp utgör bara bråkdelen av en procent av världens utsläpp. Men om vi lyckas påverka EU till samma ambitionsnivå betyder det ju mer. EU:s andel av världens energitillförsel är 12,5 procent, och med betydligt mer fossilanvändning än Sverige. Så det betyder kanske omkring 6 procent minskning globalt.
Men det förutsätter förstås att resten av världen inte ökar sin fossilanvändning och sina utsläpp. Där ser det mera dystert ut, åtmnstone om man tittar i backspegeln. Globalt sett har världen ökat sin energianvändning 3-4 gånger sedan 1965. Det betyder ca 2,6 procent årligen. Men ökningen har inte varit lika stor överallt. Europas energianvändning är inte ens fördubblad, medan Ostasiens har ökat 12 gånger, och Kinas mer än 22 gånger. Det är en ökning med 6-7 procent årligen under 50 år!
Nu är det ju andelen fossila energikällor som är avgörande för utsläppen. Från år 1990 till 2014 har andelen fossila energikällor ökat från 81,2 till 86,3 procent. Fossilandelen har alltså ökat, inte minskat.
Ett land som lurar i vassen är Indien, med en snabbare befolkningstillväxt än Kina. Indiens energianvändning är bara en femtedel av Kinas, men tillväxten ligger på samma nivå, 6-7 procent årligen. Liksom Kina är det mest kol det handlar om. Om Indien fortsätter att öka sin energianvändning som hittills kommer man att nå Kinas nuvarande nivå före 2040.
Sedan Kyotoavtalet 1997 och fram till 2014 har världens energianvändning ökat med 45 procent, motsvarande 2,2 procent årligen. Det är lite långsammare än tidigare, men fortfarande en ökning. Kinas energianvändning har tredubblats, vilket innebär mer än 7 procents årlig ökning. Kyotoavtalet hade alltså föga effekt på utvecklingen av utsläppen.
Jordens befolkning passerade 7 miljarder år 2011. I bästa fall planar befolkningen ut kring 9 miljarder omkring 2050. Enbart befolkningsökningen pekar på en ökning av energibehovet med 25-30 procent.
Snart träffas världens länder vid klimatkonferensen i Paris 2015 (COP21). Förväntningarna inför mötet är att ett nytt bindande klimatavtal ska komma till stånd. Jag kan inte bedöma sannolikheten för att detta ska ske, men det är i vilket fall inte särskilt mycket som talar för att utsläppen av koldioxid kommer att minska inom överskådlig tid. Och detta oavsett vad vi gör i Sverige eller i EU. Möjligen kan ökningstakten komma att minska. Hur detta kommer att påverka temperaturen tror jag inte att det går att säga något bestämt om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar