Karybdis vid Riddarholmen

I kväll när jag var på väg hem från valborgsmässofirandet på Riddarholmen såg jag en märklig vattenvirvel just när jag passerade bron från Riddarholmskajen på väg mot tunnelbaneingången. Vi var flera som betreaktade den en god stund, utan att komma på någon förklaring. Jag gav den namnet Karybdis efter den grekiska mytologin.

Karybdis vid Riddarholmen.
I den grekiska mytologin var Skylla en vacker nymf, som dock blev förvandlad till ett klippmonster med sex fula hundhuvuden i Messinasundet. Mittemot fanns en gigantisk vattenvirvel, Karybdis, en malström som tre gånger om dagen sög det upp vattnet och slukade allt som fanns i. Om någon klarade sig tog Skylla dem i stället. Odysseus förlorade sex man till Skylla första gången de seglade genom sundet och senare hela sitt skepp till Karybdis. Därav talesättet "incidit in Scyllam qui vult vitare Charybdin" (den som vill undvika Karybdis råkar ut för Skylla, alltså två hopplösa alternativ).

Skylla och Karybdis.
Eller finns det någon annan förklaring till virveln vid Riddarholmskanalen? Kanske ett slukhål till Citybanan under vattnet? Och var finns i så fall Skylla?

Ska kungen stoppa Nobelcentret?

I dagarna uppmärksammas kungen efter sin diplomatiska insats i förhållandet till Saudiarabiens kungahus, som han upprätthåller vänskapliga förbindelser med. Men 2011 fick kungen hård kritik efter att ha gett saudiske kungen Abdullah en hedersutmärkelse, scoutrörelsens förtjänsttecken Bronsvargen. Saudiarabien har i början på året avrättat 47 personer på en enda dag, bland dem den shiamuslimske ledaren Nimr al-Nimr, vilket bl a Amnesty International har riktat hård kritik mot.

Kungen har goda relationer till Saudiarabiens kungahus. 
Kanske kan kungen göra mer nytta? Maria Schottenius på DN:s kultursida ondgör sig ständigt i sina krönikor över det planerade Nobel Center. Det är enligt krönikan den 18 april ett exempel på ”huvudlösa byggprojekt i centrala Stockholm”, liksom även Klarakvarteren och Slussen, fullständigt onödigt, arrogansen mot de eniga kulturskribenterna är enligt Schottenius stor. Prominenta näringslivsrepresentanter, tunga kulturdebattörer, lokala kulturjournalister och en engagerad allmänhet har bestämt sig. Samstämmigheten tycks närmast total; öronbedövande, i alla fall på kultursidorna – Nobel Center borde inte byggas! Är Stockholms politiker galna, som ändå vill genomföra detta? Kulturmiljömässiga värden står på spel. Även bland andra Olle Granath, f d överintendent Nationalmuseum, och Inga-Britt Ahlenius, f d riksrevisor, kritiserar förslaget och använder uttryck som  ”häpnadsväckande” och ”tondövt” och ”stora kulturmiljömässiga värden står på spel”. Schottenius vädjar inte en gång, utan upprepade gånger i Dagens nyheter: Kungen borde enligt Schottenius säga, ”Nej, jag delar inte ut priset i den byggnaden, som förfular och snedvrider intrycket av Slottet och Nationalmuseum.” I så fall kommer Nobel Center inte att byggas. Så frågan är: Vad tycker Kungen? Än en gång, vad säger kungen? Nej, han säger ingenting. Tyvärr, enligt Schottenius.

Maria Schottenius, DN Kultur.
Men, tänk om kungen verkligen skulle försöka stoppa Nobel Center. Men kanske kunde han nu hålla ett nytt borggårdstal 102 år efter det tal som farfarsfar Gustav V höll 1914 i samband med bondetåget. Det ledde den gången till den så kallade borggårdskrisen och regeringen avgick. Schottenius kanske kan ordna ett kulturelittåg med tal av kungen på borggården med krav på stopp av Nobelcentret. Men jag tror knappast att det den här gången skulle leda till att regeringen avgick, men förhoppningsvis skulle kungen tvingas till det. Monarkin är inte en del av vår demokrati.
Politiska beslut borde ju fattas på demokratisk väg av våra valda organ och inte av kungen. Även om Björn Tarras-Wahlbergs utsikt från Strandvägen berörs. Stadsbyggnadsdirektören Anette Scheibe Lorentzi bemötte den 20 april Schottenius påståenden att ”just nu är det vilda västern runt stadsplaneringen i Stockholm", "vad som helst kan hända” och ”all expertis är avhängd” som falska. Scheibe Lorentzi tycker att debatten kunde bli mer konstruktiv om den sker på sakliga grunder, och jag kan inte annat än hålla med.

Stadsbyggnadsdirektör Anette Scheibe Lorentzi.
Men det finns faktiskt också röster som försvarar Nobelcentret har jag uppsnappat på nätet, till exempel arkitekterna Mårten Claesson och Gert Wingårdh och några till, som Björn Ulvaeus, Eva Hamilton, Hans Rosling, Karl-Petter Thorwaldsson, Mario Vargas Llosa, Olafur Eliasson, samt en drös med professorer och nobelpristagare. Och beslutet om NobelCenter fattades också av stadsfullmäktige med en majoritet av S, M och C med siffrorna 54-43. Som väntat.

Arkitekt David Chipperfield.
David Chipperfield, som 2014 vann arkitekttävlingen om det nya Nobelcenter, är ingen novis. Han har arbetat för Richard Rogers och Norman Foster innan han etablerade ett eget arkitektkontor. Han har bland annat arbetat med ett antal uppmärksammade museibyggnader bland annat Neues Museum i Berlin och fått flera priser. I Sverige är han kanske mest känd för den paviljong i Kivik Art Center som Ulf Lundell under åtta års tid i olika rättsprocesser har försökt få riven av privata skäl. Naturligtvis kommer också beslutet om Nobel Center att vandra genom hela rättsapparaten.

Arlanda bör ersätta Bromma

Regeringen utsåg i december 2014 Anders Sundström till samordnare med uppdrag att pröva förutsättningarna för att utveckla flygkapacitet och öka möjligheterna till bostadsbebyggelse i Stockholmsregionen. Enligt det ursprungliga uppdraget skulle Anders Sundström redovisa sitt uppdrag i oktober 2016, men i december 2015 kortade regeringen ner tiden till den sista mars, då det stod klart att det varken skulle finnas en majoritet för att lägga ner Bromma flygplats i närtid och inte heller kapacitet på Arlanda för att ta hand om Brommaflyget.
Häromdagen presenterade han sin rapport "Mer flyg och bostäder". Det viktigaste buskapet var att kapaciteten på Arlanda måste öka eftersom utrikesflyget stadigt ökar. Under de senaste 25 åren har antalet passagerare ökat från 15 miljoner till 24 miljoner per år. Enligt Trafikverkets medelscenario kommer passagerarantalet att fortsätta att öka till ca 35 miljoner om 20 år och till 45 miljoner passagerare om 30 år.

Trafikverkets prognos för Arlanda flygplats 2040
Detta kommer att kräva en fjärde rullbana på Arlanda, parallell med de två befintliga nord-sydliga rullbanorna. Det finns utrymme för både en och flera ytterligare banor på Arlanda.

Tänkbara lägen för en fjärde bana på Arlanda.
Eftersom det enligt Sundström tar ca 20 år att planera och bygga en landningsbana är det hög tid att sätta igång genast. Och det handlar inte bara om rullbanan utan också om terminalutrymme och interna kommunikationer på Arlanda, samt transporter på väg och järnväg till Arlanda.
Effektiva flygresor inom landet och internationellt är av avgörande betydelse för Stockholmsregionens och Sveriges tillväxt möjligheter, säger Anders Sundström. Därför måste kommande behov av flygplatskapacitet säkras.
Här tror jag att Anders Sundströms slutsatser är i huvudsak riktiga, även om det kanske inte måste ta 20 år att få till en ny bana. Planerings- och tillståndsprocessen för den tredje banan tog xx år. Sen får man räkna in själva anläggningsarbetet, samt förstås processen med terminaler med mera. Det finns all anledning att påbörja denna process.
Dessutom har Bromma flygplats enligt Sundström ingen framtid efter 2038, när nuvarande arrendeavtal går ut. Anders Sundström tror inte att medborgarna om 20 år kommer att acceptera en flygplats så central bland stadsdelar som förtätas mer och mer.
Men det är inget problem om Arlandas fjärde bana är klar då. Brommaflyget kan då lätt härbärgeras på Arlanda, och det är dessutom snarast en fördel för Arlandas navfunktion om allt flyg samlas på Arlanda. Det finns nämligen ingen nämnvärd tillväxt av inrikesflyget. Så här ser Trafikverkets prognos ut.

Trafikverkets prognos över passagerarutvecklingen på Bromma. Under 1980-talet fanns även allt inrikesflyg på Arlanda. Det fungerade då och det kommer att fungera även i framtiden.
Idag har Bromma knappt 2,5 miljoner passagerare, som kanske ökar till 3 miljoner år 2040. Men skulle man införa höghastighetståg i Sverige mellan Stockholm, Göteborg och Malmö kommer tåget att ta en hel del av detta.
Nästan alla destinationer som har flyg till Bromma idag har också flyg till Arlanda. Med tåg tar det 20 minuter till City från Arlanda, medan Bromma har betydligt sämre förbindelser. Att hålla fast vid Bromma, som allianspartierna och handelskammaren gör att ingenting annat än nostalgi. Enligt Sundström kan  30 000 bostäder byggas på Bromma och dess omgivningar om flyget flyttas till Arlanda. Här tror jag att han räknar lågt. Själv skulle jag tro att 40 000 bostäder vore realistiskt. Enligt Stadsledningskontoret kan  30–38 000 bostäder rymmas.
Bostadsbristen är enligt Anders Sundström det största hindret mot Stockholms tillväxt.
Att det är tillräckligt med bostäder i Stockholm är viktigare än vilken flygplats man landar på, det borde till och med näringslivet inse förr eller senare. Avtalet om Bromma flygplats löper ut 2038 och då kan markägaren Stockholms stad återta marken och påbörja bostadsbyggande. Regeringen borde deklarera att detta kommer att vara avsikten så att inte onödiga investeringar görs för flygets del. Dessutom behöver en ny tunnelbanegren förberedas för en bebyggelse som handlar om 60-80 000 invånare vilket är landstingets ansvar. Det finns ingen anledning att vänta.

En majoritet i Stadshuset är för Nobel Center

Förslaget om Mobel Center har klubbats i stadsbyggnadsnämnden. Men kampen fortsätter. Svenska byggnadsvårdsföreningen har skrivit ett öppet brev i SvD där man uppmanar politikerna i Stadshuset att självständigt sätta sig in i de stora frågorna.

Nobel Center sett från Nybroplan.
Så här argumenterar man: ”Vår representativa demokrati bygger på att du inser att du är vald för att företräda medborgarna och deras intressen, nu och för framtiden. Stoppa därför detaljplanen för Nobel Center!”
Precis som om alla medborgare var emot projektet, utom några politiker i Stadshuset. Och man framför vidare:
”Nobel Center är ett i raden av projekt i innerstaden som väcker stark opposition. Det är svårt att förstå Stadshusets tondöva agerande och många frågar sig vad som händer med vår vackra huvudstad – rivningen av Slussen på sin tid en unik skapelse även utanför Sveriges gränser, Waterfront som otillbörligt konkurrerar i stadsbilden med det världskända Stadshuset, den klassiska stenstaden som successivt utraderas genom rivningar av 1800-talshus i projekt som Kvarteret Sperlingens backe och Astoriaflygeln och påbyggnader på husen i stadskärnan som kraftigt ändrar stadens skala – förändringar som steg för steg förvanskar Stockholms vackra och sammanhållna stadsbild. ”

Nobel Center från Skeppsbron - ja, det skymtar faktiskt där bakom Nationalmuseum.
Missförstå mig inte. Jag har själv argumenterat för att hamn- och tullhusen borde bevaras. Jag har ingenting emot att man kritiserar Nobel Center, dess arkitektur och lokalisering, och att tullhuset inte sparas (men detta nämns faktiskt inte i artikeln) men det är snarare de stora orden jag vänder mig emot. Nu var det väl inte riktigt så att valet 2014 gällde för eller mot Nobel Center. Inte heller handlade det specifikt om vare sig Slussen, Stockholm Waterfront (som enligt inlägget ”otillbörligt konkurrerar i stadsbilden med det världskända Stadshuset”), Astoriaflygeln eller andra projekt som byggnadsvårdföreningen är eller har varit emot, även om det låter så i artikeln. Flera opinionsundersökningar har tvärtemot visat att väljarna inte ville bevara den gamla Slussenkarusellen. Däremot är det typiskt att byggnadsvårdarna, Samfundet S:t Erik, Förbundet för Ekoparken och den övriga kulturmaffian anser sig ha monopol på att företräda en majoritet av väljarna eller i vilket fall som helst den ”riktiga” opinionen, dem som har rätt. Och även om man är kritisk emot Nobel Center behöver det inte innebära att man också värnar om den gamla Slussen och är emot Stockholm Waterfront.
Så hur vet artikelförfattarna verkligen att Stadshuset struntar i väljaropinionen till skillnad mot Svenska byggnadsvårdföreningen? Jag rekommenderar i så fall att föreningen ställer upp i valet 2018, så kan vi få det dokumenterat.
Det är socialdemokraterna, Moderaterna och Centern som säger ja till Nobelcentret, medan Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Kd, Liberalerna och Sverigedemokraterna är emot. Vad Fi anser är inte klart. Men även om Fi skulle ansluta sig till motståndarna talar allt för att planen för Nobel Center klubbas igenom. De tre partier som är för projektet har 55 mandat mot maximalt 46 som kan antas rösta emot. Förespråkarna företräder alltså en majoritet av väljarna. Det är så det fungerar i en demokrati.