Östlig led behövs förr eller senare

Miljöpartiet i Stockholm vill stoppa Östlig förbindelse av klimatskäl. Detta framkom häromdagen i ett inlägg på DN debatt av trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP). Men logiken saknas. Byggstart kan ske tidigast 2022 och trafiköppning 2031. Med en fossiloberoende fordonsflotta som Daniel Helldén enligt inlägget också vill ha till 2030 bidrar ju inte biltrafiken till klimatförändringen längre. Dessutom ska förbindelsen också användas för kollektivtrafik.
I andra sammanhang har framgått att socialdemokraterna i Stockholm i varje fall inte vill betala för trafikleden. Men de borde inte vara emot att den byggs eftersom den faktiskt ingår i Stockholms gällande översiktsplan från 2010, som en politisk majoritet i kommunen ställt sig bakom. Socialdemokraterna i länet vill ha förbindelsen. Den ingår även i den nu gällande regionplanen RUFS 2010. Olika opinionsundersökningar visar att en klar majoritet vill att Österleden ska byggas.

Framtida vägnät enligt Stockholms översiktsplan inklusive Östlig förbindelse.
Stockholm har planerat för en ringled kring innerstaden under mer än 50 år. Genomförandet har tagit extremt lång tid och den östra länken saknas ännu. Mälaren i väster och Saltsjön i öster splittrar regionen i en nordlig och en sydlig del accentuerar behovet av nord-sydliga förbindelser. En god tillgänglighet i regionen är en viktig faktor för en positiv utveckling av näringsliv och sysselsättning och en Östlig förbindelse bidrar till detta.

RUFS 2010 plankarta inklusive Östlig förbindelse.
Fram till 1935 gick alla förbindelser via Gamla stan, den medeltida stadskärnan. Då tillkom Västerbron och 1967 invigdes Essingeleden och Centralbron. Tvärbanan öppnades mellan Liljeholmen och Alvik år 2000 med två nya spår över Saltsjö-Mälarsnittet. Nästa år invigs Citybanan med två nya spår för pendeltågen i tunnel under vattnet. Nästa stora förbindelse över Saltsjö-Mälarsnittet blir den blå tunnelbanans förlängning från Kungsträdgården till Nacka, som nu är under planering. Byggstarten är planerad till 2018-2019 och planerad byggtid är: 7-8 år, så den kan vara klar ungefär samtidigt som Förbifart Stockholm. Det är tre välbehövliga kapacitetsförstärkningar för kollektivtrafiken.
För vägtrafiken har inga ytterligare förbindelser över Saltsjö-Mälarsnittet tillkommit sedan Essingeleden och Centralbron. Successivt har trängseln på vägarna ökat och så fort ett körfält eller en väg behöver stängas av på grund av en olycka eller vägarbete växer köerna snabbt. Trängseln kostar varje år stora summor i samhällsekonomiska förluster.
Genomförandet av Förbifart Stockholm inleddes för tio år sedan med planering, undersökningar och tillståndsansökningar. Trafikleden började byggas förra året, trots miljöpartiets motstånd, och kommer att vara klar 2026. Då har det gått 60 år, två generationer, sedan den föregående förbindelsen öppnades, detta trots att den fanns i de regionala planerna redan i Skiss 66. Ledtiderna är alltså extremt långa. Regionens befolkning har ökat med omkring 1 miljon invånare från den tidpunkt då Förbifarten först föreslogs till dess att den är klar att tas i bruk.

Östlig förbindelse med två alternativa sträckningar enligt Trafikverket.
För snart tre år sedan anslog den dåvarande alliansregeringen pengar i infrastrukturplaneringen till en Östlig förbindelse, som Österleden numera kallas. Befolkningen ökar starkt i regionens östra delar, särskilt snabbt i Ostsektorn med Nacka och Värmdö, men också i Nordost- och Sydostsektorn. Alla som med bil behöver förflytta sig mellan dessa sektorer mellan måste idag ta omvägen via innerstaden. Det borde vara ett angeläget mål att minska biltrafiken i och genom innerstaden.
Idag svarar biltrafiken för ungefär två tredjedelar av alla resor, framförallt i och mellan länets ytterdelar. Kollektivtrafiken har höga andelar inom samt till och från regionens täta centrum, särskilt i högtrafiktid, men låga andelar i och mellan regionens glesare ytterdelar. Bara 15 procent av befolkningen bor i innerstaden. Kollektivtrafiken är ofta bra för arbetspendling, men mindre konkurrenskraftig, så snart man ska uträtta flera ärenden på samma resa. För att fler delar av regionen ska kunna få bra kollektivtrafik krävs att den byggs tätare, men detta tar mycket lång tid.
Om Stockholm säger nej är det stor risk att Östlig förbindelse skjuts upp på nytt. Men innebär det att den inte kommer att byggas? Nej, eftersom det finns en ganska bred uppslutning i regionen kommer den nog ändå att byggas så småningom, men det kan ju dröja. År 2050 kommer Stockholmsregionen att ha mer än tre miljoner invånare, ytterligare en miljon på 40 år, så behovet ökar.
Stockholms stad brukar byta majoritet vid vart och vartannat val. Under de senaste åtta mandatperioderna har sossarna haft finansroteln fyra gånger och moderaterna fyra gånger. Kanske vore det bättre att komma överens över blockgränserna om projekt som tar 20 år från beslut till invigning. När det nästa gång blir alliansen som styr kommer de nog att passa på oavsett vad miljöpartiet säger. Men vi har tappat tempo.

Julstök med finsk kålrotslåda

Dagen före dopparedagen ska den traditionsenliga finska kålrotslådan tillagas. Som vanligt tar vi bara kålrötter. Några gör misstaget att även ha i morot vilket helt förstör smaken enligt mitt tycke så glöm det.

Färdiglagad kålrotslåda i Iris ugnseldfasta form.

Så här gör man enligt Iris hävdvunna recept.

Två stora kålrötter eller tre mindre
1 hg margarin
1 dl vetemjöl
1-3 msk sirap
2 dl gräddmjölk
1 kryddmått vitpeppar
Lite riven muskot efter smak
Skär kålroten i tärningar. Koka i saltat vatten ca 30 minuter. Mosa fint (eller använd en food processor). Tillsätt mjölet, sedan övriga ingredienser och blanda väl. Häll i ugnseldfast smord form, släta till ytan och häll ströbröd över. Gör ett fint mönster i ytan med spetsen av en kniv. Grädda i ugn, 200 grader i en timme.

Gör man den en dag innan kan den värmas i ugn på julafton. Gott till julskinkan.

Vad säger Morgan Johansson?

Här är två tre aktuella exempel på svensk lagstiftning. Är de typiska?

Exempel 1. Ska vi ha arbetskraftsinvandring till Sverige? 
Många anser det och det ska också kunna förekomma, eftersom det finns brist på kompetens inom många områden. Det gäller exempelvis dataspecialister och civilingenjörer och med arbetskraftsinvandring inom tillväxtbranscher kan Sverige växa ekonomiskt. Men reglerna är fortfarande extremt rigorösa, och tillämpningen strikt och ibland helt orimlig. Kalla Fakta i TV4 visade häromdagen hur olika personer, som har studerat och jobbat i Sverige i flera år, utvisas på grund av dessa idiotiska och byråkratiska regler. De  gör rätt för sig och ligger inte samhället till last, men Migrationsverket är obevekligt. Bland dem som Migrationsverket vill utvisa finns anställda på Spotify, ett av våra mest framgångsrika företag.

Här ligger Spotify centralt i Stockholm.
Spotify har utländska dataspecialister och programmerare som Migrationsverket vill utvisa på grund av bagatellartade fel. Men varför slänger  vi ut arbetskraft som vi behöver så väl? Kan inte Migrationsverket skilja oseriösa bärplockningfirmor från våra bästa framtidsföretag? Ja, det är väl helt enkelt så att vår migrationslagstiftning inte gör någon sådan skillnad. Den ställer inga krav på helhetsbedömning och gör inga undantag för bagatellartade formella misstag. Om Migrationsverket gör rätt måste slutsatsen vara att en lagstiftning vars tillämpning blir negativ för vår ekonomiska tillväxt väl måste betecknas som dysfunktionell. När sätter justitie- och migrationsminister Morgan Johansson ner foten och stoppar eländet?

Exempel 2.Vem ska besluta om Sveriges säkerhetspolitik?
Sveriges regering tycks anse att det finns säkerhetspolitiska skäl att inte hyra ut hamnen i Slite eller Karlshamn till ett företag vars majoritet ägs av ryska staten. Kanske är det sant, kanske är det överdrivet. De bakomliggande skälen är hemliga. Men av allt att döma kan inte regeringen stoppa kommunerna om de skulle göra på annat sätt. Men kommunerna har inte den fullständiga bilden, eftersom den är hemlig. Att släppa in Ryssland i två av Sveriges mest strategiskt viktiga områden är mycket naivt, anser militärforskaren Peter Mattsson på Försvarshögskolan. "Jag tycker att det är väldigt konstigt att regeringen inte tar över det här", säger han till TT.

Slite hamn.
Men problemet är att det inte är regeringen som beslutar om detta. Det ligger på kommunerna. Det skulle strida mot det kommunala självstyret om regeringen skulle bestämma, även om det finns säkerhetspolitiska skäl. Kommunerna ifråga har dock ingen säkerhetspolitisk kompetens och ska ta lokala hänsyn. I förlängningen ligger att om kommunerna av ekonomiska eller andra skäl skulle hyra ut hamnarna till ryska flottbaser skulle regeringen ändå inte kunna sätta sig över det kommunala självstyret. Om regeringen inte får bestämma över vår säkerhetspolitik när det kommer i konflikt med det kommunala själstyret har vi en lagstiftning som väl måste betecknas som dysfunktionell. Eller vad säger justitieminister Morgan Johansson och försvarsminister Peter Hultqvist?

Exempel 3. Anhöriginvandring från Syrien.
Det finns flyktingar från Syrien som fått asyl i Sverige, men där familjemedlemmar finns kvar i Syrien. Dessa har alltså rätt till familjeåterförening i Sverige, men för att få ta del av denna rätt behöver de genomgå en intervju på en svensk ambassad. Det finns fem ambassader där detta är möjligt, som samtliga ligger i länder dit det krävs visum för syrier, och dit de därför har svårt att ta sig. Ambassader i länder dit syrier kan ta sig utan visum är inte godkända av Sverige. Nästa år öppnas även ambassad i Beirut, som ligger allra närmast Syrien, men inte heller denna ambassad blir godkänd. Det är svårt att tolka dessa svenska regler som någonting annat än ett sofistikerat sätt att kringgå syriernas rätt till familjeåterförening. Eller vad säger Morgan Johansson och utrikesminister Margot Wallström?

Uppdaterad den 22 december.

Striden om Nobel Center på Blasieholmen fortsätter

Inför Nobelfestligheterna intensifieras också striden om Nobel Center på Blasieholmen. Detaljplanen för projektet har ju redan godkänts av Stockholms stad, men kommer naturligt vis att överklagas till högsta instans.

Föreslagna Nobel Center på Blasieholmen.
Motståndarna mobiliserar till demonstrationer när deltagarna i Nobelfesten anländer till Stadshuset genom helsidesannonser i dagstidningarna. Och de saknar inte resurser, anförda av ”projektledaren” Björn Tarras-Wahlberg, under många år försörjd av Skattebetalarnas förening med miljonbelopp, och numera generalsekreterare för World Taxpayers Associations. Tarras-Wahlbergs idealland är Georgien, som har sänkt eller avskaffat de flesta skatter och framförallt inte har någon reavinstskatt, förmögenhetsskatt, arvsskatt, gåvoskatt eller stämpelskatt. Ett idealland alltså inte bara för Tarras-Wahlberg utan också de övriga i Skattebetalarnas styrelse som domineras av miljonärer från Djursholm med stora förmögenheter. För Björn Tarras-Wahlberg engagemang i ärendet är det naturligtvis av betydelse att hans utsikt från lägenheten på Strandvägen kommer att påverkas av det nya Nobel Center på andra sidan Nybroviken. (Att Björn Tarras-Wahlberg också förekommer i mindre smickrande sammanhang i Deanne Rauschers och Janne Mattssons bok om bordellhärvan och Geijerafären, ”Makten, männen, mörkläggningen”, på den tiden som SAF-lobbyist, har ju inte med detta att göra).

Björn Tarras-Wahlberg bor på Strandvägen mittemot Blasieholmen.
I ännu högre grad kommer förstås utsikten att påverkas för den rikaste på motståndarsidan, fastighetsmagnaten Fredrik Lundberg, numera god för 32 miljarder. Risken finns ju att hans kontorsfastighet på Blasieholmen kommer att minska i värde.  Men han har ju också sjöutsikt hemma i Djursholm och på sommarstället.

Fredrik Lundbergs Hellstrandska huset på Blasieholmen blir närmaste granne med Nobel Center.
Men resurser saknas knappast hos dem som står bakom projektet med Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten, tidigare bl a Finansdepartementet, Handelbanken, Riksbankschef och olika internationella uppdrag, i spetsen och med finansiärer som Stefan Persson, H&M, och familjen Wallenberg.

I gårdagens DN försökte tidningens ekonomijournalist Birgitta Forsberg i kulturdelen redogöra för den inflammerade striden, som pikant nog går ända in till tidningens egna medarbetare, ja ända in i kulturredaktionen. DN:s före kulturchef Maria Schottenius har ju starkt kritiserat planerna med hjälp av uttalanden av kungaparet (”Det går ju att flytta på Nobel Center”) medan den nuvarande kulturchefen Björn Wiman i en krönika ställt sig bakom bygget. Nobelcentret är enligt Wiman ”en glansfull offentlig hyllning till bildning, vetenskap och strävan efter fred”.
Birgitta Forsbergs redovisning kan tyckas revovisa båda sidor men händelsevis ”råkar” artikeln inte illustreras av bilder och siffror som redovisar det aktuella projektet utan av gamla bilder av tidigare större förslag som inte längre gäller. Bara ett olyckligt misstag eller…
Det är ju inte alldeles självklart att Nobelmuseet måste ligga just här på Blasieholmen. Ferdinand Boberg föreslog ett Nobelhus i den s k Nobelparken vid slutet av Strandvägen också det hårt kritiserat och aldrig genomfört.

Nobelpalatset, förslag av Ferdinand Boberg 1911.
En viktig fråga har tidvis varit om prisutdelningen och middagen skulle ske i Nobelhuset och tidigare har man sagt att åtminstone prisutdelningen skulle ske där. Men av DN-artikeln framgår att Lars Heikensten nu insett att den krympta hörsalen blir för liten och att prisutdelningen kanske kommer att fortsätta att ske i Konserthuset. Men blir det inte lite av en antiklimax att bygga ett stort nytt hus och ändå vara kvar i konserthuset? Det var ju ändå ett av huvudargumenten. Att bygga ett stort konferenshus enbart för Grand Hotells gäster kan väl inte motivera projektet för staden och finansiärerna?
David Chipperfield, arkitekten bakom Nobel Center, är en internationellt erkänd arkitekt, med en rad mästerverk bakom sig. Kanske kunde man utan att byta arkitekt välja ett annat uttryck för Nobelhuset.

America’s Cup Building ‘Veles e Vents’, Valencia, 2005-2006, arkitekt David Chipperfield.
Till sist tycker jag att namnet "Bevara Blasieholmen" inte är ett bra namn på motståndsrörelsen. Även om jag kan ha viss kritik mot projektet, skulle jag inte vilja bevara platsen precis som den är. Naturligtvis kan man bygga någonting här. Grannen Nationalmuseum är ju exempelvis en av intressenterna, som i framtiden skulle kunna ha utökade behov. Frågan gäller väl snarare storleken och utformningen av eventuella nya byggnader, samt förstås vilken hänsyn man tar till befintliga värdefulla byggnader. 

Rälsbussen Hudiksvall-Ljusdal...

Jag läste på DN Namn och Nytt häromdagen om hur rälsbussen från Nässjö mot Mariannelund backade tillbaka till Nässjö för att få med en passagerare som missat avgången. Då kom jag att tänka på en egen upplevelse från början av 1970-talet. Kanske var det 1974. Vi var uppslukade av folkmusik och var på väg mot spelmansstämmorna i Hälsingland. Spelmansstämman i Bjuråker skulle äga rum nästa dag.

Vi skulle hälsa på och övernatta hos några vänner vi lärt känna i på Kungsholmen, där vi bodde då, som hade en stuga i närheten av sjön Lången, väster om Delsbo. Vi tog tåget från Stockholm till Hudiksvall där vi bytte till rälsbuss mot Ljusdal. Närmaste hållplats var Långbacka, hållplatsen efter Delsbo. där våra vänner skulle hämta oss med bil. Vi löste biljetter och talade om för konduktören att vi ville stiga av vid Långbacka. Eller var det kanske föraren av rälsbussen? Sen försvann han in i förarhytten. Vi passerade Delsbo och sen körde rälsbussen utan att stanna hela vägen till Ljusdal. Våra vänner stod och vinkade åt oss i Långbacka som passerades i full fart. I Ljusdal steg vi av och frågade tågpersonalen varför tåget inte stannat i Långbacka. Detta var före mobilernas tid, så vi kunde inte få kontakt med våra vänner. Konduktören blev då rysligt generad och insåg att han glömt bort det, eftersom han stått och snackat med en kollega. ”Vi stod och pratade och det brukar aldrig stiga av någon där”, förklarade han sig ursäktande, ”men vänta här så ska jag se vad jag kan göra”. Efter ett par minuter återvände han med några bilnycklar i handen och bad oss stiga in i en lånad bil. Sen körde han oss tillbaka, inte bara till Långbacka utan hela vägen till våra vänner i stugan vid Långens strand, en sträcka på cirka två mil. Nästa dag bevistade vi spelmansstämman i Bjuråker, tredje söndagen i juli, helt enligt planerna.

Buskspel i Bjuråker 1974.

Peter Erikssons nya städer kanske finns i Skiss 66

Häromdagen kommenterade jag i ett inlägg Peter Erikssons idé om att bygga helt nya städer i Sverige för att klara bostadsbristen. Men enligt professor Göran Cars, samhällsbyggnadsprofessor vid KTH, är idén tveksam. "Att bygga från grunden jämfört med att förtäta befintliga orter skulle bli dyrt. Förtätning är det klart bästa alternativet på platser som inte är hemskt befolkade och täta”, säger han. Det beror bland annat på att all infrastruktur måste byggas upp från grunden. Så håller marken på att ta slut för att förtäta våra städer, eller varför kommer Peter Eriksson med den här kostsamma idén? Nej det finns fortfarande gott om plats. Analysföretaget Spacescape har på Hyresgästföreningens uppdrag identifierat byggbar mark i tio svenska städers ”goda lägen” som nu presenteras i rapporten "Alla får plats i stadens goda lägen". Goda lägen är platser där det går att nå stora delar av stadens arbetsplatser och service inom 20 minuter med kollektivtrafik, cykel eller till fots. Analysen visar att det går att bygga en miljon nya bostäder i sådana lägen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Örebro, Linköping, Västerås, Helsingborg, Umeå och Borås. Att bygga i goda lägen, där det finns bra serviceutbud och väl utbyggd kollektivtrafik, minskar segregation, biltrafik och utgifter för ny infrastruktur. En integrerad sammanhållen stad bidrar enligt rapporten både till ökad social rättvisa och ekonomisk tillväxt för hela samhället.
I Stockholmsregionen fanns tanken på nya satellitstäder på 1950- och 1960-talet. I samband med Regionplan 1958 för Stockholmsregionen diskuterades tanken att anlägga en så kallad ”drabantstad” till Stockholm, som dock avfärdades. Regionplanedirektören professor C F Ahlberg ansåg  att idén, hade ”frälsningslärans kännemärke”, med Garden Cities of To-Morrow (av Ebenezer Howard, trädgårdsstadens upphovsman) som främsta bekännelseskrift (Se Stockholm blir regionstad, 2006).

Ebenezer Howards idé om nya självständiga städer enligt "Garden Cities of To-Morrow (1902).
Howard ville skapa en stad utanför storstaden som var en självständig stad och inte bara en förort. Enligt Howard ska staden ligga mitt i det gröna och ha bostäder, fabriker och alla kulturella institutioner. Drabantstaden är en självständig stad på tillräckligt avstånd från storstadens arbetsområden för att inte bidra till långväga pendling, men inte en funktionell del av en storstad.
I Skiss 1966 och förslag till Regionplan 1970 föreslogs i stället nya stora utbyggnadsområden i till exempel Knivsta med 22 000 lägenheter, Bålsta 33 000 lägenheter, Grödinge 22 000, Angarn 13 000 lägenheter, Järna 26 000 lägenheter och Nykvarn 14 000 lägenheter.

Nya städer i Stockholmsregionens ytterområden enligt Skiss 66.
Dessa nya städer skulle alltså vara funktionella delar av Stockholmsregionen, ungefär som även Läggesta skulle bli. Samtliga dessa utbyggnader med spår till Stockholm var dock större än Peter Erikssons förslag till ny stad i Läggesta (minst 10 000 bostäder). Men har han i så fall funderat över varför ingenting av detta har blivit förverkligat eller ens diskuterat under de senaste 50 åren? Kanske för att det faktiskt finns bättre alternativ, som Hyresgästföreningens rapport visar. Stockholms stad har hittat mark till 140 000 nya lägenheter inom stadens gränser och alltså i betydligt bättre lägen än i Läggesta, Grödinge, Angarn eller andra alternativ till nya städer. Har Peter Erikssons kanske också förläst sig på Ebenezer Howard?