Rälsbussen Hudiksvall-Ljusdal...

Jag läste på DN Namn och Nytt häromdagen om hur rälsbussen från Nässjö mot Mariannelund backade tillbaka till Nässjö för att få med en passagerare som missat avgången. Då kom jag att tänka på en egen upplevelse från början av 1970-talet. Kanske var det 1974. Vi var uppslukade av folkmusik och var på väg mot spelmansstämmorna i Hälsingland. Spelmansstämman i Bjuråker skulle äga rum nästa dag.

Vi skulle hälsa på och övernatta hos några vänner vi lärt känna i på Kungsholmen, där vi bodde då, som hade en stuga i närheten av sjön Lången, väster om Delsbo. Vi tog tåget från Stockholm till Hudiksvall där vi bytte till rälsbuss mot Ljusdal. Närmaste hållplats var Långbacka, hållplatsen efter Delsbo. där våra vänner skulle hämta oss med bil. Vi löste biljetter och talade om för konduktören att vi ville stiga av vid Långbacka. Eller var det kanske föraren av rälsbussen? Sen försvann han in i förarhytten. Vi passerade Delsbo och sen körde rälsbussen utan att stanna hela vägen till Ljusdal. Våra vänner stod och vinkade åt oss i Långbacka som passerades i full fart. I Ljusdal steg vi av och frågade tågpersonalen varför tåget inte stannat i Långbacka. Detta var före mobilernas tid, så vi kunde inte få kontakt med våra vänner. Konduktören blev då rysligt generad och insåg att han glömt bort det, eftersom han stått och snackat med en kollega. ”Vi stod och pratade och det brukar aldrig stiga av någon där”, förklarade han sig ursäktande, ”men vänta här så ska jag se vad jag kan göra”. Efter ett par minuter återvände han med några bilnycklar i handen och bad oss stiga in i en lånad bil. Sen körde han oss tillbaka, inte bara till Långbacka utan hela vägen till våra vänner i stugan vid Långens strand, en sträcka på cirka två mil. Nästa dag bevistade vi spelmansstämman i Bjuråker, tredje söndagen i juli, helt enligt planerna.

Buskspel i Bjuråker 1974.